Spretiga tankar, oro och funderingar

Lek vid löpbandet igår förmiddag 

Köpte och satte upp en spegel i hallen igår 

Tjena. 

Ja, nu har jag stökat av den första jobb- och dagismorgonen som ensamstående pappa. Det är klart att det blir mer att tänka på och mer stressigt. Att bo i lägenhet känns lite sådär nu faktiskt, speciellt när jag blivit van med att bo i hus. Lätt att negativa tankar kommer och att jag tänker att jag aldrig kommer ha råd eller möjlighet att bo i ett hus igen. Allt är så mycket krångligare med parkering långt bort, ett meck att ta sig någonstans, måste anpassa mig efter andra och så vidare. Jag hade en liten dipp igår och tyckte det var jobbigt. Men vad ska jag göra då, finns inte så många alternativ. Jag är också en som målar fan på väggen och ständigt oroar mig inför det värsta som kan hända. Kommer jag in i allt så borde det ändå fungera rätt okej. 

Det blir ju mer utgifter nu när jag ska betala ett helt hushåll, jag har inte möjlighet att cykla till dagis med Alfons, då cykelsitsen sitter på Amandas cykel och den troligen inte passar på min. Mer mil på bilen alltså, en bil som egentligen börjar bli slut och borde bytas ut. Ni hör, mycket negativt, mycket oro och så vidare. Brottas med sådana tankar hela tiden. Sen hur jag ska få till träningen, oron över min form och så vidare ska vi inte gå in på idag. Men när det kommer till ekonomin så ska jag försöka göra smarta val och vara sparsam, så att jag kan fortsätta köpa så mycket aktier som möjligt, månad ut och månad in. 

Denna morgon så klev vi upp klockan 06,30. Alfons har faktiskt sovit hela de två nätterna han sovit hos mig i sin säng. Han brukar annars komma in under natten. Efter uppstigning så klädde vi på oss, Alfons fick en snabb frukost och sedan åkte vi mot dagis. För att Boris skulle få bli aktiverad så fick han följa med till bilen och även åka med. Väl hemma igen så cyklade jag med honom springandes bredvid i ett par kilometer. Det för att han inte ska bita sönder hela lägenheten. Tanken är sen att cykla hem på rasten (bor en kilometer ifrån jobbet) för att rasta honom igen. Tror detta ändå kan bli en bra tisdags-rutin framöver. Det är dock svårt att rasta Boris på ett bra sätt nu när jag inte har möjlighet att få med mig Alfons på cykeln, det hade varit bra om jag kom på någon lösning där också. Hade det gått så hade jag då kunnat ta en liten cykelsväng med hela gänget. 

Idag så ska jag vila i alla fall. Imorgon så väntar löpintervaller i Falun med Simon och hela det gänget. Längre än så har jag inte kommit i min plan. Men jag tänker att jag måste börja fasa in lite mer distanspass och träningstimmar igen nu.

Lite spretiga tankar från en trött pappa en enkel tisdag. Förändringar i livet kan te sig skrämmande och jobbiga till en början. Men med lite distans till det hela så brukar det kunna arta sig till det bättre tids nog.