Halloween-kväll och stegrekord igen!

Under gårdagskvällen så drog jag och Alfons till Liljeqvistska parken för att kolla in ett barnanpassat halloween-event. Kul tyckte Alfons! 

Hej! 

Igår körde jag ett intervallpass ute på balkongen, det första efter min lilla förkylning på tre dagar. Det gick bra! Dock så sov jag riktigt dåligt inatt, jag har märkt att jag många gånger efter intervallpass får en märkbart försämrad sömn. Det är något som verkar överensstämma med andra efter lite googlande, så det är väl bara att gilla läget. 

Jag har i drygt ett år kört mina övningar för att aktivera gluteusmuskulaturen, något jag tror är bra för alla, oavsett om man tränar eller inte. Jag tycker mig ha sett bra resultat av det. Men det gäller att verkligen försöka fokusera på att använda just gluteus-musklerna och inte andra omkringliggande muskler. Många gånger känner jag att hamstring (baksida lår) kopplas på, vilket jag vill försöka undvika. Vid flera tillfällen efter tuffa träningspass så drar sig en eller båda mina baksidor ihop sig något fruktansvärt, vilket gör helt galet ont. Här är det nog lätt att tro att det är någon typ av brist  och/eller en kort baksida. Jag tror nog snarare att det kan vara en kort höftböjare, slutkörda muskler eller att kroppen/huvudet inte helt lärt sig att använda gluteus-musklerna. 

Då det är tisdag idag så vilar jag som vanligt, vilket kändes välbehövligt efter tre fina dagar med träning. Förut så brukade jag fasta under dessa dagar, men det är något jag slutat med sedan månader tillbaka. Jag tror fortsatt på fastan och dess positiva effekter. Men då jag i år tränat mer än någonsin så finner jag det mer effektivt att äta som vanligt, vilket jag tycker rent prestationsmässigt har fungerat bra. Jag behöver energi då för att inte gå lös fullständigt under kvällarna för att äta ikapp. 

Igår avslutades oktober och förvånansvärt nog så slog jag personligt rekord i antal steg enligt min Garmin Forerunner 955 som jag bär dygnet runt:

938 667 steg i oktober, ger ett dagligt snitt på strax norr om 30 000. Hade jag inte haft mina tre sjukdagar så hade jag kunnat utmana drömgränsen om en miljon steg på en månad! Precis innan sjukdomen så låg jag över det snittet som behövdes!

Trots att jag tränar hyfsat mycket så försöker jag numer även vara aktiv i övrigt och ser vardagsmotion som något gott. Därför kan en stegräknare vara en bra morot för många, så även för mig!

Bilder och tankar

Hej. 

För att skriva av mig lite så tar vi ett bildinlägg från arkivet, med diverse text, så får vi ser var vi landar, häng med.

Borlänge marknad med Alfons för några helger sedan.

Mitt skolfoto.

Drakflygning med Alfons förra veckan!

En utflykt med Alfons under förra veckan. Cykel till plättbacken och sedan en promenad på dryga kilometern enkel väg, med klart över 100 höjdmeter upp till Tjärnaberget. 

Sagovandring vid Plättbacken i helgen. 

Det var några bilder från den senaste tiden det. Fint att få göra saker tillsammans med Alfons. Det är något vi båda behöver. Annars är det i princip bara träningen som tar upp min tid och min tankeverksamhet. Lediga stunder och dagar så går det åt oerhörd energi och många timmar till att först förbereda mig inför pass och sedan genomföra dom. Går jag tillbaka i träningsdagböckerna så ser jag att jag tränar än mer detta år än kanske någonsin förr. Det har liksom bara rullat på, jag lägger en plan vecka för vecka och därefter följer jag den. Jag blir bekväm i det obekväma liksom. Egentligen borde jag ha satt mig ner och tagit en funderare kring vad jag vill i livet och med träningen. För ska jag vara helt ärlig så har jag inga direkta mål med den. Jag vill vara i bra form, både utseendemässigt och prestationsmässigt. Men att tävla är inget jag är speciellt sugen på just nu. Det känns dock ohållbart att träna så pass mycket som jag gör nu, för allt annat i livet känns väldigt jobbigt och stressigt att klara av. Jag har haft en tanke om att ta en vecka snart där jag går ner betydligt i träningsmängd, för att försöka samla lite extraenergi, men det har bara stannat vid en tanke än så länge. 

Jobbet känns även det övermäktigt, stressigt och inte alls roligt. Dessutom med låg lön och inget besked om den utlovade löneförhöjningen. Det är inte direkt så att jag studsar upp ur sängen på morgnarna med längre dagar, mer ansvar och mer att göra, till samma lön som förra året. När samtidigt världen står i brand både bokstavligt och ekonomiskt. Allting blir svindyrt och pengarna räcker knappt till mat snart. 

Stressen jag upplever dagligen gör mig okoncentrerad, glömsk, lättirriterad och jag får oerhört svårt att sova på nätterna. Tråkigt nog så sover jag ännu sämre de nätter Alfons sover hos mig, då blir jag ännu mer lättväckt och har än svårare att somna in. Igår gick jag och lade mig vid 22,20-tiden, långt tidigare än vanligt, men med facit i hand var ju det onödigt då jag ändå aldrig somnade, samt vaknade upp oräkneliga gånger under nattens gång. 

Jag vet egentligen inte vad jag vill här i livet. Men vi kommer ju ändå tillbaka till att det som för mig är det viktigaste är Alfons och att han har det bra. Jag måste vara försöka fokusera på det, sen får jag väl fortsätta gneta på med träningen och jobbet. Men är det så kul då? Nja, fast vad är kul egentligen? Det är nog mest min generella inställning till det mesta som är bitter och negativ, vilket gör allt svårare. Under dagarna och veckorna så uppstår det ofta tillfällen då jag blir irriterad och arg över småsaker, lär jag mig då bara att härda ut och inte agera på impulsen, så brukar det snabbt vända och kännas bättre. Här har jag blivit lite bättre känner jag åtminstone, så det är ju alltid något. 

Idag tisdag så har jag som vanligt vilodag, det känns som att det behövs! 

Några osammanhängande tankar för dagen, tack för mig!

Avslappnande helg

Hej på er. 

Sedan träningspasset i fredags så har jag vilat från träning och varit i sommarstugan. Det var nog på sin plats efter att ha dunkat in 83 timmar träning under de senaste 30 dagarna. Istället har jag fått mycket tid med Alfons, vilket är bra. Trevligt och välbehövligt för mig att träffa folk också, många dagar när jag är hemma så träffar eller pratar jag inte med en enda person. Så en liten avvikelse från mitt annars ganska strikta träningsleverne är nog bara av godo. Jag kan dock ändå inte undgå att få en del ångest av att inte träna, äta onyttigt, sova dåligt och så vidare. Sömnen där borta är ett bekymmer för mig då jag liksom aldrig kan komma till ro eller sova bra där. Det vet jag inte riktigt hur jag ska hitta en lösning på. Men i övrigt så har det överlag varit trevligt. 

Idag är jag hemma igen, det är dags att försöka vakna till liv, få igång kroppen, ta fram rullskidorna och ge mig ut på ett träningspass. 

Här är några bilder från helgen:

Uppfostrar jag en skidåkare?

Hej på er. 

Igår så hade jag en heldag hemma med Alfons. Mys, lek och så en skidtur runt sportfältet där Alfons åkte ett helt varv runt. Det är ju med skräckblandad förtjusning jag ser att han tycker det är roligt med skidor. Jag vet inte om jag vill att han ska börja med denna sporten alltså, med tanke på hur jag själv vet vilket helvete det kan vara och vilken förbannelse det är att fortsatt vid 37 års ålder inte kunna lägga av med detta elände. Men samtidigt är det ju en fin sport, bra för hälsan (i rimliga mängder), något som kan ge många kompisar och en möjlighet till att se sig om i landet på olika tävlingsorter. Så jag är kluven. Men han får välja själv vad han vill. 

På kvällen så körde jag själv ett intervallpass där det inte kändes så bra. Men det kan inte gå bra jämt heller. Kroppen och knoppen är nog ganska så slitna av all hård träning, dålig sömn och mitt konstanta stressande. Så jag får försöka slappna av genom mindre träning, bättre dygnsrytm och så vidare. Det är liksom ingen idé att träna för tränandets skull och gräva ner mig till ännu mer trötthet. Det tar ju bort all glädje, samtidigt som prestationen blir allt sämre också. Så jag måste våga lita på att jag tränat bra och sedan kunna slappna av med den tanken. 

Idag så jobbar jag till eftermiddagen, därefter ska jag köra ett lättare stakpass bara. Imorgon har Simon Andersson bjudit in mig till träningstävling i Falun. 15 kilometer klassiskt runt världscupbanorna (4 x 3,75 kilometer, två varv runt blå och två runt röd). Själv är tanken att staka, men det är ju ganska så tuffa banor för att just staka. Så vi får se om jag kanske tjuvskejtar lite i de värsta branterna, eller om jag kör en del på nyss nämnda banor och en del på elljusspåret. Det får visa sig helt enkelt. 

Med tanke på den ganska dåliga känslan igår så kände jag mig då ganska osugen på att tävla. Dock så är det ju tävling och hög fart som behövs för att komma igång. Inte sega på i timmar. 

Hemma och VAB

Hej på er. 

Regn ute och en Alfons som är snorig. Trist tisdag med andra ord. Inget jobb för mig och inget dagis för Alfons. Inte så mycket man kan göra åt den saken tyvärr. Det blir lite segt att vara gå hemma såhär och samvetet att inte jobba blir också ganska påtagligt, tro det eller ej. Rutinerna blir lite förstörda också. Men det är ju trots allt viktigt att inte vara bland folk för Alfons nu när han är sjuk. Folk har blivit lite bättre på det nu under pandemin, vilket är bra, men det tycker jag alltid att man ska vara noga med. 

Jag tänker att vi ska bege oss ut en liten sväng för att få lite luft iaf. Ta en liten promenad helt enkelt. Det kan nog göra gott. Som vanligt när det är tisdag så vilar jag från träning, men att gå i mina löparskor är väl så nära jag kommer idag. 

Troligen blir vi hemma imorgon också. Vi kämpar på! 

Fint födelsedagsfirande

Hej!

Trevlig dag igår på Alfons födelsedag. Fyra år. Tiden går. Alfons fick roliga presenter, var glad och hade en bra dag. Skoj! Vi var hemma hos hans mamma på eftermiddagen. 

Idag är jag åter i jobbet. Min rygg är fortsatt riktigt elak och ond. Men det börjar så sakta bli lite bättre. Hoppas på att bli fri från smärtan snart. Min tanke är ändå att försöka börja träna något från idag. Jag får känna efter vad som funkar bäst och bara köra lugna pass. Det är ändå bra att röra på sig. Ryggen känns som värst när jag har suttit still ett tag. Ligga ner eller stå upp är och ska vara bättre. 

Tror det bara var bra för mig att få några dagars vila. Var ganska sliten och trött. Nu känns humöret lite bättre och jag är en aning mindre stressad. Vi får ta det dag för dag och försöka skynda långsamt. Det blir vad det blir helt enkelt. 

Ha en fin torsdag!

Alfons fyra år idag!

Alfons 1/9 2021, 4 år

Nyfödd, 1/9 2017

Ett år, 1/9 2018

Två år, 1/9 2019

Tre år, 1/9 2019

Idag fyller min älskade Alfons hela fyra år! Stort grattis min älskade son. Känslan är att det var nyss som du föddes, men samtidigt som att du har funnits där hela livet. Du är mitt allt och utan dig är jag ingen! 

Planen är att leka här först och sedan åka till mamma på lite tårta senare. Det blir en bra dag!

Heldag på vift med Alfons

Hej på er! 

Igår hade vi en fin dag, Alfons och jag. Vi tog cykeln bort till Sahlins struts först. Här matade vi strutsar, lekte, kollade på strutskycklingar, åt pannkakor  och åkte på en grön traktor. Mycket uppskattat för Alfons. 

På hemvägen så stannade vi till vid Stora Tuna kyrka. Alfons ville gå in där, så vi tog en liten tur dit. Det var väldigt spännande. Därefter så gick vi ner till Frostbrunnsdalen och gick en promenad där nere i den fina naturen. 

När vi sen var hemma så åt vi mat och därefter fick Alfons cykla och jag gick bredvid honom. Det nya stället att cykla till är fontänen vid Tjärnasjön, det är en spännande utflykt för honom. Vatten är något han verkligen gillar. 

Allt som allt en väldigt trevlig dag tillsammans. 

Idag ska jag ha honom tills i eftermiddag när hans mamma slutat jobbet, då ska Alfons dit och jag ska träna. Känner mig trött återigen efter en ny natt med svårt att sova. Att det alltid ska vara så.. Men med mycket kaffe så ska det nog ordna upp sig. 

Jag har en till liten skavank som stört mig från och till i veckor och det är i bröstryggen mellan skulderbladen. När jag rör ena armen i vissa lägen, eller huvudet så känns det som att jag ska få nackspärr. Det är precis i läget innan det ska fastna, men det hamnar aldrig där. Jag har googlat ihjäl mig och jag har försökt släppa på spänningar med foamroller och så vidare, utan framgång. Vet inte om det är axeln, nacken, skuldran eller kanske bröstmuskeln som gör det heller. Inte lätt att bli gammal.