90 minuter passgång

Sakta men säkert så lär jag mig att diagonala, det är inte så lätt som det ser ut, för er som ej provat. OBS detta är alltså (ett försök till(?)) klassisk skidåkning, ej stakning

Godkväll kamrater.

Har sedan vi hördes sist jobbat klart på jobbet, hunnit ta helg, tränat och därefter vallat upp tre par skidor inför helgen. Två par av dessa var till mig och söndagens tävling. Ett par double poling med Briko Maplus Med S (spray-pulver-spray) och ett par speedmax med Briko Maplus Hot S. Hoppas att dessa funkar till helgen. Åker ner imorgon och ska bo hos den legendariske Viktor Hansson, blir kul! 

När jag åkte skidor idag så stod temperaturen på nollan och spåren var en aning blanka/isiga. Men mina twin skin-skidor fungerade mer eller mindre klockrent idag, riktigt härligt. Så jag kunde stega på uppför med diagonalen i varenda backe, skönt satan. Jag åkte väldigt i 90 minuter och hann bara 44 kilometer med en snittpuls på 99. Nej, nu råkade jag blanda ihop mitt pass med någon Strava-galen skåning. Jag åkte 20 kilometer med en snittpuls av 122. Ni får inte tro att jag är elit eller snabb. Kändes helt okej i alla fall. 

Varenda gång jag åker i skidspåret (mellan elitåkarnas pass som tränar på förmiddag och lite senare eftermiddag) så är det väldigt få personer där, men det slår ALDRIG fel att de fyra-fem personer som befinner sig i spåren hamnar strax bakom mig och klapprar på skidorna. Jag blir så jävla irriterad och stressad på det att jag knappt kan hålla igen munnen. Varför drabbar det alltid mig? Och varför ska alla åka så fruktansvärt fort för? Dom gör ju inte det om/när dom tävlar ju? Det där kan driva mig till vansinne..