Fyra timmar stakning

Återigen så räddar Adam Larsson upp ett pass för mig, tack för det. När det förr om åren handlade om räddningar av pass mellan oss, så var det mer att han fick väcka mig sent på förmiddagarna (i bästa fall) och mer eller mindre fick hjälpa mig ut på passen. Så har det dessa två dagar berott på halv motivationsbrist igår och en sjukt sliten kropp idag. Föredrar ändå dessa två räddningar mot föregående års.. 

Idag var jag så sjukt sliten och seg att jag egentligen hade behövt vara hemma. Men då Alfons är borta hos mina föräldrar, jag är ledig och solen skiner så gäller det att passa på. Noll ork i musklerna, stavarna slant, motvind direkt från start, hjärtat slog knappt och idag tyckte jag för första gången att mina Elpexfyror gick riktigt tungt. Det var en ganska uppretad och irriterad Adam Steen som Adam Larsson mötte vid Bullermyren idag. Min trötta och stundtals lättirriterade känsla höll i sig i ungefär 2,30 timmar, därefter lättade det något och jag slapp känns mig som en zombie åtminstone. Sjukt ändå att jag kan vara så sjukt sliten, trots obefintlig träning. Men halvdålig sömn, hyfsat hårda träningspass emellanåt, lätt(?) inre stress inför jobbet som börjar strax och ständigt jagande av hund + unge lär väl göra sitt till. Det vänder snart, bara att hålla i över ledigheten, så får jag försöka anpassa mer sen. 

Passet idag gick inte till historien som något av det snabbaste jag gjort. Det var med nöd och näppe som jag tog mig framåt. Pulsen landade på 104 i snitt och 122 i max. Såna dagar är inte direkt roliga, men men. Jag hann i alla fall med 62,1 kilometer och 430 höjdmeter under de fyra timmarna, så helt still stod jag inte, men nästan. Hade Qpark sett mig i någon av backarna i början av passet så hade jag garanterat fått en saftig bot. Nåväl, timmarna rullade in som dom skulle i alla fall. Det känns väldigt avlägset att jag för två somrar sedan, innan Alfons föddes bombade 20 timmars-veckor 9 veckor i rad (182 totalt och med två vilodagar per vecka), då haglade fyra- och femtimmarspassen in. Det var bättre förr.. 

Sport- och solglasögon

Tjenare kära läsare!

Jag tränar ju som bekant en hel del och vid nästan alla mina träningspass så använder jag mig av olika sportglasögon. Det är ett ganska skönt verktyg att ha, speciellt när jag rör mig i hastigheter över gångfart, vilket jag i princip gör 100% av all träningstid. Det gör att jag får ett bra och skönt skydd för ögonen. Utan glasögon så brukar jag lätt få tårar i ögonen av fartvinden. Är det dessutom soligt ute så brukar jag ofta kisa, vilket ger mig huvudvärk efter ett tag, så sportglasögon är för mig att föredra i nästan alla lägen. När jag åker skidor och tävlar så blir glasögonen också ett skydd mot stavar i ögonen från framförvarande åkare.

På Mister Spex så hittar du en rad olika märken från olika tillverkare. Det tycker jag är bra, så att dom inte bara har ett, eller ett fåtal märken, utan ett helt register av kända och bra varumärken. Bland annat så har dom mitt favoritmärke, vilket är Oakley. Förr har jag använt mig av lite olika märken, men de senaste åren har jag endast använt mig av just Oakley och kommer nog aldrig använda något annat märke. 

Hos Mister Spex finns även möjligheten till att få slipade sportglasögon. Jag själv är lyckligtvis förskonad från dålig syn, men jag tror att det är väldigt värdefullt för folk som lider av olika synfel att även kunna få möjlighet till slipade sportglasögon. För det är ju inte bara i vardagen som det behövs slipade glasögon, det är ju givetvis också ett måste för många även när dom tränar. Så om du har svårt att hitta några bra eller snygga sportglasögon så tycke jag att du ska kika in Mister Spex, här finns det en glasögonmodell som faller alla i smaken, garanterat!

Interimschef

Hej bloggvänner.

Jag vill berätta en liten historia om en träningskompis jag tränade med en del förut, han var nämligen utbildad ekonom och pluggade tillsammans med sin idrottssatsning som längdskidåkare. Det fungerade perfekt för honom att plugga på cirka 50-75% fart och samtidigt träna ganska hårt, vissa veckor uppgick träningen till 25-30 timmar. Så har man bara viljan och motivationen så fungerar det mesta. 

Efter avslutade studier så började min kompis att leta lite olika jobb, ett tag så jobbade vi tillsammans åt ett bemanningsföretag, där var vi ute på lite olika jobb på industrier mestadels. Någonstans här så skiljs våra historier åt. Medan jag valde att fortsätta med mitt idrottande och att hanka mig fram på olika extrajobb, med bland annat mycket jobb i skogen på sommaren, så valde min kompis att "växa upp" och skaffa sig ett riktigt jobb. Så kompisen kontaktade Brightmill och med hjälp av dom så fick han ett fint interimschefsjobb på ett stort företag. Efter något år på det företaget så har han åter fått hjälp av Brightmill att skaffa ett nytt chefsjobb på ett annat stort företag. Kul att det går bra för honom! Själv så är jag mer den personen som trivs med lite mindre jobb, mer fritid och mer träning.

Det händer ibland att vi hörs jag och min vän. Vi tränar inte så ofta ihop med varandra, men vi träffas någon gång ibland och pratar om gamla, goda minnen. Kul hur sporten kan föra olika personer samman, hur man kan skapa fina minnen på olika träningspass, resor till olika tävlingar och sedan med rätt vilja även få en fin språngbräda ut i arbetslivet till de bra jobben. Jag tror ändå att idrottare och gamla idrottare har ett lite annat och kanske i många fall bättre tänk än personer som inte idrottare själva. Men det är min personliga åsikt. 

10 x 6 min intervall (Diagonal!! + Stak) och så en liten vlogg

Dagens intervall-crew: Adam och Adam. Vem är vem egentligen?!

Hej hej.

Sent omsider kom jag till slut ut på träning. Men idag satt det så långt inne att jag aldrig trodde jag skulle komma ut. Sjukt osugen, trött, seg, hängig, svag och så vidare. Jag hade kunnat bege mig ut kring klockan 09,00. Det blev 11,15. Då hade jag vankat av och an i huset i drygt två timmar, fullt påklädd (eller ja, träningsklädd i alla fall) och redo. Eller redo var jag ju inte, åtminstone inte mentalt. Jag hade SMS:at med Adam Larsson dagen igår och visste att han skulle sluta sitt morgonskift klockan 10,25. Men vi hade bestämt att inte köra, då jag skulle ut tidigare. Så blev det inte och efter att ha kontaktat honom igen så bestämde vi att köra ihop. Stort tack för det, det var min räddning idag. Annars hade jag gått runt här i huset än och gruvat mig för träning. 

Vi möttes upp vid Sportfältet och sedan drog vi till Skräddarbacken där dagens batalj skulle utspela sig. Kände direkt på uppvärmingen att kroppen inte riktigt var med på noterna, 110 i puls som högst och tvärseg. Men träning är träning, inte VM idag heller, så det var bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Jag har ju en bana som jag brukar köra intervaller på, den tar cirka fem minuter, innehåller typ 30 höjdmeter och är ungefär 1,9 kilometer lång. Vi bestämde oss för att huvuddelen av intervallerna skulle utspela sig där. Den första blev dock i princip bara uppför till Skräddarbacken och de två sista blev förbi Skräddarbacksskolan och upp mot toppen av Skräddarbacken. Tror att de boende runt min bana är sådär nöjda med vårt pickande förbi deras hus, varv på varv. 

Planen och utfallet blev: 10 x 6 minuter, 1,5 minuts vila. Varannan intervall med benen och varannan intervall stakning. Jag körde på Elpex 4 och Adam med 4:or bak och 2:or fram.  Dagen till ära så hade jag slipat upp mina stavspetsar med diamantslipen och min mäktiga Hikoki-skruvdragare.

Trots att jag var riktigt seg och liksom svag i musklerna, med en maxpuls på endast 168 så kändes det ändå helt okej idag. För det första så var det mitt första intervallpass sedan i vintras som jag använde benen och det funkade helt okej och även stakningen fungerade bra. Hastigheten på intervallerna var det inga som helst fel på, vi snittade 21,3 - 23,5 km/h på de intervallerna som inte var bara uppför, så det finns ju någon form av klipp där i alla fall. Får jag bara en bra känsla sen så ska det nog gå att kunna åka ännu lite fortare. Min plan var att istället för att bränna av en timme rätt av, så delar vi upp det i intervaller, med hyfsat kort vila, för att få upp lite högre fart än vanligt. Det var rätt okej måste jag säga!

Allt som allt var vi ute i 2,15 timmar, fick in 38,7 kilometer och 460 fina höjdmeter. Ett bra pass i slutända, tack för sällskapet och för bra matchning Adam! Där och då trodde jag att jag skulle ha gjort det jobbigaste för dagen. Det visade sig att jag hade fel.

Efter en lunch och strax därefter en ny frisyr av Amanda så gick vi ner till Willys för att handla. Hela veckan har jag väntat på att dom skulle få in läsk som dom skrutit om i reklamen, men varje gång jag varit där så har det varit sopslut. Idag när jag för en gångs skull inte hade barnvagnen med, då Alfons är hos mina föräldrar så hade dom givetvis några plattor läsk hemma. Vrång som jag är så bestämde jag mig för att köpa två stycken som jag skulle bära hem. Först var tanken att jag kunde stanna för att vila på den 2,3 kilometer långa vägen hem, det var galet tungt nästan direkt. Men allt eftersom att meterna rullade på så bestämde jag mig för att vägra stanna och bara gå hela vägen hem med den 17 kilo tunga lasten (jag vägde plattorna när jag kom hem). Såhär såg jag ut efter bara 800 meter:

Med mig hade jag Amanda, glatt påhejandes och givetvis jävlandes bredvid. Det hela slutade i någon form av Vlogg som ni kan titta på här:

Imorgon väntar nya bravader. Alfons är som sagt hos mina föräldrar, så vips har det dykt upp en möjlighet till "lång-Janne", aj aj aj...!

Augusti; nu är det över...

Två bilder på Alfons i sitt esse 

Jaha, idag slog almanackan över på augusti. Få saker är väl så deprimerande som just det. Nu är det över med sommar, ledighet, värme, ljus och allt annat härligt. Kanske är det därför jag känner mig så seg, sliten och nere som jag gjort några dagar? Jag gillar ju inte höst, vinter, kyla och mörker. Vill ha sommar året om. Inte någon stressig vardag där man knappt hinner någonting. Men vad gör man, det är väl bara att rätta sig i ledet och bita ihop. Det har ju gått bra förut, så det ska väl fortsätta göra det också. Jag är mest orolig över att inte hinna med saker sen när jag börjar jobba, blir stressad redan nu över allt som dyker upp utöver det vanliga i vardagen. 

Jag fick en halvkass natt med sömn inatt också, svårt att somna liksom och när man sover med Alfons så får man räkna med ett antal uppvakningar av att han gnäller och stönar. Han vaknar inte själv, men gör en massa ljud där han ligger i sängen. Lite smådrygt. 

Kroppen min är rätt trött och sliten som jag nämnde. Men jag har ändå tänkt trotsa det och köra intervaller på rullskidorna. Det brukar släppa när jag väl kommer ut. Måste försöka passa på att få till bra pass nu under resten av ledigheten, så det är bara att gräva ner huvudet och göra jobbet! 

32 kilometer löpning, med barnvagnen

Tjena!

Har idag skramlat in ett gäng nya kilometer löpandes. Jag hade en liten idé sedan förra veckans löppass om att springa ner till Länsanvägen, höger förbi Länsan, hem via Lennheden och Repbäcken. Tittade upp på Google Maps hur långt det skulle bli och märkte att det bara skulle vara cirka 27 kilometer runt, utan skarvar. Så kan vi ju inte ha det, blöjpass får jag köra någon annan dag. 

Vi joggade iväg strax efter klockan 10 i förmiddags, jag på tom mage, Alfons med välfylld mage. Först blev det en liten skarv runt Nygårdsdalen, sedan tog vi oss an backarna upp mot Skräddarbacken, passade även på att ta mig högst upp för lite extra distans, samt höjdmeter. Sedan vände vi nedåt igen, passerade Dammyran och började stigningen upp på grusvägen mot Länsanvägen. Ett tag efter bommen är det lite halvrisig och igenväxt väg, samt en rejäl stigning. Så första milen gick på cirka 53 minuter ungefär. Därefter väntar en fin utför ner mot den nyss nämnda Länsanvägen. 

När vi svängde höger mot Länsan så möttes vi givetvis av en ”vindvägg” (skräll..) på grusvägen. Första biten är lite segt uppför, innan man strax innan sjön får lite skönare medlut. Kilometrarna rullade på fint och strax innan den lite större asfaltsvägen i närheten av Lennheden så hade vi helt plötsligt sprungit 20 kilometer på cirka 1,43 h. Här fick jag upp hoppet om en snittfart under 5 minuter/km. Strax därefter började pulsklockan balla ur och den visade under lång tid en puls på cirka 60-90. Sen hux flux under se sista tio minuterna så fungerade den som vanligt igen. Batteriet i pulsmätaren är nybytt också. Skitgrejer..!

Kroppen fungerade bra under hela passet, lite trött i benen på slutet längs cykelbanan bredvid Dalälven. Men det var inga större bekymmer att snitta kilometrar en bit under fem minuter där på slutet. Kul ändå med löpning! Sprang i mina Hoka Napali 2, som jag verkligen gillar för asfalt och grus. 

Hela passet landade på 2,40,40 timmar, 32,36 kilometer och 315 höjdmeter. Tycker det funkar rätt bra att springa med vagn, uppför är det ju rätt jobbigt, annars är det inga större bekymmer faktiskt!

Såhär såg rundan på kartan ut:

Imorgon väntar det stakintervaller, kanske lägger jag in lite diagonal också? Tanken är att köra på förmiddagen i Skräddarbacken, om någon vill med?

Tio(!) timmars sömn inatt

Jag borde inte se såhär trött ut när jag sovit i en halv evighet. Men det gör jag och trött är jag. Dock på ett annat sätt än igår. Småstingslig och sliten igår kväll, men efter en magisk sömn mellan 23 och 09 så har jag för första gången på säkert två veckor fått en natts sömn på över åtta timmar. Det var så jävla välbehövligt och skönt att ni aldrig kan tro! 

Temperaturen utomhus står nu på endast 15 grader. Sjukt hur det kan svänga så mycket och så snabbt. För bara någon dag sedan hade vi temperaturer på över 30 grader. Bara att gilla läget. Även om jag gillar sol och varma temperaturer så är ju detta ett bättre klimat att träna i måste jag ändå säga. 

Idag är tanken att jag ska springa en fin tur med Alfons i vagnen. Något liknande som förra veckans löppass är planen, fast istället hitta en runda, utan vändning. Blir skoj! Ska bara försöka vakna till med några koppar kaffe. 

Hörs senare. 

Stakintervaller: 4x(8-5-2 min)

Usch och fy. På detta pass fick jag vad jag förtjänar. Igen. 

Efter en handling plus en promenad på sju kilometer så var jag sjukt trött vid lunchtid. Tur då att Alfons sov middag, så jag passade för en gångs skull på att lägga ikull mig i soffan, fick faktiskt en liten stunds sömn också, vilket gjorde susen och var väldigt skönt. Därefter åt jag lite mat och sedan stack jag ut på mitt träningspass. 

Jag tänker ju variera mig lite mellan mina 3:or och 4:or. Visserligen går treorna rätt lätt, men det går att bli jäkligt trött även på dom. Med tanke på att jag kände mig lite småseg idag så tänkte jag att det var smartast att lufta skidorna med lättare rull, alltså treorna. Jag värmde upp i 20 minuter och tyckte jag vaknade till skapligt i alla fall. 

Följande intervaller, med siffror körde jag idag:

- 8 min, 3,22 km, 15 höjdmeter, 10 fallmeter, 158 snittpuls, 164 maxpuls, 24,0 km/h snittfart

- 5 min, 2,01 km, 15 höjdmeter, 15 fallmeter, 161 snittpuls, 168 maxpuls, 24,0 km/h snittfart

- 2 min, 0,86 km, 5 fallmeter, 165 snittpuls, 170 maxpuls, 25,4 km/h snittfart

- 8 min, 3,26 km, 15 höjdmeter, 25 fallmeter, 162 snittpuls, 168 maxpuls, 24,4 km/h snittfart

- 5 min, 1,98 km, 25 höjdmeter, 5 fallmeter, 163 snittpuls, 168 maxpuls, 23,7 km/h snittfart

- 2 min, 0,75 km, 10 höjdmeter, 5 fallmeter, 166 snittpuls, 170 maxpuls, 22,4 km/h snittfart

- 8 min, 3,14 km, 15 höjdmeter, 20 fallmeter, 162 snittpuls, 168 maxpuls, 23,5 km/h snittfart

- 5 min, 1,95 km, 10 höjdmeter, 161 snittpuls, 166 maxpuls, 23,2 km/h snittfart

- 2 min, 0,8 km, 5 höjdmeter, 166 snittpuls, 171 maxpuls, 23,7 km/h snittfart

- 8 min, 2,75 km, 55 höjdmeter, 5 fallmeter, 168 snittpuls, 172 maxpuls, 20,5 km/h snittfart 

- 5 min, 1,61 km, 40 höjdmeter, 5 fallmeter, 167 snittpuls, 176 maxpuls, 19,1 km/h snittfart

- 2 min, 0,7 km, 15 höjdmeter, 169 snittpuls, 176 maxpuls, 20,4 km/h snittfart

2 min vila mellan alla intervaller. 

Lite halvseg, men ändå okej känsla. Svårt att få upp pulsen bra, men ändå hyfsade nivåer. Jag höll till på platten omkring Lindan till en början och avslutade sedan i backarna upp mot toppen av Skräddarbacken. Det blåste galet, nästan stormliknade idag, som tur är så höll sig vinden åt samma håll, så stundtals hade jag en vägg rakt emot mig, medan jag ibland hade en fin medvind. Det blev hur som helst ett fint pass och en bra start på denna träningsvecka! 

Kul dag på Furuvik

Hejsan. 

Ovan ser ni en radda bilder från gårdagens heldag på Furuvik. Det kanske inte var en perfekt vilodag ur mitt perspektiv med träningen och denna blogg handlar ju om mig och mitt idrottande. Även om det mer och mer smyger in mer vardagliga saker både här och i mitt liv. Men det var en trevlig och rolig dag. Alfons verkade trivas, även om han kanske är lite för liten för att kunna få en roligare upplevelse. Det var roligt för honom att testa några karuseller och han tycker ju om djur. Men han hade nog uppskattat det ännu mer om han varit något år äldre. Dagens största behållning var ändå när vi åkte ”små grodorna” och ”tekopparna”, när Alfons tjöt av glädje. 

För oss vuxna var det ganska jobbigt, utan att överdriva så blir jag mer sliten av en sådan dag än som dagen innan när jag cyklade i nästan fem timmar. Jag blir helt slut av alla ljud och Alfons far omkring överallt, så det blir en del jagande och springande. Men det får man ta, han är ju pigg och har mycket fart grabben. 

Jag kanske låter lite negativ när jag skriver, det är jag inte. Är bara väldigt trött just nu. Har inte fått till sömnen riktigt under den senaste veckan 6,5-7 timmar per natt bara, lite för lite tyvärr. Men det vänder nog. 

Furuvik var i det stora hela trevligt. Lite mycket folk dock, så det var trångt och högljutt. Dessutom så tycker jag synd om de stackars djuren som är instängda, kanske är det inbillning, men jag tycker dom ser deprimerade ut och liksom tomma i blicken. 

När det vankas dagar som denna så får jag förbise sockerförbudet en aning, så det smaskades på lite onyttigheter såsom glads och sockervadd. Det får jag ta, någon dag emellanåt borde inte vara någon fara. 

Nu ska jag försöka mobilisera kraft till att efter lunch ge mig ut på ett stakintervallpass. Hoppas jag blir lite piggare än vad jag är nu!

Furuvik nästa!

Hejsan alla måndagsglada!

Semestern rullar på, men det går i en rasande takt. Ångesten och oron inför att börja jobba igen har så smått börjat smyga sig på. Det är tufft redan nu att hinna med alla måsten om dagarna och då är jag ledig. Hur ska det gå sen när jag börjar jobba den 13:e augusti? Fram tills ledigheten var jag pappaledig både måndagar och tisdagar. Nu ska jag endast vara pappaledig på måndagar. Hemska tanke. Arbetstiderna kommer dock vara ganska lika, ungefär klockan 08-15, tror jag. Men det kommer bli stressande att hinna med den där satans träningen som ständigt ligger mig i hasorna. Det har dock gått förr och borde nog göra det framöver också. Jag tror det bara är lite ångestfyllt såhär innan en förändring, väl inne i det så kommer det nog rulla på som vanligt. 

Det blev ju en fin träningsvecka den som avslutades igår. Årets högsta timantal på en enskild vecka med närmare 18 stycken och noll vilodagar. Tänkte att det var lika bra att pressa på lite. Dels efter en mindre mängd veckan innan på Gotland och också för att passa på när jag är ledig. Tyckte ändå att det gick rätt bra, trots att jag emellanåt kände mig lite seg. Men värmen kan ha gjort sitt till också. Fick i alla fall till två fina intervallpass:

- 60 minuter hård stakning med impulser 

- Löpintervaller + band + styrka

Dessutom ett ytterligare styrkepass som gick bra. Förutom dessa pass så fick jag in en 30 kilometer lång löpning och några ytterligare bra distanspass. Veckan börjades också med 66 timmars fasta. Så på alla plan en verkligt bra vecka! 

Idag känner jag mig lite trött i kroppen från träningen. Benen är trötta, men inte helt trasiga. Värre var det igår mot kvällningen när jag tog cykeln ner till Willys. De två kilometrarna enkel väg var sjukt jobbiga och det fanns inte mycket power kvar i buggarna då kan jag lova. Det blev en hyfsat aktiv dag efter träningen också då vi grejade med staketet som nästan är klart nu, endast lite målning kvar! 

Nu sitter vi i bilen på väg till Furuvik. Det hoppas jag Alfons kommer gilla. Det var väldigt många år sedan jag var där och har inga som helst minnen därifrån. Så det ska bli skoj även för mig att uppleva. 

Vi hörs senare!

http://www.adamsteen.se/