måndag, november 30, 2020

Robotdammsugare och tejpad fotled



Här ser ni min lägenhet. Roboten har ritat upp den via sin Lidar-sensor. Jag kan även se hur den har rört sig. Rummen har jag döpt själv. 


För att underlätta i min vardag och för att slippa dammsuga 2-3 gånger per dag för att stilla min pedanthet så köpte jag en robotdammsugare igår. Har länge funderat på att skaffa en. Tidigare i min lägenhet i Falun så hade jag något billigt skräp och den fungerade ju därefter. Denna är en mellanklassmodell vid namn ”Xiaomi Mi Robot Vacuum Mop Pro” (tror jag). Den både dammsuger och moppar. Har bränt av ett program med båda och ett med enbart dammsugning och jag måste säga att jag är väldigt nöjd. Dessutom så kan jag styra den via mobilen och se var den rör sig i realtid. Kul! Alfons tyckte den var rolig också. Nu återstår bara att se vad Boris tycker, han har varit hos Amanda i några dagar och inte sett den än. 




Såhär brukar jag tejpa min fotled när jag har vrickat mig. Det för att omöjliggöra nya vrickningar. Det mest oroväckande är att vrickningar tydligen kan åstadkomma andra problem i kroppen långt fram i tiden, både knäproblem, ryggproblem och så vidare. Det för att hjärnan ”lurar” rörelsemönstret på något sätt. Minns inte exakt, men jag har läst det på flera ställen. Nåväl, det har då gått hyfsat bra att röra mig ändå, trots otaliga vrickningar genom åren. 

Snart så ska vi till Falun, men innan det ska vi handla och hämta Boris. Vi är i mellantinget mellan höst och vinter här nu, så det enda som är vettigt att träna ute nu är löpning. Hoppas kroppen håller bara. 

Vi hörs!

Inga kommentarer: