Utan spärrar

 

En liten throwback till Vildmarksloppet i augusti, där jag lyckades bli tvåa. Bilden har egentligen ingenting med inlägget att göra

Tja!

Sista jobbdagen innan helgen nu, trivsamt. Mina ben värker fortsatt, troligen från löpningen innan och efter onsdagens styrkepass. Det hinner nog gå över innan söndagens Wadköpingslopp kan jag nog tro. För att jaga på mig lite mer träningsvärk och bryta av med något "nytt" igen så tänkte jag idag smälla till med klassisk skidåkning på mina Fischer Twin Skin. Det var inte igår. Man får väl tvingas börja rugga upp och fästvalla de helslipade skidorna igen och montera tillbaka spärrarna på rullskidorna. Det här med spärrar är ju en akilleshäl, för en kille som mig som saknar just spärrar. 

Undrar vad nästa idiotiska regel eller förbud blir? Har hört rykten om ännu kortare tillåtna stavlängder till nästa år.. Heja! Jag förstår inte riktigt problemet i det här med att vissa av oss skidåkare vill staka. Det är ju ett delmoment, eller en växel i den klassiska skidåkningen. Inte direkt som att vi/jag vill ta bort klassisk skidåkning och börja skejta. Min lösning för att få bukt med "stakproblemen" är tuffare banor. Tycker det är spännande att se på världscupen när vissa väljer att staka och vissa går med fäste. 

Planen för dagen är att köra ett kortare och lättare träningspass. Efter träningen så blir det en vända ut till mina föräldrar för att göra klart helgens tävlingsskidor åt mig och min bror. Den senare vet inte ens på vilken sida av skidorna man vallar.