Mitt längsta pass i livet!

Tja!

När Simon Andersson bjuder in till en ”tjotablängrunda” då är man inte sen att haka på! Jag var dock, enligt säkra källor, den enda som var tokig nog att bli tillfrågad..

Det visade sig vara en rejäl runda, min längsta cykelrunda någonsin och mitt längsta träningspass i både tid och distans. Jag fick ihop 9 h 40 min, 306,5 kilometer och 2180 höjdmeter. En Vätternrunda (iaf den gamla bansträckningen) på en vanlig fredag är väl inget man gör på regelbunden basis direkt. 

Klockan 07,15 startade jag klockan och rullade hemifrån för att möta upp Simon Andersson och Karl-Johan Westberg i Falun. 

Detta var det första passet med mitt lagade framhjul. Ni minns kanske att ekern gick av senast vi cyklade långt? Jag har hört mig för och läst mig fram till att fler ekrar kan ryka om en har gått av. Nervöst lagd som jag är så var jag såklart orolig inför detta. Hade till och med frågat Simon om jag kunde låna ett gammalt framhjul han hade. Men när allt verkade fungera mellan Borlänge och Falun så valde jag ändå att använda mitt. Hade jag inte gjort det idag så skulle jag aldrig annars våga använda det heller. 

Turen gick såhär:

 Borlänge - Falun - Svärdsjö - Svartnäs - Ockelbo - Gävle - Sandviken - Torsåker - Stjärnsund - Husby - Strand (med tre kilometer grusväg innan) - Vika - Borlänge 

Jag var lite orolig att jag skulle vara sliten från veckans hittills tuffa träning, dock hade de sällskapande herrarna tränat en aning mer än mig, så jag var i gott sällskap vad gäller slitenhet. 

Det rullade på fint, visst kände jag mig en aning trött, såklart även mot slutet, men det blev aldrig värre och aldrig någon fara på taket. Grabbarna jag hade med mig idag var väldigt dragvilliga, så jag behövde inte ha mycket vind på näsan denna tur. Skönt för en som i princip alltid tränar själv, lite vindskydd är något, som bekant, jag saknat.

I Svärdsjö och efter Svartnäs så blev det två korta kisspauser. I Gävle så stannade vi till hemma hos Karl-Johans svärföräldrar för att äta lunch. Därefter blev det ett kort toastopp + inköp av dricka i Sandviken . För övrigt så rullade vi mest hela tiden. 

En riktigt trevlig dag och ett bra träningspass med en utmanande längd. Detta gör jag gärna om. All utrustning höll för oss alla tre hela vägen dessutom, skönt!

Här är några bilder från dagen:

16 mil på cykel

Hej.

Åter 5 h+ timmar in i träningsdagboken, snyggt! 

Idag blev det ett cykelpass runt min favoritvända:

Starten till Falun rullade på riktigt fint med vinden i ryggen. Några oroväckande mörka moln i sikte, men det klarnade upp och jag klarade mig från regn hela dagen! 

Med den beryktade Baggbo-backen i benen, på sikte mot Sörskog och dagens högsta punkt 

Det rullade på fint förbi Grycksbo, Bjursås, Sörskog och ner till Ingels. Sedan fick jag smaka på en vägg vad gäller vinden, kämpigt hela vägen till strax efter Djura. Jag tog en gel precis i just Djura, med cirka timmen kvar, den och en gynnsammare vind gjorde att det rullade på fint den sista biten också. Gelen och två flaskor med vätska var det enda jag intog idag. Den ena flaskan med sportdryck och den andra utan. Funkade kanon. 

Jag stannade inte en gång idag, utan rullade hela vägen. Eller okej då, ett stopp för mötande trafik över den gamla järnbron i Kvarnsveden och ett ytterligare i Leksand. 

Fin utsikt i Rättvik över Siljan, eller Mashavet

Fina ben överlag idag, trots en stundtals riktigt jobbig motvind 

Häradsbygden, mellan Leksand och Insjön 

Dalaidyll

Jag hade den stora äran att få vara ute och ha kul i 5 h 10 min och hann på den stunden med att cykla 160,6 kilometer (31,1 km/h i snitt). Tryckte på lite extra i Baggbobacken och backen upp till Plintsberg. 

Hemma så körde jag TRX-styrkepass nummer 1. Det blir en fin och massiv träningsvecka detta!

God kväll på er!

Nästan en hundring cykel

Sådär, cykelpremiären för i år är avklarad. En fin runda på 3 h 10 min och 98,1 kilometer. Något kallt, men nästan ingen vind, så det var glädjande må jag säga. 

Jag åkte på favoritvägarna kring leksand och Djura, såhär såg det ut på kartan:

Landsvägscykling är bland det bästa jag vet och trots att det var årets första pass så kändes det riktigt bra i cirka två timmar, för att under den sista timmen bli lite trött och tom på energi. Jag kanske skulle ha tagit sportdryck, men det gäller ju att härdas också. 

Hemma så körde jag ett av mina TRX-pass som styrka också. Fin träningsdag!

(En variant av) Väggenrundan™

Ja, jag vet att det ser förjävligt ut att kavla undan kläderna för att få mer hud exponerad för sol. Men jag vill ju bli brun också. I detta land vet man aldrig när man kan få se solen igen. 

Samma gäng ”som vanligt” med Karl-Johan Westberg, Simon Andersson och Johan Öhrn. Trevligt! 

Enligt min Garmin 945 så blev dagens rutt 4,55h, 155,2 km, 1430 höjdmeter (glädjemätare troligen) och 139 i snittpuls (hög puls idag!).

Tjena. 

Vi fortsätter succén med söndagscykling. Fyra veckor i rad nu. Synd att vi inte blir fler som sluter upp, men sällskapet går knappast att klaga på ändå. Idag fick jag bestämma rutt och valde då att ta mig an en variant av den beryktade väggenrundan™. Egentligen går den upp över Norr Lindberg, vilket blir ett kortare alternativ än dagens vända. Men jag har tagit mig friheten till att modifiera den en aning sedan upphovsmakarna Magnus Darvell och Mathias Nilsson lagt cyklandet en aning på hyllan. Jag tror det är okej. 

Jag är barnsligt förtjust i att cykla omkring Siljan, Tällberg, Leksand. Magiskt fint att susa förbi omgivningarna med faluröda hus och små böljande vägar. 

Jag har haft en brutal träningsvärk i både ben och överkropp sedan mina styrkepass på slutet. Tror mina 100 burpees gjort mig halvt handikappad. Jag kan knappt kränga i mig cykeltröjan som sitter som ett korvskinn. Men snart släpper det nog. Trots detta så kändes det ändå helt okej idag. Inga konstigheter alls, jämn och lagom hög marschfart i princip hela turen igenom. Precis som jag vill ha det. 

I och med detta pass så har jag nu klockat in på 13,40 timmar denna veckan. Planen var 13, så den hålls än. Bara att jobba av vecka ut och vecka in nu, samt att snart ta tag i deffen också, så ska det nog bli ordning igen. 

Vi hörs!

Fin cykeltur i gott sällskap

Bra ben och bra väder idag. Kan ej begära mer än så. 

Över älven i Djurås. 

Öhrn möter älv. 

Pisspaus innan Leksand. Karl-Johan hade gnällt på en gnisslande cykel under passet. Jag vill inte avslöja vad problemet var, men efter en snabb fix så löste jag det och fick utnämningen veckans gärning av KJ. En stor dag för mig!

Jag blev bjuden på födelsedagsfika av firma KJSA idag, stort! Tack för det!

Längs 293:an. 

En steekig bild på Simon Andersson. 

Data från min Garmin. 

Godkväll. 

Ny söndag och ny cykelvända. Samma sällskap som förra söndagen: Simon Andersson, Karl-Johan Westberg och Johan Öhrn. 

Sjukt skönt med detta soliga väder, även om jag har bränt mig på axlarna efter gårdagens utedag med Alfons. Jag som sagt i många år att jag aldrig bränt mig i Sverige. Min teori där är att vi inte haft en sekund solsken det senaste halvåret. 

Idag kände jag mig ganska pigg i kropp och ben. Vi snurrade på i lagom tempo hela vändan, förutom en skapligt lång hårdkörning i backarna mot Rexbo. Hör fick jag släppa det två herrarna från firma KJSA, men det kändes ändå rätt bra och jag kom upp i sjuka 176 i puls. Lika bra att passa på att trycka på när kroppen och pulsen svarar. Dessutom ger det fina cykelben till kommande pass. Nästa vecka har jag nämligen hintat om att cykla väggenrundan. Ni är välkomna att delta då!

I övrigt finns inte så mycket annat att berätta om dagens pass. Jag tyckte att min cykel knäppte en aning omkring styret när jag stod upp, så efter passet tog jag loss det, torkade rent och fick tyst på knäppandet. Jag gillar att hålla bra skick på mina grejer! 

Vi hörs. 

Långpass cykel. Punka på både ben och framdäck

Att få träna ett långpass med Johan Öhrn var verkligen ett privilegium av rang!

Simon Andersson och Karl-Johan Westberg 

Grisbensbackar mellan Smedjebacken och Säter. Hade man inte grisben innan så fick man då det efter. Tror mina vanliga ben ligger kvar där någonstans, hör INTE av er om ni hittar dom. 

Hej, mitt namn är Adam Steen, 36 år och jag bor i Borlänge. Trodde nog aldrig att jag skulle säga den sista frasen. Det sjukaste är ändå att jag tycker det är rätt så okej här. Men nu var det inte ortstillhörighet vi skulle avhandla här, ni var väl mer intresserade av mina punkterade ben och framdäck. 

Simon hade ritat ut och utlovat en fin runda som såg ut såhär:

Det han glömde var dock att slå på värmen och stänga av blåsten. Men vi får ändå tacka honom för bra sällskap och att han ordnade uppehåll hela turen. Det får vi vara nöjda över! Är det något jag lärt mig här i livet så är det att man aldrig får det man vill ha, inte till fullo åtminstone. 

Jag väntade hemma i Borlänge och hakade på faluborna här när dom passerade kring klockan 08,45. Ben och kropp kändes rätt bra de första timmarna. Men backarna uppåt mot Säter gjorde nog oss alla lite möra i den då rejäla motvinden. 

I Säter stannade vi för en liten fika. Duktig som jag emellanåt låtsas vara så blev det endast en kopp svart kaffe för min del. Vi rullade vidare mot Gustafs med fin vind i ryggen och just som vi skulle rulla ut ur nyss nämnda by så noterade jag att framdäcket var svampigt. Vi stannade till och jag kunde ta ut en liten spetsig sten ur det. Bara att byta slang, pumpa i så mycket luft det bara gick med den lilla handpumpen och hoppas på att det skulle hålla. Det höll hela vägen hem, dock så verkade jag ha fått punktering på benen i samma vända som däcket. 

Strax efter lagningen så var det ett Strava-segment som grabbarna ville försöka prestera bra på. Jag hann gå med runt ett varv innan jag sedan ställde av mig själv. Därefter blev det trampande i fyrkanter med grisbenen hela vägen till Falun via Aspeboda och sedan hem till Borlänge igen. Ingen energivägg eller andra dåligheter. Det var mest trötta ben och min analys av det är träningsvärk i dito från den senaste tidens träning. Inget jag hänger läpp över! Det blev ett bra pass och trevligt med sällskap. Mellan Aspeboda och Olsbacka så träffade vi på Kia Cykling Team och min gode vän Anders Solin. Där fick vi ett kort stopp med lite trevligt snack med grabbarna i det teamet, jag förstod inte riktigt vad dom höll på med, mer än att dom körde hårt på sina MTB-cyklar på olika sträckningar runt om i Falun. 

Passet landade på 4,44 h och 143,4 kilometer. 

Cykelpremiär och äntligen bra kropp!

Jag gillar mina Oakley Sutro, främst för utseendet! Inte helt optimala för mig att staka med, de glider ner en aning när jag blir svettig. Men annars är dom grymma!

Fina vyer mellan Djura och Leksand 

Cockpiten 

Oplanerad fikapaus i Leksand. För den med öga för detaljer så ser ni att jag endast tog en kopp svart kaffe. Hade tagit med mig energi för en veckas träning, dock behövde jag inte använda mer än 0,75 liter sportdryck på turen. 

Tjena! 

Äntligen kan jag rapportera från ett träningspass där kroppen svarade och kändes bra! Sjukt skönt faktiskt. 

Jag bjöd in mig själv till detta pass för cirka en vecka sedan, när jag fick nys att Simon skulle cykla. Har sneglat oroligt på väderprognosen i veckan och sett att det skulle bli blött. Imorse var det blött på marken när jag spanade ut ur fönstret, något jag inte hurrade över. Men jag har ju bestämt mig för att träna tillsammans med folk, så det var bara att gilla läget och ge sig av. Kallt och blött till en början, men det torkade upp och solen visade sig vid några tillfällen! 

Hela veckan har bjudit på väggningar och låg puls. Så jag var fullpackad med bars, geler och sportdryck. In case of emergency. Men det behövdes aldrig några nödraketer. Dessutom var kroppen faktiskt riktigt pigg och pulsen var hög (131 i snitt). Landsvägscykel är bland de härligaste träningsformer jag vet!

Här är rundan vi åkte:

Jag stod för ganska mycket dragjobb då jag kände mig som en häst på grönbete med mina för dagen fina ben. Vi körde i en jämn fart i princip hela passet, inga idiotkörningar och inget lustempo. 

Känns betydligt bättre idag än de senaste dagarna med allt. Ska försöka fortsätta hålla i en bra dygnsrytm nu, fortsätta kriga på med att komma igång fysiskt och blicka framåt. Det kommer nog lösa det mesta. Jag har fuskat lite med en aning godis igen nu, men det får jag ta tag i framöver, när kroppen och knoppen spelar än mer på lag. Snart är jag nog förhoppningsvis redo för lite tröskelintervaller också. 

Totalt blev det 118 kilometer och 3,52 h. 

Veckan landade på 15,30 h, fin återkomst i träning! 

171 kilometer - 5,25 h cykel + TRX

Tjena.

Sedvanligt börjar jag inlägget med några bilder från passet. Denna gång med ett nytt deltagande i selfie-VM + en bild på den mäktige Jonas Axforsen som jag stötte på strax innan Falun och cyklade med en lite kortis. 

Hade bra skjuts i benen idag faktiskt, det rullade på riktigt fint. Jag var dock ganska törstig i värmen och fick stanna två gånger för att köpa dricka. Så kan det vara ibland. Precis som de andra cykelpassen i år så blev det samma vända igen, skönt med någon form av trygghet i livet.. 

Mot slutet av vändan så mötte jag personen jag har barn med i bil, bredvid satt den nya juvelen. Kändes inte så roligt. Men vad är roligt här i livet då? Nej, precis. Ingenting i princip. 

När jag sen kom hem så tryckte jag av ett litet TRX-pass också, med bland annat denna övning som jag kör 3 x 10 repetitioner med:

Passet gick ju som sagt bra idag i alla fall, benen svarade fint, det var i princip bara att hålla i styret och åka med. Kul! Enligt pulsklockan så fick jag följande siffror: 5,25 timmar, 171,6 kilometer och 1480 höjdmeter. Så ska passen tas!

Nu hoppas jag att jag inte känner något i halsen imorgon. Har inte känt något sedan i morse. Men med min vanliga tur så vet ni väl hur det går. Förhoppningen är i alla fall fem timmar stakning imorgon, hade varit bra om det gick att genomföra. Har ju liksom inte så mycket mer än träningen och att vara med Alfons att se fram emot. I princip allt annat är ju nattsvart nästintill. Så om jag skulle bli sjuk så vet jag inte alls vad jag ska göra för att slå ihjäl lite tid, därför bestämmer vi redan nu att skippa det.

Ska försöka ta det lugnt hemma ikväll. Men jag har en gnagande oro och ångest av att sitta här ensam. Speciellt när det är lördag och "alla" andra har roliga aktiviteter att ägna sig åt.