Borta bra, men hemma bäst

Alfons på en hängbro i Dala-Floda

Hej på er! 

Mitt i natten och hemma efter en helg i sommarstugan i Sandvikens fäbodar, strax utanför Dala-Floda. Två vilodagar avklarade, vilket var behövligt för min allt mer sargade kropp, men mer än tillräckligt för mitt sköra väsen. 

Igår så var vi in till Dala-Floda på den traditionsenliga kommidsommar-marknaden. Pissväder som vanligt, men ändå skönt att få lite tid med Alfons, familjen och med folk runt om mig. När jag är ledig, hemma, utan barn och i ”träningsmode” så kan det gå dagar utan att jag pratar med en enda person. Kanske inte så sunt i längden. 

På kvällen tog vi en båttur och fiskade, vilket var uppskattat hos barnen:

Under uppväxten har jag spenderat mer eller mindre hela somrarna där och trivdes jättebra. Jag tycker om att vara där nu också, åtminstone på dagarna. Framåt kvällen när folk droppar av inför läggning så kryper det sig alltid på en oro och ångest inom mig. En liknande känsla som jag hade för ett antal år sedan när jag bodde själv i Falun och hatade att vara ensam. En känsla som jag numer inte upplever speciellt ofta eller stark när jag är hemma själv, tack och lov. Men alltid i sommarstugan dyker den upp av någon anledning. Jag känner mig ensam, börjar fundera på livet, känner en existentiell ångest och får flyktkänslor. Jag har dessutom svårt att komma till ro där på kvällarna och ännu svårare att sova än hemma. Tråkigt nog. 

Idag bjöds det återigen på regn hela dagen. Jag och Alfons följde med en familj som är på besök i sommarstugan till Mora för att leka i någon form av lekpark i Kråkberg. På vägen genom Mora så såg vi att det var marknad där, så vi stannade för att låta barnen åka i attraktionerna där:

En dag som barnen gillade, vilket var huvudsaken. Själv tycker jag det är ganska jobbigt med mycket folk, att bränna pengar, att slita på samt skita ned bilen och att jag får sådan dålig karaktär vad gäller det jag äter. 

Tillbaka i stugan så blev det middag där och en trevlig kväll. Kring midnatt så tog jag bilen hem för att få lite lugn i kroppen. Jag passade på att tanka bilen full, då den alltid ”måste” vara fulltankad. Dessutom gnagde det i mig att bilen var skitig, så jag blev också tvungen att tvätta av den. 

Nu väntar en vecka med +20 timmar, samt bra mat igen. Har en väldig ångest av att ha ätit en massa godis och annan skit i helgen, så jag känner mig fet som en ost. 

Fin helg i det avseendet att jag fick några fina stunder med Alfons. Men jobbigt att jag själv ska lida av ångest och egna tillkortakommanden som person och fader. Jag försöker göra så gott jag kan, men jag får nog acceptera att livet inte blir så mycket bättre eller roligare än såhär helt enkelt. 

Vi hörs!