Lite från gårdagen och lite annat

Sista 400 metrarna gick igår i 2,54 min/km-fart och pulsen peakade på 197. Så nog tog jag i allt..

Foto: Feetingkebab

Tjena. 

Vi börjar lite kort med lite mer från gårdagen.

Resultat:

Ni hittar komplett resultatlista här.

Jag tycker det är perfekt att drämma av ett ytterligare varv runt älven ganska nära inpå målgången. Då är man ju redan uppvärmd, full med adrenalin och har dessutom lätt att komma upp i puls. Det andra varvet gick ju i 3,42 min/km-fart och det kändes ganska kontrollerat. Perfekt för att få upp lite hårdhet i benen. Måste få lite bra känsla i dessa farter inför Lidingöloppet, vilket jag tycker är på god väg. Sen hade jag behövt mer fart och kortare intervaller för att det ska gå bättre på dessa kortare och snabbare lopp. Det är en sjuk skillnad att springa i 3,10-3,20-fart, mot cirka 3,35-3,45-fart, tycker jag i alla fall.

Efter målgången på varv två igår så blev det först en lugn kilometer gå/jogg och därefter 300 tåhävningar för vadernas skull. Direkt därefter satte jag på mig kompressionsstrumpor och sedan sov jag också med kompressions-calfes. Tycker återhämtningen blir lite bättre av det, inbillning eller inte. 

Idag känns inte vaderna så dåliga alls och det är jag glad över. Jobb som vanligt, men mitt i arbetandet så ska jag iväg på ett lunchmöte inför vinterns klubbyte, spännande! I eftermiddag väntar sedan ett nytt dödsstyrkepass, usch. Bara att blicka framåt och beta av pass, efter pass. 

Tvåa på Älven Runt

Sjukt gubbsteg på mig där.. Inte någon riktigt spänst... 

Det blev en hård fight med ”Bossel”-Jimmie Johnsson om segern idag. Kul att få utmana Jimmie för en gångs skull. 

Kände på uppvärmningen att benen inte riktigt var helt återhämtade sedan lördagens Vasakvartetten. Kändes okej, men inte helt 100. Vaderna värkte något. Men det funkade helt okej. Körde ett varv lugnt som uppvärmning, sedan 2 minuter i 3,30 min/km-fart och därefter 10 x 20 steg med 20 stegs joggvila. På sådana här kortare lopp är uppvärmningen ändå ganska viktig, så man kommer in i andra andningen och inte spränger sig när väl tävlingen startar. 

Jimmie drog de första två kilometrarna ungefär. Dessa gick på 3,12 och 3,19. Sedan gick jag upp och drog de kommande två kilometrarna som gick på 3,24 och 3,31. Det kändes okej, men jag hade inte riktigt den fina känslan som i våras. Men det var nog till stor del för de 24 hårda kilometrarna i lördags och inte alls den där dåliga känslan som jag haft de föregående veckorna. Det är jag väldigt tacksam för. 

Med några hundra meter kvar försökte jag mig på ett ryck, Jimmie orkade hänga på och kunde sedan kontra på mitt ryck. Då fick jag tyvärr släppa några meter och var uppskattningsvis fem sekunder efter i mål. Det var jag som sagt ändå nöjd med! 

Siffrorna från racet enligt min pulsklocka:

Någon minut därefter så körde jag och Linus Larsson ett varv ytterligare i ”Tröskel+-fart”. Det tog 16,40 minuter (3,42 min/km, 174 snittpris). Det kändes kontrollerat och bra! En fin dag helt enkelt. 

På tävlingen sprang jag i mina Hoka Evo Carbon och i allt annat sprang jag i mina Napali 2. 

Drygt två min bättre än i fjol och tredjeplats i Vasakvartetten!

Tjena tjena!

Det gick ju bra ändå det där. Jävligt skönt! Känslan överlag var nästan sämre än vad jag minns i fjol, men det där kan man ju aldrig lita på. Jag såg ju på farten att det nästan hela tiden gick bättre än förra året och det var riktigt skönt! Redan efter fyra kilometer började vaderna att värka och nu efteråt så gör det riktigt ont. Dock tror jag bara det är vanlig värk och ingen skada på ingång. 

Jag tyckte jag följde planen bra hela loppet igenom. Gick ut kontrollerat, försökte släppa på hela tiden utför. Hålla bra fart på flacken och hålla igen uppför. Fungerade kanon! Tror faktiskt jag persade på sträckan Evertsberg - Oxberg (56,01 min) och då har jag tidigare gått i mål där. Nu hade jag 9 kilometer kvar där... Tror jag kom tvåa på hela sträckan idag också, det var skoj! 1,32,45 var min officiella tid, mot 1,34,51 förra året. Snygg putsning det! 

Mina femkilometerstider var:

17,04 - 3,25 min/km

19,00 - 3,48 min/km

19,59 - 4,00 min/km

19,53 - 3,59 min/km

16,52 - (4,26 km) 3,58 min/km

Jag är supernöjd att kroppen svarade så bra ändå, trots att det inte kändes super. Kul att jag kan prestera ändå, trots att kroppen känts bedrövlig en tid. Då är det bara att fortsätta på samma bana och kriga på! 

Sprang ju i mina Hoka Evo Jaws och det var nog kanske lite dumt. Skulle eventuellt ha sprungit i Tracer 2. Är inte riktigt van i vaderna med dessa utan dämpning, men dom är sjukt sköna, snabba och har grymt greppp. 

Nu ser vi ut att gå mot tredjeplats totalt i Vasakvartetten också och det är ju superroligt!! 

En vann och en förlorade

Goder afton. 

Då var vi klara med tävlandet för idag. Som det känns nu och som det kändes under loppet så är vi nog klara med allt tävlande för all framtid också. 

Jungfruloppet stod på schemat idag, start i Lickershamn och målgång vid Kinnerstugan. Banan var väldigt fin på små stigar längs kusten. Men banan var ingen höjdare för min del att tävla på, alldeles för svårsprunget för min smak. Men trots det så kunde jag ändå ta ut mig det som fanns i kroppen, tråkigt nog så fanns det inte så mycket kräm idag. Som vanligt när jag är i farten... I starten och under de första fem kilometerna så kändes det skapligt, då låg jag i rygg på trean, men därefter dog jag och sen blev jag less. Resten av loppet blev mer eller mindre en plåga med inte den minsta ljusglimt. Efter två-tre kilometer så vrickade jag till foten också, men det kände jag inte något av under loppet, men nu dunkar det lite, typiskt. 

Tråkigt att jag inte kan känna mig pigg och stark. Kanske är det jag som är värdelös för all framtid nu, eller så är det en liten svacka till följd av dålig sömn och så vidare. Nåväl, det är semester denna vecka och jag har fått bra träning idag. Simon vann i alla fall, så jag får glädjas åt honom! Jag har dock ett till glädjeämne och det är att vaderna höll. I förrgår och igår så hade jag galet ont, men efter en rejäl massage med tummarna och en bandyboll så släppte det som tur är. 

Jag sprang i mina Hoka Tracer 2 idag, inte optimalt val såhär med facit i hand. Jag skulle ha valt mina Evo Jaws. Dock så hade inte det gjort något åt resultatet, det finns nog inte skor i världen som kan få fart på den här dönicken mer..

Siffror från loppet enligt klockan: 47,29 min, 12,47 km, 181 snittpuls, 190 maxpuls, 3,49 min/km snittfart, 70 höjdmeter, 50 fallmeter. Femma kom jag förresten. 

Tack för idag!

Väntat resultat på Orsakajt’n

Ja, hörni. Som vanligt när jag är i farten så slutar det i misär och elände. Idag var inget undantag. Egentligen så kan jag väl inte vänta annat efter min period bakom mig med flera veckor av en förkylning fram och tillbaka. Det är ju inte många bra pass jag har fått till, så då kan man väl inte vänta sig några stordåd. Men ändå så vill jag ju lyckats och ändå så tror jag ju att det ska gå i alla fall. 

Det kändes rätt bra och kontrollerat till en början. Trodde att jag skulle klara att hålla farten, men efter 6-7 kilometer tog krafterna slut och jag orkade helt enkelt inte längre. Resten blev en kamp om överlevnad. Banprofilen är sluttande nedför, så man kan lätt tro att det ska bli snabba tider, men det är alltid så sjukt tungsprunget på denna banan och givetvis var det rak motvind hela loppet. Kul. Tiden på mina 15,21 kilometer enligt klockan blev 58,50. Tragiskt dåligt. Men det är väl bara att finna sig i att jag är just tragiskt dålig i allt jag tar mig för. Här har ni lite siffror från dagen:

Jag sprang i mina Hoka Tracer 2 och dom levererade åtminstone. 

34,34 på Blodomloppet och 12:e plats. Bedrövlig känsla och kropp.

Godkväll. 

Idag har jag googlat hela dagen på olika åkommor och annat. Blir inte klokare på det och hypokondrin slår till med full kraft. Det läskiga var inte att jag ramlade, utan att jag inte kunde resa mig på typ 10-15 sekunder, helt förlamad. Ringde 1177 och dom tyckte jag skulle åka till akuten, det ville inte jag göra. Pratade med en läkarbekant som inte trodde det var någon fara, han trodde det var blodtrycksfall. Hoppas det. Testade att jogga fem minuter under min promenad till affären och det kändes okej, så jag bestämde mig för att köra Blodomloppet i alla fall. Kroppen kändes lite seg och kraftlös, speciellt i armar och ben. Både under dagen, på uppvärmningen och hela loppet. Det var ungefär som att hjärtat inte orkade pumpa ut blod i ben och armar, blev sjukt stum, trots att jag inte var alltför ansträngd i hjärta och lungor. Väldigt speciell känsla och nästan lite otäckt. Har även lite tryck i huvudet på något sätt. Och nu efter loppet så pissade jag ljusrött/rosa. Spännande.. 

Jag kände väldigt tidigt i loppet idag att jag inte alls hade dagen. Fick ingenting gratis och jag slet för varje steg. Ingen rolig känsla. Speciellt när det har känts så bra ett tag. Men så är det, ibland går det dåligt, andra gånger går det sämre. Jag släppte tätklungan efter drygt en kilometer och sedan slet jag på i min fart. Försökte hitta ett tempo som jag kunde hålla hela vägen i mål. Kändes stundtals okej omkring 5-6-7 kilometer, men det gick ändå inte så fort som jag ville. De sista två kilometrarna så var jag totalt slut och jade fullt upp att ens kunna ta mig framåt, hade seriösa planer på att börja gå med två kilometer kvar, det har jag nog aldrig upplevt på en löptävling tidigare. Lyckades dock kriga på i hyfsat samma takt in i mål. 

Lite siffror:

Banan idag var långsammare än när jag sprang senast 2017. Mer kurvor, mer avsnitt med grus och sprängsten. Det var också blött, regnigt och blåsigt. Spelar dock mindre roll då just känslan var så oerhört dålig idag, mest det jag är missnöjd över. 2017 hade jag 34,59, var nöjd med det och känslan var bra. Idag hade jag 34,34 och är sjukt missnöjd. 

Hoppas jag känner mig piggare imorgon på min födelsedag. Planen är träning, men mår jag inte bra så skippar jag den. 

Vi hörs!

Nytt pers med 45 sekunder och en fjärdeplats på Älven Runt!!

Foton: Konferensbyrån 

Foton: Maria Jonasson

Foto: Jimmie Johnsson

Film: Amanda Welander
Godkväll kamrater! Resultat hittar ni här. 
Det där gick ju superbra hörni! Mina tidigare lopp på Älven runt så har jag haft: 15,34 (2016 vår), 15,34 (2016 höst), 15,29 (2017 vår), 15,30 (2017 höst). Jag hade faktiskt på känn och som mål att springa under 15 minuter idag, tycker att mina löpintervaller på bandet har pekat på att jag ska kunna klara rejält bättre tider än förr, dock så är det ju alltid svårt att översätta det till utomhuslöpning och dessutom så vet man ju inte hur rätt banden går.  Inför i år så har jag haft som mål att kunna öppna loppen lite snabbare, samt att kunna springa kilometrar på 3,30 och lite under utan att slita. De senaste åren så har jag kunnat springa omkring och strax över 3,30 i skapligt kontrollerad intensitet, men så fort jag sprungit snabbare så har jag fått slita järnet. Idag så öppnade jag första kilometern på 3,06, utan att förta mig, kul! Jag låg med Simon Andersson och den slutlige trean som jag ej vet vem det är till strax efter en kilometer, sedan fick jag springa ensam i min takt. Med facit i hand var kanske öppningen lite för tuff, men det var ändå rätt skönt att känna på farten. De övriga kilometrarna gick på: 3,13, 3,21, 3,30 och 3,06 (snittfart, 600m lång).  Jag blev fyra efter en kille från Äppelbo, Simon Andersson och en Stora Tuna-löpare. Sjukt nöjd med tiden på 14,45 enligt min klocka! Jag sprang i mina Hoka Evo Carbon Rocket och dom var riktigt, riktigt grymma! Övriga siffror från min klocka blev: 4,48 km (sprang ett varv efter och då visade klockan 4,52 km), 188 snittpuls, 196 maxpuls, 3,18 min/km snittfart och 20 höjdmeter. Efter att vi tagit igen oss lite så blev det ett varv till i tröskelintensitet, eller något lägre tillsammans med Simon. Vi sprang och småpratade hela varvet och det kändes hur kontrollerat och lugnt som helst. Det varvets siffror blev: 17,19 min, 4,52 km, 169 snittpuls, 181 maxpuls, 3,50 min/km och 20 höjdmeter.  En riktigt härlig dag och jag är väldigt nöjd med detta. Jag cyklade dit och hem, med mig dit var även Amanda och Alfons vilket var riktigt skoj. Hemma igen så dammade jag av totalt 300 tåhävningar för mina vaders skull (100 per ben + 100 på två ben).  Tack för idag!

Victory Royale @ Beat The Mountain!

Intervjuad och fotad av Dalarnas Tidningar efter målgång

Vilken revansch från förra årets nederlag!! Jag har ju haft en bra känsla i löpningen på slutet och efter torsdagens stakintervaller med Måns så fick jag ju lite bättre självförtroende i stakningen också. Kul när det för en gångs skull känns bra och att jag får lite flyt. 

Idag så sprang jag och Amanda för "KaQ Racing Team", klädmärket som Johan Sonesson startat, kul att vi fick vara med i ett sådant fint gäng. Efter en ganska sparsam uppvärmning så drog vi iväg, jag kom i tät ganska tidigt i loppet, hade rätt hög puls så fick hålla igen lite för att inte blåsa på alltför mycket. På de första fem kilometrarna så var det säkerligen tio hinder, ändå passerade jag dom på 20,00, inte illa pinkat! Bakom mig ganska nära så var Linus Larsson, Daniel Bodare och Mattias Westman. Efter några hinder så hade jag uppskattningsvis 20-25 sekunders ledning till Linus när det var dags för balansgång på ett spännband. Grejen var att bandet var för dåligt spänt, så det gick inte att genomföra på ett bra sätt, vilket gjorde att personalen vid hindret bad oss skippa det. Det gjorde att Linus, Daniel och Mattias fick lite gratistid på mig och fick springa iväg i rygg på mig. Jag blev lite lätt less då, men fokuserade framåt och lyckades få lucka på dom igen. 

Efter cirka åtta kilometers löpning, mestadels på grusväg och några hinder så var vi på toppen av Nybrobacken. Jag hade några sekunders ledning på Linus, men var rädd att han skulle springa ikapp mig utför, då jag vet att han är rätt bra på det. Men jag hade fortsatt lucka inför första gången uppför själva slalombacken. Vi höll jämt ganska länge, men mot slutet av backen så fick jag lite mer lucka, dessutom så kunde jag trycka på upp över krönet och få ytterligare lite tid. 

I botten av backen inför sista vändan upp så var det lite hinder som jag genomförde helt okej och jag kunde hålla luckan bra bakåt. Började bli riktigt trött i den sista stigningen och faktiskt så gick jag en liten bit precis innan toppen. Utför backen för tredje och sista gången så tyckte jag att jag snabbt återhämtade mig, kollade att jag hade en bra lucka bakåt och kunde trycka på fint hela vägen in mot de avslutande hindren som var: klätternät, löpband á la gladiatorerna och en stor airbag. Gick i mål som väldigt trött och glad etta!! 

Även Amanda gjorde en riktig kämparinsats och blev femma i damklassen på 1,47,00, grattis! 

Siffrorna från min klocka: 1,06,28 timmar, 12,83 kilometer, 182 snittpuls, 193 maxpuls, 595 höjdmeter, 560 fallmeter, 5,11 min/km snittfart. Jag sprang i mina Icebug Acceleritas 6, den skon är i tävlingssammanhang till och med bättre än mina andra favoritskor Inov 8 x-talon 212, lite lättare och lite bättre grepp! Jag halkade bara två gånger under hela loppet i dessa skor, grymma!  

Lite bilder:

Fler resultat här

Äntligen nytt personligt rekord på Hackmora Bergslopp 12:48 och fjärdeplats!

Foto: Sågmyra SK

Jag vet inte hur många gånger jag sprungit Hackmora bergslopp, men jag vet att jag sprang det första gången redan 1995, då var jag 11 år gammal, sprang på 18,21 minuter och kom klart sist. Sedan dess så har jag sprungit en rad lopp, men bara två gånger tidigare har jag varit under 13 minuter: 12,51 år 2002 som var gällande personligt rekord fram tills idag och 12,55 år 2013. Annars har jag legat omkring 13,04 - 13,35 ungefär. 13,20 hade jag förra året. Resultat från årets Hackmora bergslopp hittar du här och bilder här.

Känslan på slutet är att löpningen fungerar rätt bra, men det är ju inte samma sak som att springa uppför. En akilleshäl jag länge haft är ju min uppförslöpning, eller egentligen uppförsbackar över två minuter på alla sporter jag utövar/utövat. Troligen på grund av mitt relativt låga syreupptag (5,2-5,4 liter är det maximala värdet jag uppmätt). Men trots det så hade jag en bra känsla inför loppet idag, var avslappnad och inte överdrivet nervös, dessutom så trodde jag att jag hade en god chans att ta mig under 13 minuter idag. Kul! 

Jag värmde upp delvis tillsammans med Linus Larsson och Mikael Sandgren. Efter 15 minuters jogg så lade jag först in en tre minuter lång tröskel i 3,39 min/km-fart, när jag såg den mellantiden och ändå tyckt att jag inte var speciellt andfådd så insåg jag återigen att löpningen fungerar bra. Jag avslutade uppvärmingen med 10 x 20 steg i något högre fart än tröskel, med 20 lugna steg däremellan. Pulsen gick upp till 170 och även det kändes skapligt!

Väl på startlinjen så börjar ju tankarna, nervositeten och så vidare. Idag tänkte jag: "här står jag och är glad nu, men om några minuter så ska jag plåga mig så nära mitt max jag kan, hur fan ska det gå?" 

När starten gick så kom jag iväg bra och låg länge på tredje plats i första stigningen. På toppen av den och sedan utför den enda nedförsbacken så tappade jag några platser och låg väl 7-8:e ungefär, kändes ändå helt okej och jag hade ju bra häng på killarna framför. På den cirka en kilometer långa grusvägen så kändes det bra för en gångs skull och jag kunde plocka några placeringar så att jag in på den sista kilometern låg fyra, i rygg på trean Erik Rost. Jag hade krafter kvar och tänkte att nu jävlar ska jag få revansch efter spurtförlusten på 3000 meter bana 2016. Men tydligen hade Erik ytterligare ett ess i rockärmen och kunde segla ifrån mig under de sista hundra metrarna. För en gångs skull så hade jag ingen extra spurt att ge på slutklämmen, jag tog mig knappt uppåt och framåt, så kanske tog jag helt enkelt ut mig allt vad jag kunde idag. 

Jag kollade inte på klockan en enda gång under loppet, så när jag hörde dom ropade "48" när jag gick i mål så fattade jag direkt att dom syftade på tiden 12,48 och att jag äntligen fick slå personligt rekord igen på Hackmora! Skapligt skön känsla att lägga sig ner då kan jag berätta. Sjukt nöjd med tid, insats, placering och känsla.  Race-siffror från min klocka: 12,50 min (startade klockan tre sek innan), 2,86 km, 185 snittpuls, 193 maxpuls, 220 höjdmeter, 15 fallmeter.

Efter tävlingen så joggade jag Linus Larsson och Mikael Sandgren ner till vägövergången, två kilometer ifrån mål, där skulle vi köra en tröskel upp till målet. Det blev istället "tröskel", ganska hårt, men ändå kontrollerat (10,06 min, 1,95 km, 185 höjdmeter, 172 snittpuls, 183 maxpuls). 

Sprang i mina Icebug Acceleritas 6 idag, 217 gram per sko, riktigt bra val för dagens race!

Avslutar med några fler bilder:

Foto: Margareta Steen

Foton: Frida Veljebo

Lidingöloppet: 1,57,40 - 91:a!

Fy fan vad nöjd jag är nu! Att sätta upp ett mål, träna inför det och sedan klara målet. Den känslan är härlig alltså! Men det var tufft idag vill jag lova och jag fick verkligen kriga hela vägen. 

Trots att jag stod längst fram i starten så blev det jävligt trångt de första kilometrarna. Men jag försökte att bara hitta mitt tempo utan att förta mig. Jag kände ganska tidigt att kroppen/benen inte var helt hundra och jag hade tidigt både en lätt krampkänsla i höger baksida låt (haft det från och till väldigt länge) och även tendenser till håll. Det till trots så kom jag in i ett bra flyt och det kändes helt okej. Första milen passerade jag på 36,50 och det kändes stabilt. Sedan fick jag några små svackor här och där under de kommande kilometrarna. Passerade 15 kilometer på 56 minuter. Flåset var inte så ansträngt, men mina ben var riktigt slut. Jag hade det tufft, framförallt uppför, men jag försökte jobba på metodiskt och inte förhasta mig någonstans. 

In på Grönsta med milen kvar så passerade jag på strax över 1,16 och jag förstod att målet under två timmar skulle vara genomförbart, om jag inte monsterväggade. Jag försökte trippa på uppför och släppa på utför. Låg stabilt på ganska lika placeringar loppet igenom, tappade någon under sista milen. Abborbacken var inte rolig vill jag lova, det var knappt löpning uppför den. De sista backarna var tuffa de också, usch. I sista backen med två kilometer kvar ungefär (Karins backe?) så spelades det house-musik på full sula och mitt i droppet så gjorde jag en dab till några tonårskillars förtjusning, dom ropade högt: ”Vilken jävla king”. Dagens behållning! 

Sista biten var det ren och skär plåga. Hann inte njuta speciellt mycket, för på upploppet blev jag tvungen att klippa ner två stycken som jag spurtade emot. 800 meters-steget finns där någonstans. 

Jag kom i mål som 91:a bland herrarna, 97:a totalt då jag fick stryk av fem-sex snabba damer och tiden blev 1,57,40, supernöjd! 

Stort tack för alla hejarop längs banan, väldigt kul! Kanske jag springer igen, vi får se. Nu har jag klarat Vasaloppet under 4 timmar (3,58,51, 2012) och Lidingöloppet under 2 timmar. Det borde inte vara hundratals personer som gjort det i alla fall!? 

Lite siffror:

Tredjeplats i Träflasklöpet 2018!

Tjena!

Idag tycker jag att jag fick de svar jag behövde inför Lidingöloppet, skönt! Kroppen svarade bra och jag kände (peppar, peppar) inte av några skavanker. Dessutom så funkade mina Hoka Tracer 2 kanon, det var första gången som jag sprang i dom. 

Vi startade tillsammans med personer som sprang både ett och två varv. Ganska tidigt så hamnade jag i en andraklunga med slutliga tvåan Jonas Djurback (tidigare svensk rekordhållare på Ironman) och slutliga fyran Hendrik Sjölund. De första tre kilometerna per varv är på ett ganska tungsprunget elljusspår (både underlag och terräng), de sista sex kilometerna är till största delen platta och på asfalt samt grus. Efter fem kilometer så går jag upp och drar vår klunga på tre man, den dragningen håller jag i tills det återstår en kilometer, då ökar Jonas Djurback farten och jag blir tvungen att släppa.

Jag tycker att kroppen fungerar bra i farter omkring 3,40-3,50 min/km, men ska jag springa fortare så blir det tufft. Inte så konstigt när jag inte sprungit så mycket sådant, inte heller behövligt då målet för mig är att springa Lidingöloppet under två timmar, det borde gå. 

De passager jag kommer ihåg är: 5 km: 18,18 min, 10 km: 37,08, 15 km: 56,00. Övriga tider har ni nedan. Jag sprang det första varvet på 33,06 och det andra på 34,12, det mesta jag tappade var på de kuperade kilometerna i början, känns bra att jag kunde springa så stabilt och bra. Jag slog personligt rekord med nästan 4,5 minuter, det var inte illa!

Siffror från loppet enligt min Polarklocka:

Kilometertider enligt Strava: