Dagens vapen: Leki-stavar och ett par Atomic-skidor från 2002 eller 2003
Tja tja.
Den halvkassa känslan fortsätter. Formen är inte riktigt på plats. Lite tråkigt då hela min själ och mitt psykiska mående hänger mycket på hur min idrottsform är. Jag identifierar mig så starkt med den ”idrottare” jag försöker vara och då blir det lite jobbigt när känslan inte är superbra.
Känslan för dagen kan väl ha att göra med att jag dels är lite sliten från veckans träning, Vasaloppet ligger väl kvar där någonstans och dagens vallning var väl inte heller optimal. Jag har bara smetat på mer valla ovanför den gamla kladdiga vallan, det tillsammans med barr, bark och annat. Men jag hade fäste i alla fall i den fina och kalla snön, även om det högg rejält från och till.
Planen för dagen var att få köra mig trött i diagonalåkningen och det lyckades jag med. Farten på intervallerna var så låg att jag inte vågar nämna den ens..
Jag värmde upp ett varv runt elljussfemman i Bergebo, sedan körde jag:
20 minuter - 4 minuter vila - 15 minuter - 3 minuter vila - 10 minuter - 2 minuter vila - 5 minuter.
Jag åkte bara runt och runt på elljusfemman hela passet. Ville få fin kupering. En enda gång lyckades jag komma upp i 170 i puls, så det var ingen succé där heller. Blev liksom stum i ben och armar. Kände mig som en riktigt vinglig nybörjare när jag stapplade omkring där. Men jag kan väl heller inte ha så mycket förväntningar när jag inte kört diagonala intervaller, eller knappt intervaller på skidor.
Avslutade passet med ytterligare en halvtimme runt spåret. Totalt blev det två timmar, 29,7 kilometer och 775 höjdmeter. Skramlat in 99,5 kilometer skidåkning på tre dagar, det är bra!
Dagens intervall-crew: Adam och Adam. Vem är vem egentligen?!
Hej hej.
Sent omsider kom jag till slut ut på träning. Men idag satt det så långt inne att jag aldrig trodde jag skulle komma ut. Sjukt osugen, trött, seg, hängig, svag och så vidare. Jag hade kunnat bege mig ut kring klockan 09,00. Det blev 11,15. Då hade jag vankat av och an i huset i drygt två timmar, fullt påklädd (eller ja, träningsklädd i alla fall) och redo. Eller redo var jag ju inte, åtminstone inte mentalt. Jag hade SMS:at med Adam Larsson dagen igår och visste att han skulle sluta sitt morgonskift klockan 10,25. Men vi hade bestämt att inte köra, då jag skulle ut tidigare. Så blev det inte och efter att ha kontaktat honom igen så bestämde vi att köra ihop. Stort tack för det, det var min räddning idag. Annars hade jag gått runt här i huset än och gruvat mig för träning.
Vi möttes upp vid Sportfältet och sedan drog vi till Skräddarbacken där dagens batalj skulle utspela sig. Kände direkt på uppvärmingen att kroppen inte riktigt var med på noterna, 110 i puls som högst och tvärseg. Men träning är träning, inte VM idag heller, så det var bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Jag har ju en bana som jag brukar köra intervaller på, den tar cirka fem minuter, innehåller typ 30 höjdmeter och är ungefär 1,9 kilometer lång. Vi bestämde oss för att huvuddelen av intervallerna skulle utspela sig där. Den första blev dock i princip bara uppför till Skräddarbacken och de två sista blev förbi Skräddarbacksskolan och upp mot toppen av Skräddarbacken. Tror att de boende runt min bana är sådär nöjda med vårt pickande förbi deras hus, varv på varv.
Planen och utfallet blev: 10 x 6 minuter, 1,5 minuts vila. Varannan intervall med benen och varannan intervall stakning. Jag körde på Elpex 4 och Adam med 4:or bak och 2:or fram. Dagen till ära så hade jag slipat upp mina stavspetsar med diamantslipen och min mäktiga Hikoki-skruvdragare.
Trots att jag var riktigt seg och liksom svag i musklerna, med en maxpuls på endast 168 så kändes det ändå helt okej idag. För det första så var det mitt första intervallpass sedan i vintras som jag använde benen och det funkade helt okej och även stakningen fungerade bra. Hastigheten på intervallerna var det inga som helst fel på, vi snittade 21,3 - 23,5 km/h på de intervallerna som inte var bara uppför, så det finns ju någon form av klipp där i alla fall. Får jag bara en bra känsla sen så ska det nog gå att kunna åka ännu lite fortare. Min plan var att istället för att bränna av en timme rätt av, så delar vi upp det i intervaller, med hyfsat kort vila, för att få upp lite högre fart än vanligt. Det var rätt okej måste jag säga!
Allt som allt var vi ute i 2,15 timmar, fick in 38,7 kilometer och 460 fina höjdmeter. Ett bra pass i slutända, tack för sällskapet och för bra matchning Adam! Där och då trodde jag att jag skulle ha gjort det jobbigaste för dagen. Det visade sig att jag hade fel.
Efter en lunch och strax därefter en ny frisyr av Amanda så gick vi ner till Willys för att handla. Hela veckan har jag väntat på att dom skulle få in läsk som dom skrutit om i reklamen, men varje gång jag varit där så har det varit sopslut. Idag när jag för en gångs skull inte hade barnvagnen med, då Alfons är hos mina föräldrar så hade dom givetvis några plattor läsk hemma. Vrång som jag är så bestämde jag mig för att köpa två stycken som jag skulle bära hem. Först var tanken att jag kunde stanna för att vila på den 2,3 kilometer långa vägen hem, det var galet tungt nästan direkt. Men allt eftersom att meterna rullade på så bestämde jag mig för att vägra stanna och bara gå hela vägen hem med den 17 kilo tunga lasten (jag vägde plattorna när jag kom hem). Såhär såg jag ut efter bara 800 meter:
Med mig hade jag Amanda, glatt påhejandes och givetvis jävlandes bredvid. Det hela slutade i någon form av Vlogg som ni kan titta på här:
Imorgon väntar nya bravader. Alfons är som sagt hos mina föräldrar, så vips har det dykt upp en möjlighet till "lång-Janne", aj aj aj...!
I morse gick jag upp kring klockan 06,30 när Alfons väckte mig. Därefter gick jag och våndades hela morgonen inför dagens träningspass. Jag såg nämligen att temperaturen tidigt låg på 4-5 plusgrader och att solen sken. I bilen på väg mot Bergebo så var jag nära att vända hemåt flera gånger, inte alls sugen på att träna. Vet inte vad det är med mig alltså, men jag har det lite kämpigt att ta mig ut på och även att genomföra träningspass nu. Kanske ska jag bara bita ihop och "rida ut stormen". Eller så får jag väl köra pass där jag bara kör efter känsla och smyger in lite högre fart här och där. Vi får se. Tanken har slagit mig att kanske tävla Lilla SS nästa helg, 10 kilometer skate och eventuellt Grönklittsjakten 6-7 april också. Men vi får se, velar kring det också. Drygt att åka iväg på tävlingar, men samtidigt skönt att ha något mål att träna emot. Lär väl bestämma mig under de kommande dagarna.
Det är inte bara de inre omständigheterna såsom trött knopp & kropp som jag slåss emot. Det tycks ständigt också vara de yttre omständigheterna som ska gå mig emot. Idag var det inte bara ett riktigt syltföre i spåren, det bjöds också på en utomjordisk motvind! I vissa vindbyar var jag rädd att de omkringliggande husen skulle blåsa sönder. Det enda jag inte var orolig att skulle blåsa iväg var mina skidor som låg i spåret, dom sög och gick så tungt att de hade legat kvar där även efter ett världskrig.
För att jag skulle klara av att ens genomföra dagens pass så bestämde jag mig innan för att dela upp det mellan klassiskt och skate. Jag värmde upp en kvart klassiskt och sedan en kvart skate. Sedan var tanken att köra 6 x 10 minuter tröskel, varannan klassiskt och varannan skate. Med lugn och metodisk åkning, utan att stressa alltför mycket, mer för att få ventilera hjärta & lungor. Det blev något längre, typ 10-11 minuter per intervall. På de klassiska intervallerna körde jag en variant där jag körde hela konstsnöspåret ett varv (inklusive hela stadion) + ett kortare varv är jag direkt efter viadukten svängde vänster. På skateintervallerna körde jag två var på konstsnöspåret minus stadion.
Mina klassiska skidor gick rejält tungt då jag åkte med skinsskidorna. Skateskidorna gick "bara" tungt. Efter uppvärmingen så klädde jag av mig så mycket jag tordes och satte sedan igång med intervallerna. Det blev som jag nämnt 6 x cirka 10-11 minuter. Det gick tyngre och tyngre passet igenom, både för att det blev blötare i spåren såklart, men också för att skidorna blev allt mer skitiga.
Upplägget blev att jag först körde en klassisk intervall, slog av precis innan jag kom tillbaka till skateutrustningen, bytte skidor och stavar, drack en skvätt och körde sedan en skateintervall. Vilan mellan varje intervall blev en minut. Snittfarten på de klassiska intervallerna låg på strax över, eller strax under 15 km/h och på skateintervallerna hade jag 17,2 - 17,5 km/h. Inga världsmästarhastigheter idag direkt. Men pulsen låg i alla fall en bra bit över 160 på de tuffare partierna och jag maxade pulsen på 171 idag. Bra kämpat hur som helst!
Imorgon blir det en ny strid mot både de yttre och inte omständigheterna!
