Ömma ben!

Lilla vännen Alfons 

Tjenare!

Idag är benen väldigt ömma efter gårdagens löpning. Det är inget konstigt i det, speciellt med tanke på att jag inte sprungit så mycket i år. Det till trots så känner jag ändå och tycker att löpformen är rätt bra. Jag fick sådan mersmak igår på löpning att jag bestämt mig för att springa Vildmarksloppet 32 kilometer den 1:a september (på Alfons födelsedag), kul! Jag är också lite sugen på Lidingöloppet faktiskt. Grejen är att det var så roligt igår, jag njöt verkligen när jag sprang längs Vasaloppsspåret till stora delar med tröskelpuls. Jag tänkte verkligen på att hålla igen i början, ändå så passerade jag milen på 37 minuter blankt och i Oxberg på 57,20 cirka. Tiden till Oxberg är cirka en minut sämre än min bästa tid för två år sedan, den gången var jag helt utpumpad, igår så var jag tämligen oberörd, om än något trött i benen. 

Efter Oxberg så började jag komma ikapp horder av folk som tog upp hela spårbredden, dessutom hade många hörlurar i öronen och kunde inte höra mig när jag kom bakifrån. Det var väl det negativa med tävlingen. Jag sprang om hundratals personer, utan att överdriva. 

Den som vann min sträcka heter Japhet Kourir och har vunnit Lidingöloppet tre gånger. Han sprang på 1,22,16, lite drygt 12,5 minuter snabbare än mig alltså. Det låter mycket, men jag är nöjd med insatsen. Alla andra sprang på över 1,30 och jag var strax över minuten efter Mora trails löpare Vojtech Kettner. Det får ju anses som bra! Enda gången jag behövde gå på rött var under de sista hundratalet meter i backen upp emot Hökberg. Jag skulle vilja påstå att det är jobbigare att springa fem kilometer i sub 3,30 min/km, än gårdagens 24 kilometer i sub 4-fart. 

Sågmyra SK, 5:a i Vasakvartetten 2018 på tiden 6,17,35. Anders Berglund, Markus Westman, Adam Steen och Mattias Westman

Idag avslutar jag stakveckan med ett distanspass! 

En bra löpinsats på Vasakvartetten!

Hej idrotts- och Sverigevänner! 

Det där gick enligt planen och nästan lite över förväntan. Tanken var att gå ut lagom och sedan försöka hålla det så länge det går. Släppa på utför, trycka på platten och hålla igen uppför. Det gick bra faktiskt! Det är rätt skönt att springa lite längre och hålla sig omkring fyraminutersfart och på tröskeln. Jag tror jag skulle kunna bli rätt skaplig på att springa lite längre om jag gav det lite mer tid, tror också att jag skulle klara under två timmar på Lidingöloppet en bra dag, hade jag fortsatt drygt fem kilometer till idag så hade jag klarat under två åtminstone. Som sagt är fyraminutersfart rätt behagligt, men ökar jag farten ner emot 3,30-3,40 så blir det genast mycket mer slitsamt. 

Första kilometerna är mycket utför och jag passerade fem kilometer på 17,37 tämligen oberörd. Därefter blir det lite mer kuperat och farten låg kring fyra minuter per kilometer. Vid Oxberg efter 15 kilometer passerade jag på 57,22, en bra tid för att ändå hålla igen något, under en minut från min bästa tid mellan Evertsberg och Oxberg! Det var bra löparväder,fint underlag och riktigt roligt att springa idag! Jag fick smak igen på att springa långt, jag har ju inte sprungit ett löpsteg sedan i söndags när jag sprang ett halvmaraton med Amanda. 

Här är lite siffror från dagens lopp: 

Jag startade på tionde plats och tog oss upp på sjätte, det var inte fy skam. Han som vann sträckan sprang på 1,22,16, men det är den trefaldige Lidingöloppetvinmaren Japhet Kourir, så jag är inte alltför missnöjd över det! 

Skorna jag sprang i idag var mina Icebug Acceleritas 6  en riktigt bra sko för ändamålet, i klass med mina Inov 8 X-talon 212, men något lättare.

Seger - 6,68 km @ 23,33 min

Det gick ju vägen det där. Oerhört seg och sliten på uppvärmningen. Benen var värst, sliten sedan onsdagens styrka och lätt krampkänning i höger baksida. Gjorde ändå en gedigen uppvärmning tillsammans med Amanda på totalt 30 minuter, fick in tre minuter tröskel och 10 kortare ruscher. 

När väl starten gick så släppte den dåliga känslan nästan helt och jag kunde verkligen ta ut mig bra idag. Bra känsla men inte helt toppen, fast så är det väl alltid!?

Jag ledde från start och blev ganska tidigt ensam. Första tre var det mycket uppför på grusväg. 75 höjdmeter till toppen. Sista tre var det stig och utför. Här är kilometertider och höjdmeter/fallmeter per kilometer:

Inte alltför illa kan jag tycka. Snittpulsen landade på 179 och maxpulsen 188. Bra där. Avslutade dagens aktivitet med att springa fyra minuter tröskel i 3,35 min/km-tempo. 

Roligast med dagen var att Amanda sprang och blev tvåa bland damerna! Även Alfons var med i barnvagn med farmor och fick medalj efteråt av Jens Eriksson. En riktig höjdardag! 

Tuff dag på Tough race

Fyndig rubrik va?!

Lyckades inte förbättra min svit i detta loppet, hamnade någonstans mellan åtta och tolv i mål. Katastrof. Men samtidigt, kroppen svarar inte som jag vill, så det är inte så mycket att hoppas på då. Det är dock ett riktigt trevligt arrangemang detta Tough Race Sweden, rolig bana, folkfest och en riktig utmaning.

Jag tog mina Elpex med fyror fram och treor bak, till evenemanget och även hem (36 + 38 minuter stakning, 17,0 och 16,4 km/h i snittfart). Kändes rätt bra på dessa idag åtminstone. På uppvärmningen så kände jag att jag inte var speciellt taggad för att springa fort, fanns liksom inte speciellt mycket ork rent muskulärt. Joggade lite, körde några ruscher, samt 90 sekunder i tävlingsfart. 

Kom iväg bra i starten, men redan vid de första hindren (låga väggar) tappade jag en del, lyckades plocka igen och de första två kilometrarna är i princip bara löpning på en äng. Därefter springer man upp- och nedför ett berg, mestadels obanat bland stock och sten. Innan berget så var jag högst tio sekunder bakom ledaren på plats fyra, sedan började tappet. Kände mig stel och gubbig i löpningen i skogen och undrade först varför, sedan gick det upp för mig att mina löppass detta år i princip bestått av löpning på asfalt och löpband. Inget att skylla på såklart, men jag kände mig mer stapplig än vanligt. 

Mellan kilometer 4 ungefär och målet efter 8,5 ligger de flesta hindren. Jag var väldigt långsam i dessa och nästan lika långsam däremellan. Fanns helt enkelt ingen kraft i benen, vaderna började värka och jag fick krampkänning(!) i låren. Ridå. Den dåliga känslan höll i sig till cirka 1,5-2 kilometer från mål, då var det nämligen en simning på uppskattningsvis 200 meter, av någon anledning så började jag få tillbaka lite krafter där och tyckte att jag fick upp farten en aning både över hinder och i löpningen. Det var faktiskt rätt positivt!! Något annat positivt var att hela familjen hade cyklat dit och hejade på mig, Amanda sprang med och peppade mig till och med. Jag klarade också alla hinder utan att behöva göra om, det var ju också positivt. Bästa stunden är sedan efteråt när vi minglar omkring på tävlingsplatsen och idag åt vi även medhavd mat, mysigt!

Givetvis var jag missnöjd efter målgång.Tråkigt att tävla och inte "kunna ta i", vara hämmad av trötthet och trötta muskler. Men samtidigt, vad ska man göra? Gnälla, eller acceptera läget. Jag tror mig veta vad det beror på: dålig sömn den senaste tiden. Förhoppningsvis börjar Alfons sova bättre igen snart och förhoppningsvis så blir vår sömn bättre av att vi sover varannan natt med honom. Jag får väl ha den tron i alla fall. 

Jag kommer successivt träna mindre timmar och mer kvalitativ träning, det tror jag blir bra på sikt. Och kan jag inte bli snabb igen så ska jag åtminstone vara smal, så jag håller i det med sockerförbud och promenader med barnvagnen. Fick ihop 8,5 kilometer på kvällskvisten, det bränner ju lite av mitt överflödsfett vill jag tro!

Imorgon är tanken att cykla en långpanna med Adam Larsson och Simon Andersson, det ser jag fram emot, första turen med nya cykeln! Det är dock min natt att ta Alfons, håll tummarna.

Siffror från mitt race:

52,22 minuter

8,50 kilometer

176 snittpuls

185 maxpuls 

Bilder som Amanda tagit:

57,15 och döda vader

Tja!

Det där var ju ingen höjdare, men ej heller någon katastrof. Kändes okej på uppvärmningen och hela den biten. Men när starten gick så hann jag väl inte mer än 1,5-2 kilometer innan vaderna började värka sedan lördagens Ludvika Stadslopp och jag var tvungen att springa i tröskeltempo på strax över 170 i puls, kunde inte springa fortare.. Så kan det vara ibland. Efter 11-12 kilometer så började jag komma igång hyfsat och tyckte jag fick upp farten skapligt i alla fall. Ny bansträckning idag, så jag kan inte jämföra med tidigare år. Ingen höjdarplacering, men ändå bra träning. Varken nöjd eller missnöjd, stabilt men den sista udden saknades idag, det kommer när benen blir fräscha! Resultat får ni leta efter här. 

Nu efteråt så kan jag inte ens gå, totalt förstörda vader och känning av löparknä. Det är kul med löpning! Socialdemokraterna stod med 2,5 kilometer kvar och delade ut dricka, av mig fick dom ett hejarop: ”SD2018”! 

Trea Ludvika Stadslopp och DM-mästare

Tjena!

Det gick över förväntan idag. Som vanligt kändes det tungt på uppvärmningen, jag sprang lätt i cirka 20 minuter, lade sen in en tre minuter lång tröskelintervall och därefter 10 kortare farthöjningar på 20 steg vardera. Värmde upp i mina Hoka Napoli-skor, grym känsla i dom. Sprang sedan i ett par gamla Salomon-sense på tävlingen, mina Hoka Tracer har ej kommit än. 

Efter cirka 500 meter kom det en gnaska rejäl uppförsbacke, följt av en lika nedförsbacke. Därefter bjöds det på mycket motvind och en till backe uppför Lyviksberget omkring kilometer fyra (40 höjdmeter). Ganska tidigt i loppet hamnade jag som trea, släppte täten någonstans mellan två och tre kilometer. Därefter så kändes det rätt okej fram till cirka 6-7 kilometer. Gnetade på i en okej fart, några sekunder bakom loppets tvåa. Tog in lite grann faktiskt och trodde att jag skulle ha en chans att plocka honom. Dock så tvärdog jag med två kilometer kvar och var ritkigt nära att stanna. Jag var där som närmast bara 4-5 sekunder bakom, men sedan gled han ifrån mig igen. De sista minuterna blev en rejäl kamp och ni som tävlat emot mig vet hur mycket jag kan flåsa ibland, det låter som om jag är på väg att dö. Usch. Men grymt bra träning och känslan när man får gå i mål är obetalbar. Specielllt om det gått lite bättre och man orkat plågat sig bra. Skar mållinjen som en trött och nöjd trea!

Banan var inte speciellt snabb skulle jag påstå med de två backarna, en del kurvor och dagens rejäla vind (såklart mestadels sidvind och motvind, som vanligt för mig). Jag skulle tippa på att Blodomloppet-banan hörni Borlänge är cirka 30-45 sekunder snabbare ungefär. Där sprang jag förra året på 34,59  tror dagens resultat var motsvarande.  Under hela loppet så visade kilometerskyltarna lite för kort, men när jag passersde mållinjen så visade klockan 9,97 kilometer, jag hade en så pass sinnesnärvaro att jag fortsatte 30 meter till, halvhukande i någon riktig gubbposition för att få ihop 10 kilometer exakt! 

Efteråt visade det sig att jag vunnit DM, 10 kilometer landsväg. Mäktigt. Jag representerar ju som ni vet Sågmyra SK i löpning och har så gjort i cirka tio års tid, en riktigt bra klubb som jag trivs bra i! 

Kilometertider och stigning/fallhöjd per kilometer: