Förgänglighetens faser

Fotade en blomma (viken sort?) igår under lekstunden med Alfons. Tyckte den såg så förgänglig ut där den stod i full blom, ovetandes om snöfallet som motade dess fortsatta utveckling. 

Full inlevelse och lek med min älskade Alfons. 

Hej på er. 

Då var påsklovet ett minne blott och jag är åter i tjänstens klor. När jag väl är inne i det så rullar det bara på, det är bara att åka med, samtligt som jag måste försöka leva längs vägen också. Lätt hänt att bara göra och inte reflektera eller njuta av de små ögonblicken. Jag har blivit mer medveten om att jag ska försöka ta vara på tiden med Alfons. Det kommer en dag när han inte vill kramas med mig på samma sätt mer. 

Alfons är oftast glad och sprallig. Men han har börjat bli lite ledsen och saknar de personer han inte är med för stunden. Vet inte om det är en fas i hans mognad, eller om han är påverkad av separationen mellan mig och hans mor. Han pratar också väldigt ofta om Boris, saknar honom och blir emellanåt väldigt ledsen. Det är jobbigt i pappahjärtat att försöka förklara för honom att Boris har det bättre hos en familj som har mer tid för honom. Men jag försöker förklara situationen så gott jag kan och jag försöker också få Alfons att prata om det, istället för att försöka avleda honom. 

Då det idag är tisdag så fastar jag till middagen, inga konstigheter där. Vädret har ordnat upp sig med solsken, från morgondagens gråtunga regnande, så jag planerar att cykla för att hämta hem Alfons. Jag har även tagit en promenad på min rast, allt för vardagsmotionen. Men frågan är hur länge min klocka som jag bär dygnet runt kommer acceptera denna vardagsmotion, innan den börjar ifrågasätta min långa viloperiod och sukta efter träning igen..

Ha en fin tisdag kamrater!