På något hygge någonstans.
Ja, det blev väl ett jävla pass det här också. Började med att springa upp till Lugnet där jag skulle möta Jimmie Johnsson och Martin Holmstrand, seg som satan och kände mig om möjligt tyngre än vad jag redan är. När vi sedan började springa från Lugnet så hade jag som tur var lite piggare kropp igen. Jag gav som förslag att vi skulle ta oss till det gamla militärområdet för att ta oss upp på ett berg som jag inte kan namnet på, i närheten av Björnmyra. Det gick sådär. Efter en timmes virrande bortåt, med en stor del obanat så vände vi hemåt igen längs en känd stig, via Björnmyra, Skuggarvet, Bergsstigen, Jungfruberget och Lugnet.
Det kändes ju bra i cirka en timme, efter den första inledandes helveteskvarten där allt kändes runk. Sista timmen så tappade jag känseln i vänsterbenet (enbart på huden och utsidan av låret) igen, denna gång värre än någonsin, det släppte liksom aldrig. Antagligen är det väl den här ischiasnerven som kommit i kläm igen. Det är ju något som inte stämmer i ryggen i alla fall, när jag ser mig själv från sidan vid fönsterpassager etc så ser jag ju ut som en jävla anka när jag hankar mig framåt, sjukt stor svank och kulmage. Har dock ingen lust att fixa detta under den tiden jag jobbar då det garanterat kommer komma tillbaka direkt igen då. Så jag får härda ut.
När jag väl kom hem från löpningen så stupade jag på hallmattan, använde ryggsäcken som kudde och sov i en kvart innan jag kunde samla mina sista krafter till att köra fem minuters hållningsstyrka. Man är oerhört fin alltså.. Två timmar gå, lunka, löp fick jag i alla fall ihop, det var kul.
