måndag, februari 13, 2017

Wickström, samt målbilder och varför man håller på

 
Fick äran att sitta med Erik Wickström och hans fru Ida igår i väntan på prisutdelningen. Alltid trevligt att prata med Erik, vi ses inte så ofta, men vi hörs av via sms då och då. Superschysst av Västgötaloppet att bjuda på mat vid uppvisande av nummerlappen! Jag skippade riset och åt endast kycklinggrytan, till förmån för de goda kolhydraterna jag åt under hemresan i form av godis. 

Det blev en rätt så lång och jobbig hemresa igår, även om den faktiskt kändes en aning kortare än ditrestan dagen innan. Jag var sliten efter urladdningen under loppet. Det bevittnade kanske min snittpuls på 91% av max. Ett slit utan dess like. Kommer återigen in på frågan varför man utsätter sig för detta?! Men känslan när man skär mållinjen efter ett väl utfört lopp är obeskrivlig och svår att förklara för de som inte provat. Den sista timmen under loppen när man bara längtar efter att få lägga sig i målfållan kan upplevas som en ren plåga, tiden går långsamt och det enda man vill är att få gå i mål. När man sedan får lägga sig ner utpumpad i snön efteråt så fylls man utav en skön känsla, både mentalt och fysiskt. En känsla av att man gjort något bra och att man just där och då är oövervinnerlig (nu vann jag visserligen inte igår, och det är väldigt sällan jag gör det, men ändå). Det är nog där drivet och viljan i att fortsätta ligger. En annan mer orealistisk men ändå kittlande drivkraft är ju att bli så pass bra tränad att man aldrig behöver ta ut sig på tävlingarna för att vinna. Den tanken slår mig då och då, men dit är det en väldigt lång väg att vandra. 

Idag var jag lite mer sliten i kroppen än efter de senaste loppen. Men som sagt så gjorde ju den höga snittpulsen sitt till. Jämför vi med segern i Sixten menorial race så hade jag under det loppet endast 81% av maxpuls i snitt. Så det var lite skillnad. Dessutom så var det ju rätt tungfört igår, banan gjorde ju sitt till och dessutom det lösa föret. Alla dessa parametrar gör åtminstone för min del att tekniken blir lite lidande, jag hamnar lite för långt fram, höften kommer inte upp och jag blir lite för låg i hela rörelsen. Skulle ha haft en något grövre struktur i skidorna under loppet, det hade nog varit fördelaktigt igår. 

10 kommentarer:

Julian Schönfelder sa...

Bra kört!

Hur kobbar du med slipning/struktur på dina tävlingsskidor?

Är det skimateria som gäller? Eller stenslipa du?

Adam Steen sa...

Tack!

Både Skimateria och slipning faktiskt. Sen har vi olika slipar på olika skidor. För att täcka upp i de olika fören som råder :)

Anonym sa...

Vad körde du för slip igår ?
Ngn rill?

Adam Steen sa...

Fischer p51. Rak 1mm

Julian Schönfelder sa...

hos vem slipar du skidorna?

Adam Steen sa...

Lite olika. Men vanligtvis hos Jocke Augustsson i Mora

Tobbe sa...

Bra jobbat. Du tävlar ju en hel del och många av loppen är långlopp. Hur länge sitter känslan i att du är sliten efter en rejäl urladdning?

Adam Steen sa...

Tack. Inte så länge faktiskt. En dag typ. Men jag inbillar ju mig att jag är skapligt bra tränad och då kanske jag har bättre återhämtning. Dessutom så tycker jag korttidsfasta och kalla duschar fungerar för mig :)

Anonym sa...

Grymt kört!

Lite intresserad av ditt "experimenterande" med kosten och hur det funkar. Äter du mer kolhydrater de sista dagarna innan tävling än under resten av veckan eller försöker du hålla nere på dem även då? Ungefär hur mycket energi tillför du under loppen, t ex loppet i söndags?

Adam Steen sa...

Tack! Det är bara att testa :) Alltså, jag försöker bara generellt att äta lite mindre, lite mer sällan, lite mindre kolhydrater. Men det blir en del godis och sånt på kvällarna ändå. Vilket jag försöker väga upp med min fasta. Under loppet i söndags så drack jag strax under en liter sportdryck och tog en energigel med koffein, det brukar räcka långt :)