Det här är Amanda, hon är den enda jag känner som har med sig toalettpapper ut i skogen för att snyta sig med. Hon kan nämligen inte göra "sportsnytningar" som hon kallar det för. Innovativt!
Jag trodde dagens pass skulle innebära en del bråk mellan oss, att Amanda skulle bli less, trött och arg. Men det gick klockrent! Vi sprang i skogarna här omkring i 2,30 och på den tiden hann vi 21,25 kilometer, med 440 höjdmeter. Kul och fint pass! Kul att jämföra pulsvärden också, Amanda har en Suunto spartan som hon gillar. Min snittpuls var rätt låg idag, 107 slag/minut, Amanda hade 155. Det skiljde mest i uppförsbackarna, uppför Muskboberget så bjuds det på 10% stigning i över en halv kilometer, där hade jag strax under 120 och Amanda hade 170. Imponerande måste jag säga. Min högsta puls för dagen (129) fick jag strax efter Muskboberget när jag såg en huggorm som låg på stigen, jag skrek som en stucken gris och Amanda skrek likadant bara för att jag skrek. Måste ha sett och låtit ganska roligt.
Hela passet gick bra, förutom några små och en lite värre vurpa för Amanda. Ungefär halvvägs in i passet så halkar hon på, eller springer in i en rot på något sätt så att hon vrickar till foten framåt/bakåt, ungefär. Då var jag lite orolig ett tag när hon sa att hon inte kunde röra den. Men efter någon minut så var hon på språng igen med bestämda kliv för att klara av dagens mål på 21,1 kilometer, ett halvmarathon alltså.
Snyggt jobbat och ett skönt ursköljningspass för mig. Med oss på turen hade vi även Boss som tyckte det var skönt att få röra sig lite fritt.
Här är ett litet filmklipp från dagen också:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar