lördag, februari 06, 2021

Jag fattar ingenting!? (Som vanligt då)



Tog covid-19-test igår. Smidigt att boka tid, sedan åka dit i bil, göra testet och åka hem. Inte fått svar än dock. 


Hej på er. 

Ja, igår mådde jag ju räv, eller röv kanske. Fram till klockan 12 ungefär så var jag helt sänkt. De symptom jag hade var rejäl huvudvärk, öm i kroppen (muskler och hud) och 38,1 i feber. Jag hade väl mer eller mindre börjat skriva mitt testamente, gett upp säsongen och karriären, blivit less på allt & alla och så vidare. Men sen så hände något. 

Under eftermiddagen efter mitt covid-test så började jag återfå krafterna. Jag plockade tillbaka alla packade grejer för dagens planerade långlopp. Surrealistisk känsla att inte lägga sakerna i tvätten, utan istället tillbaka in bland de oanvända kläderna. Därefter tvättade jag mina sängkläder som under natten varit helt sjöblöta i svett. Mina krafter kom tillbaka allt mer, jag körde Wim Hof-andningsövningar och en kall dusch, städade och kände mig i princip helt frisk. På kvällen innan jag gick till sängs så hade jag 36,9 i temp. 

I natt har jag sovit bra, vaknat en gång med något svettiga lakan, pulsen var tillbaka på samma nivåer som vanligt, mitt ”body battery” var fulladdat, mina stressnivårer var normala igen (enligt min Garmin  och jag kände mig pigg. Tempen i kroppen låg på 36,1. Sjukt! 

Den enda teorin jag har till min feber är att jag fått några herpesutslag, vilket jag haft för flera år sedan. Det kan ge feber, värk i kroppen och sjukdomskänsla. 

Så nu är ju frågan hur jag ska göra. Min första tanke var att ge mig ut på skidor redan idag. Men det är nog kanske inte så smart, bör kanske vänta in covid-testet. Samtidigt vill jag ju få all träning jag kan inför Vasaloppet. Men det skadar väl kanske inte med lite återhämtning och lugn för mig. Både för det fysiska och det mentala. 

Så kanske jag vilar idag, tar ett lätt pass imorgon och sedan kliver på igen på måndag. Jag hade ju funderat ut en plan inför Vasaloppet med helgens tävling och därefter två veckor med lite mer träning än vanligt och bara stakpass. Det har ju dock redan skitit sig.. Men det är väl ingen idé att gråta över spilld mjölk. 

Jag tycker det är jobbigt att se resultat från tävlingar när jag själv inte är med. Som exempelvis dagens ”Billingens Långlopp”. Så det bevisar ju ändå att jag fortsatt har drivet och viljan. Något annat som är jobbigt är dessa kaxiga sörlänningar som ska hålla på och tro att dom är något. Dessa borde hålla sig till rullskidor. Även nya förmågor som dyker upp från ingenstans och är självutnämnda världsmästare är något annat som jag stör ihjäl mig på. Brinner i huvudet på mig över sådant! Detta gäller dock inte juniorer, det är ju trots allt livets gång, så där bryr jag mig faktiskt inte. 

Så nu väntar full fokus framåt på att försöka komma tillbaka i fas igen. Går som sagt inte att gräma sig över saker som varit. Istället får jag blicka framåt, ta bra val och se till att göra det bästa av situationen. 

Vi hörs!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det är som på börsen. Personer som köpte sin första aktie för 2-3 år sedan tror nu att de är investeringsproffs för att de fick 65% avkastning 2020.

Adam Steen sa...

Är det mig du syftar på eller?

Anonym sa...

Förstår dig precis. Många sörlänningar som går från blåbär till elit över en natt. De skaffar Fis-kod och börjar köra Sverige cup. Helt plötsligt kan de stå och skratta åt de dumma motionärerna. De har oftast ingen självinsikt och tar sig själv på ganska för stort allvar.

Adam Steen sa...

Enig till tusen.