Ingen jävla träning idag

Oakley frogskins på pannan!

Hej!

Nu har denna dag snart passerat och jag har knappt gjort något vettigt. Vaknade upp småkrasslig idag igen, precis som igår. De första timmarna av dagen gjorde jag knappt någonting. Mest funderingar över livet och såklart mörka tankar kring missad träning. 

Det har slagit runt en aning i mitt huvud då just träningen är nummer ett i mitt liv. Jag vet inte riktigt hur jag ska ändra eller vad jag ska ändra för att få andra prioriteringar. Fast samtidigt är ju inte det något måste heller, de dagar jag inte har Alfons så kan jag ju lika gärna lägga den tiden på att försöka slipa på mina fysiska förmågor. 

Jag tog i alla fall två kloka beslut idag. Det första var att skippa träningen. Jag kommer inte bli något bättre av att träna småkrasslig. Ej heller kommer jag bli tjockare av det. Det andra var att ta en promenad upp till Mellsta och ned till Dalälven där jag satt i solskenet och njöt av stillnaden. 

Allt handlar nog i mitt liv om att jag ska lära mig att slappna av en aning och ta ett steg tillbaka. Jag blir lätt och snabbt påverkad av känslor och tankar som dyker upp. Det är som att jag i den sekunden tror att allt kommer gå åt helvete och att jag alltid kommer känna mig som där och då. Låter jag det bara gå lite tid så brukar saker kännas bättre. 

Idag väljer jag alltså att skippa träning, det blir inga timmar till min törstande träningsdagbok, söndag den 24:e september får fortsätta gapa tom. Det känns inte bra, men jag tror jag överlever. Om inte så är det väl så. Vi hörs! 

Söker skidklubb - men har jobb (jag inte vill ha)

Arkivbild från sommaren 2023 (alltså en dag, 17:e juni)

Hej!

Det gick ju bra att nå målet om 1 000 prenumeranter på min Youtube-kanal. Tack för hjälpen! Får försöka kämpa vidare med den. 

Jag har ju en viss osäkerhet kring framtiden, vilket jag säkert också är duktig på att överdriva. Saker brukar lösa sig. Exempelvis hade jag inget jobb klart när jag gick på semester i mitten av juni. För drygt en vecka sedan ringde skolan och erbjöd mig jobb igen med en annan elev. Jag tackade ja då jag inte hittat något annat. Dessutom har jag fått svar från de yrkesutbildningar jag sökt inom programmering och som redovisningsekonom, 200-400:e reserv… Sinnessjukt.. 

Jobbet på skolan är något jag absolut inte vill ha egentligen och jag har redan börjat må dåligt över det. För utan att avslöja för mycket så har det under föregående läsår varit rejäl kalabalik kring den jag nu blivit erbjuden. Men jag måste ju som sagt ha ett förvärvsarbete för att kunna försörja mig och Alfons.

Jag kan ju både mycket och inget när det kommer till livet. Har börjat fila på någon form av utkast till ett nytt CV/personligt brev:

Jag kan både mycket och inget. 

Studier 

Pluggat samhällsvetenskap med inrikting ekonomi på gymnasiet, samt två av tre år på sport management-programmet. 

Arbetslivserfarenhet 

Jobbat på en rad yrken såsom gym, städfirma, planterat träd, Scania, företagsevent med samarbetsövningar, skolor som elevassistent, idrottslärare och skidtränare. Erfarenhet av ett eget företag där jag själv skött all bokföring och administration. Invald i min bostadsrättförenings styrelse.

Mer?

Driv från idrotten

Lyckats bli topp-100 på Vasaloppet 11 av 13 lopp. Vunnit den svenska långloppscupen, 13 nationella långlopp, SM-brons stafett, tour de ski China, etc. Tränat 800 effektiva träningstimmar nästan uteslutande på egen hand. 

Personligt 

Har en son på halvtid. Född och uppvuxen i Falun, bott i Borlänge sedan 2016. 

Intressen 

Intresserad av ekonomi och aktier. Lyckats jobba ihop en portfölj på 2,5 miljoner. Gillar tekniska prylar och kan hantera datorer något över medel. 

Men som vanligt har jag inte haft mental ork till att ta tag i något mer än detta och att sökt några yrkesutbildningar. Nu är det försent att söka nytt inför hösten dessutom. All min tid och ork går åt till träningen. Vad det nu ska leda till egentligen? Det är väl snarare en flykt och ett invant mönster jag har svårt att bryta. 

När det sedan kommer till tävlingsbiten så fick jag i förrgår reda på att min nuvarande skidklubb lägger ner verksamheten helt. Så nu står jag helt utan klubb också. Hade önskat tävla för en klubb där de enda önskemål jag har är att få tävlingskläder och betalda starter för de få tävlingar jag åker. 

Jag sträcker ut en hand till er om tips och hjälp med ovan. Dela gärna inlägget så blir jag glad. 

Tack!

Förstör streaken

Tjena!

Sista april, solen skiner, ledig dag och jag väljer ändå att vila. Har lite ärenden att hjälpa mina föräldrar med och mot kvällen väntar restaurangbesök med dom och Alfons. Lika bra att skippa träningen då. Jag hinner nog få mina timmar tids nog ändå. Skönt med en mjukstart på träningsåret, även om gårdagens maxpulsnotering på 192 knappast kan räknas som mjukstart..

Det enda som sticker en aning i mig är att denna vecka endast  landar på 9 h 40 min enligt min Garmin. Under det föregående träningsåret där jag lastade in 800 timmar så hade jag endast två veckor på under 10 timmar. Den första av dessa veckor var veckan efter Moraloppet där jag var sjuk och tränade exakt noll minuter, den andra var förra veckan där jag vilade helt frivilligt. Inte illa med den statistiken. Men samtidigt är det inte mest timmar som gäller för att bli bra, dessutom är det bra med förändring tror jag och jag har ju tänkt träna mindre i år, så det blir nog bra ändå. 

Igår tog jag ut svängarna rejält genom att följa med några kompisar ut på ”hela huset gungar” i Borlänge. Trevligt att få göra annat än att glo in i väggarna i min pojkrumsliknande lägenhet. 

Snart kommer en ny vlogg också, se till att prenumerera på kanalen!

Över 6500 träningstimmar de senaste tio åren

Fyra timmar och över 20 kilometer gång i mina nya promenadskor lördags. Passade på att bland annat gå upp till Bergebo för att kolla av snöläget. 

Förra veckan bjöd på finväder med sin kulmen i lördags där vi hade närmare 20 plusgrader och strålande solsken. Nästan så att man fick hopp om våren och värme. Men det hoppet grusades rejält idag när vi vaknade upp till ett flera centimeter tjockt snölager och en temperatur nära nollan idag. Kändes sådär med sommardäck både på bil och cykel. Rejäl misär. Tack och lov var det inte fruset, så det var inte alltför halt åtminstone. Men nu får det gärna räcka med snö och kyla tack. 

Denna dag har som så många andra tisdagar gått i vilans tecken. Men jag kan ändå bjuda på de senaste tio årens träning:

Ovan siffror ger ett årssnitt om 651,7 timmar. Lagom då jag i år planerar att köra cirka 650 timmar. Hoppas jag lyckas med att dra ner på mängden, det är inte alls säkert. Många gånger annars brukar det ju vara ett problem att träna mer.. 

Imorgon var tanken att göra premiär på rullskidorna, men det ser tungt ut med detta pissväder ute, vi får se vad morgondagen bjuder på helt enkelt. Det kommer även en ny vlogg inom kort, ni kan följa mig på kanalen så länge. 

Njuter av vila och lugn

I tisdags tog jag och Alfons årets första riktiga cykeltur tillsammans. En fin vända över Bullerforsen, Domnarvet och hem.

Tjena!

Inte mycket väsen från mig sedan i måndags. Eller egentligen knappt sedan söndagens träningspass där jag på minuten passerade 800 träningstimmar under ett års tid, med en vecka till godo! Här kan ni se hur det såg ut i rörligt material under den sista veckan med tuff träning:

 

Vi kan jämföra det med hur det såg ut för två år sedan när jag då "slog rekord" i antal träningstimmar under ett år, den gången landade det på 710 timmar totalt:

 

Kom ihåg att prenumerera på kanalen, det kommer fler videos framöver.

Under denna vecka har jag tagit det lugnt. Jag har varit rätt sliten sedan den tuffa mängden träning på strax under 50 timmar på två veckor. Lägg där till ett antal nätter med dålig sömn där jag nyligen hade fem nätter i rad på cirka fem timmar vardera, det blir jag inte pigg av. Dessutom har jag fortsatt känt mig lätt krasslig med snuva och slem i bröstet, så jag har skippat träning även för den sakens skull. Förhoppningsvis klarar jag av att vila hela veckan ut nu och får en välbehövlig liten återhämtningsperiod. Det ska bli skönt med en lugn helg hemma i min ensamhet utan träning eller andra måsten. Sa försöka ta mig tid till att göra en övergripande träningsplanering för kommande år, kolla upp alternativ till klubb för kommande säsong, söka olika jobb och även utbildningar. Allt detta är ju viktiga saker att ta tag i, men ni vet kanske hur det är, man blir bekväm och saker rullar bara på.

Planen för denna dag är jobb, en promenad och därefter hämta ut ett par nya skor som jag ska använda till vardags och på jobbet. Känner jag mig själv rätt så blir det nog också städning eller liknande, något som jag lägger rätt stor del tid till i veckorna. 

Vi hörs närmare jul!

Nya Hoka Speedgoat 5 GTX Ice

Tjena! 

Tack för fin respons på min senaste vlogg, prenumerera på kanalen så kanske det dyker upp mer videos framgent!

Under vintrarna åker jag som bekant mestadels skidor. Men då och då vill jag gärna ta en löptur. I början av vintrarna kan det också vara dåligt med snö, samtidigt som det inte går att åka rullskidor och vägarna kan vara hala. En mellanperiod helt enkelt. Jag har tack och lov min balkong med skierg och löpband, men att springa ute är ju svårslaget. Tidigare har jag använt två olika par dubbade springskor från is-skalbaggarna, men det har ofta resulterat i onda vader och stela hälsenor. 

Häromdagen dök det upp ett par nya Hoka Speedgoat 5 GTX Ice. Lika sköna som de vanliga speedgoat, men med den fina fördelen av carbide-dubbar! Nu kan jag springa oavsett väder eller väglag, riktigt grymt. Jag har länge väntat på att mitt favoritskomärke Hoka skulle släppa sådana här skor! 

Diverse livstankar och lite mer från gårdagen

Efter gårdagens Skinnarlopp så tog vi vägen förbi Gunde Svan på hemvägen för att surra lite med honom. Min bror har en del kontakt med honom. Det var en trevlig stund!

Hej på er! 

Ny vecka igen då. Denna dag började lite sådär, ungefär som mitt liv. Jag hann inte ens cykla 100 meter på min väg till jobbet innan jag i den första kurvan lade ikull mig. Blankis under, med 4-5 centimeter nysnö uppepå. Kul. Det satte känslan och humöret för denna dag. Tänkte gå igenom lite olika, säkert röriga tankar och punkter nu:

Jag minns inte exakt vad jag delgav er efter gårdagens lopp. Men efter första spurtpriset vid tre kilometer så ropade speakern upp namn på de åkare som passerade. Jag blev utropad som Per-Olov Svahn, troligen för att speakern inte såg mitt nummer och att jag tävlar i en ny tävlingsdräkt. I det ögonblicket så fattade jag att Simon Andersson som drog rätt hårt och ändå fortsatte göra så inte insåg att det var jag som låg där bakom och slängde som en snorkråka. Jag fick berättat det för mig efteråt av honom att han inte förstod att det var jag och att han legat mer eller mindre max under de första tio kilometerna. Det förklarar ju att även jag fick slita och släppa redan efter fem kilometer. Men samtidigt är det ju bara mitt eget ansvar att åka fortare och ingen annan ska ju såklart anpassa sitt tempo efter mig. Det är dock en liten förklaring kring allt. Därefter tappade jag ju lite successivt hela varvet, men inte jättemycket. Under det sista varvet på 21 kilometer så åkte vår klunga cirka sex-sju sekunder snabbare än de tre i täten. Men då var det säkert en del tjuv och rackarspel från de tre snabbare. 

Detta ger mig i alla fall lite upprättelse att jag kanske inte är så dålig som jag tror. Både förra helgens lopp Bessemerloppet och gårdagens har startat med riktiga maxinsatser under de första 10-20 minuterna. Jag har försökt hänga med betydligt bättre åkare, samtidigt som jag regelrätt kört ifrån åkare som jag därefter hamnat i klunga med. Det skulle ju kunna klassas som idioti av mig att försöka det. Men samtidigt har det gått förr. Då jag tränat mer än någonsin i år så har jag ju en tro och förhoppning på att det ska visa sig även i resultaten. Jag har trott att jag fortsatt ligger på minst samma nivå som under de senaste åren i alla fall. Men varför jag inte åker bättre är något jag inte riktigt har svaret på. Kanske är det så att många andra blivit bättre också. Men visst kan de här maxningarna i början göra att jag bränner mycket onödigt krut, mot att istället lägga mig med ”min klunga direkt”. Dock har jag inte kommit dit än att jag i skidtävlingar startar för att åka om 4-8:e plats. Det kan ju ha spelat in en aning inför målgång igår när jag låg först i vår tremannaklunga, samtidigt som vi skulle varva en åkare precis innan sista kurvan på 180 grader inför upploppet. Jag ville inte tränga min bror, även om jag låg först och hade jag varit lite mer aggressiv där inom spelets regler som förste åkare så hade jag kanske blivit fyra eller femma. Men det spelar som sagt inte någon större roll. 

Jag får helt enkelt fortsätta att kämpa på, men även försöka tänka till när det kommer till träning. Att tänka mig in i tävlingssituationer och försöka ta reda på vad det är jag behöver bli bättre på. Under de senaste säsongerna har jag i alla fall blivit betydligt lugnare i klungan och säger inte ett ord till medtävlare eller varvade åkare. Förr om åren var jag sjövild och skrek på allt och alla. En annan positiv sak är att jag verkligen kämpat allt jag har i alla lopp, utan att ge upp. Någon gång kanske det ger resultat, jag tror ändå att jag fortsatt har fina lopp i mig, även under kommande säsonger och år. För inte ger jag upp än!? 

Efter gårdagens lopp så tog jag och min bror en rejäl avåkning på 75 minuter och 19 kilometer. Nästan ett helt varv runt tävlingsbanan. Det resulterade i en vecka på 16 h 45 minuter och 253 kilometer, samt en gårdag på 3 h 42 min och 72 kilometer. Inte fy skam.

Idag måndag så ska jag ändra om lite i min annars vanliga plan. Det blir vilodag idag istället för imorgon, då det passar bättre i livspusslet. Dessutom är det rätt skönt då kroppen är rätt mör. Istället ska jag hämta hem Alfons och ha det trevligt med honom. 

Jag har fastnat i tanken om att mitt jobb ger mig negativ energi och att det också kan ta ner min prestationsförmåga en aning. Jag mår liksom dåligt av att vara här, har noll motivation till att göra någonting, orkar/kan inte planera lektioner och är mest irriterad över hur lite lön jag får med tanke på insatsen jag trots allt ger. Försöker leta jobb på diverse jobbsidor men det ger tyvärr inget speciellt än så länge. Om någon sitter på tips så är jag idel öra. 

Mitt liv har väl varit lite av en berg och dalbana. Men jag upplever ändå att jag växt en del mentalt. Jag är någorlunda mer stabil nu och trygg i mig själv. Jag klarar av att vara ensam, njuter av det och behöver liksom inte jaga yttre bekräftelse som förr när det var mycket krogbesök och försök till att hitta nya tjejer som också ofta lyckades. Men visst, det börjar också bli lite långsamt av att inte ha någon vid sin sida nu då det gått tre år sedan jag blev singel. 

Vi hörs närmare jul!

Vasaloppet 2023 - anmäld

Äntligen anmäld till årets mål: Vasaloppet 2023. 

Hej! 

Idag på vilodagen har jag lyckats löst min anmälan till Vasaloppet. Så nu är det ingen återvändo! Som lite rolig kuriosa får ni mina tidigare Vasalopps-placeringar, tider och tid efter segraren:

2010 - 63:a - 4,18,23 timmar - +15,24 min efter segraren

2011 - 78:a - 4,15,37 - +23,46

2012 - 86:a - 3,58,51 - +20,10

2013 - 74:a - 4,12,52 - +22,04

2014 - 92:a - 4,22,00 - +7,27

2015 - 48:a (min bästa placering, 21:a svensk) - 4,31,52 - +30,04

2016 - 73:a - 4,16,55 - +8,55

2017 - 104:a - 4,19,38 - +22,20

2018 - DNS

2019 - 83:a - 4,56,09 - +16,54

2020 - 117:e - 4,51,29 - +26,15

2021 - 81:a - 3,45,32 (min bästa tid) - +17,14

2022 - 85:a (30:e svensk) - 3,51,09 - +18,51

Är ni intresserad av mina lopprapporter med mera från mina olika lopp så kan ni kolla under taggen Vasaloppet här på sidan, eller trycka här.

Dagen till ära så vilar jag från träning, dock inte från jobb. Men där tillfälle ges så planerar jag lite olika träningsupplägg och styrkepass. Jag ska bland annat försöka få till lite tyngre styrketräning hemma, bland annat genom att använda ett sådant här bälte som jag sedan knyter fast min kettlebell i när jag gör chins och dips, smart Adam!

Ny tävlingsdräkt

Hej. 

Läs om dagens träningspass och min återkomst här! 

Idag har jag fått hem lite nya prylar. Älskar att beställa prylar, speciellt när jag inte träna. Bland annat så har jag beställt ett gäng smycken till mina öron. Tidigare hade jag stora töjningar som jag tröttnade på för säkert 15 år sedan, men tyvärr har hålen inte växt igen helt, så jag beställde små diskreta pluggar att stoppa in i hålen. Snyggare än inget kan jag tycka:

Dessutom så har jag beställt en ny tävlingsdräkt som ni ser på översta bilden. Dels hatade jag den jag åkt med de senaste åren då den satt som ett arsel på mig och kändes obekväm mest överallt. Men det är också en form av protest mot att klubben drar sig ur och inte betalar ens startavgifter, något jag fick reda på i slutet av december. Så resten av säsongen kommer jag åka i denna dräkt! Den var både snyggare och skönare. 

Vi sjukar vidare

Ibland brukar Alfons vänta i trapphuset på mig när jag går och slänger soporna cirka 50 meter bort. Då vet jag att han inte är helt hundra frisk själv. 

Tjena! 

Ja, många timmar med dödtid blir det alltså. Men även många fina timmar med Alfons. Vi orkar inte så mycket mer än att spela på iPaden eller kolla på TV. Tråkigt men sant. Ibland tycks jag känna mig friskare, för att sen bli sämre igen. Sådär har det varit några dagar nu. Hoppas jag inte blir som Alfons som varit sjuk från och till i typ 3-4 veckor. Det hade väl varit typiskt. Han verkar sämre igen med huvudvärk och trötthet. Jag börjar inbilla mig att folk tror jag överdriver detta, bland annat på jobbet, men nej, det går bara inte att varken jobba eller träna. Klockan tickar för kommande tävlingar och formen känns allt mer avlägsen, förutom att jag närmar mig en boll i just form rent utseendemässigt om detta får fortgå längre. 

Jag vill bara klä mig i träningskläder och få köra skiten ur mig. Antingen långt och lugnt, eller kort och hårt. Eller egentligen vad som helst hellre än detta. Men ja, det är väl kanske inte den bästa idéen att göra såklart. Känns hopplöst då jag som tidigare nämnt brukar vara tillbaka i träning väldigt snabbt efter bara någon enstaka dag med förkylning. Det konstiga är att jag vanligen kan känna halsont i en dag i alla fall, medan jag nu i princip inte känt det minsta, samtidigt som Alfons och de andra som varit sjuka runt mig haft känningar i halsen. 

Vi får väl bara fortsätta försöka hålla humöret uppe. Det blir i alla fall en bra läkning och ”stressavgiftning” för mig med knappt något gjort på dagarna. Kanske är det kroppens sätt att säga åt mig att tagga ner och ge mig återhämtning. 

Klickar ni här så kan ni få höra hur jag låter i min senaste Youtube-video och här är gårdagens inlägg.

Nu är det kört, igen!

Tjena! 

Kallt satan imorse när jag vaknade. Temperaturen visade minus 16 grader. Jag krängde på mig ett par långkalsonger under byxorna, något som inte hör till vanligheterna när jag är civilklädd. På jobbet så kände jag att kroppen inte riktigt är sig lik, så med dryga timmen kvar av dagen bad jag om att  få gå hem. Valde då att gå med cykeln istället för att cykla. Därefter har jag bara legat i soffan och tittat på TV. Vad är problemet då?

Jag har känt i några dagar att jag haft ont i huvudet, men jag har trott att det är någon form av muskelspänningar. Samtidigt har Alfons varit väldigt sjuk med feber, hosta och halsont. Efter loppet i lördags så var jag sjukt hes, hostig och lätt snorig. Även under gårdagen så kände jag mig lite lätt krasslig. Nu ska jag inte skylla mitt dåliga resultat i lördags på detta, finns hur många bortförklaringar som helst om man läser lopprapporter på Strava, men jag tror i alla fall att jag inte fick ut min fulla potential på tävlingen, så långt kan jag väl ändå få sträcka mig. 

Nu är jag som sagt hemma och liggandes i soffan. Jag har inte haft en sjukdag sedan träningsåret började den 25:e april. Visst att jag haft några mindre känningar som jag (dumt nog) ignorerat, men inte värre än så. Idag känner jag dock att det inte är läge att träna, jag är trött trots bra sömn inatt, ont i huvudet, lite snorig och lätt hosta. Det var den säsongen det.. Den började med dåliga resultat och avslutades med en förkylning. Mitt liv i ett nötskal. Lägg därtill en klubb som mitt i säsong meddelar att de inte kan stötta ens med startavgifter. Hör gärna av dig om du kan stötta eller hjälpa mig på något sätt, minsta lilla gör mig tacksam!

Det är bara att försöka piggna till så fort som möjligt och sedan ta det därifrån. Livet går upp och det går ned. Även om det kanske känns som att det i mitt fall mestadels är en konstant utförslöpa, av brantare sort. 

Halloween-kväll och stegrekord igen!

Under gårdagskvällen så drog jag och Alfons till Liljeqvistska parken för att kolla in ett barnanpassat halloween-event. Kul tyckte Alfons! 

Hej! 

Igår körde jag ett intervallpass ute på balkongen, det första efter min lilla förkylning på tre dagar. Det gick bra! Dock så sov jag riktigt dåligt inatt, jag har märkt att jag många gånger efter intervallpass får en märkbart försämrad sömn. Det är något som verkar överensstämma med andra efter lite googlande, så det är väl bara att gilla läget. 

Jag har i drygt ett år kört mina övningar för att aktivera gluteusmuskulaturen, något jag tror är bra för alla, oavsett om man tränar eller inte. Jag tycker mig ha sett bra resultat av det. Men det gäller att verkligen försöka fokusera på att använda just gluteus-musklerna och inte andra omkringliggande muskler. Många gånger känner jag att hamstring (baksida lår) kopplas på, vilket jag vill försöka undvika. Vid flera tillfällen efter tuffa träningspass så drar sig en eller båda mina baksidor ihop sig något fruktansvärt, vilket gör helt galet ont. Här är det nog lätt att tro att det är någon typ av brist  och/eller en kort baksida. Jag tror nog snarare att det kan vara en kort höftböjare, slutkörda muskler eller att kroppen/huvudet inte helt lärt sig att använda gluteus-musklerna. 

Då det är tisdag idag så vilar jag som vanligt, vilket kändes välbehövligt efter tre fina dagar med träning. Förut så brukade jag fasta under dessa dagar, men det är något jag slutat med sedan månader tillbaka. Jag tror fortsatt på fastan och dess positiva effekter. Men då jag i år tränat mer än någonsin så finner jag det mer effektivt att äta som vanligt, vilket jag tycker rent prestationsmässigt har fungerat bra. Jag behöver energi då för att inte gå lös fullständigt under kvällarna för att äta ikapp. 

Igår avslutades oktober och förvånansvärt nog så slog jag personligt rekord i antal steg enligt min Garmin Forerunner 955 som jag bär dygnet runt:

938 667 steg i oktober, ger ett dagligt snitt på strax norr om 30 000. Hade jag inte haft mina tre sjukdagar så hade jag kunnat utmana drömgränsen om en miljon steg på en månad! Precis innan sjukdomen så låg jag över det snittet som behövdes!

Trots att jag tränar hyfsat mycket så försöker jag numer även vara aktiv i övrigt och ser vardagsmotion som något gott. Därför kan en stegräknare vara en bra morot för många, så även för mig!

Inte frisk eller redo för träning

Den glada minen till trots så har jag i veckan varit sjuk och ej träningsbar…

Hej på er. 

Ovan har ni anledningen till att jag inte uppdaterat bloggen på några dagar. Jag och Alfons har varit hemma hela veckan och vi båda har varit förkylda. Ska jag vara helt ärlig så började jag känna mig småsjuk redan i fredags, men jag ignorerade (dumt nog?) tecknen ändå tills i tisdags morse när det inte gick att frånse faktum längre att jag var sjuk. 

26 veckor i rad med bra träning utan sjukdom blev det, inte illa det! Jag skulle kunna gnälla på att personal på jobbet och elever varit sjuka och nära mig. Men jag orkar inte. Det är som det är. I några veckors tid har jag känt att jag legat på gränsen vad jag klarar och jag har tänkt ta en vecka med betydligt lugnare träning, något som nu inföll naturligt. Så det var nog egentligen bara bra och välbehövligt. Men för en som tänker på träning och nästa träningspass närmast 24/7 och som fått en närmast besatt inställning till dito så är det såklart jobbigt. Men jag får försöka luta mig tillbaka till den fina träningen som blivit avklarad, ta det hela med ro och sedan blicka framåt till att fortsätta få till bra träning. 

Det är lätt att bli stressad när jag ser alla på sociala medier som är på snö, Lugnet i Falun lägger ut tidig snö till helgen och ”alla” tränar bra. Men jag känner lugnet ändå, är inte det minsta sugen än att åka på snö. Jag kommer åka rullskidor så länge det går och smyga in balkongträning mer och mer ju sämre det blir ute. Tids nog blir det riktigt snö och faktum är att Bergebo levererade de bästa förhållandena under förra säsongen sedan jag flyttade till Borlänge 2016, så jag har tron på bra förutsättningar där även i år! 

Vad gäller min sjukdom så har jag vid några tillfällen känt av litegrann i halsen, jag har hostat en del, snorat och haft lite slem i bröstet. Inget värre än så, som tur är. Intressant nog så har min Garmin Forerunner 955 (som jag använder dygnet runt) flaggat för ett lägre HRV-värde, vilket kan indikera en sjukdom. Så den kanske fungerar rätt bra, även om man såklart inte ska stirra sig blind på en klocka som inte är en fullgod medicinsk apparat. 

Vi kämpar på!

Bilder och tankar

Hej. 

För att skriva av mig lite så tar vi ett bildinlägg från arkivet, med diverse text, så får vi ser var vi landar, häng med.

Borlänge marknad med Alfons för några helger sedan.

Mitt skolfoto.

Drakflygning med Alfons förra veckan!

En utflykt med Alfons under förra veckan. Cykel till plättbacken och sedan en promenad på dryga kilometern enkel väg, med klart över 100 höjdmeter upp till Tjärnaberget. 

Sagovandring vid Plättbacken i helgen. 

Det var några bilder från den senaste tiden det. Fint att få göra saker tillsammans med Alfons. Det är något vi båda behöver. Annars är det i princip bara träningen som tar upp min tid och min tankeverksamhet. Lediga stunder och dagar så går det åt oerhörd energi och många timmar till att först förbereda mig inför pass och sedan genomföra dom. Går jag tillbaka i träningsdagböckerna så ser jag att jag tränar än mer detta år än kanske någonsin förr. Det har liksom bara rullat på, jag lägger en plan vecka för vecka och därefter följer jag den. Jag blir bekväm i det obekväma liksom. Egentligen borde jag ha satt mig ner och tagit en funderare kring vad jag vill i livet och med träningen. För ska jag vara helt ärlig så har jag inga direkta mål med den. Jag vill vara i bra form, både utseendemässigt och prestationsmässigt. Men att tävla är inget jag är speciellt sugen på just nu. Det känns dock ohållbart att träna så pass mycket som jag gör nu, för allt annat i livet känns väldigt jobbigt och stressigt att klara av. Jag har haft en tanke om att ta en vecka snart där jag går ner betydligt i träningsmängd, för att försöka samla lite extraenergi, men det har bara stannat vid en tanke än så länge. 

Jobbet känns även det övermäktigt, stressigt och inte alls roligt. Dessutom med låg lön och inget besked om den utlovade löneförhöjningen. Det är inte direkt så att jag studsar upp ur sängen på morgnarna med längre dagar, mer ansvar och mer att göra, till samma lön som förra året. När samtidigt världen står i brand både bokstavligt och ekonomiskt. Allting blir svindyrt och pengarna räcker knappt till mat snart. 

Stressen jag upplever dagligen gör mig okoncentrerad, glömsk, lättirriterad och jag får oerhört svårt att sova på nätterna. Tråkigt nog så sover jag ännu sämre de nätter Alfons sover hos mig, då blir jag ännu mer lättväckt och har än svårare att somna in. Igår gick jag och lade mig vid 22,20-tiden, långt tidigare än vanligt, men med facit i hand var ju det onödigt då jag ändå aldrig somnade, samt vaknade upp oräkneliga gånger under nattens gång. 

Jag vet egentligen inte vad jag vill här i livet. Men vi kommer ju ändå tillbaka till att det som för mig är det viktigaste är Alfons och att han har det bra. Jag måste vara försöka fokusera på det, sen får jag väl fortsätta gneta på med träningen och jobbet. Men är det så kul då? Nja, fast vad är kul egentligen? Det är nog mest min generella inställning till det mesta som är bitter och negativ, vilket gör allt svårare. Under dagarna och veckorna så uppstår det ofta tillfällen då jag blir irriterad och arg över småsaker, lär jag mig då bara att härda ut och inte agera på impulsen, så brukar det snabbt vända och kännas bättre. Här har jag blivit lite bättre känner jag åtminstone, så det är ju alltid något. 

Idag tisdag så har jag som vanligt vilodag, det känns som att det behövs! 

Några osammanhängande tankar för dagen, tack för mig!

Diverse eteriska oljor, CBD +annat

Tja! 

Jag har fått möjlighet att testa en del produkter från Greenbalance. Då jag har en del problem med min sömn så valde jag att bland annat prova CBD-olja och en eterisk lavendelolja. CBD-oljan tar jag några droppar under tungan på kvällen innan jag lägger mig och lavendeloljan använder jag i ett aromaljus. Jag tycker båda produkterna ger en bra och skön avslappning. Dessutom har jag provat att dricka ett te med valerianarot på kvällen, även den har gett mig mer lugn. 

Andra produkter som jag testat är olika eteriska oljor såsom Tea tree-olja och eukalyptusolja. Dessa produkter har jag använt till städning (några droppar i mitt rengöringsmedel), tvätten (några droppar tillsammans med ättika, istället för sköljmedel) och till ansiktstvätt. Produkterna luktar fräscht och ger en härlig känsla!

Kolla in greenbalance och leta reda på produkter, samt få tips på användningsområden! Det är riktigt fina och rena produkter rakt igenom!

Jag har köpt en begagnad iPhone!

Tjena! 

Jag är som kanske inte alla vet en riktig prylfantast. Tråkigt nog älskar jag Apple och alla deras produkter, men tyvärr blir dom allt dyrare att köpa. Förr brukade jag förlänga mitt abonnemang och i samband med det köpa en ny mobil, vilket blir en väldigt hög månadskostnad och det vet ni ju att jag inte gillar. De senaste två telefonerna har jag istället köpt cash och samtidigt skaffat ett riktigt billigt abonnemang hos Fello, jag betalar 145 kronor i månaden för 20 GB surf! Du kan också byta till Fello med denna länk, då får du ännu bättre pris under en tid. Helt klart värt det, speciellt när Fello har Telias nät också! 

I september varje år så brukar Apple visa sina nya iPhones och jag sitter klistrad för att se detta event. I år släpptes den nya serien med nummer 14. Själv har jag haft en 12 PRO i två år, som jag skött om väldigt bra med skydd för både glas och baksida. Men jag blev sugen på en nyare telefon och började leta på nätet efter sidor som både köpte in begagnade telefoner och sålde begagnade. Efter ett långt letande så hittade jag den som jag gillade bäst, nämligen Phone Hero. 

Först började jag med att värdera min mobil, vilket du kan göra här och därefter letade jag efter modellen jag ville ha. Jag hade bestämt mig sedan länge för att min nästa mobil skulle vara en iPhone PRO Max, alltså den största och bästa modellen från Apple. Jag siktade in mig på en 13 PRO max och hittade en begagnad guldfärgad i väldigt bra skick och med ett nytt original-batteri. Jag fick ett preliminärt pris på min mobil som var väldigt bra och bestämde mig då för att slå till. Phone Hero har en massa iPhones som du hittar här. 

Dagen efter jag beställt min ny-begagnade iPhone så dök den upp hemma, med ett perfekt installerat skärmskydd (valbar möjlighet) och i ett kanonfint skick, jag kunde i lugn och ro flytta över allt mellan telefonerna. Jag fick sedan en fraktsedel på mail för att skicka in den gamla mobilen, åkte till ett utlämningsställe och fick paketet skickat. Dagen efter kom mobilen fram till företaget och jag fick in pengarna för den gamla mobilen på Swish, samma peng som jag hade blivit erbjuden preliminärt! Riktigt snabbt, smidigt och enkelt förfarande. 

För den som är lagd åt det hållet och lite mer galen så finns det även Samsung-telefoner hos Phone Hero, dessa hittar du här. 

Men det tar inte slut på prylar där, jag har även skaffat en ytterligare Apple-pryl, men denna är helt ny och inkom idag:

AirPods PRO 2 generation 

Den nya modellen av AirPods PRO som släpptes idag och som jag beställde när dom visades upp den 9:e september. I princip varje träningspass så använder jag mig av hörlurar och AirPods PRO (första modellen). Mina har blivit lite trötta och slitna. Dessutom så har brusreduceringen nästan helt slutat att fungera och de rasslar i dom när jag harklar mig eller snyter mig. Som tur är har Apple förlängt garantin för dessa problem, så idag, ungefär samtidigt som mina nya kom, så kom även UPS och hämtade upp de gamla för att tas till Apple för utbyte. Smidigt även det. Tanken är att sälja de gamla lurarna och på så sätt spara in lite pengar även där. Det gäller att hålla hårt i pengarna i dessa tuffa och oroliga inflations- och ränte-tider. 

Den omisskännliga bitterheten har satt mig i ett strupgrepp igen.

Det går bra nu.. 

Tjena!

Behöver skriva av mig lite bitterhet känner jag. Det är en sån dag där allt känns piss, igen.. 

De duggar tätt nu. 

Mörkret hopar sig i horisonten. 

Vattnet blir djupare, kallare, mörkare. 

Det drar mig nedåt avgrunden. 

Började dagen med att vakna klockan 06,25 av en psykunge som i porten bredvid skrek ett primalskrik  som letade sig in i märgen på mig och som skrämde livet ur Alfons. Av det jag hann uppfatta så var ungen sur av någon anledning, så ingen fara på taket, men det var ett sjuhelvetes uppvaknande. Därefter så skjutsade jag Alfons till dagiset, sedan cykel som vanligt till jobbet. Tisdagar är riktiga pissdagar med jobb 07,50 - 16,10.. Jag som enligt papperet ska jobba 83%, men jag har inte fått några papper än, trots att jag började den 9:e augusti. Jag vet inte hur mycket jag ska få i lön på grund av ”tight ekonomi”. Men att jag ska jobba konstant nästan utan raster, hoppa mellan lektioner för 1-9, samt assistentjobb, planering för lektioner (nästan utan schemalagd planeringstid), försöka skriva ner bedömningar + betygsättning på elever jag inte ens kan namnen på och gå på möten där jag fattar noll av vad det diskuteras, det är självklart! Förutom det så är det åtminstone övervägande rätt okej kollegor och att ”bara” sköta jobbet som någon form av lekledare och planering av lektioner känns ändå överkomligt. Det är bara allt det här andra runt omkring som hör till lärandeyrket med planeringar, föra in omdömen och hela den biten som känns närmast övermäktig för mig. Men jag ska inte klaga alltför mycket ändå på just jobbet, i dessa tider som bara kommer bli sämre så får jag vara glad och tacksam över att ha ett jobb. Det framstår säkert som att jag är en arbetsskygg bidragstagare,  men det är jag inte riktigt heller, det finns få saker jag gillar så mycket som att verkligen få jobba med gammalt hederligt kroppsarbete, att få kämpa på timme ut och timme in, gärna med kroppen och en bortkopplad knopp, då trivs jag. Men när jag inte riktigt har full koll på vad som ska göras, när det är osäkerheter runt om som ovan nämnt och när saker känns meningslösa som idag så är det kämpigare. 

Som ni såg på bilden ovan så har börsen fortsatt varit som ett svart hål. Jag har fått mitt huvud avslitet samtidigt som en hel koloni har pissat mig ner i det som skulle varit halsen i över ett års tid. Bara i år är jag back 800’ och mer är på ingång. Jag känner mig så fruktansvärt fattig nu att jag på riktigt är orolig över min fortsatta överlevnad. Det kommer ta än mer hus i helvete snart med alla höjda priser på livsmedel, bränsle, de höjda räntorna kommer svida nästa år när mitt låsta bolån ska omförhandlas, avgiften i bostadsrättsföreningen kommer höjas garanterat och mer jävulskap är på ingång.  Detta är bara toppen på isberget. I bästa fall kommer väl botten sättas på börsen under mars-april nästa år om jag får chansa. Men det kan lika gärna fortsätta vara bedrövligt under lång tid fram. Sjukt att vissa dårar trodde botten var i juli när det började vända en aning i vissa papper, något jag själv dock inte märkt av.. 

Mot slutet av dagen idag var det möte på jobbet, medan jag satt där och halvsov så kände jag att jag hade fått någon skit mellan tänderna. Jag försökte peta bort det med nageln, vilket misslyckades, istället så lyckades jag peta bort halva min högra framtand.. Det är en gammal lagning jag haft i många års tid från en skada när jag var liten och just fått mina ordinarie framtänder. Det jag minns från den olyckan är att jag sprang inne i badhuset på Lugnet, halkade framåt och satte garnityret rakt i kakelplattorna bredvid poolen. Denna lagning har med några års mellanrum ramlat av och såklart var det dags idag igen, när jag är på den mörkaste platsen mentalt. Sådana här extrasaker som dyker upp utanför det vanliga inrutade livet i vardagen är sjukt jobbiga för mig, dessutom kommer det kosta mig minst en veckolön att få den där skiten reglerad.. 

Jag får helt enkelt lyssna på och lita på Håkan Hellströms ord i låten ”Du är snart där”:

”Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont

Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod

Som ett hjärta som vägrar sluta slå

När varje bön gått åt, fortsätt

När jag fallit tungt

På ditt minnes skrothög

Hitta mig när som helst

På samma gator som Cederhök

Blitt sparkad runt några gånger

Som en del måste bli

För att fatta vad som betyder nåt

Och vem som går att lita på

Men när du var med mig

Musiken slutade aldrig

Du bara får mig att hänga, hänga kvar

Fortsätt när de lynchat sista hoppet

Fortsätt när allt du levt för räknats ut som ett skämt

Där under träden, bakom stängslet

Finns en stig för dig, fortsätt

När du blir gammal

Och när du somnar

Med det sista de sa i din dörr

"Håkan, du var bättre förr"

Blitt sparkad runt några gånger

Som en del måste bli

För att fatta vad som betyder nåt

Och vem som går att lita på

Men när du var med mig

Musiken slutade aldrig

Du bara får mig att hänga, hänga kvar

För jag tror

När vi går genom tiden

Att allt det bästa

Inte hänt än

Jag tror

När vi går genom tiden

Att allt det bästa

Inte hänt än

Säg det, säg det, säg det igen”

Känns obegripligt nu att det ska finnas någon vändning på detta elände. På denna livskris. Känns så meningslöst att slita dag ut och dag in på ett jobb som gör att man med nöd och näppe kan hålla sig över ytan. Att lägga ner all övrig tid, energi och lilla krona som blir över på att träna som en dåre. Inte ha mental eller fysisk ork över till att ens försöka träffa någon ny partner, vem som nu skulle vilja träffa någon som mig, en halvfet gubbe utan framtidstro. Även här har jag börjat ge upp hoppet om att jag någonsin kommer hitta någon igen. Förr om åren var det aldrig några problem.. Att ej heller knappt orka vara en bra pappa åt Alfons som egentligen är det enda som borde betyda något för mig. 

Vila från träning idag, enligt plan. Det var åtminstone skönt och välbehövligt. Jag och Alfons har så gott vi kunnat haft det mysigt. Jag tappade karaktären helt efter en lång tid med bra kost, köpte godis och glass åt oss båda. Så nu är jag inte bara nere mentalt, jag är ännu tjockare också. Men Alfons hade i alla fall en bra och trevlig kväll. Vi cyklade till Willys och drog en storhandling. Bra att få cykla, slippa slita på bilen och slippa bekosta bränsle, för varje resa det går att cykla är en vinst. På Willys blir det bara värre och värre, känns som att det är än mer anställda där för varje gång jag kommer dit, det enda dom verkar göra i butiken är att höja priserna på varenda. Jävla. Vara. Utan att överdriva så är priset högre varenda gång jag kommer dit och det gäller allting! Jag försöker så gott jag kan med att inhandla det billigaste alternativet i alla varor, jag har även börjat med att fylla havredrycken (använder det istället för mjölk) med vatten när jag tagit cirka en tredjedel i förpackningen. Det är tuffa tider nu kära vänner. 

Efter att ha blivit rånad ända in på skelettet på Willys så cyklade vi hem och Alfons fick en förtida present inför sin femårsdag på torsdag, en Lego-bil:

Vi byggde ihop bilen, pratade och åt godis. Det var ändå kvalitetstid och jag kunde för en bråkdels sekund släppa alla bekymmer. Tack Alfons. 

Jag har ändå försökt och lyckats vara någorlunda närvarande för honom när vi setts den senaste tiden. Förra veckan under hemfärden från dagis så frågade jag honom vad han ville äta till kvällsmat och han svarade att han ville äta på ”esturang”, så det fick bli Pinchos: 

Alfons fick dricka sina första starköl där och som han drack. Det fanns ingen hejd. Efter 7-8 sänkta bägare fick jag kliva in och avbryta honom, vi hade ju en morgondag att tänka på också. (Jag ber om ursäkt i förväg för den som inte förstår ironi). Vi hade i alla fall en mysig kväll där på uteserveringen.  

Nu har jag legat bredvid en sovande Alfons i närmare en timmes tid och skrivit detta inlägg. Det känns skönt att få ner mina röriga och oerhört spretiga tankar i skrift. Även om det säkert är närmast oläsbart för er. På något sätt blir det enklare att bearbeta allt elände. Egentligen finns det ju folk som har det värre, men det är svårt att se skogen för alla träd också. 

Men håll i och håll ut Adam. Den 12:e september står vi där igen med en ny röra till regering och efter många om och men så har vi återigen ett sossestyre som tillsammans med hela världens centralbankers misslyckade ekonomiska politik efter coronan ska fortsätta dra oss ned i det nu nästan kolsvarta vattnet.. 

Uppdatering i bilder och text. Samt småless.

Lägesuppdatering med bilder och text:

I veckan fick Alfons en lite för tidig femårspresent, nämligen en ny cykel! Lite för stor, men bara han fick hjälp att komma igång och att stanna så gick det bra. Vi tog två trevliga cykelturer runt i Borlänge i måndags och tisdags. Det var väldigt mysigt och kul för oss båda. 

I tisdags fick vi bevittna hur det soliga vädret byttes ut mot dödens regnmoln och med en rejäl efterföljande regnskur. 

Fick hem nya Hoka Tecton X i tisdags, kändes riktigt fina!

Likaså ett par Hoka Clifton 8! 

*hata livet 

Igår åkte jag och min bror ned till Stenungsund. Han ska tävla i vattenskoter (själv avskyr jag allt som har med motorer att göra). Jag hade nämligen två biljetter till Håkan Hellström som jag fick i julklapp 2019, men som blivit uppskjutet två år pga Corona-pandemin och istället går av stapeln ikväll. Såhär med facit i hand skulle jag ha stannat hemma, för vi har använt min bil och jag hatar att åka med den. Den slits, den blir skitig, den blir förstörd, det har gått diesel något så inåt helvete (mycket pga hetskörkning samt en vattenskoter bakpå) och även pengar som bara rinner mig mellan fingrarna. Pengar som sedan länge varit en rejäl bristvara för min del. Känner mig rejält fattig och går på knäna som aldrig förr just nu. 

Jag ska tillägga att jag i minst 3-4 veckor sovit dåligt så fruktansvärt, snittat typ 4-5 timmar per natt. Något som gjort mig väldigt less och irriterad igen. Är även en aning nervös inför jobbet som idrottslärare för hela skolan. Tvivlar på om jag ens kommer kunna klara av det..?! Inte heller fått något kontrakt från jobbet på lönen. Jag misstänker att jag kommer ligga kvar på samma låga lön som förra året också. Ni hör ju att jag inte är så uppåt just nu. Så som sagt skulle jag ha stannat hemma, sålt biljetterna och inte bränt upp mina sista korvören på någon sådan här onödig resa. Lägg där till att jag i min väska med mig ned hit hade en uppsättning med kläder inför kvällen, i väskan hade jag också en flaska med flux munskölj som läckt över varenda jävla plagg. Allt jag gör och allt jag tar mig för blir bara skit, aldrig någonting som kan gå min väg.. 

Hoppas livet vänder till det bättre snart, att jag blir glad, att jag hittar en tjej, att jag slipper oroa mig för ekonomin, att jag finner mening och glädje. Kanske är det bara en vanlig liten dipp på grund av dålig sömn som spökar igen. Det brukar vända och kännas bättre efter någon vecka på botten.