Skruvade på de största Leki-trugor jag hade idag, efter att ha småsvurit på uppvärmningen över det ständigt bedrövliga stavfästet
Hallå och hallå.
Har idag spöat kroppen med ytterligare stakning och stakintervaller. Jag tog mig knappt framåt på uppvärmningen, det gick så fruktansvärt tungt i nollföres-snön, halvseg i muskler och lätt omotiverad. Men jag bestämde mig för att göra det bästa av situationen och jag höll mig under hela passet på Igeltjärnsvägen, där gick det "bara" skittungt.
Efter 20 minuter lugn åkning med 10 fartökningar så körde jag igång med dagens fostring av kroppen:
- 20 minuter i tröskelintensitet, eller ja, typ marschfart på långlopp. Det tunga föret gör ju såklart att det är svårt att hålla hög fart och för mig även svårt att få upp pulsen, blir mer belastning muskulärt, men det kan ju vara bra det också. Jag gick på intensitet och känsla. Fan, om jag hade haft såhär dåligt glid på tävlingar så kanske jag hade åkt omkring med led 4-5-åkare, kanske bara är skidorna som är skillnaden på mig och dom indianerna?!
- 3 minuter lugn åkning
- 5 x 60"-60". I princip full insats på intervallerna, med väldigt lätt åkning i vila. Tre stycken lätt uppför och två stycken lätt utför.
- 15 minuter i tröskelintensitet. Alltså endast 60 sekunders vila efter den sista korta intervallen, följt av denna kvart i tröskelintensitet. Kändes på bra!
- 3 minuter lugn åkning
- 10 x 30"-30". Usch, detta var jobbigt och framkallade nästan spykänsla. Tog ut mig fint och lyckades skrämma upp fågelhjärtat i 176 som mest, inte illa alls!
- 20 minuter lugn åkning
Fick ihop 1,45 totalt, varav 45 minuter i intervallintensitet, snyggt! Efter passet så har jag faktiskt vallat om mina båda träningspar: ett par skate som jag åker just skate och stakning med (paret som jag hade med till Kina och bärgade totalsegern i Tour De Ski China 2014) och ett par Twin skin som jag åker klassiskt med. Jag hittade en gammal Briko H3 röd som jag lade på de båda paren, nu bör dom inte gå tyngre i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar