onsdag, april 27, 2016

Timmar med Ringsby i Stångtjärn, utan ångest


Vi hade pratat om det länge, att träna tillsammans, jag och Ringsby. Så kom äntligen dagen då vi fick till det efterlängtade träningspasset tillsammans. Glädjen visste inga gränser när jag satt där förväntansfull i bilen upp mot Stångtjärn. Jag hade fått klara direktiv redan under gårdagen av herr Ringsby att farten skulle vara låg. Tordes inget annat än att lunka iväg i lugnt tempo. Planen och den slutgiltiga rutten blev ett varv runt röda femton i Stångtjärn + stavgångsbacken + ett varv runt tjärnen. Detta brukar nämligen bli två timmar i AI-intensitet. 

Det var skoj att få komma tillbaka till klassisk mark. Jag har ju åtskilliga gånger skrivit idrottshistoria i dessa skogar. Otaliga är de söndagar förra våren/sommaren då jag och Holmstrand sprang söndagsångestpass längs denna rutt. Många gånger kom vi dit skakande och drypande av ångest, den gick att ta på då vill jag lova och de samtal vi hade under dessa pass är nästan för grova och sjuka för att ha med på denna ocensurerade blogg till och med. Då kan ni kanske förstå själva. Dock så fanns det mycket bra material till att skriva en riktigt bra bok (alternativt en podcast) från dessa plågade och på den tiden livshatande själar. Här är ett exempel på ångestpass från den tiden, själva passet i sig var kanske inte ångestframkallande (snarare dämpande), men det som föregick denna livsnödvändiga träning kan eventuellt ha gjort de flesta levande varelser illamående av livsförakt. Det var nästan så att det bitvis låg små strimmor av ångest kvar där i skogen än idag. Men nu sprang jag smidigt och obemärkt förbi dom, som om inget hänt. 

Det gör ont i min kropp, dels efter min lilla styrkeperiod, men också efter löpningen i måndags., kanske också efter gårdagens cykelpass. De senaste nätterna så har jag knappt kunnat vänt mig om i sängen för att det värker så fruktansvärt i min rygg, i vissa rörelser så känns det som att jag blir huggen med en sabel i ryggen. Men jag är tämligen övertygad om att det är en liten muskulär överbelastning som gjort detta. Tror att det kommer gå över inom några dagar. För övrigt så kändes passet ändå helt okej, det är trevligt att träna med Ringsby, det vilar inga ledsahmeter i den målmedvetna värmlänningen!

Några bilder:







Inga kommentarer: