Visar inlägg med etikett Vasaloppet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Vasaloppet. Visa alla inlägg

tisdag, februari 07, 2023

Vasaloppet 2023 - anmäld



Äntligen anmäld till årets mål: Vasaloppet 2023. 

Hej! 

Idag på vilodagen har jag lyckats löst min anmälan till Vasaloppet. Så nu är det ingen återvändo! Som lite rolig kuriosa får ni mina tidigare Vasalopps-placeringar, tider och tid efter segraren:

2010 - 63:a - 4,18,23 timmar - +15,24 min efter segraren

2011 - 78:a - 4,15,37 - +23,46

2012 - 86:a - 3,58,51 - +20,10

2013 - 74:a - 4,12,52 - +22,04

2014 - 92:a - 4,22,00 - +7,27

2015 - 48:a (min bästa placering, 21:a svensk) - 4,31,52 - +30,04

2016 - 73:a - 4,16,55 - +8,55

2017 - 104:a - 4,19,38 - +22,20

2018 - DNS

2019 - 83:a - 4,56,09 - +16,54

2020 - 117:e - 4,51,29 - +26,15

2021 - 81:a - 3,45,32 (min bästa tid) - +17,14

2022 - 85:a (30:e svensk) - 3,51,09 - +18,51

Är ni intresserad av mina lopprapporter med mera från mina olika lopp så kan ni kolla under taggen Vasaloppet här på sidan, eller trycka här.

Dagen till ära så vilar jag från träning, dock inte från jobb. Men där tillfälle ges så planerar jag lite olika träningsupplägg och styrkepass. Jag ska bland annat försöka få till lite tyngre styrketräning hemma, bland annat genom att använda ett sådant här bälte som jag sedan knyter fast min kettlebell i när jag gör chins och dips, smart Adam!

fredag, mars 11, 2022

Mer från Vasaloppet, Sälen i helgen, SM-silver, med mera





Trött och avställd bloggskribent i Björnarvet under årets Vasalopp! Ser ju ut som en kortisonsvullen gris alltså. Slangbältet från Coxa funkade i alla fall klockrent loppet igenom, dock så drack jag bara halva det och kanske vid 3-4 ytterligare tillfällen. Inte alltför optimalt upplägg. 

Foton: Erik Thiberg - ”Skidpropaganda

Hej!

Äntligen fredag va! Solen skiner, våren är här, fåglarna kvittrar.. Lugn nu Adam, inte för positiv här, det finns alltid jävelskap som ligger och lurar i vassen, redo att slå till med full kraft, det gäller att aldrig släppa bitter-garden, utifall skit träffar fläkten. 

Jag fick en spontaninbjudan att hänga med en god vän till Sälen denna helg. Först tvekade jag med tanke på min träning, men ändrade mig illa kvickt till att tacka ja. Jag behöver socialisering och slappna av några hack från träningen, speciellt under denna tid. Sälenfjällen är ett av mina absoluta favoritställen, speciellt denna årstid. Så det blir kanon! Jag tror inte ens att jag tar med mig träningsprylar på resan som sträcker sig från i eftermiddag till lördag kväll eller söndag morgon. Det blir nog bra ändå! 

Dags att tacka ja till roliga saker och inte bara mula ihop ensam i lägenheten. 

För en tid sedan så erhöll jag ett ganska så tungt handskrivet brev i postlådan med följande innehåll:



Se på tusan! Ett SM-silver i skidor. Kändes ju hur bra som helst tills jag vände på den och fick se medaljens baksida så att säga:





En lite mindre trevlig känsla att SM-silvret var i veteranklass från Billingens långlopp tidigare under säsongen. Fan, har jag blivit en hetsande veteran nu som börjar jaga SM-medaljer på ålderns höst? Det är ju om möjligt än värre än att vara en gurka. Hoppas verkligen jag klarar mig från denna hysteri. Dock så talar statistiken emot mig och mina förhoppningar där jag mig veterligen är den sista 84:an kvar som fortsatt tränar och tävlar med förhoppningar om bra resultat, rätta mig om jag har fel. Dessutom så får jag sådana här siffror skickade till mig från Vasaloppet:




Placering 8 av 1175 i åldersklassen 35-39 år. Dom har mig i en rävsax dom jävlarna! Tips för att lägga av mottages tacksamt. 

Nu har jag ju tio av mina tolv Vasalopp topp-100, de andra två 104:a och 117:e. Men det stoppar ju inte mig från att åter blicka framåt och redan nu börjar se fram emot fem timmar långa stakpass på fyror i stekande sommarvärme. Vad är det för fel på mig?! 

Ha en trevlig helg på er, det ska jag försöka ha!

måndag, mars 07, 2022

Vasaloppsbakis™



Obs, inte jag på bilden 

Hej. 

Ja, då är den här, måndagen efter. Hela vintern har likt ett crescendo byggts upp till det stora ”dropet” i Berga by klockan 08,00 den första söndagen i mars. Träningen och tankarna har ju närmare jag kommit blivit allt mer riktade mot den stora uppgiften. Här ska drömmar besannas och stordåd utföras. 

Jag hade en plan om att vara lite mer aktiv i början på loppet, inte vara så avvaktande som jag kan vara vissa är på startrakan och i den första långa backen. Plockade en del placeringar uppför och kom in i en ganska bra klunga direkt på toppen. Kroppen kändes bra, skidorna likaså. Första gången på länge, kanske någonsin som myrarna känts så bra. Jag tyckte att det gick fort, men med kontroll. Hade förhoppningar om något stort. Jag har känt på flera lopp i vinter att jag blivit bättre på att staka på platten i hög fart, något jag jobbat med under sommaren med lättare rull (Elpex 3 på alla intervaller), det tycker jag även stämde bra igår. 

Men som en blixt från klar himmel så försvann både trycket i kroppen och det fina glidet på skidorna ganska exakt vid kilometerskylt 45, cirka två kilometer från Evertsberg. Kanske gick jag för hårt i början? Men samtidigt vet jag med mig att andra år då jag varit alltför passiv i starten, men ändå känt mig helt bränd, att jag vaknat till på slutet och att jag sällan gjort dåliga andrahalvor av loppet. Det hade jag med mig i huvudet även igår. Denna gång blev det dock aldrig så. 

Efter Evertsberg i backarna vid Vasslan med 36-37 kilometer kvar så hade jag rejäla krampkänningar, folk började passera mig och jag hade inte en chans att gå med i rygg. Sjuk känsla att på ett sätt känna att man nästan är i mål, men samtidigt ha nästan ett vanligt långlopp kvar. Även om Vasaloppet är cirka den dubbla tiden mot ett vanligt långlopp så tycker jag ofta att känslan inte är så stor i skillnad, det är ungefär samma tycker jag. Det rullar på i hög intensitet och fart precis som vanligt. 

Under de sista milen var det bara fokus på att ta mig framåt så fort jag kunde. Även om jag var rejält trött så fokuserade jag framåt hela tiden. Jag försökte hela tiden åka så fort jag kunde, trots att jag blev omkörd av många. Jag hade inte en susning om vilken placering jag låg på någon gång under loppet, förutom strax efter Läde med 14 kilometer kvar där en person nämnde att jag låg på cirka 80:e plats, tack för det! Vasaloppet borde införa skärmar vid kontrollerna där man ser hur många som passerat. 

Jag började med mina halvt psykotiska räkningar av stavtag från Lundbäcksbackarna. Först endast i varje motlut, där jag räknar var tredje stavtag till hundra, sedan vartannat och till sist varje. En sådan serie på platten tar cirka tio minuter. Ett stavtag i sekunden. Men från strax efter Läde så drog jag igång en rejäl serie där jag började med att räkna var sjätte, sedan var femte, var fjärde och ned till varje. Jag hann inte räkna klart innan jag kom in i mål! 

I Krångåsen med ungefär tolv kilometer kvar av loppet så hör jag det välbekanta ljudet av en skoter som kommer. Jag vänder mig om och ser att damtäten med Astrid Øyre Slind kommer med ett tåg av åkare. Dom passerar mig som om vi skulle ha mötts och damstryk för andra gången i Vasaloppet var ett faktum. Bara att acceptera faktum att dom är väldigt duktiga och att jag helt enkelt inte är bättre. 

Moroten den sista biten av loppet var att klara under fyra timmar och att bli topp-100, vilket jag klarade. Tre gånger under fyra timmar har jag blivit och tio gånger under hundra. Det är väl ändå inte helt förkastligt. 

I mål kom jag först som nummer 86, men efter en vad det verkar diskning så blev jag 85:a. Jag såg på TV-sändningen efteråt när vinnaren Andreas Nygaard bröt staven och fick en ny av sin temkamrat Joar Thele. Joar gjorde enligt mig en rad skateskär därefter när han försökte få tag i en ny stav. Det känns lite som att juryn ser på förseelser genom olika ögon beroende på personer/team. Nåväl, orkar inte lägga energi på det, vet ju själv att det kan vara lätt hänt i liknande situationer och att det inte direkt är något man tjänar på. 

Med ett antal timmars betänketid så känner jag mig ändå ganska nöjd med insatsen som jag skrev om här. Jag gjorde det jag kunde, spände bågen i början och visade att jag fortsatt kan åka ganska fort. Nivån blir ju allt högre både i Vasaloppet och på långloppen. Skidorna och materialet blir allt bättre. Min teori är att framförallt Fischer med deras DP sprint håller en väldigt hög nivå och att det är lätt att hitta ett bra par. Den renodlade stakningen är lättare att lära sig än att åka vanlig klassisk skidåkning.  Jag tänker också att många fler haft större möjligheter till mer träning med Corona och kanske jobb hemma. Kanske greppar jag efter halmstrån här, eller så är jag något på spåren. Jag är dock ganska så säker på att jag inte blivit sämre själv, vilket min träningsbakgrund och mina mätbara träningspass bevittnar om. Väljer jag bara att fortsätta göra jobbet så finns det absolut möjlighet till att fortsätta utvecklas. Som det känns nu så vill jag det också! 

Min placeringsrad i Vasaloppet är nu: 

2010 - 63:a
2011 - 78:a
2012 - 86:a 
2013 - 74:a
2014 - 92:a
2015 - 48:a
2016 - 73:a
2017 - 104:a
2018 - DNS, hjärtmuskelinflammation 
2019 - 83:a
2020 - 117:e
2021 - 81:a
2022 - 85:a

Nu efteråt infinner sig som alltid en tomhet i skallen. Även om jag ofta ganska lätt kan träna på bra utan mål så blir Vasaloppet ett antiklimax och det kan vara svårt att börja om. Jag blir helt enkelt Vasaloppsbakis™. Men jag tar en dag i taget, tränar det jag är sugen på denna veckan och ser sen om jag hittar något lämpligt lopp att köra under den sista delen av säsongen. 

torsdag, januari 27, 2022

Anmäld till mitt 12:e Vasalopp och mycket annat!




Vasaloppet
Häromdagen så anmälde jag mig till mitt 12:e Vasalopp. Jag tyckte att jag började min Vasalopps-karriär sent 2010, det året jag fyllde 26 och jag missade loppet 2018 pga hjärtmuskelinflammation. Likväl så är jag uppe i respektabla antal lopp. Sjuka scener. Verkar inte kunna lägga av med detta eländet heller. 

Bästa tid i Vasaloppet är från förra året, 2022: 3,45,32 och bästa placering 2015: 48:a. Av de 11 genomförda loppen så har jag placeringsraden: 63 - 78 - 86 - 74 - 92 - 48 - 73 - 104 - 83 - 117 - 81. Bättre än vissa, sämre än många. 

Som vanligt har jag det stående målet med topp-50 även i år. Men det blir allt svårare att nå det. Jag tror dock att det inte är helt omöjligt om jag lyckas med kropp, knopp och skidor. 
_____







VAB-dagar
Mån-ons har jag varit hemma med Alfons som varit magsjuk, eller om det kanske var vinterkräksjukan. I måndags var jag själv väldigt trött och sänkt. Alfons har dock varit pigg, men han var tvungen att vara hemma från dagis symptomfri i 48 timmar. 

De första dagarna har spenderats med lek, vila och mys. Men igår så fick ”vi” lite mer vettigt gjort. Jag började med att plocka ihop allting, damma av ytor och göra lägenheten redo för robotdammsugaren som fick jobba när jag tränade och Alfons hade blivit hämtad av sin mamma. 

Efter lunch åkte vi iväg och spolade av fettysken (aka bilen, eller Benzen. Jag vet att det inte är en fettysk, krävs en E- eller S-klass för det epitetet, men namnet är så skönt klingande), tankade upp den för hutlösa pengar (låter nästan aldrig tankmätaren gå lägre än 1-2 streck av 10 från fulltank), handlade mat och lät batteriladdaren sitta på bilen i lite drygt två timmar (bilen drar lite batteri av alla uppkopplade tjänster, dieselvärmaren drar ju också en del och jag åker sällan med den och då ofta kortvändor). Skönt att ha bilen i bra fas, om än bara för en dag. 






Strax över kilometern kvar i lördagens Moraloppet 

Foton: Andreas Olsson

Gurkor 
Jag lyssnar på Erik Wickströms podd ”Lagom kondition” varje vecka. Tycker han och Niklas är en bra duo som kompletterar varandra bra. I deras senaste avsnitt: ”Racereport Moraloppet” så nämner dom mig, min bror Jonatan och gurkor. Kul!

Vad gäller gurkor så är det ett uttryck som vår far har myntat, eller introducerat för oss. Från början tror jag att det åsyftades på väldigt mediokra åkare. Men jag och min bror har förfinat uttrycket så att det snarare gäller något som följer (flytande beskrivning dock och många kan åka på begreppet ändå): 25-40 år, nystakare, led 0-2 och någon man hatar att få stryk av. 

Många tror nog att jag hatar att få stryk av juniorer och yngre seniorer. Men det tror jag mig har avhandlat många gånger förr och det är inget som bekommer mig nämnvärt. Är det duktiga åkare som tävlar i traditionell skidåkning så är det helt okej! Jag har dock betydligt svårare för det här med att nya personer jag aldrig hört talas om innan dyker upp i närheten av mig på tävlingar, inte sällan från Stockholms-regionen, eller andra sydliga delar av landet. Det här grundar sig såklart mest i mitt eget självhat och är ju inte någon annan än mitt eget bekymmer egentligen. Här får jag nu själv försöka skita i att bry mig eller fokusera på annat än mig själv, vilket är det enda jag kan påverka. Men termen ”gurka” är ju ändå ganska så trevlig, det måste ju även ni erkänna?! 
_____

Rocker mm
Jag tjatar åter om att ni ska skaffa rockers Visa-kort med denna länk. Beställ kortet, öppna ett sparkonto, gör tre köp med det fysiska kortet och få in 500 kronor att handla för. Att jag tjatar är också för att jag får 250 att handla för och 0,5% extra i cashback på varje person som skaffar kortet, något ni i er tur också kan få därefter. Jag har nu 2,5% på allt jag handlar för och allt är dessutom gratis. Inte så illa! 

Fixa även Fello med denna länk. Ni erhåller en månad extra till halva priset. Billigt abonnemang med Telias nät. Det räcker så! 

När vi är inne på länkar och tips så kan jag avsluta med Foodora. Använd denna länk och ni får 50 kronor i rabattkod. Har använt mig av Foodora några gånger och tycker det är riktigt bra!
_____

Avslutningsvis
Idag torsdag så är jag tillbaka till jobb igen. Skönt med rutiner. Trist nollgradigt väder ute med en centimeters nysnö på marken = misär för nytvättad cykel och bil. Efter jobbet så väntar det ett lättare stakpass. 

Vi hörs!

tisdag, mars 09, 2021

116:e bästa åktid i Vasaloppet genom tiderna!



Vasaloppet 2015, min bästa placering hittills med en 48:e plats. Hoppas detta inte blir den enda topp-50 i karriären.. 


Är man så dålig som mig så får man försöka hitta de halmstrån som finns för att försöka framstå som bättre. Jag fick en idé igår om att räkna ihop de tider som varit snabbare än mig i Vasaloppet genom tiderna. Jag kollade segrartider och det är bara 1998 och 2012 som varit snabbare än mina 3,45,32 från i söndags. Så jag tog fram resultatlistorna från de åren och kunde räkna in sex stycken år 1998 och 29 stycken 2012:







Ja, jag vet att dessa åkare såklart är, eller åtminstone var bättre än mig när det begav sig. Jag vet även att vi hade ett bra före, samt att utrustningen blir snabbare och snabbare. Men det var ändå en kul grej. Enligt denna uträkning så har jag den 116:e snabbaste åktiden genom alla tider i Vasaloppet. Lite roligt ändå! Men som sagt så fattar jag ju att det var extremt gynnsamma förhållanden i år, så bespara mig de kommentarerna tack. 

En till sak som jag verkar vara hyfsat okej på är att jag inte väggar så lätt. Under loppet så drack jag sportdryck 6-7 gånger bara och det var inga som helst problem. Men så har jag ju också en del fettreserver att ta av...
_____

Idag är det åter i gängorna igen. Jobb till klockan 17 och hela den biten. Jag har skjutsat Alfons till dagis, vilar från träning och fasta till middag. Inga konstigheter med andra ord. Skönt ändå på ett sätt att komma in i rutinerna. När jag jobbar så har jag lite mindre tid till att tänka på raset i mina tillväxtinnehav också. Det ska till ganska många arbetsdagar, eller snarare arbetsår för att täcka de nedgångarna. Motiverande... 

Ha en fin tisdag!

måndag, mars 08, 2021

Vasaloppstankar, resultatrad, teori kring höjda prestationer och börs



Kärt återseende av Alfons, efter sex dagar ifrån varandra. 




Trubbel med rättvisan på väg hem igår från Vasaloppet. Det räckte dock med en tillsägelse och en triangel, så var vi fria att fortsätta färden. 




Fick ett fint diplom igår, bra jobbat Adam!!




Nervös-promenad kvällen innan Vasaloppet. Personerna på bilden går ej i spåret och har inget med inlägget att göra. 


Vasaloppet
Jag har fått många grattis från gårdagen, tack för det. Även om jag gjorde allt jag kunde, hade en stabil kropp, bra skalle hela vägen och bra skidor, så har jag ändå lite svårt för att känna mig nöjd med en 81:a-plats. Men samtidigt så får jag inte vara för hård emot mig själv, jag kan ju liksom inte kräva att jag ska prestera över min förmåga, det är ju orimligt. Dock så är det ju lite trist att jag får stryk av många som jag ofta slår på vanliga långlopp. Här kan ju många säga att Vasaloppet är längre och inte passar mig, men jag har sällan dåliga avslutningar på Vasaloppet, utan längden är inget problem för mig. Mitt stora problem är myrarna i början och det har nog satt sig som en mental spärr. Ska försöka jobba bort det på något sätt. Nu efteråt har jag läst många toppåkares Strava-rapporter, där många vittnar många om ett snabbt och hårt tempo mer eller mindre hela vägen. Jag har en liten teori om att jag omedvetet håller igen något där uppe, för att jag ligger på max och tror att andra går på halvfart. Sträckan från Vasaloppets högsta punkt till utförsbackarna strax innan Mångsbodarna är tuffa alltså, nästan inte en sekund i fartställning, utan bara mata på. Därefter kommer loppet in i ett helt annat skede med mycket utför till Tennäng och sedan uppförsbackar mot Risberg. Med gårdagens snabba före så tyckte jag inte att någon uppförsbacke var jobbig. Sammanfattningsvis så tror jag att ett före mellan gårdagens och de senaste årens snöfall är det mest optimala, typ 5-6 minusgrader och halvsnabba spår. Men det går ju som bekant inte att styra vädret.

Här är mina placeringar och tidsavstånd från segraren i Vasaloppet:

2010 - 63:a, + 15,24 (efter segraren)
2011 - 78:a, + 23,46
2012 - 86:a  + 20,10
2013 - 74:a, + 22,04
2014 - 92:a, + 7,27
2015 - 48:a, + 30,04
2016 - 73:a, + 8,55
2017 - 104:a, + 22,20
2018 - DNS
2019 - 83:a, + 16,54
2020 - 117:e, + 26,15
2021 - 81:a, + 17,14 (30:e svensk)

Årets lopp blev alltså min sjätte bästa placering. Nio lopp kvar nu då, till tio år i rad topp 100. Kan det gå..? Ett lopp kvar till tio stycken topp 100 i alla fall, det bör då gå. 

Jag avslutar med en liten teori jag har kring höjd nivå inom idrotten detta året. Kollar man svenska löpare så har många blivit betydligt bättre på diverse distanser, vissa pekar på utvecklingen av skor, det kan kanske stämma, men jag tror också på en Corona-effekt. Många lopp har blivit inställda i år (därav många fler elitåkare från den traditionella åkningen i Vasaloppet), så har man bara haft bra motivation så har det getts mer tid till riktigt bra kontinuerlig träning, många som jobbar har även kunnat göra det helt eller delvis hemifrån, vilket har kunnat ge bättre möjligheter till träningen. En teori så god som någon. 
_____

Träning framåt
Idag så vilar nog många av de som åkte igår. Jag kommer dock ta en löptur på 90 minuter för att skölja ur kroppen och för att jag som vanligt vilar på tisdagar. Kroppen känns ganska pigg idag faktiskt, det är som att ett tungt ok släpper från mina axlar efter Vasaloppet. Förr om åren så gick luften ur mig och jag hade dåligt med motivation efter Vasaloppet. I år så verkar inte min Vasaloppsbakfylla vara så farlig, känner lite i luftrören och ländryggen, annars är jag fit for fight.

Troligen blir det inga mer tävlingar i år. Men jag fortsätter träna på ändå, jag gillar att träna och vara i form. Sen så har jag ju mina 710 timmar detta träningsår att sikta emot, fattas 60 timmar på sex veckor, så det bör inte vara några bekymmer. Dessutom hägrar ju en löpsommar också och jag vill gärna fortsätta försöka utveckla min löpning. Det hade varit skoj att ta sig under 34 på milen, det bör inte vara någon omöjlighet. Så där har ni lite tankar framåt. 
_____

Börsen




Mina dippköp i Embracer har inte fallit väl ut. Än. Hela årets uppgång är nu raderad och jag är cirka tre årslöner från toppen nu. Det svider självklart och påverkar mitt humör. Men med en dåres envishet hänger jag kvar och hoppas på en vändning. Det får ta den tid det tar. Men tech och tillväxt verkar ta rejält med stryk just nu. Dock så kommer det fundamentala i bolagen tids nog att segra. Hoppas går ju i alla fall. 

söndag, mars 07, 2021

81:a på Vasaloppet



Adam Steen, Erik Wickström och Jonatan Steen




Siffror från klockan.


Hej på er! 

81:a i dagens Vasalopp, resultatet hittar ni här. Jag ska inte sticka under stol med att målet var topp-50, det lyckades inte. Men, jag har gjort allt i min makt idag, kroppen var helt okej och skidorna var bra. Jag gav aldrig upp och jag kämpade allt jag orkade hela vägen. 

Jag fick en bra start idag, tror jag kom i någon form av andragrupp uppe på toppen av backen. Därefter rullade det på helt okej i ett tag. Men ganska tidigt på myrarna så kände jag att jag hade problem (som så många gånger förr) att gå med grupperna jag hamnade i. Jag sjönk som en sten genom fältet och ländryggen krampade (troligen då vi stod mellan spåren och pga det snabba föret). Jag skulle dricka någonstans uppe på myrarna där, men sedvanligt hade munstycket frusit, så det kastade jag strax innan Mångsbodarna där jag drack min första gång. Men härifrån så har jag inget mer negativt att skriva. 

Någonstans där innan Mångsbodarna så hamnade jag i en grupp som jag sedan låg tillsammans med i princip resten av loppet. Jag kände mig pigg nästan hela tiden. I uppförsbackarna så var jag stark bland de jag åkte med och på slutet så var jag även stark på flacken. 

Från strax innan Gopshus, med 25 kilometer kvar så drog jag klungan nästan hela tiden. Vi plockade en del platser och det kändes rätt bra. 

Jag drack kanske 6-7 gånger och tog en gel. 

Jag är väl inte bättre än såhär. Är varken glad eller missnöjd. Men jag har som sagt gjort allt jag kan, mer än så kan jag inte begära! 

Skidorna var bra. Ett par DP Sprint med J2-struktur. Hot S pulver under och Med S över. Uppepå det hade vi en handstruktur som jag inte vet. 

Tack för i år Vasaloppet, det blir nog en ny resa nästa år igen!

fredag, januari 29, 2021

Anmäld till Vasaloppet elit 2021 + lite gnäll



Sådär, då är även ultramotionären och led 8-åkaren Adam Steen anmäld till Vasaloppet elit 2021. Notera tiden för mailet uppe i det högra hörnet: 13,37 - Leet - Elit. Mäktigt! 




Kallt som döden ute, trött man med ständiga påsar under ögonen. Är det såhär livet ska vara nu? Ständigt trött med hängande Ikea-kassar under ögonen. Rynkig, gråhårig och ett liv där jag ständigt kommer leva i ensamhet. Aktierna rasar, vikten rusar, knappt lön från jobbet. Det är ändå ett härligt liv man har dragit på sig! Bor i en trevlig stad med ständiga polisutryckningar i ”den västra sidan”, vapen och droger. Nejdå, jag är inte bitter. Inte mer än vanligt åtminstone. Jag har ju åtminstone ett glädjeämne i livet: Alfons!
_____

Hej. 

En något gnällig inledning av dagens inlägg. Blev lite värre än vad jag tänkt. Men så kan det vara ibland. Är inte så less ändå, skönt att få gnälla av sig lite emellanåt. 

Idag ska jag skriva över ägarpapperen på Boris till en familj som Alfons mamma känner bra och som jag träffat några gånger. Det känns väl såklart lite tråkigt, men jag vet ju med mig att jag inte orkar ha honom på heltid. Dealen är dock att jag kan behöva ha honom på vissa lov, då den familjen åker utomlands en del. Det känns ändå bra och bäst för den stackars Boris! 

Min plan för idag är jobb och därefter ett lättare och lite kortare pass skate. Förhoppningsvis så ska jag köra 15 kilometer klassiskt i Norra Garberg imorgon. Det verkar dock vara rejält kallt, så vi får se om det blir något lopp. Hoppas ändå att det blir det nu när jag ställt in mig på det och när jag anpassat träningen för det. Svårt att ladda om då och istället försöka hitta på något eget pass som skulle motsvara en tävling. Men, det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Det gäller väl i allt här i livet egentligen. 

Ha en fin fredag kamrater!






fredag, september 11, 2020

Inbjuden till Lidingöloppets elitfält



Just nu känner jag mig inte som någon elit på något sätt överhuvudtaget. Men igår så fick jag ett mail från löpcoachen Lorenzo Nesi om att jag var inbjuden att få vara med i Lidingöloppets elitfält. Det kändes väldigt hedrande att få en sådan inbjudan. Faktum är att jag blevbättre placerad i det senaste Lidingöloppet (har bara sprungit två gånger) än vad jag var i Vasaloppet senast:







En något fallande trend i Vasaloppet för min del. Det ska vi försöka ändra på framöver. 

Det kommer dock inte bli något Lidingölopp för mig i år. Bestämde mig för att skippa det tidigare i somras när det visade sig att det inte skulle bli någon vanlig upplaga. Nu var det för nära inpå som jag fick reda på det. Men jag kommer gärna springa det nästa år. Det är ju ett evenemang jag verkligen gillar! 
_____

Igår kände jag av halsen på morgonen, även lite idag, tror jag. Svårt att avgöra. Det är inga allvarliga symptom, men tillräckligt för att inte gå till jobbet och för att inte kunna träna. Trist. Det har ju rullat på så fint ända sedan i april. Men det kan nog kanske vara sunt med lite återhämtning. 

Under gårdagen så städade jag en del här hemma, tog en promenad på en timme och tvättade kläder. Mer än så blev det inte. Lutar väl åt något liknande idag också. Tråkigt, men sant. 

måndag, mars 02, 2020

Mitt Vasalopp 2020



Bild från Vasaloppet 2015 där jag blev 48:a. Egentligen det enda Vasaloppet som gått bra för mig. Resten har varit mediokra resultat mer eller mindre. 

Hej på er. 

Nu är jag lite mer lugn och sansad. Jag ska försöka gå igenom loppet lite mer. 

Starten
Stod långt till vänster för att få stå så långt fram som möjligt. Ett dåligt drag då det blev svårt att komma över på ett bra sätt till höger. In i backen blev det totalstopp och folk forsade förbi på högersidan. Ridå. Hela backen mer eller mindre gick väldigt långsamt på grund av kön och min dåliga start. I början så åker en kille bredvid mig med en skida, han sparkar sig fram med ena benet, han måste ha tappat  skidan på något sätt. Undra hur han tänkte? Kände mig ändå rätt pigg i backen och hade kunnat åka betydligt snabbare. 

Myrarna
Uppe på myrarna när jag ska dricka så märker jag att det frusit i munstycket så jag kan inte dricka något ur av den medhavda drickan. Det är ett spår som funkar att åka i, resten är översnöat och det tar mycket krafter att försöka passera folk. Jag tänker att jag håller mig lugn, hoppas att det går ihop och att vi kommer ikapp täten. Har ingen aning om hur det ser ut framför. Men det går inte ihop och jag känner att jag får slita för att åka med min grupp som ligger en bra bit över plats 150. 

Mångsbodarna-Evertsberg 
Sliter ner från Mångsbodarna, många som passerar mig där. Börjar ledsna ur. Upp mot Risberg så börjar jag känna mig hungrig och min puls är väldigt låg. Kanske för att jag fått i mig för lite näring. Tappar placeringar även uppför. Efter kontrollen i Risberg så släpper jag iväg en ny grupp. Tankar om att bryta börjar dyka upp i det tuffa föret. Har varken ork, skalle eller superskidor

Vid Evertsbergssjöarna står pappa och langar. Här var jag en hårsmån från att kliva av, även här min bror Jone bröt. Men jag stannade till, släppte av mitt bälte, tog en dricka och fortsatte. Fick en liten boost här och plockade många placeringar upp mot Evertsberg. Såg en stor klunga ganska nära framför som jag tog upp jakten på. Ner från Evertsberg så tappade jag dock den en aning. 

Evertsberg-Krångåsen
Vid vägundergången i Vasslan så var jag rejält hungrig. Ropade efter godis och till slut vaknade en dam till som tryckte in en chokladbit i munnen på mig. Tack! Hade en bra period och plockade personer genom Björnarvet, uppför Lundbäcksbackarna och in mot kontrollen i Oxberg. Det kändes inte toppen, men inte heller dåligt, mer än att jag var less att ligga så långt bak. 

Fortsätter att mata på ner mot Gopshus, jag drar hela tiden själv och passerar en del åkare. Detta fortsätter in mot Hökberg också, blir dock omkörd av en person innan kontrollen. Efter kontrollen i den sköna utförskörningen blir jag åter omkörd av en person jag just plockat. Här började jag bli väldigt trött och less. Sjukt tufft med ett åkbart spår, att köra förbi tog väldigt mycket kraft. 

Kände mig ändå skapligt stark uppför och kunde plocka på åkarna framför. På platten slet jag som ett djur. Vid Läde var jag så trött att jag inte trodde att jag skulle ta mig i mål, det gick sjukt tungt, men möjligen inte skidorna, utan även spåren/föret gjorde sitt till. 

Någonstans med cirka 14 kilometer kvar hör jag att jag ligger kring 123:a och jag kör då för målsättningen att klara topp-150. 

Krångåsen-målet
Med cirka 12-13 kilometer kvar, strax innan Krångåsen så ändras spåren helt. Det blir mycket hårdare med en liten ishinna i botten och helt plötsligt får man mycket mer gratis i varje stavtag. 

Jag matar på in mot kontrollen i Eldris, passerar en fransman som hakar på och jag börjar bli lite piggare igen. Vänder mig om just innan kontrollen och ser att Kari Vikhagen Gjeitnes är på väg ikapp. Jag, fransmannen och Kari kör sedan lagtempo hela vägen i i mål. På upploppet orkar jag inte ens fundera på att spurta, dels för att inte störa Kari som ändå åkte för en fin placering och dels för att jag var för trött. 

Sammanfattning 
Ja, det var väl ungefär mitt lopp det. Lite positivt med en lite bättre trend sista halvan och att jag inte som förra året vägrade totalt. Men långt ifrån ett bra lopp och det gör mig självklart besviken. Trist att drickan fryser, fast jag blåser tillbaka den i munstycket. Någon som har tips? Sjukt också att jag på Lidingöloppet i höstas blev 61:a och fick stryk av tre tjejer, igår blir jag 117 och får stryk av 5(?). En gång tidigare har jag får tjejstryk i Vasaloppet och det var av Britta förra året. Nu var väl inte det hela världen, det värsta är ju att känslan var så dålig överlag. 

Klart att jag är besviken och tänker direkt efter målgång att aldrig åka mer. Men samtidigt vet jag ju med mig att jag inte är såhär dålig. Jag har ett driv i träningen och tycker det är roligt. Dessutom märker jag ju på mina mätbara träningsapparater: Skierg och löpband att jag är bättre än tidigare. Så jag tror inte det är något fel på det fysiska. Nåväl, nogältat om det. 

Det har ju även varit en dålig uppladdning innan med sjukdom och uppbrott på hemmafronten. Det lär väl ha gjort sitt till också. Nu ska jag inte skylla på det, men jag tror helt seriöst att jag haft en sväng av Corona-viruset. Den där jävla Coronan som förstört börsen totalt. Jag är helt övertygad om att det inte är det minsta farligt för de flesta personer. Men folk reser ju hela tiden och det är säkert många som har det/haft det utan att märka det. Man åker ju inte in till sjukan för vanliga förkylning-symptom tänker jag och innan denna mediehysteri var det väl ingen som tänkte på Corona. Min sjukdom innan var ju helt annorlunda mot tidigare förkylningar med dåliga luftrör, mycket slem i bröstet, hosta, feber och huvudvärk. Så jag tror på fullaste allvar att jag haft Corona-viruset. Skratta om ni vill. 

_____

Nu blickar vi framåt. När jag sen flyttar till egen lägenhet så får jag försöka optimera livet än mer och träna mycket när jag är ensam, samt mindre när jag har Alfons. Jag tror det kommer bli bra!

tisdag, februari 04, 2020

Med i Burmans vlogg, hjärtat, formtopp inför Vasaloppet och Skimateria!


Hej och välkomna!

Nu kan jag dö lycklig, livet är komplett! Jag har nämligen lyckats med bedriften att snika mig in i Jens Burmans vlogg. Det är klippet ovan, för den som inte lyckats lista ut det än. Ett stort ögonblick i mitt liv. Efter tävlingen så åkte vi hem till Jens på ett studiebesök för att se hur han bor, trevligt! Så kika in videon och prenumerera på hans kanal. I min värld så tycker jag att denna vlogg är riktigt bra, betydligt bättre än Klæbos.
_____

Igår efter träningen så åkte jag iväg på en massage. Oroa er inte, jag nyttjade mitt friskvårdsbidrag från jobbet, så inga onödiga utgifter. Välbehövligt och skönt var det hur som helst.

Idag är det vilodag på programmet. Skönt för kroppen att försöka återhämta sig en aning. Är fylld av träningsvärk från gårdagens styrkepass. Kan ju vara bra för hjärtat att återhämta sig också. Jag har ju fått grönt ljus, men det är ju något som ständigt ligger och gnager i bakhuvudet. Är ju trots allt läskigt när det är något med just hjärtat. Hade det varit en axel, ryggen eller nästan vilken annan kroppsdel som helst så hade det varit lättare att chansa och "gambla" lite. Men med hjärtat så vill man ju inte ta några onödiga risker. Jag är nu på helspänn och känner efter varje liten signal. Kanske inte optimalt om jag samtidigt vill få till en bra form inför Vasaloppet. Men vad gör jag..

Det är ett svårt läge jag befinner mig i nu. Samtidigt som jag vill vara försiktig och lyssna på kroppen så vill jag få till bra träning inför Vasaloppet. Tanken är att försöka få till en formtopp inför Vasaloppet. Planen är att jag ska kolla igenom gamla träningsdagböcker och försöka hitta något som funkat. Har en idé om att öka på intensiteten först och sedan släppa upp träningen inför loppet. Hur jag gör i praktiken får jag försöka lista ut under de kommande dagarna. Men vila idag i alla fall och kanske även försöka vara lite lugnare än vanligt just denna veckan för att se hur kroppen fungerar.

Hur brukar ni formtoppa er? Någon som har ett tips på upplägg? Det är ju lite svårt för mig att träna mer än typ 10-12 timmar per vecka också, dessvärre.

_____





Jag vill passa på att slå ett slag för Skimateria. På bilden ovan har vi deras 0,1-riller. Den används ofta med framgång i plusföre, tillsammans med grövre riller. Vet att många använder dessa verktyg med framgång.

måndag, februari 03, 2020

Anmäld till Vasaloppet och veckans plan!



Tjena!

Snabba svängar här. Anmälde mig till Vasaloppet i fredags och Orsa Grönklitt Ski Marathon igår. Frågan är om det blir någon mer tävling denna skidsäsong? Inte på grund av kroppen, utan snarare väderläget. Tanken har varit att köra Bessemmerloppet och En riktig femmil. Men vi får avvakta och se om vädret tillåter det! Annars är det väl bara att nöta på som vanligt med träningen och sen komma in i löpningen. Men som tidigare nämnt är det ganska kämpigt för motivationen att träna på utan tävlingar i sikte. En dag och en vecka i taget. 

Denna vecka så är min plan att köra lite mindre och lite lättare. Det får bli så nu. Det blev endast 8,40 timmar förra veckan, även denna lär bli under 10 timmar. Men det får bli så. Timmarna är inte allt. Måste försöka lyssna på kroppen. Så idag har jag gym på programmet. Istället för att springa dit så tar jag cykeln och sen kör jag lite lugnare vad gäller de pulshöjande aktiviteterna på gymet. Därefter så ska jag på massage i eftermiddag. 

Imorgon vilar jag och sen på onsdag kör jag Skierg igen. Så får vi se hur kroppen reagerar, känns och fungerar. 

måndag, januari 20, 2020

Löpning och gym! Evertsbergsrännet inställt, Vasan i fara?!



Tjena tjena kamrater.

Enligt planen har jag genomfört ett styrkepass med löpning till och från gymet just. Det blir ju ett sådant här pass varannan vecka. Kanske för lite, men jag vill inte lägga mer tid på det med tanke på min begränsning av just tid till träning. Detta blir mest en form av underhåll och ska förhoppningsvis ge lite "punch" till musklerna.

Såhär var träningen idag:

Löpning till gym: 10,47 minuter, 2,65 kilometer, 4,04 min/km snittfart, 142 snittpuls
Löpning hem från gym: 12,09 minuter, 3,01 kilometer, 4,02 min/km snittfart, 145 snittpuls

Gym:

A) HCP (frivändningar från knäna) uppvärmning: 10 x 40 - 6 x 50 - 4 x 55 kilo
HCP + Stöt (bilden ovan): 5x 4 x 50 kg, start varannan minut

B) Knäböj uppvärmning: 10 x 50 - 6 x 60 - 4 x 70 kilo
Tre varv med: 6 knäböj 80 kilo - 6 upphopp på bänk - 6 chins L-sit, start var tredje minut

C) Marklyft: 3 x 140, 2 x 145, 1 x 150 kilo
Bänkpress: 3 x 80, 2 x 85, 1 x 90 kilo
Lutande rodd: 3 x 3 @ 70 kilo


D) Tre varv med: 10 TRX-rodd - 10 stakkast med medicinboll, 12 kilo - 10 biceps-axelpress, 10 kilo - 10 Borzovhopp, start var tredje minut


E) 5x3 min rullande: 6 armhävningar smala - 8 kettlebelsswing 24 kg - 12 prone jacks (armhävningsposition, hoppa in och ut med benen) (cirka 4,5 varv per 3 min = cirka 150 armhävningar, 180-190 kettlebellsswing och 240-250 prone jacks). 1 minuts vila mellan varje treminutare.

Ett bra pass med god känsla! 
_____

Nu är det bara att kämpa vidare. Det känns lite tungt att träna när vintern är som den är, dessutom kommer de inställdas tävlingarna på löpande band. Senast i raden av de lopp jag vet är inställda är nu Evertsbergsrännet också. Tråkigt som fan. Min bror har pratat med arrangören, som enligt honom knappt trodde att Vasaloppet går att genomföra, "blåis och öppna myrar", "omdragning av banan efter Mångsbodarna om det kommer minst 2 decimeter snö". Känns inte så kul och detta gör det hela ännu svårare med motivationen att träna. Men jag försöker ta en vecka i taget och försöka fokusera på så bra träning som möjligt dag för dag. Det kommer ju en sommar sen också med löptävlingar, så det är bara att nöta på! 

Har ni något tips på tävlingar framöver som jag borde köra, inte alltför långt hemifrån? Isåfall kanske det går att ordna boende och fri startplats?


tisdag, april 23, 2019

Säsongssammanfattning 2018-2019


Bild från Grönklittspremiären i oktober. Carbonpjäxorna gillar jag väldigt mycket, använder dessa endast till tävling för att inte slita ut dom.

Tänkte skriva ner en liten säsongssammanfattning från den just avklarade skidsäsongen 2018-2019. Det blev väl en okej säsong ändå, varken bra eller dålig. Några toppar och några dalar. Tyvärr så var väl inte Vasaloppet någon höjdpunkt, men jag hade lite otur med en förkylning innan och hade inte dagen, så en 83:e-plats med tanke på det och känslan för dagen är åtminstone ett godkänt resultat. Jag lyckades vinna två stycken traditionella lopp (Bergeboloppet 10 km klassiskt och Lilla-SS 10 km skate) och två långlopp (Norrbärke Ski Marathon och Evertsbergsrännet). Tyckte nästan att mina traditionella lopp på främst stakning kring 10-15 kilometer hade bäst känsla under säsongen, vad det beror på vet jag inte, jag anser mig inte sämre på längre lopp, men det kan ju vara tillfälligheter. 

Inför nästa säsong är tanken ett liknande upplägg där jag kör de nationella långloppen här hemma, samt några traditionella lopp. Ett upplägg som jag gillar och som jag tycker fungerar bra för mig. 

Här är resultaten från den gångna säsongen och en liten kommentar från varje lopp, klicka på länken för att komma till respektive inlägg från tävlingen:

- Grönklittspremiären, 12:a. Ett lopp som var en av mina bättre denna säsong. Åkte med bättre åkare än mig långt in i loppet och blev cirka två minuter från seger, utan att bli varvad på en enkilometersbana på dryga timmen i åktid. 

- Björnjakten, 12:a. Hade inte någon toppenkänsla varken i skaten eller stakningen, mer en okej och stabil insats. 

- Matsboloppet, 2:a. Kanske säsongens bästa lopp? Startade tillsammans med Rikard Tynell, vi turades om att dra lite drygt halva loppet och sedan lyckades jag faktiskt åka ifrån honom. Här hade jag förhoppningar om en riktigt bra säsong då känslan var riktigt bra och att jag verkligen kunde ta ut mig bra i stakningen. 


Matsboloppet

- Craft Ski Marathon, 38:a. Ingen höjdare här. Sämsta placeringen på många, många år i ett långlopp (förutom Vasaloppet då). Hade bedrövliga skidor och det var nog mest det som bidrog till den mediokra placeringen. Jag kämpade dock på så gott jag kunde och fick ett bra träningspass, även om det mentala tog en del stryk. Jag som inte åkte Vasaloppet året innan på grund av hjärtmuskelinflammation började redan här noja över om jag ens skulle kvala in i elitledet, något jag uppskattningsvis misslyckats med på seedningslopp 5-6 gånger sedan 2010.. 

- Bergeboloppet, 1:a. Ett lopp där jag som vanligt valde att staka. Tio kilometer på en ganska kuperad elljusslinga i ett före som inte var fördelaktigt att staka. En rätt okej känsla och ett skapligt lopp. 

- Moraloppet, 9:a. Jag var länge i valet och kvalet om jag ens skulle starta då jag tidigare under veckan både varit magsjuk och förkyld. Men jag åkte loppet då jag ansåg mig tillräckligt frisk. Hade problem att åka fort i början, jobbade mig in i tävlingen och hamnade i andragruppen som jag åkte med in i mål och spurtade om placering 4-10. Trots en inte alltför bra känsla eller ork så var det ett bra resultat och jag kvalade in i elitledet åtminstone.

- Norrbärke Ski Marathon, 1:a. Hårdaste motståndet på denna tävling blev Robert Eriksson, som jag innan misstänkte. En rätt tuff bana med mycket kupering. Efter en ganska dålig känsla till en början så började det kännas bättre och bättre under loppets gång. Med lite drygt tio kilometer kvar av loppet så går jag upp för att dra för första gången på loppet, den enda som orkar hänga med är Robert som sedan släpper ut på sista varvet med cirka sju kilometer kvar. En ganska skön känsla att kunna vinna ohotad för en gångs skull!

- Evertsbergsrännet, 1:a. Ett lopp med en avvaktande inledning på grund av ett rejält snöfall, klungan bestod säkerligen av cirka 30 pers ett tag. Efter cirka 20 kilometer kommer en drygt två kilometer lång backe upp till ett bergspris.  Här går jag upp i spets och bombar så hårt jag kan, lyckas vinna spurtpriset. Därefter är vi tre personer: jag, Michael Boberg och en stark kanotist vid namn Emil Svensson. Vi får till ett bra samarbete en längre stund. Med dryga milen kvar släpper Boberg och i en backe mellan Risberg och Evertsberg så rycker jag till mig en ledning som jag håller ända in i mål. Skaplig känsla, men inte helt på topp.

- Orsa Grönklitt Ski Marathon, 3:a. För andra året i rad så lyckas jag bli trea på denna anrika och rätt stora tävling. Oscar Persson som vann körde stenhårt till en början och jag lyckas med nöd och näppe gå med tätgruppen till en början. Farten lugnar ner sig efter 6-7 kilometer och jag får en behaglig resa under det första av två varv. Ut på det andra varvet kör Oscar hårt igen och den enda som orkar gå med är den slutlige tvåan Jens Eriksson. Farten i andragruppen är lagom hård och jag känner mig skapligt stark. I de sista stigningarna med cirka två kilometer kvar så slår jag på ett ryck och lyckas säkra tredjeplatsen. Efteråt berättar Oscar för mig att detta var en av hans bästa långlopp..

- Bergebo Ski Marathon, 2:a. Andra långloppet för helgen. Jag ville få till en tuff och bra helg. Tyvärr var inte förhållandena bra för att staka denna dag. Jag har nog aldrig åkt med sämre stavfäste. Simon Andersson som vann åkte med fäste och kunde gå ifrån mig ganska tidigt. Jag åkte mest och var irriterad över förhållandena och kunde inte ta ut mig som jag ville. Åkte med min bror Jonatan under stora delar av loppet och han lyckades kvala in till elitledet i alla fall, så det var ju åtminstone något positivt.


En charmant trio

- Bessemmerloppet, 8:a. Även inför detta lopp så var jag osäker på start ända till på morgonen. Dagarna innan hade jag haft något suspekt magvirus, vilket gjorde att jag inte kunde äta. Kvällen innan loppet så tvingade jag i mig en väldigt liten portion mat. Lyckades ändå göra en bra tävling under första halvan och åkte med gruppen i placeringarna 2-6. Väggade något fruktansvärt med 15 kilometer kvar och hade fullt upp att ta mig i mål. Med tanke på känslan innan så var jag ändå nöjd med insatsen och fick en bra genomkörare. Fick för första gången någonsin stryk av min bror Jonatan som åkte kanonbra och blev fyra!

-  Vasaloppet, 83:a. Tyvärr blev jag sjuk efter Bessemmerloppet och kunde inte följa min formtoppningsplan inför Vasan. Hade ändå en väldigt bra känsla både i första backen och även till Tennäng efter nästan 30 kilometer. Sedan så tycker jag skidorna börjar gå sämre och min kropp är riktigt slut. Jag krigar på det jag kan hela vägen in, är endast 3 minuter efter täten i Gopshus med 25 kilometer kvar och fram dit åker jag med folk som slutar kring 40:e plats, tycker trots att jag är trött hänger med dom uppför ganska smärtfritt, men tappar i glidet trots att jag ligger i "slipstream" (det du Anders Blomquist). Blir omåkt att många de sista milen, bland annat av Britta Norgren, vilket gör att jag för första gången får stryk av damsegrarinnan i Vasaloppet. Snopet, men så är det. Såhär ser min vasaloppsrad ut:

2010 - 63:a, + 15,24 (efter segraren)
2011 - 78:a, + 23,46
2012 - 86:a (3,58,51, min bästa tid), + 20,10
2013 - 74:a, + 22,04
2014 - 92:a, + 7,27
2015 - 48:a, + 30,04
2016 - 73:a, + 8,55
2017 - 104:a, + 22,20
2018 - DNS
2019 - 83:a, + 16,54

- En riktig femmil, 2:a. (the story från loppet här) För att motivera mig efter Vasaloppet så behöver jag ha lite tävlingar att träna emot. En riktig femmil var en perfekt sådan morot, dock så var jag lite skeptisk till att diagonala. Men med 2-3 fartpass med fäste under skidorna och några distanspass så tycker jag att jag ändå kom upp i en helt okej nivå. Loppet var lite halvsegt till en början, blev ikappåkt av Simon Andersson med tre minuter redan efter åtta kilometer, trots att jag tyckte jag stod på bra. Men allteftersom att kilometrarna rullade på så kändes det bättre och bättre. På sista varvet åkte jag också förbi den slutliga trean Mikael Sandgren, vilket kändes väldigt bra. Ett charmant arrangemang, utan mankemang och ett bra träningspass. Jag ska definitivt åka detta igen!

- Lilla SS, 1:a. Troligen första gången jag åker i kortbyxor och kortärmat på en skidtävling. Det var dock rätt kallt med typ 5-6 plusgrader och spöregn. Dum som jag är så var det fint väder tidigare på dagen och jag tog endast med mig denna modifierade tävlingsdräkt. Loppet kändes ändå skapligt för att vara mig och skate. Lyckades till och med att vinna, dock så körde min kanske största utmanare till segern Måns Sunesson fel, vilket hjälpte mig en aning på traven.


Jag i min mäktiga korta dräkt

Det var den säsongen det. Jag åkte även ett träningsrace dagarna innan jul i Falun med DSA, där jag blev tvåa, cirka 20 sekunder efter Jimmie Johnsson. Lyckades slå både Simon Andersson och Pontrus Nordström med några sekunder där. Så jag tror ändå att de finns någon form av kapacitet i mig trots allt. Jag är rätt sugen på att få till bra träning framöver nu också, för att åtminstone stå kvar på samma nivå. 

Planen framöver är först att komma igång med rullskidor och min styrketräning för jag ska köra med ett liknande upplägg som förra året.  Som tidigare nämnt så blir det totalt sett lite mindre träning i år, men jag ska fortsätta upprätthålla den högintensivt biten. Dessutom så är jag väldigt sugen på att springa en del löptävlingar framöver, jag tror (vet) det är riktigt bra träning och jag tror också att jag kan bli lite bättre mot föregående år, vilket är motiverande!

tisdag, april 16, 2019

Amandas Vasaloppsäventyr, Benzen och börsen



Bilderna ovan fick jag skickade till mig av Amanda


Folk har ju undrat hur det gick för Amanda i söndags. Jag har hållit er på stången en aning. Efter att vi släppte av Amanda uppför första startbacken, där hon ganska tidigt gick ut på tjuvskaten så drog jag och Alfons in till Sälen för att äta lunch. Efter en stund så kom det första SMS:et som löd: "En mil :)". Därefter blev det inte lika glada tongångar: "Sjukt äckelmjukt" och "Som att åka i mjukglass, 16 km nu". Jag pallrade ihop oss i Sälen och begav mig mot Mångsbodarna. Stannade till någon kilometer innan vid Lövnäsvägen (tror jag det heter), där brukar vi testa skidor på Vasaloppsmorgonen. Vi hade en väldig tur i tajmingen mellan oss där, jag ringde när vi kom fram och efter att hon berättat hur långt hon åkt så räknade jag ut att hon var mindre än en kilometer ifrån oss. En minut senare så dyker hon upp, trots att det var ett riktigt bedrövligt "syltföre" så var hon vid gott mod. Hon bestämde sig för att åka vidare ner till Mångsbodarna där vi mötte upp henne.

Hon åkte de cirka 23 kilometrarna på ganska precis två timmar, imponerande tycker jag. Allra helst i det dåliga föret!

Här kommer en ihopklippt liten filmsekvens: 



Igår så fixade vi det mesta på Benzen. Eller pappa gjorde, jag var mest hantlangare. Skönt att få det där avklarat, det har legat som en tung ångestfilt över mig. Nu återstår bara att byta till sommardäck och att göra en kontrollbesiktning. Sen är Benzen klar för att köra igen! Lika bra att ta hand om den och att sköta den efter bästa förmåga, jag kommer inte få något för den ändå. Bilen köpte jag i mars 2015 från Tyskland. Jag gjorde då så att jag värderade om min dåvarande lägenhet, ökade på bolånet på den, fick ner räntan på hela lånet och det hela slutade med att jag fick en lägre månadskostnad + en Benz. Sådana affärer gillar i! Den om det egentligen hade varit allra billigast utan bil så är det ett nödvändigt ont för mig/oss att ha en. Tur att jag har hjälp av pappa som är kunnig när det kommer till skruvande. Kommande inköp till bilen blir olja och oljefilter för den årliga servicen. Sen funderar jag på nya torkarblad också, även om det svider i snåltarmen. 

Nu stundar snart rapportperioden för börsen. Börsen har ju gått som tåget detta år. Jag har nu en uppgång på 15,85% på mina innehav, lite läskigt faktiskt. Men jag är långsiktig i mitt sparande och kommer fortsätta ligga lång och fullinvesterad i aktier. "Time in the market" snarare än "Timing the market" är mitt signum. När det kommer till mina största innehav nu så har Swedbank seglast upp på förstaplatsen, men det tänker jag skala ner framöver när jag tycker tiden är rätt. Annars så är det mina trotjänare Investor, Castellum och Industrivärden som stoltserar på platserna därefter, i nämnd ordning. Jag har även en liten fin stek i Amazon, även här är jag långsiktig och tror att det kommer bli en fin resa under de kommande åren. Faktum är att jag äger alla FAANG-bolagen (Facebook, Amazon, Apple, Netflix och Google (Alphabet)). Förutom dessa så har jag en fin stek i de utdelningssäkra Johnson & Johnson, som höjt utdelningen i närmare 50 år i sträck. Det är galet kul och fängslande med aktier och börsen!
 


tisdag, mars 05, 2019

Vasaloppsbakis?!


Hittade denna bild på mig på "Visma Ski Classics facebooksida". Bilden är från passeringen i Hökberg med 19 kilometer kvar i söndagens Vasalopp, jag tror ni kan se hur jävla färdig jag är. Ni kan bespara mig lustiga kommentarer om att jag åker skate, det är en kurva och utan spår.

Hej vänner.

Jag myntade begreppet "Vasaloppsbakis" för något år sedan. Det innebär dels att kroppen är totalt ledbruten i dagar, men också att jag brukar vara helt osugen på att träna. I år så är det inte alls farligt faktiskt. Det enda jag kände igår var en lätt träningsvärk i magen, en väldigt öm höger handled/underarm och något rosslig i bröstet (brukar nästan alltid bli det efter just Vasaloppet). Annars var jag både pigg, fräsch och inte det minsta hungrig eller energi-tom. Dessutom har jag redan börjat fundera på träning i veckan och kommande tävlingar. Det beror väl på att jag åkte så sakta i söndags kanske, det slet liksom inte. Tanken är dock att jag kör lite efter känsla, vilar även idag och sen inte kör för hårt resten av veckan. Måste försöka få till ett klassiskt intervallpass också, då jag nästa helg ska köra "En riktig femmil" i Sörskog, jag har inte kört klassiska intervaller på säkert 3-4 år, kan bli spännande.. 

Under gårdagen så var vi på dagis några timmar jag och Alfons. Det är kul att se hur han interagerar med andra barn och hur han utvecklas. Tiden går ju väldigt fort, som bekant. Efter en lunch för Alfons på dagiset så åkte vi hem och stack direkt ut på en promenad så att Alfons fick sova, samt så att jag fick gå en tio kilometer lång promenad för att bränna bort lite överflöd. Jag åt sex kokta ägg till frukost, svart kaffe till lunch och sedan måndagstacos™ till middag, inte alltför mycket med tanke på fem timmar tävling dagen innan, men jag var inte hungrig helt enkelt. Förutom promenad och handling så passade vi också på att skotta av gården. Det ska ju komma en del snö nu under kommande veckor enligt prognoserna, jäkla knepigt väder alltså. Förra veckan var det rejält vårväder med närmare tio plusgrader och nu är det åter vinter. Bara att gilla läget.

Idag väntar det några timmar på dagiset igen, skoj! Förutom det så är det väl en ganska lik dag som igår, alltså: promenad, handling och snöskottning. Ska även passa på att mysa lite i soffan med Alfons och kolla på tecknad film. 

Några bilder på lillgrabben för den som är intresserad:


Undrar om jag eller Alfons är mest stolt?



Alfons gillar sin nya pall, han gillar även att borsta tänderna.



Kul med snö.

måndag, mars 04, 2019

Mitt Vasalopp 2019


Jag är inte bara ful och en bedrövlig skidåkare, jag är fet också.







Jag hade en väldigt fin support hemma på Vasaloppet och när det var som tyngst så tänkte jag mycket på dom. Kanske det som gjorde att jag tog mig framåt och sedan i mål.

Dagen innan loppet så var jag inte speciellt nervös faktiskt, det brukar jag vanligtvis vara, så det var faktiskt ganska skönt att slippa vara det. Enda gången det märktes att jag var lite nervös var när jag skulle sova de sista fyra nätterna inför loppet och hade galet hög puls, samt sjukt svårt att somna. Förutom det så hade jag väl inte den bästa uppladdningen med en magsjuka och en rejäl vägg på Bessemmerloppet två veckor innan. Därefter en förkylning som förstörde lite av uppladdningen. Visst, jag kanske blev lite pigg i musklerna av lite extra vila, men helst hade jag ju velat följa träningsplanen. Svårt att göra något åt det nu dock.

På morgonen in mot loppet så stegrade nervositeten i takt med att starten närmade sig. Vi hade två alternativ på skidor som vi testade, båda gick snarlikt, så jag valde alternativet med Maplus Med-pulver  vilket passade prognosen bättre. 

Loppet då
Jag fick för första gången en bra backe och en backe där jag avslappnat kunde gå med täten upp på uppskattningsvis en plats kring 40-50. Väl uppe på myrarna så hade jag bestämt mig för att ligga längre fram om jag hade möjlighet till det och det hade jag. Låg ganska långt fram och faktiskt först en gång efter cirka 7-8 kilometer, men såklart fick det inte synas i TV-sändningen. Därefter kändes det billigt och kontrollerat för mig att ligga skapligt högt upp i klungan. Här hade jag förhoppning om ett bra lopp. In mot kontrollen i Mångsbodarna så blev jag dock lite för feg och passiv, vilket resulterade i att jag tappade många onödiga placeringar när folk kom från alla håll, det tappet fortsatte ned mot Tennäng och sedan var täten ett minne blott, klantskalle. 

Redan i Tennäng efter cirka 30 kilometer hade jag en första krampkänning i triceps + mage och i backarna upp emot Risberg fick jag slita, trots att det gick väldigt lugnt och att jag fastnat långt bak i klungan. Här började jag förstå att det skulle bli bra mycket mer slitsamt än vad jag först trott. 

Efter kontrollen i Risberg så öppnade det upp sig lite och jag hamnade i en ganska bra jagande klunga med bland annat Bob Impola och Oskar Niord. Men jag märkte att jag fick slita rejält för att gå med i rygg, framförallt på platten och utför. Medan det gick bättre uppför. Visst var jag ganska trött, men skidorna började gå sämre också, trist nog och troligen på grund av fel skidpar. Här har jag och min bror egentligen bara oss själva att skylla då vi är alldeles för dåliga på att testa ut skidor. Vi har säkert närmare 50 skidpar hemma, men på grund av dåligt testande så har vi för dålig koll. 

Jag lyckades trots allt gå med klungan som åkte ganska fort igenom kontrollen i Evertsberg och även utför ner mot vägundergången i Vasslan där det är väldigt lättåkt. Trots att jag ständigt tappade retfulla metrar utför mot alla jag åkte med, trots att jag låg i suget. Så den egentligen ganska sköna biten mellan Evertsberg och Vasslan blev allt annat än återhämtande. Därefter bär det av uppåt i tre etapper som avslutas med Lundbäcksbackarna och sedan ytterligare en backe innan kontrollen i Oxberg. Här får jag ändå säga att jag förhållandevis lätt gick med den slutliga 39:an Oskar Niord och 56:an Michael Boberg uppför dessa backar. Men så fort det blev utför och flackt så fick jag slita som ett as. 

In mot Gopshus med 25 kilometer kvar så går snöret till klungan och jag får höra att jag endast är 3-4 minuter bakom täten. Jag krigar på fortsatt och tar mig vidare mot Hökberg och genom kontrollen där. Här är enda gången på hela loppet som jag hör en placering och det är när en åkare framför mig passerar som åkare nummer 68:a. Jag får släppa fler åkare och sliter verkligen järnet. På rakorna efter Hökberg med cirka 17 kilometer kvar så ”dör” jag rejält, här trodde jag faktiskt inte att jag skulle ta mig i mål. Varenda meter härifrån och in var ren & skär plåga, utan att överdriva det minsta. 

Precis innan Eldris så kommer Erik ”superhurtbullen” Wickström och Britta Norgren (första Vasaloppet med tjejdäng, kul) ikapp mig. Jag är så trött att jag inte vet vad jag heter här och jag håller nästan på att börja gråta resten av vägen in i mål. Både Erik och Britta, samt alla andra åkare som passerar mig de sista 15 kilometrarna är som om vi hade mötts, det var inte direkt feststämning där. Genom kontrollen i Eldris berättar dom att vi är 10 minuter efter täten, i mål blev det just under 17, snabb kille.. Jag får ändå klappa mig på axeln att jag slet hela vägen in i mål, även om jag med nöd och näppe tog mig uppför de sista backarna från Eldris och in. Jag har aldrig åkt ett jobbigare skidlopp och jag hoppas verkligen att jag slipper göra det igen också!

Från Hökberg där enda gången jag fick höra vad jag ungefär låg och in i mål så fokuserade jag på att klara topp-100. Det tyckte jag där och då var ett bra mål och något jag skulle vara nöjd med. Speciellt med tanke på hur jävla trött jag var, samt hur jag slet med skidorna. 

Nu efteråt är jag faktiskt jävligt missnöjd. Jag ville mer och jag vet att jag kan. Men samtidigt är det så sjukt jävla tråkigt att aldrig få till ett bra Vasalopp. Det gör såklart att jag tvivlar på mig själv, speciellt nu när det egentligen inte känts bra på ett enda lopp i vinter. Eller jo, på de korta traditionella har det känts bra, men inte på något långlopp. Jag vet inte riktigt vad jag ska ändra på heller. Tycker jag tränar helt okej och gör så mycket jag kan rätt, ändå går det (nästan) bara dåligt. Jag offrar ju inte en massa i livet och tränar väldigt hårt för att bli 83:a i Vasaloppet. Men jag klarade ändå delvis av mitt mål att kämpa hela vägen in i mål, utan att tappa humöret, det var ju bra. 

Inför nästa säsong så kan jag redan nu säga att jag kommer köra vidare med skidor och långlopp. Men som det känns just nu så är jag inte så sugen på att börja träna mycket rullskidor direkt, utan mer sugen på att springa. Kanske gör det inte så mycket, kanske gör det det. Men jag tror det lär visa sig och det kan även ändra sig. En annan tanke är att träna en dag mindre i veckan, så jag får två vilodagar och mer tid med familjen. Så tanken är att försöka förfina träningsmetoderna än mer, jag tror innerst inne att det går att prestera ändå, även om jag också tvivlar på min förmåga när jag åker så jävla rövigt som årets Vasalopp. Men jag ska försöka analysera mina styrkor och svagheter, även fundera ut vad jag ska lägga vikt vid för att kunna prestera så bra jag kan på långlopp. 

Det roligaste med hela Vasaloppet var dels början som kändes bra. Men även allt småsnack med kingar som: Andreas Nygaard, Anders Aukland, Joar Thele, Magnus Vesterheim, Øysten Pettersen, Ilya ”Kjell Nordström” Chernusov, Anton Karlsson, Emil Persson, Oskar Kardin, Andreas Holmberg, Simen Østensen, med flera. Kul att dom flesta av dessa vet vem jag är i all fall, även om dom säkert skrattar bakom min rygg över hur kass jag är!

Nu får jag deppa några dagar och även ta ett antal vilodagar, för att sedan försöka samla ihop resterna av mig själv och kanske köra någon mer tävling innan vintern är slut. 

Raden av placeringar i Vasaloppet är nu:

2010 - 63:a, + 15,24 (efter segraren)
2011 - 78:a, + 23,46
2012 - 86:a (3,58,51, min bästa tid), + 20,10
2013 - 74:a, + 22,04
2014 - 92:a, + 7,27
2015 - 48:a, + 30,04
2016 - 73:a, + 8,55
2017 - 104:a, + 22,20
2018 - DNS
2019 - 83:a, + 16,54

Två lopp kvar att bli topp-100 för att få ihop tio stycken!

söndag, mars 03, 2019

83:a Vasaloppet 2019. Ändå okej. Helt slut sista halvan.




Ja ja. Orkar inte skriva så mycket. Det kändes bra i början i alla fall och jag fick ligga i spets en kort stund, det har jag aldrig gjort förr. Kroppen började kännas dålig med kramp redan i Tennäng, därefter gick det arr kriga på bra fram till strax efter Oxberg, sedan kändes det i alla fall som att jag sjönk som en sten genom fältet. Så med tanke på allt det så är jag ganska nöjd med hur det gick ändå! Det var det värsta loppet jag någonsin gjort och jag har nog aldrig varit så trött.