Livet är väl det värsta jag hittills varit med om i... Livet?! Det är mycket skit för mig alltså, hela tiden lyckas jag antingen vara med om något, eller så ställer jag till det för mig själv. På julafton tog det slut med min livs kärlek. Jag har efter den tiden skickat något sms till denne och sagt att jag saknar, längtar och vill att det ska bli vi igen, och så vidare. Utan respons. I tisdags blev jag uppringd och vi pratade i två timmar, fick upp förhoppningen om att det ska bli bra igen. Vi hade ett bra samtal och jag blev verkligen glad. Sedan dess så har jag enbart funderat på detta samtal, vridit och vänt på det. Skickat något sms, men återigen var det strama och tillbakadragna svar. För en stund sedan pratade vi i telefonen och jag får beskedet att vi inte ska höras eller ses mer. Blir så ledsen och tårarna har runnit oavbrutet. Får panik av att sitta här ensam i min lägenhet som jag hatar. Panik över att jag alltid kommer vara ensam och att jag aldrig kommer kunna släppa personen som var min livs kärlek. Kan inte sova på nätterna och står inte ut med alla dessa tankar. Vet inte var jag ska ta vägen. Sen den här jävla misshandeln, onödiga inlägget från mig, värdelösa skidformen de senaste veckorna och så vidare. Har verkligen ingen ljuspunkt i livet just nu och det ser inte ut som om jag någonsin kommer få det heller. Det enda jag vill är att personen jag saknar ringer och säger att det löser sig. Alternativt att någon kommer hit och sätter en kula mellan ögonen på mig, hade också funkat bra.
10 kommentarer:
Adam min vän, jag känner verkligen för dig just nu. Det är inte roligt att höra hur du har det nu, men lova att du inte gör något dumt. Känns det så förjävligt att du inte står ut mer så ring mig på en gång.
Tack!
Livet är sällan enkelt och absolut inte alltid rättvist. Men att varje dag axla offerkoftan skapar inga mervärden för dig själv heller. Tillåter du dig att tro att allt är skit blir det också den sanningsbild du målar upp för allt som rör din vardag. Även de saker som inte alls är av ondo. Jag vet hur det är att bli dumpat av sitt livs kärlek. Hände mig i somras efter 6 år tillsammans. Att överleva en sådan grej är att läggs locket på, tillåt dig va förbannad. Men gå vidare. Ett fotsteg varje dag.. Inte söka kontakt och bli ännu mer olycklig när den andra parten gått vidare och inte bevarar dina känslor.
Nu har det gått 8 månader för mig. Man lär sig leva med att situationen är som den är och man blir bättre på fokusera på det som faktiskt går att påverka fr.o.m. Idag och framåt. Ta lärdom av det förflutna och utveckla dig till det bättre. Visst önskar man att det skulle blivit annorlunda, och ja, absolut så tänker jag på vårt förflutna fortfarande varje dag. Jag har ju spenderat 20% av mitt liv tillsammans med henne. Men man lär sig leva med det. Tro mig! Sen kan det ta mer eller mindre lång tid innan du vågar känna känslor för någon igen. För min egen del blev jag förvånansvärt känslokall efter uppbrottet. Kalla det skyddsmekanism. Kroppens naturliga sätt att försvara sig mot något som häll på förgöra den.
Kliv kliv överlev!
Okej, fy fan alltså.. Tråkigt för dig. Men anledningen för mig är ju att det varit slut tidigare mellan oss, men då hörde hon också av sig efter några månader och kom tillbaka..
Jag vet inte vad jag ska kunna ta lärdom av riktigt, men allt har ju hittills gått skit, både förhållanden och övriga livet. Jag kommer aldrig kunna bli kär i någon igen och kommer aldrig vilja ha någon annan. Sen tanken att hon träffar någon ny är ju det värsta som finns. Det bästa hade varit om hon försvann helt från jordens yta. Önskar jag också kunde vara känslokall.
Tack för en bra kommentar!!
Hej Adam!
Vi bytte några ord efter Grotfallsrundan tidigare i år och sen dess har jag läst din blogg varje dag. Jag har inget klokt att tillägga om ditt förhållande men vill att du ska veta att dina brutalt ärliga inlägg om allt från ditt privatliv till saker som handlar om skidor är intressanta, tänkvärda och inspirerande att läsa. Jag tycker det är sjukt modigt att skriva om allt du skriver och är väldigt glad över att du gör det. Jag är säker på att många tycker som jag.
Tack för ditt bidrag till mitt liv!
Hang in there, det kommer bättre tider!! Otroligt klyschigt men ändock sant ...vad som än händer så är du en grym skidåkare och inspiratör. Jag håller alla tummar för dig!
Dags att skärpa till sig - du har världens bästa liv!! Försök lyfta dig och få perspektiv tänk på folket i Aleppo!
Tack ska ni ha! :)
Det gör fruktansvärt ont och kommer göra fruktansvärt ont, men det blir bättre!!! Hur klyschigt det än är så ät det sanningen! Det enda som kommer läka en är tiden! Och nej jag vet att du inte vill höra det och att du kan spy på dom meningarna!! Det kan jag med!!
Och man har inte tid att vänta på att livet ska kännas bra igen! Men finns inte mycket man kan göra åt det, förutom att någon stans försöka vara positiv. En dag kommer man förhoppningsvis se tillbaka på allt och förstå nån slags mening med det.
Det bästa har inte hänt än!!!
Sant! Tack!
Skicka en kommentar