Inget Lidingölopp..

Ledig från jobbet idag, väskan var packad, skorna var redo, träningen har decimerats och jag var beredd att åka till Lidingö idag. Det blev tyvärr inte så. Inatt vaknade jag upp av en rejäl värk i halsen. Gjorde skitont att svälja. Jag somnade om och vaknade sedan kring 08,30 av att halsen fortsatt gjorde ont. Bara att ställa in. Tyvärr. Det har inte gått som jag vill med löpningen i år. Men vad ska man göra åt det då? Bara att acceptera läget tyvärr. 

Jag har känt mig lite konstig i kroppen en tid, ont i magen (uppsvälld, knip, halsbränna, osv), trött, småont här och var, sliten och på dåligt humör. Trodde det var nervositet inför loppet. Men kanske är det någon förkylning som spökat. Svårt att säga. Jag var hemma med en sjuk Alfons för någon vecka sedan och även tisdag - onsdag denna vecka. Så det kanske inte är så konstigt att även jag fick en liten förkylning nu. 

Det är jobbigt att bli förkyld. Jag vet hur tungt det brukar vara att komma igång med träningen igen. Kanske inte just fysiskt, utan mest mentalt. Men jag ska försöka se det som en liten ”reset” och få en omstart. Har ju planerat att ändra träningen nu under hösten till mindre timmar och lite mer intensivt. Det är ju läge för ”balkong-säsong” nu också, när vädret blir kallare och blötare, samt att mörkret kommer tidigare. 

Tråkigt att missa Lidingöloppet dock, en riktig höjdpunkt. Oroar ju mig över min ålder och att jag kanske inte kan hålla min nivå så länge till och så vidare. Men har jag bara motivationen och gör jobbet så borde nog det gå. Kolla bara på Anders Aukland som just fyllde 49. 

Det får bli en lugn helg i soffan. Kanske ta någon promenad. Tillåta mig själv att tycka synd om mig i några dagar, äta lite onyttigt och sedan ta nya tag igen när kroppen är kry. Dumt att gräva ned mig för mycket. 

Ha en fin fredag kamrater!

Anmäld till Lidingöloppet

Tja! 

Anmälde mig till Lidingöloppet igår. Jag har sprungit det två gånger tidigare, det riktiga alltså:

- 2018, 1,57,40, 91:a

- 2019, 1,54,42, 61:a

Som löparsommaren varit i år så är löpformen ytterst osäker, mest på grund av småkänningar här och var i ben, höft och knän. Så det är inte ens säkert att jag kommer starta. Men jag ska ge det en chans och försöka springa lite mer nu en tid. Hoppas det håller, för det är verkligen ett trevligt event! Någon annan här uppe ifrån Dalarna som ska springa? Hade varit trevligt med sällskap både på resan och boendet. Hör av dig! För som det ser ut nu är jag helt ensam på resan och inget boende klart. 

När det kommer till skor så har jag sprungit mina båda lopp i Hoka Tracer 2, nu blir det nog mina Rincon 2. 

Håller tummarna för en god känsla fysiskt och psykiskt framöver! 

_____

Jag har blivit kontaktad av personer som vill ha hjälp med träning och skidteknik. Skoj! Tveka inte du också om du är sugen, via mail eller mobil: adam@adamsteen.se - 076 - 166 49 97. 

_____

Dålig sömn inatt igen, trist. Men mönstret jag sett är att den ofta är lite sämre när Alfons bor hos mig. Inatt är jag ensam igen, så då får vi hoppas på bättre utfall denna gång. 

Jobb som vanligt idag och därefter ska jag försöka springa en tur. 

_____

Köp mina Sudio ett!

Ha en fin onsdag!

Inbjuden till Lidingöloppets elitfält

Just nu känner jag mig inte som någon elit på något sätt överhuvudtaget. Men igår så fick jag ett mail från löpcoachen Lorenzo Nesi om att jag var inbjuden att få vara med i Lidingöloppets elitfält. Det kändes väldigt hedrande att få en sådan inbjudan. Faktum är att jag blevbättre placerad i det senaste Lidingöloppet (har bara sprungit två gånger) än vad jag var i Vasaloppet senast:

En något fallande trend i Vasaloppet för min del. Det ska vi försöka ändra på framöver. 

Det kommer dock inte bli något Lidingölopp för mig i år. Bestämde mig för att skippa det tidigare i somras när det visade sig att det inte skulle bli någon vanlig upplaga. Nu var det för nära inpå som jag fick reda på det. Men jag kommer gärna springa det nästa år. Det är ju ett evenemang jag verkligen gillar! 

_____

Igår kände jag av halsen på morgonen, även lite idag, tror jag. Svårt att avgöra. Det är inga allvarliga symptom, men tillräckligt för att inte gå till jobbet och för att inte kunna träna. Trist. Det har ju rullat på så fint ända sedan i april. Men det kan nog kanske vara sunt med lite återhämtning. 

Under gårdagen så städade jag en del här hemma, tog en promenad på en timme och tvättade kläder. Mer än så blev det inte. Lutar väl åt något liknande idag också. Tråkigt, men sant. 

Lite mer från helgens Lidingölopp + dagens (tränings)plan

Foton: Per Hansson

Tjena. 

Fick några bilder skickade till mig igår av Per Hansson. Stort tack för dom. Jag tror två är tagna i backen efter Grönsta, med cirka en mil kvar och tre under den sista kilometern. 

Under de första 15 kilometerna så låg jag ju bara cirka 30-45 sekunder före förra årets tid. Men jag hade en liten plan och förhoppning med att kunna springa den sista milen bättre än då. Det var skönt att känna att kroppen aldrig gav upp någon gång mot slutet, utan det gick att rulla på i ett hyfsat högt tempo. Tror jag var lite bättre på att dricka vid funktionärernas kontroller, dessutom att jag tog en energy stack (typ som en gel) från +watt och sedan fick jag också en gel av Amanda vid 20 kilometer. Den gelen tog jag efter Grönstabacken. Omkring Abborbacken (3,28 min i år, 3,44 min förra året, enligt Strava) och Karins backe (3,52 i år, 4,06 förra året) så fick jag pepsi av funktionärerna, det satt fint! 

Under hela sista milen så hade jag en liten förhoppning om att det skulle gå att ta mig under 1,55 om jag bara höll ihop det bra. Flera gånger så gick jag dock mellan hopp och förtvivlan om det skulle gå. Räknade tiden efter varje kilometerpassering och försökte kämpa så gott jag kunde. Insåg under den sista kilometern att det skulle bli väldigt tight, men att det skulle gå. Sjukt skönt när jag lyckades med det och stapplade i mål nöjd och utpumpad. 

Pulsen var ju rätt låg under hela loppet så egentligen hade det kanske gått att pressa sig lite mer om jag hade haft en lite bättre dag. Men sådant är ju alltid svårt att säga. Nu låg jag ju fint omkring en intensitet av tröskeln och det hade kanske inte gått att springa fortare utan att vägga. Jag har märkt på mina längre tävlingar på löpning att det verkligen gäller att hitta balansen i farten/intensiteten, så att man inte går över gränsen för mycket eller ofta. Går jag över den gränsen så vet jag att det kan smälla till och bli godnatt. Det är något jag har lärt mig och tycker funkar rätt bra. 

_____

Idag har vi måndag, pappaledigt och regnväder ute. Det väntar lite ärenden nu strax och i eftermiddag ska jag träna gym. Med tanke på att jag är galet trasig i kroppen så kommer jag frångå mitt vanliga styrkeprogram vad gäller set, repetitioner och vikter. Istället kommer jag köra lite lättare idag och hoppa över planen tills nästa gång när jag fortsätter där jag skulle ha fortsatt idag. Tror det är en bra plan!

En femtiofyra och fyrtiotvå!!!!!

Hej hej!

Nu är jag glad, nöjd och trött kan jag lova!

Jävlar vad kul att jag klarade mitt ganska höga mål på sub 1,55! 

Jag startade i ett lagom tempo och tyckte det kändes lätt i 3-4 kilometer ungefär. Sedan började det bli slitsamt. Jag vrickade till foten lätt vid 6-7 kilometer och tänkte att detta inte kommer gå bra. Vid passeringen efter drygt 7 kilometer där Amanda stod första gången så låg jag cirka 30 sekunder före fjolårets placering, men jag kände mig seg och hade bara typ 170-173 i puls. Bet ihop och passerade första milen på 36,26 (36,51 förra året). Försökte bara intala mig själv hela tiden att skita i alla andra och att hitta ett bra driv i löpningen. 

Sedan rullade det på fint över 15 kilometer på cirka 55,25 (56,00 förra året). Jag var halvtrött, men det kändes aldrig sämre och jag blev liksom inte tröttare. Kände mig pigg i backarna mellan 16 och 19 kilometer. Tog en Watt energy stack vid 18 kilometer och passerade sedan 20 kilometer på typ 1,15,20 (omkring 1,16,20 förra året). 

In på sista milen så kände jag mig inte något tröttare än efter sju kilometer och hade börjat få upp förhoppningar om att klara sub 1,55. Det rullade på fint hela vägen, visst det var jobbigt men ändå helt under kontroll hela vägen. Abborbacken kändes helt okej och sedan tycker jag att kroppen svarade fint hela vägen in i mål. Jävligt skön känsla att komma in på upploppet med marginal och fixa 1,54,42 och en 64:e plats! 

Sprang i mina Hoka Tracer 2 och det är fan en riktigt grym sko för Lidingöloppet måste jag säga. Inga krampkänningar någon gång och en stabil insats även om det inte kändes toppenbra. Andra milen gick på 38,20 och den sista på 39,15. Sista 240 meterna som är utöver 30 km gick på 38,6. Fin spurt där. 

Tack för idag!

Dags för årets löparhöjdpunkt imorgon; Lidingöloppet

Hej från Kista!

Nu befinner jag och Amanda oss på hotellet i Kista. Resan ner gick bra och vi drog direkt till Lidingö för att hämta ut nummerlappen på Lidingövallen. Jag har startnummer 24 och startar klockan 12,30 i startgrupp 1A. Spännande och roligt! 

Förra året var första gången jag sprang hela Lidingöloppet. Jag sprang som ungdom många gånger med en femteplats som bäst som trettonåring. Sprang även den sista milen som junior på tiden 35,37 och kom då på en 12-13:e plats. 

Det som nu är skönt med hela detta evenemang för min del är att jag inte tävlar för någon placering, faktum är att jag nästan helt skiter i vilken plats jag kommer på, även om det så klart är lite roligt att bli topp 100. Jag bryr mig mer om tiden och där har jag väl tre mål: det första är att gå under två timmar, det andra är att slå förra årets tid på 1,57,40 och det sista målet är att kunna komma under 1,55. Kan bli tufft med det sista målet, men jag ska ge det ett försök. Behöver springa cirka 2,5% snabbare, eller ungefär en minut per mil. Tänker att jag öppnar ungefär som förra året, men att jag kanske har lite mer kvar i benen i år mot slutet. Vi kan alltid hoppas! Förra året dog benen omkring 20 kilometer och den sista milen gick på 41 minuter. I år har jag kört minst åtta stycken pass på över 30 kilometer, hoppas det räcker!

Det ska i alla fall bli roligt att springa, jag hoppas mina ben och min kropp är på bra humör imorgon. Det är ett helt annan nervositet än Vasaloppet. Imorgon kommer jag ju gå ut i tröskelfart och behöver inte bry mig om de runt mig på samma sätt som Vasaloppet där det är fullt blås från start!

Vi hörs!

Dåliga omen inför Lidingöloppet +ANNAT

Dåliga omen inför Lidingöloppet

Efter gårdagens femmil så blev det några timmars jobb i den nya tvättstugan som vi renoverat en tid. Det hade nämligen hänt en olycka bara någon timme innan vi skulle åka ner till Stockholm i fredags. Innan jag stack ut på mitt korta stakpass så lade jag i en tvätt i den nya tvättmaskinen. Tillbaka från träningen så gick jag ner i källaren och såg att den gamla tvättmaskinen som vi ställt på den nya hade ramlat rätt ner i det nya klinkersgolvet, slitit med sig hela kontakten från väggen (den kontakten har vi inte hittat än, ytterst märkligt) och på golvet så låg det bland annat luckor till tvättmedelsfacken, vatten och annat mindre roligt. Den nya maskinen centrifugerade våldsamt och jag blev tvungen att rycka ur kontakten. Vi fixade det värsta, torkade upp vattnet och kollade så att allt var helt, vilket det turligt nog var. Det var detta vi åtgärdade igår, dels med en förstärkning av den platta med justerbara fötter som maskinerna stod på, vi satte även dit vibrationsdämpande fötter till maskinen. Men det största misstaget vi gjort var att vi glömt ta bort transbortbultarna bak på den nya maskinen, därav de rejäla vibrationer som gjorde att maskinen ovan ramlat ner. Bra där.. Igår kväll så testade vi den nya maskinen igen, denna gång utan transportbultar och det verkar fungera. Nästa steg är nu att få upp den gamla maskinen på den nya igen, slit och släp. 

Det var inte bara tvättmedelsbekymmer som inför Lidingöloppet fick mig att tro att på ett dåligt omen. Dels så var och är både Amanda och Alfons sjuka, så jag var livrädd inför att bli förkyld. Jag sprayade Coldzyme och åt Medistus-tabletter som om det inte fanns någon morgondag hela veckan innan. Sen var det ju det här med mitt knä som sju dagar innan loppet gjorde så ont att jag knappt kunde gå. Lägg därtill bilolyckan på vägen ner. Benzen har även den varit lite konstig på slutet, den har haft ett missljud på tomgång, men troligen är det bara någon avgasplåt eller liknande som sitter löst. Så flera gånger tvivlade jag om det skulle bli något Lidingölopp överhuvudtaget. Så fatta lyckan när jag vaknade på lördag morgon på hotellet och varken var sjuk eller hade ont i knät, först då var jag säker på att kunna springa. Det enda som var kvar nu var att ta sig till Lidingö, genom hela Stockholm och sedan hitta en parkering. Timmarna innan loppet så blev jag mer och mer nervös, men på ett helt annat sätt än inför Vasaloppet exempelvis. Jag var stissig, uppåt, pratig och kände mig närmast hög/full. Denna nervositet gjorde mig pigg, jag ville inte sitta still. Nervositeten inför Vasaloppet gör mig loj och trött. Spännande ändå, så mycket som sitter i huvudet. Men jag tror grejen är att här hade jag inte speciellt mycket press på mig själv, här skulle jag ju "bara" springa under två timmar och hålla tröskel till en början,  det skulle ju ta ett tag innan tröttheten kom. Dessutom är ju inte löpning min huvudidrott heller, så det gjorde ju inte så mycket om jag misslyckades. Men jag hade aldrig någon tanke på att jag skulle misslyckas, jag var rätt säker på att det skulle gå vägen nästan hela tiden. Note to self: Jag måste försöka få med mig detta inför kommande lopp på skidor, att hitta glädjen, istället för att bli sänkt av nervositet och rädsla för att misslyckas. 

Måndag

Idag är jag hemma med Alfons medan Amanda jobbar. Mina ben värker rätt rejält idag sedan lördagens race. Känner också lite i mitt knä, precis som tidigare. Jag tror dock att knäproblemet är någon form av muskulär överbelastning och inte något alltför allvarligt. Efter klockan 14 så kommer min mamma hit för att ta hand om Alfons, så jag kan träna gym. Jag väntar med att äta "frukost" till strax innan klockan 14, då får jag in åtminstone 16 timmars fasta också. Tanken var att vila imorgon, men då Amanda är ledig på förmiddagen så hinner jag träna då istället och kan på så sätt ta vila på onsdag. Mycket skönare att vila på de dagar jag jobbar, eftersom att det oftast är sjukt tungt att bege mig ut på träning efter jobbet.

Det återstår nu sex stycken styrkepass på mitt tunga och tuffa program, det ska bli skönt när det är avklarat, så jag kan köra lite lättare styrka igen och få lite mer ork i musklerna. 

Lidingölopps-bakis

Adam Johansson fångade mig och Simon Andersson på bild innan start igår. Där var jag lyckligt ovetande om plågan som skulle inträffa cirka 90 minuter senare. 

Tack för alla grattis-hälsningar, det värmer! Jag är mörbultad i benen idag, men inte så farligt att jag inte kan gå eller röra mig obehindrat. Kanske mycket tack vare att jag sprang i mina Hoka Tracer 2. Skon är riktigt skön, snabb och lätt. Dämpningen är okej för att vara en racesko och jag hade inga problem med greppet. 

Efter loppet igår så var jag riktigt sänkt ett tag, frusen och magont. Men efter en flottig pizza så redde det mesta upp sig. 

Idag är tanken att blåsa av en femmil stakning på under tre timmar, får se när det blir och om det lyckas! Nu först ska vi ta en promenad till Clas Ohlson för att handla lite saker till tvättstugan!

Lidingöloppet: 1,57,40 - 91:a!

Fy fan vad nöjd jag är nu! Att sätta upp ett mål, träna inför det och sedan klara målet. Den känslan är härlig alltså! Men det var tufft idag vill jag lova och jag fick verkligen kriga hela vägen. 

Trots att jag stod längst fram i starten så blev det jävligt trångt de första kilometrarna. Men jag försökte att bara hitta mitt tempo utan att förta mig. Jag kände ganska tidigt att kroppen/benen inte var helt hundra och jag hade tidigt både en lätt krampkänsla i höger baksida låt (haft det från och till väldigt länge) och även tendenser till håll. Det till trots så kom jag in i ett bra flyt och det kändes helt okej. Första milen passerade jag på 36,50 och det kändes stabilt. Sedan fick jag några små svackor här och där under de kommande kilometrarna. Passerade 15 kilometer på 56 minuter. Flåset var inte så ansträngt, men mina ben var riktigt slut. Jag hade det tufft, framförallt uppför, men jag försökte jobba på metodiskt och inte förhasta mig någonstans. 

In på Grönsta med milen kvar så passerade jag på strax över 1,16 och jag förstod att målet under två timmar skulle vara genomförbart, om jag inte monsterväggade. Jag försökte trippa på uppför och släppa på utför. Låg stabilt på ganska lika placeringar loppet igenom, tappade någon under sista milen. Abborbacken var inte rolig vill jag lova, det var knappt löpning uppför den. De sista backarna var tuffa de också, usch. I sista backen med två kilometer kvar ungefär (Karins backe?) så spelades det house-musik på full sula och mitt i droppet så gjorde jag en dab till några tonårskillars förtjusning, dom ropade högt: ”Vilken jävla king”. Dagens behållning! 

Sista biten var det ren och skär plåga. Hann inte njuta speciellt mycket, för på upploppet blev jag tvungen att klippa ner två stycken som jag spurtade emot. 800 meters-steget finns där någonstans. 

Jag kom i mål som 91:a bland herrarna, 97:a totalt då jag fick stryk av fem-sex snabba damer och tiden blev 1,57,40, supernöjd! 

Stort tack för alla hejarop längs banan, väldigt kul! Kanske jag springer igen, vi får se. Nu har jag klarat Vasaloppet under 4 timmar (3,58,51, 2012) och Lidingöloppet under 2 timmar. Det borde inte vara hundratals personer som gjort det i alla fall!? 

Lite siffror:

Lidingöloppet idag, startnummer 308 och start 12,30

Godmorgon!

Efter bilkö-debaclet så kom vi till slut iväg igår och tog oss till ett folkfyllt Lidingö. Jag hämtade ut min nummerlapp (308, som ni kanske noterat från ovan), sedan tog vi en snabbvända genom mässområdet. Lite Vasalopps-stämning över det hela. I Santanders monter så såg jag Johan Olsson och blev faktiskt starstrucked. Jag ska försöka återge konversationen mellan oss:

Johan: - Nej men tjena, ska du springa imorgon också?

Jag: - Hej, jajjemen. Vet du vem jag är alltså?

Johan: - Ja, det är väl klart. Vi är ju vänner på Facebook! Du kommer ju spöa mig imorgon du. 

Jag: - Haha, tveksamt. Mitt mål är att springa under två timmar. 

Johan: - Okej, lycka till!

Jag: - Tack detsamma, kul att träffa dig!

Jag blev lite mallig efteråt måste jag säga.

När vi var klara på mässan så gick vi till Grönsta gärde för att reka lite, sedan tillbaka till Lidingövallen för att kolla där banan passerar. Tanken är att Amanda ska ge mig dricka vid Lidingövallen efter cirka 7-8 kilometer och vid Grönsta gärde efter cirka 20 kilometer. Resten får jag ta av funktionärerna. 

Jag har sprungit den sista milen 2002, som junior. Då kom jag 13:e på tiden 35,37. Jag har även sprungit hela 30 kilometersbanan (uppdelat på olika träningspass) när jag varit på träningsläger på Bosön med min klubb Sågmyra SK för ett antal år sedan, så jag har hyfsad koll på banan. 

Klockan 12,30 startar vi och jag står i startled 1A. Det ska bli kul detta. Planen är att försöka springa i tröskelintensitet, en bit under fyra minuter per kilometer. Mitt mål är att springa under två timmar, hoppas på bra ben och en bra dag!