Löpintervaller är bra jobbigt.

Hej hej.

Det har varit riktigt skoj att kolla på cykeltävlingen Borlänge Tour idag. De är ju bra snabba trots allt de där "trötta" cyklisterna. Kanonväder hela dagen, fram tills jag och David Hellberg skulle börja springa. Då öppnade sig himlen och det regnade i princip hela passet.

Vi sprang bara på Jungfruberget, fram och tillbaka, upp och ner. Fem stycken intervaller hann vi med, dessa var 8 + 5 + 5 + 6 + 6 minuter långa, alltså totalt 30 minuter. Känslan var att orken i "pumpen" finns, men ben och vader var långtifrån överens med den känslan. Så fort det blev en längre och brantare backe så blev låren totalt tokstumma, nästan så att de inte orkade bära mig. På platten var det vaderna som trilskades, de kändes stenhårda och var stela, gubbvader. Har aldrig varit med om detta fenomen förr. Men jag är inte så orolig, har ju cyklat rätt mycket med bland annat Mallorcalägret, gått runt på ett hygge hela veckan och knappt kört några löpintervaller. Jag fick ju upp skaplig puls idag i alla fall, samtidigt som pulsen var mer normal på löpningen innan, mellan och efter intervallerna, än vad den varit på länge!

Passdata:

1,30,39 timmar

150 medelpuls

191 maxpuls

390 höjdmeter

1255 kilokalorier

Hittade ytterligare några bilder i mobilen från dagen i Borlänge:

Robban svettas "lite".

Håkan borrar på.

Oscar var både snygg och snabb, trots strumporna.