lördag, september 30, 2017

Tre roliga timmar


Adam Larsson - Jag - Måns Sunesson

Tjenare.

Nya träningstimmar är avverkade. Till vilken nytta kan man fråga sig? Svaret på den frågan kanske vi aldrig får... 

Vi åkte bort till Lennheden idag, fina vägar längs med Dalälven. Men lite väl mycket löv, så troligen sista vändan där för året. Jag var rätt seg, trött och osugen på att träna under i princip hela passet idag. Enda gången jag tände till var när vi halvvägs in i träningen slog till med tio impulser á 20 stavtag, där kändes det riktigt lamt till en början, men rätt så bra på slutet. 

Hade en bedrövligt låg snittpuls på 103, men så kan det ju vara ibland. Vi var i alla fall ute i tre långa timmar och hade roligt. 

Nu efter träningen så har jag tvättat Benzen och sedan ställt in den i garaget, sköna känsla!

Lördags-svammel




Mina två fina

Hej mina vänner. 

Lördag och bara någon dag ledig ytterligare, till jag på tisdag återgår till jobbet igen. Ja ja, det ska väl gå det med. Bara att bita ihop. Har ju fått en fin tid ledig och en fin period med träning både i sommar och nu. Troligen blir jag ju ledig vecka 44 också. Så det borde inte gå någon nöd på mig! Behöver ju jobba också, så det trillar in deg. Igår så såg vi till att spara lite pengar genom att gå till Willys, handla billiga varor på extrapris, använda en medhavd tygkasse och stannade till på hemvägen för att ta upp två pantburkar. Pengar ska sparas! 

Nu ska jag ta ett litet stakpass med mina träningskombattanter och imorgon blir det Hackmora bergslopp. Mäktigt!

fredag, september 29, 2017

Ett fint löppass - och ormjäveln låg kvar!


Stannar till vid Bjusan och tittar ut över det stilla vattnet. Andades en sekund och tänkte över livet. Trivs rätt bra ändå, mycket har hänt de senaste två åren och det mesta åt det positiva hållet

Jag tog en ny, nästan exakt samma löprunda som jag sprang med Adam Larsson i onsdags. Skillnaden idag mot då var att jag sprang en extra backe upp till Snickarbodarna (500 meter, 60 höjdmeter) och sprang totalt 25 minuter snabbare. Förlåt Adam, men jag måste ju få hålla AI-puls. 

Inatt så låg jag helt seriöst och var orolig över den där ormen vi såg. Funderade på att åka rullskidor istället, för att slippa råka på orm(en). Jag frågade till och med Amanda om hon trodde att ormen skulle ligga kvar, men hon lovade dyrt och heligt att den fan skulle vara flera kilometer bort. Jo hej, när jag sprang förbi orm-platsen så låg det aset där idag igen, med huvudet mot stigen, men på höger sida denna gång. Lika levande som senast. Kolsvart och äcklig. Hur är det ens möjligt?! Den jäveln har fått smak på människokött, det ger jag mig fan på. Min ormfobi är inte av denna värld. Jag skrek lika högt denna gång, som sist.

Kolla på de två bilderna nedan, pulskurvan från mina löppass, de två cirklarna runt pulstoppen påvisar tillfället då jag träffar på mördardjuret:




I onsdags



Idag

Förutom debaclet med nyss nämnda möte så var det ett fint och bra löppass. Totalt 2,40 timmar, 575 höjdmeter och 25 kilometer exakt. Kroppen kändes bra och benen börjar bli mer vana vid löpningen. Det är (förutom alla jävla ormar) så fruktansvärt härligt att springa i skogen, bästa träningsformen skulle jag nästan säga. Speciellt här omkring Tjärnaberget och Muskboberget, maken till fina vändor är svåra att hitta. Men såklart har dom väl finare och tuffare vändor i Skåne, Torsby och Göteborg... Bättre bloggare också.  



Boss är helt utom sig av lycka när han får komma med ut och springa. Han står och skriker/ylar vid dörren i flera minuter innan. Sen drar han iväg som ett skott till en början, innan jag släpper honom lös och han får kuta fritt.


Myrpassager är inget någon av oss gillar. Boss sjunker ner med sina smala tassar och jag gillar inte att bli blöt/skitig.

Ny cykelvagn till Alfons








Igår så var vi till paketuthämtningsstället för att hämta hem denna mäktiga cykelvagn. Det är en Active från Nordic cab. Tog inte lång tid alls att fälla upp den, man behövde inte montera annat än hjulen, enkel att förstå sig på och ganska så snygg. Inuti den såg det riktigt mysigt ut också, en sådan hade jag velat åkt i som barn. Ska bli riktigt skoj att få testa den framöver. Förutom cykelvagn så kan vi med hjälp av tillbehören vi fick med använda den som vanlig barnvagn, joggingvagn och även som skidvagn!

Nu ska jag ut och springa med Boss!

torsdag, september 28, 2017

Ångestintervaller x 10


"Klasskillnad"


Idag var det tufft. Visste ju redan innan hur jävla ont det skulle göra. Sjukt det där egentligen. Vanligen så glömmer man (iaf jag) bort mellan gångerna hur jävla jobbigt det är att köra riktigt hårt. Man förtränger det liksom. Just efteråt är känslan så sjukt skön och jag känner en stor lättnad. Efter några timmar så brukar det dyka upp ett konstigt sug till att vilja prestera igen och göra det bättre. Sen ju närmre man kommer nästa tuffa pass, desto mer ångest och tvivlan känner jag. 

Idag var det ren och skär ångest i detta ögonblick, precis innan första intervallen:


Adam Larsson tänker fan inte bjuda något Boråsföretag på gratisreklam på sitt vätskebälte

Nåväl. Jag hade med mig Måns och Adam idag. Visserligen skejtade Adam, jag stakade (såklart) och Måns använde helkropp lite drygt hälften, men vi peppade varandra bra. Det som är så härligt när vi har ett sådant här välfungerande team här i Borlänge, alla peppar alla och vi ställer verkligen upp på varandra. Grymt! Ingen är allergisk för att ta vind på näsan heller.

Något som jag tycker kan göra ångesten värre är när man kör som idag: upp- och nedför samma backe. Vilket oftast blir lite längre vila och man hinner fundera än längre på hur jobbigt och roligt detta egentligen är. Nog gnällt, vi tog oss igenom passet med bravur.

Såhär körde vi:

Fem block av: 4 minuter A3+ - 2 minuter vila - 1 minut max

- På fyraminutrarna så kom jag mellan 1,21 och 1,26 kilometer, plockade 40 höjdmeter och snittade 18,2 till 18,8 km/h. 

- På enminutrarna så kom jag mellan 340 och 370 meter, plockade 10 höjdmeter och snittade 20,3 till 21,7.

Fick verkligen veta att jag lever idag. Bra pass och bra skalle!


Söta


Han är söt den här lilla jäkeln vi fått hem till oss alltså. Även Amanda är rätt så söt:


På insidan av badrumsskåpet så satte hon upp dessa ”rivlappar” i slutet av graviditeten. Igår så sprang hon en kilometer faktiskt (tror dock hon inte får det egentligen, med risk för framfall osv). Påhittigt och gulligt i alla fall. 

Snart ska jag ut på ett intervallpass igen med rullskidor och stakning som fokus. Tror inte jag kommer vara eller känna mig riktigt lika söt som de två jag nämnde nyss. 

onsdag, september 27, 2017

Snabbt och effektivt på gymet


Efter dagens första pass så åt jag lunch och tog det lite lugnt. Sedan så åkte vi till BVC för vikt- och längdkontroll av Alfons. Väl hemma igen så åkte jag ner på gymet för att bränna av följande:

Chins med chrunch 3 x 8

Enbensknäböj 3 x 5, 60 kilo

”Stakning” på knä i cablecross 3 x 6, 73 kilo

Magchrunches i cablecross 3 x 6, 109 kilo

Bänkpress 3 x 5, 77,5 kilo

Latsdrag 3 x 5, 82 kilo

Stakkast med medicinboll 3 x 8, 10 kilo

TRX-styrka i 20 minuter 

Bra pass som tog där det skulle. Pratade även med chefen på Actic Maserhallen om att jag ska hålla en liten genomgång på SkiErg där under oktober för medlemmarna. Det gäller ju att ställa upp när jag får chansen att träna där!

Tre timmar löpning med ormträff


Tja!

Hade bestämt med Adam Larsson att vi skulle springa från mig klockan 08,30 imorse. Vaknade klockan 03,00 av att Alfons skrek, så jag gick upp och fixade mjölkersättning åt honom. Nästa gång jag vaknade så var klockan 08,07. Hann ändå med att både koka, samt äta ägg och byta om till klockan slog 08,31. Snyggt. 

Tillsammans med Boss så sprang vi iväg, upp över Tjärnaberget, Bjusan, Halla Fäbodar, Trons fäbodar, Snickarbodarna och tillbaka igen över Muskboberget. Innan Muskboberget så försökte vi oss på en Photoshoot, gick sådär först:



Därefter fick jag till ett gäng suddiga bilder (högst upp i inlägget). Hade ej ro i kroppen till att göra fler försök då Adam inte stannar sin pulsklocka och jag gör det. Skillnaden i tid mellan oss blir så stor då. 

På väg upp till Muskboberget så skriker jag till det högsta jag kan när jag ser en äcklig jävla ormjävel som ligger precis på/bredvid stigen. Troligen en huggorm då den var helt svart, snokar brukar ju ha två prickar bakom nacken. Usch vad livrädd jag är för ormar alltså. Trodde inte dom var framme den här tiden på året, speciellt inte när det är molnigt och lite regn i luften. 

När vi nästan var hemma så ropade en uppskattningsvis elvaårig tjej på oss i skogen, hon hade orientering med skolan och hade kommit vilse. Vi lotsade då henne ner till bebyggelsen igen. Skönt att fylla på karmakontot lite. 

Totalt skramlade vi ihop 3,05 timmar. I eftermiddag så tänkte jag köra ett pass på gymet. 

tisdag, september 26, 2017

En timme tröskelstak med impulser


Nöjda killar efter avklarad långintervall. Jag kör den fotokromatiska linsen, med Radar EV-bågen. Linsen är riktigt nice och ändrar färg efter rådande förhållanden, från helt klar vid dimma, till mörk vid solsken.

På dagens pass var vi fyra personer: jag, Adam Larsson, Jonatan Palander och Måns Sunesson. Jonatan och Måns kom med bil till mig, vi tog oss sedan med rullskidor bort till Adam. Efter en uppvärmning på drygt 40 minuter så var vi ute i Brusala och skulle dunka igång vår långa tröskelintervall. Planen var en timme, med en impuls och byte av person i front var sjätte minut. Vi började med att åka in vid Vallmora, därefter ut till Smedsbo och riksväg 293, sedan bort till Gamla Berget i Falun där vi vände och slutligen gick vi i mål i Smedsbo. Bra pass och bra känsla. Här är siffrorna från tröskeldraget:

1,00,00 timmar, 22,16 kilometer, 230 höjdmeter, 167 snittpuls, 181 maxpuls, 22,16 km/h snitthastighet

Verkade fungera bra med ersättning


Inte så trött som jag ser ut faktiskt. Har mest nackspärr, blir en lite annan sovposition med Alfons bredvid vid huvudhöjd i babynestet. De senaste kvällarna så har vi lagt oss typ klockan 21-22, för att få en någorlunda lång totalsömn åtminstone, har väl funkat rätt bra för mig och lite mindre bra för Amanda. Vi gav Alfons Sempers modersmjölksersättning igår och lite inatt. Tycker att han var lite lugnare under gårdagen i alla fall, så vi testar vidare med både ersättning och mjölk. Tack för alla tips ni kommer med. Det märks att folk blir mer engagerade när barn är inblandade, mitt idrottande däremot verkar ju dom flesta skita i, men så kan det väl vara. Klart att våra kära barn är viktiga. 

Jag ska strax ut på ett rullskidpass med sällskap. Planen är en lång tröskel. Fint så. Återkommer efter det. Och kolla gärna in min till salu-sida!

måndag, september 25, 2017

Lär ha in deg


Tatuerade mig idag. Amanda också. Ville göra något speciellt för min son. 

Med tanke på noll inkomst hela sommaren och även denna månad så kanske det var onödigt med en tatuering, skaplig dubbelmoral.. Men jag handlar aldrig något mer än det absolut nödvändigaste. Dessutom så har man ju alltid buffertar och jag ser alltid till att betala alla räkningar direkt när dom kommer, samt även sätter av 10-50% av allt jag får in till min aktie- och fondportfölj. Men jag hatar känslan av att gå lite minus nu under dessa månader det hinner nog snart vända. 

- Hoppas jag får lägenheten såld i sinom tid, så det rullar in lite deg där. Minst 80% av den vinsten ska ju in i den långsiktiga pengamaskinen. 

- Vi ska försöka anmäla vården för det som hände Alfons med onödig behandling, miss av provtagningar och så vidare. Kanske man kan hoppas på någon krona där i skadestånd?

- Köp gärna mina stavar och annat här

- Kanske borde slå till med en ny swishvecka? Dunka in en liten sponsring här: 0761664997

- Någon/något företag som vill sponsra mig mot skidskolor, teknikträning, träningsupplägg, eller annat?

- Köp reklamplats, blogginlägg, länk, logo, eller annat på bloggen. Kontakta mig på mail


- Har ni något annat tips på hur er favoritbloggare kan få in lite deg?

Blossalyckan



Tjenare alla mina bloggläsare.

Att bo i hus borde ju vara dom flestas dröm eller mål här i livet när det kommer till nutida eller i alla fall framtida boende. Går jag till mig själv så ser det ut så åtminstone. Nu bor ju jag med min tjej i ett hus här i Borlänge och trivs väldigt gott med det. 

Skulle man vilja bo i, eller flytta till ett nybyggt hus så hade det ju varit coolt med något unikt. Någon form av nybyggda arkitektritade hus hade ju inte varit fel då. På Blossalyckan så hittar ni en massa olika passivhus. Ett passivhus är ett hus med väldigt låg driftskostnad och ett härligt inomhusklimat.  Till skillnad från "vanliga hus" där den mesta energin bara försvinner. Ett passivhus är välisolerat och tätt, det tar tillvara på den mesta värmen och energin. På så sätt får man ett hus som både är mer fördelaktigt för miljön och för plånboken. Win win alltså. 

Som om inte det vore nog så ligger dessa hus på Blossalyckan endast 300 meter ifrån havet, i Skäldervikens södra strand, inte alltför långt ifrån Helsingborg. Just havet är ju faktiskt ett ställe som jag skulle kunna tänka mig att bo nära någon gång. 

Ett ständigt skrikande


Alfons verkar nöjd över sin snygga body 

Jag visste att det skulle bli jobbigt och en omställning att bli pappa. Men detta var bortom mina fantasier. Skrik mer eller mindre till fyra inatt, sen vill han äta nästan en gång i timmen. Varje enskild matning tar cirka en halvtimme. Det var rätt kämpigt där inatt med all skrik. Men på något vänster så somnade plutten när Amanda lade honom på sidan om sig. Så vi fick i alla fall några timmars sömn. Vi ska nog testa att köpa ersättning, för att se om han blir mättare och lugnare av det. 

Kämpig månad blir detta också ekonomiskt. Enda ”lönen” jag får denna månad är fyra av mina tio pappadagar. Så 1656 kronor inkasserade jag idag från försäkringskassan. Kul. Det ska alltså räcka till allt. Vart resterande del är, bland annat VAB-pengarna kan man ju bara undra. Vi har skickat in intyg till försäkringskassan i alla fall. Allt för en behandling på sjukhuset helt i onödan... Jag har väl ett för svenskt namn för att få bidrag/ersättning kanske. Även om det här med bidrag aldrig varit min grej. 

söndag, september 24, 2017

Stakintervaller upp till Bergebo + extralöp


Adam Larsson till vänster. Nu med i princip helt ny utrustning. Mycket på grund av mobbning från skidåkare boendes i Falun så kände han sig tvungen att skaffa en ny hjälm. Stackaren. Tacka vet jag Borlängebor, så jävla mycket trevligare. Själv så åker jag omkring med mina Exelstavar och nya rullholkar som fungerar riktigt bra!

Förutom Adam så var också Måns Sunesson med idag, precis som igår. Jag startade träningen med att åka till Adam, för att möta upp dom och även få en halvtimmes extraträning. Jag stakade och dom andra skejtade. Vi höll oss i Domnarvet och i backen upp till Bergebo, fem intervaller. Intervall 1, 3 och 5 var från botten och upp. Intervall 2 och 4 var åtta minuter 40”-20”. Siffror på det spektaklet:

Första: 6,17 min, 1,82 km, 166 snittpuls, 65 höjdmeter

Andra: 8 min, 2,22 km, 167 snittpuls

Tredje: 6,23 min, 1,82 km, 172 snittpuls, 65 höjdmeter

Fjärde: 8 min, 2,17, 165 snittpuls

Femte: 6,17, 1,82 km, 173 snittpuls, 65 höjdmeter

Ett fint pass med skaplig känsla. Lite trött i musklerna sedan gårdagens styrkepass. Kanske även för att det var den fjortonde dagen i rad med träning. Totalt så var jag ute i 2,40 timmar. 

När jag kom hem igen så hade Amanda, Boss och Alfons gett sig ut på en skogspromenad. Något jag inte ville missa, så jag satte i mig två tacos från gårdagen, bytte om till torra kläder och sprang ikapp dom halvvägs till Bjusan. Fick alltså ihop 20 minuter (3,60 km) löpning ytterligare denna veckan. Välbehövligt för en otränad som mig. Totalt så var vi ute och gick i lite drygt två timmar. Det föranledde att Amanda blev tvungen att stanna för att ge lille Alfons en matpaus halvvägs:


Amning uppepå en sten, ute på ett hygge strax bortanför Bjusan. Har ni sett något så sjukt?!

Kämpigt


Städade ur garaget igår så jag fick in Benzen där. Sagolik känsla att låta den få stå där och slippa oväder, kyla, vind och annat jävulskap. Helst hade jag velat låta den stå där nytvättad jämt och bara gått in ibland för att kolla på den och ibland eventuellt provsitta. (I huvudet på en sjuk pedant). 

Ja men det är kämpigt här. Mycket skrik på vår käre junior. Skrika långa stunder, slumra till få. Han sover när Amanda är ute och går med honom i bärsjalen. Annars är det inte ofta han kommer till ro. Matning och skrik på nätterna gör ju sömnen orolig för oss alla. Och jag tror knappt den är orolig för Amanda, snarare obefintlig.. Hon är dock fantastik, med en ängels tålamod. Men det ska väl vända någon gång får vi hoppas. Ja, inte tålamodet då.. 

Strax ska jag bege mig iväg på ett nytt träningspass. Intervaller med Adam och Måns som ska skejta, jag kör stakning så det blir någon ordning. 

Hörs senare!

lördag, september 23, 2017

Gym + rullskidor i pissväder med finsällskap


Jo hej!

Har avverkat ett bra träningspass idag, syftet och huvudfokuset var styrketräningen på gymet. Välbehövligt och viktigt pass ändå. Förra året var jag ju helt utan gym under sommarhalvåret, förutom TRX-styrkan, då var fokuset att tappa lite i vikt och ändra lite träning. I år så har jag kört ett gympass i veckan. Kan väl egentligen inte säga vad som är bäst, men jag måste väl ändå tro på det jag gör och då jag i år kört styrka så blir det ju ett lite annorlunda upplägg mot föregående år och det är ju vad vi får hoppas utvecklande. TRX-styrkan vet ni ju i alla fall att jag förespråkar, den är otroligt bra och min tidigare ständigt krånglande rygg är i det närmsta helt bra nuförtiden. Det är en tråkigt och väldigt jobbig träningsform, men ack så bra för bålen. Och just bålen är nog bra att träna för i princip alla idrotter/idrottare. 

Det jag körde idag var:

Chins med chrunch 3 x 8

Enbensknäböj 3 x 5, 60 kilo

"Stakning" på knä i cablecross 3 x 6, 73 kilo

Magchrunches i cablecross 3 x 6, 109 kilo 

Bänkpress 3 x 5, 77,5 kilo

Latsdrag 3 x 5, 82 kilo

Stakkast med medicinboll 3 x 8

TRX-styrka i 20-25 minuter


Efter gymet så mötte jag upp med Rikard Claesson, Måns Sunesson och Adam Larsson. Vi tog en rullskidvända över Norr Amsberg och Medväga. Under turen så dunkade jag in 10 stycken fartökningar (90%) á 20 stavtag, med 20 stavtags vila mellan varje. Totalt var jag ute i 2,10 timmar. Ruggigt väder idag, men med en lättare regnjacka så funkade det ändå helt okej, temperaturen är rätt varm än så länge.

Imorgon ryktas det om intervaller igen, kämpa!

Skrikhals’n




Det kostar på mentalt från och till med Alfons. Stackaren är ju inte alltför ofta tyst och lugn. Egentligen bara när han sover (inte så konstigt det kanske) och när han äter. Svårt att få han att somna och att lägga ifrån sig honom. Det blir en rätt så sönderhackad sömn för oss, men vi får väl någon timme här och där i alla fall, bättre än inget. Hoppas han blir bättre snart, han fick i alla fall sin sista dos medicin igår, hoppas det blir bättre nu när han slipper den. 

Idag så väntar en kortare sväng på rullskidorna, samt gym. Det får räcka så. Har snart tränat 14 dagar i sträck. Men det har inte riktigt varit samma mängd som i somras, så jag känner mig inte alltför sliten. 

Jag hann med att fixa det jag skulle igår med trimning, gräsklippning, stavkapning och såklart sopning i en kurva på väg ner från Skräddarbacken. Där det hade åkt ut sprängsten/grus från en grusbelagd lappning i cykelbanan. Att det ska vara så svårt att ställa vägen tillrätta efter att man varit där och förstörd med fiberutgrävning. Vissa ställen har varit så i över ett år..


Bam, bam, bam, soprent. Inte ett gruskorn kvar

fredag, september 22, 2017

Hackmorahelgen 30/9 + 1/10




Hoppas vi ses där! All information hittar ni på Sågmyra SK:s hemsida.

Fina (läs; tuffa) intervaller med DSA


Jimmie Johnsson och jag, nöjda efter avklarade (spy)intervaller. Notera min Swix-tröja, man gör sällan bort sig stilmässigt, klädd i en sådan dito. 

Hej där!

Jag drog till Falun imorse (fan, använde bilen, slösade på diesel, tungt för en fattig sosse som mig med väldigt skral inkomst för tillfället..) med tron om att vi skulle köra banintervaller, efterföljt av sprättande skidgång. Dock så var hela friidrottsbanan på Lugnet ockuperad av skolungdomar, så planen blev reviderad till 5 x 4 minuter (2 min vila) uppe på elljusspåret + 2 x 5 stycken 30"-30" sprättande skidgång bredvid mördarbacken. Det hela saftkalaset blev ju nog så jobbigt! 

Lite siffror från löpintervallerna:

Första: 4,00 min - 1,12 km - 35 höjdmeter - 175 snittpuls - 182 maxpuls - 3,35 min/km

Andra: 4,00 min - 1,22 km - 10 höjdmeter - 175 snittpuls - 182 maxpuls - 3,18 min/km

Tredje: 4,00 min - 1,12 km - 35 höjdmeter - 178 snittpuls - 185 maxpuls - 3,34 min/km

Fjärde: 4,00 min - 1,22 km - 10 höjdmeter - 178 snittpuls - 186 maxpuls - 3,17 min/km

Femte: 4,00 min - 1,18 km - 15 höjdmeter - 179 snittpuls - 186 maxpuls - 3,24 min/km

Sprättande skidgång, 30" max - 30" vila:

Första: 5,00 min - 0,62 km - 75 höjdmeter - 171 snittpuls - 181 maxpuls

Andra: 5,00 min - 0,58 km - 80 höjdmeter - 169 snittpuls - 180 maxpuls

Fint att få sota ur lungorna. Skaplig känsla idag faktiskt!

Nu ska jag fixa med följande: 

- Cykla upp till Skräddarbacken och sopa bort grus i en kurva där jag åker rullskidor. Klåparna som sköter asfalstläggningen här måste ju ha ständig semester, händer nada. Tror att dom har grävt ur för fiber, men ingen verkar sköta återställandet av cykelbanorna.

- Klippa gräs och trimma.

- Kapa stavar. Har lite nya Leki att fixa i ordning. Har eventuellt något par KV+ att sälja, någon som är sugen? Maila mig då på: adam@adamsteen.se



torsdag, september 21, 2017

90 minuter skate


Invigde mina nya Oakley Radar Ev från Sportbrillor.se

Fick idag med mig Måns Sunesson ut på ett 90 minuter långt skatepass i Skräddarbacken. Jag åkte på mina Elpexskate med compositstomme. Ganska så tråkigt grådassigt väder med regn i luften och en rätt seg kropp gjorde väl inte passet till ett av de bästa i världshistorien. Men skönt att få röra på mig lite i alla fall. Planen först var ju att strunta i det, så det blev ju en markant förbättring från det åtminstone. Tänker försöka träna på fram tills jag börjar jobbet den 3:e oktober, lika bra det. Sedan blir det en ändring i planen till mer kvalitet och mindre kvantitet, är min tanke. 

Vi fick komma hem!



Efter middagen igår så kom en sköterska in på rummet och sa att hon pratat med läkaren om att vi kunde få åka hem redan igår. Anledningen till det är att Alfons sista infart gått sönder och när det hänt så skulle dom inte sticka honom mer. Så den sista tidens medicinering blir oralt istället. Tidigare har han ju fått medicinen via sina infarter och med hjälp av en maskin som sakta trycker medicinen igenom en slang. Då tog det en timme att ge honom den om allt fungerade enligt plan, men många gånger så stannade maskinen då trycket blev för högt mellan maskinen och Alfons. Vilket slutade med att hela proceduren brukade ta omkring 1,5 timmar. Nu räcker det med att han får en liten skvätt medicin i munnen och sen är det klart. Känns betydligt enklare och mer smärtfritt för Alfons.. Men som jag förstod det så var behandlingen effektivare om man fick den via blodet. Nu är det dock snart klart, imorgon så får han sista medicinen, vi ska tillbaka till lasarettet för att träffa en läkare och för att bli officiellt utskrivna. Det känns rätt skönt! 

Alfons har fått lite olika droppar, bland annat miniform, så inatt var han lite lugnare och kunde sova bättre. Hoppas verkligen att det håller i sig. Jag och Amanda kunde i alla fall sova mycket bättre i natt, lugn och ro, samt en mycket skönare säng. 

Planen för dagen var att åka ett lugnare pass, men jag har ju tränat varje dag sedan förra måndagen, har ont i foten, tänkte springa intervaller med DSA imorgon, är inte så sugen på att träna idag och när det blir en omställning som igår med plötslig hemgång så får jag svårt att ställa om huvudet på en liten annorlunda träning än vad jag först tänkte mig. Ni hör ju, tveksamt om det blir träning idag. Men jag hinner nog ändra mig. 

Nu ska vi ut och gå en sväng. Det gjorde vi ju igår också och då lurade jag upp Amanda till hoppbackarna:




onsdag, september 20, 2017

Stakintervaller och en ny krasch


Jag och Linus Larsson. Använde idag mina favoritbrillor Oakley Radar EV


Notera hålet i tightsen, strax nedanför AXA-loggan. Tredje vurpan för året

Tillsammans med Linus Larsson och Callum Watson så drog jag iväg imorse på ett stakintervallpass. Planen var 10-8-6-4-2-1minuter med 2 minuter vila + 2 x 7 minuter 40”-20”.

Vi startade med backen vid Ingarvet upp över Gamla Berget och hade en minut kvar av intervallen när Callum kraschar och jag dras med i fallet. Lyckas vurpa halvt i gräset på sidan, så jag klarar mig rätt bra. Callum lyckas bryta staven och tvingas åka hem. Tråkigt nog. Anledningen till kraschen var att vi på cykelbanan korsar en väg med nylagd lagning av grus, vilket gjorde att det tog tvärstopp. Blev lite uppgiven efter kraschen, hade svårt att få upp pulsen på de nästkommande två intervallerna, men från fyraminutersintervallen så vände allting och både puls & känsla ökade till det bättre. Skönt så! 

Gör rätt så ont i mitt knä nu, men va fan, bara att bita ihop. Min fot gör ännu ondare. 

Alfons kan eventuellt ha fått kolik..


Bild från gårdagens promenad. Det är i princip bara gåendes i en bärsjal som Alfons är lugn. Annars bökar han omkring, eller så skriker han oavbrutet. Nu misstänker personalen här att Alfons har fått kolik. Det stämmer ju faktiskt in på hans beteende. Jobbigt för alla inblandade, men som tur är inte farligt. Vi har dock en förhoppning om att han har magont av medicineringen. Det visar sig.. 

Inatt fick inte Amanda sova så mycket, men som tur är så blev hon avbytt av en sköterska en stund, så hon fick vila lite. Jag ska ut och träna en sväng nu, sen så byter jag av Amanda så att hon får sova. Jag är väldigt tacksam för att hon låter mig träna mitt i allt detta. 


Fina Alfons

tisdag, september 19, 2017

33 friska kilometrar


Klockan 08,05 imorse tog egot överhanden. Så jag lämnade Amanda & Alfons vind för våg på sjukhuset och drog iväg löpandes mot Stångtjärn i en jävla fart (4,50 min/km första 3000 metrarna) där jag skulle möta upp ett stort gäng skidåkarkompisar från DSA. 

Vi sprang den blåa milslingan upp till Stångtjärn och väl där så sprang vi runt den orangea 20 km-slingan (Källslättenspåret). Och såklart så sprang jag även tillbaka till sjukhuset igen. En fin liten tur på 33,40 kilometer och 3,15 timmar.

Lite piggare blir jag succesivt för varje pass, samtidigt som jag paradoxalt nog blir lite mer sliten då jag inte vilar. Idag hade jag också en rätt så hög snittpuls på 131, det gillas! Jag inbillar mig att det är en jävla sprutt i kaffet här, vilket kan få igång hjärtat en aning. 

Kul var det i alla fall att springa med alla i gänget. Jag gillar omväxlingen med att träna med olika folk, ibland ensam och även de olika sorters pass man tränar. 

Sprang som vanligt i mina Inov 8 x-talon 212  stabil sko som alltid levererar i form av bra grepp och skön löpkänsla. Det enda är att jag fått sjukt ont uppe på min hallux valgus-knöl. Så ont att jag nu mellan passen knappt kan gå. Det kan eventuellt ha blivit lite för tight i skon med min nya sula från rehaboteket  har nämligen haft den i skon tillsammans med originalsulan. Ska testa att enbart köra den nya sulan. 

Bilder:



Min bloggkollega Johannes Ringsby anför klungan


Linus Larsson och Erik Rost


Gabriel Thorn, Anton Hedlund, Rost och Larsson, vid Källslätten


Mina fötter ser rent utsagt förjävliga ut! Nu är det alltså inte den stora knölen på sidan som värker, utan den uppepå, kan knappt böja tån, eller gå. Men att springa fungerar helt utan smärta som tur är. Undrar dock hur länge...

Sista sticket och sövningen igår




Igår blev Alfons sövd ytterligare en gång då infarten återigen gått sönder. Så än en gång blev stackaren stucken. Detta skulle dock vara sista gången som dom skulle sticka honom, skulle denna infarten gå sönder så får han medicinen oralt istället. Det gick tydligen att ge medicinen så också, men det var inte riktigt lika bra. Han har blivit stucken runt 30 gånger och blivit sövd två gånger stackaren. För en behandling som med stor sannolikhet inte ens behövdes. Han har väldigt ont i magen, skriker och har svårt att sova på nätterna. Svårt att sova för oss, speciellt för Amanda. Nej usch, nu vill vi härifrån så att det kan få lugna ner sig en aning. Hoppas han mår bättre efter behandlingen. 

måndag, september 18, 2017

150 minuter runt hoppbackarna


Nyasfalterat på parkeringen bredvid Kårestugan, king. ”Snart blir det en rullskidbana på Lugnet”, den meningen har jag hört sedan jag blev senior 2004-2005. Men snart så...

Dagens träningspass, stakning på Elpex 4-3:or:

2,29,09 timmar
38,03 kilometer
680 höjdmeter

Inget extraordinärt alls egentligen. Försöker hålla mig kring hoppbackarna och nyttja den tuffa terrängen nu när jag är här i Falun. Fint med omväxlingen mot det lite plattare Borlänge, även om jag där mestadels åker i det nästan lika kuperade Skräddarbacken. Lite längre och tuffare backe här i Falun, men mer valmöjligheter och större område i Skräddarbacken. 

Kändes okej idag, pulsen börjar bli lägre och komma ner på mina normala nivåer. Börjar känna mig lite starkare, men har nog ett tag kvar till inna jag kommer tillbaka till min normala nivå. Tacksam över att jag kan träna och att jag får det. Lever nu som en riktig sosse (nysvensk); VAB (bidrag) och träning. Livet. 


Vi kan eventuellt ha varit här i onödan...


Hej och trevlig måndagsmorgon!

Ja, ni läste rubriken. Vi kan eventuellt ha varit här i onödan. Otur, klantighet, eller vad vet jag. Amanda fick en herpesinfektion under graviditeten, läkarna ”glömde” att ta blodprov för att se om det var en förstagångsinfektion eller inte. Hade det varit det så hade det varit farligt för barnet. Nu i efterhand så har dom via blodprover troligen kommit fram till att det inte var en förstagångsinfektion, då både Amanda och Alfons hade antikroppar mot viruset. Så med stor sannolikhet har denna behandling på stackars Alfons varit i onödan. Han hade då sluppit att bli stucken cirka 30 gånger, sluppit att ha ont i magen av medicinen som håller honom vaken om nätterna och vi hade sluppit se vår ögonsten att bli plågad. 

Det väntar väl någon utredning som jag förstår. Så får vi se hur det går med allt. Hoppas det löser sig till det bästa..



Världens finaste


Amanda är så duktig med Alfons, tålmodig och redan en så bra mamma