Dagens intervall-crew: Adam och Adam. Vem är vem egentligen?!
Hej hej.
Sent omsider kom jag till slut ut på träning. Men idag satt det så långt inne att jag aldrig trodde jag skulle komma ut. Sjukt osugen, trött, seg, hängig, svag och så vidare. Jag hade kunnat bege mig ut kring klockan 09,00. Det blev 11,15. Då hade jag vankat av och an i huset i drygt två timmar, fullt påklädd (eller ja, träningsklädd i alla fall) och redo. Eller redo var jag ju inte, åtminstone inte mentalt. Jag hade SMS:at med Adam Larsson dagen igår och visste att han skulle sluta sitt morgonskift klockan 10,25. Men vi hade bestämt att inte köra, då jag skulle ut tidigare. Så blev det inte och efter att ha kontaktat honom igen så bestämde vi att köra ihop. Stort tack för det, det var min räddning idag. Annars hade jag gått runt här i huset än och gruvat mig för träning.
Vi möttes upp vid Sportfältet och sedan drog vi till Skräddarbacken där dagens batalj skulle utspela sig. Kände direkt på uppvärmingen att kroppen inte riktigt var med på noterna, 110 i puls som högst och tvärseg. Men träning är träning, inte VM idag heller, så det var bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Jag har ju en bana som jag brukar köra intervaller på, den tar cirka fem minuter, innehåller typ 30 höjdmeter och är ungefär 1,9 kilometer lång. Vi bestämde oss för att huvuddelen av intervallerna skulle utspela sig där. Den första blev dock i princip bara uppför till Skräddarbacken och de två sista blev förbi Skräddarbacksskolan och upp mot toppen av Skräddarbacken. Tror att de boende runt min bana är sådär nöjda med vårt pickande förbi deras hus, varv på varv.
Planen och utfallet blev: 10 x 6 minuter, 1,5 minuts vila. Varannan intervall med benen och varannan intervall stakning. Jag körde på Elpex 4 och Adam med 4:or bak och 2:or fram. Dagen till ära så hade jag slipat upp mina stavspetsar med diamantslipen och min mäktiga Hikoki-skruvdragare.
Trots att jag var riktigt seg och liksom svag i musklerna, med en maxpuls på endast 168 så kändes det ändå helt okej idag. För det första så var det mitt första intervallpass sedan i vintras som jag använde benen och det funkade helt okej och även stakningen fungerade bra. Hastigheten på intervallerna var det inga som helst fel på, vi snittade 21,3 - 23,5 km/h på de intervallerna som inte var bara uppför, så det finns ju någon form av klipp där i alla fall. Får jag bara en bra känsla sen så ska det nog gå att kunna åka ännu lite fortare. Min plan var att istället för att bränna av en timme rätt av, så delar vi upp det i intervaller, med hyfsat kort vila, för att få upp lite högre fart än vanligt. Det var rätt okej måste jag säga!
Allt som allt var vi ute i 2,15 timmar, fick in 38,7 kilometer och 460 fina höjdmeter. Ett bra pass i slutända, tack för sällskapet och för bra matchning Adam! Där och då trodde jag att jag skulle ha gjort det jobbigaste för dagen. Det visade sig att jag hade fel.
Efter en lunch och strax därefter en ny frisyr av Amanda så gick vi ner till Willys för att handla. Hela veckan har jag väntat på att dom skulle få in läsk som dom skrutit om i reklamen, men varje gång jag varit där så har det varit sopslut. Idag när jag för en gångs skull inte hade barnvagnen med, då Alfons är hos mina föräldrar så hade dom givetvis några plattor läsk hemma. Vrång som jag är så bestämde jag mig för att köpa två stycken som jag skulle bära hem. Först var tanken att jag kunde stanna för att vila på den 2,3 kilometer långa vägen hem, det var galet tungt nästan direkt. Men allt eftersom att meterna rullade på så bestämde jag mig för att vägra stanna och bara gå hela vägen hem med den 17 kilo tunga lasten (jag vägde plattorna när jag kom hem). Såhär såg jag ut efter bara 800 meter:
Med mig hade jag Amanda, glatt påhejandes och givetvis jävlandes bredvid. Det hela slutade i någon form av Vlogg som ni kan titta på här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar