Träningstankar, egoist och gyllene medelväg

Tjo!

Skön vilodag igår med promenad till affären med Alfons i bärselen och sedan tacos till middag, bäddat för succé alltså. 

Snart är det jullov, bara denna veckan och sedan nästa måndag till torsdag, därefter väntar ledighet i en tid, skönt! 

Idag är det tillbaka i träning igen. Kämpar vidare på den inslagna vägen med löpband- och SkiErg-intervaller på Actic. Tänker mig att jag kör det denna och nästa vecka, sedan kliver jag in i en ny fas med mer längdskidåkning och mer grenspecifik träning. På så sätt är planen att förskjuta min tidigare vintrar för tidiga form. Får ju förhoppningsvis en liten ”boost” i syreupptaget av mina intervaller inomhus, där jag lättare kommer upp i puls än utomhus, men kanske tappar den sista spetsen som jag får av ren skidträning och som jag tänker mig träna upp därefter. Kanske inte är rätt, men det passar bra in i livet, det är tanke + planering bakom och det är annorlunda träning mot tidigare år. Dessutom så kommer styrkepassen bli lite lättare om någon vecka och kanske med lite nya övningar, färre repetitioner, eller någon annan ändring, för att även där kunna bli piggare och rappare muskulärt in mot viktiga tävlingar. Detta borde funka, och jag har ju åkt skapligt bra andra år, så det borde inte vara några konstigheter. 

Som ni hör handlar mycket av mitt tänk om träning och mitt idrottande. Trodde det skulle bli mindre när jag blev pappa, men tyvärr(?) så är den där egoisten kring träning och prestation kvar inne i mig. Kanske är det ändå viktigt att ha kvar sin egna identitet oavsett om man är förälder eller ej. För annars tror jag mycket av livsglädjen skulle försvinna. Det gäller nog att försöka hitta en gyllene medelväg som passar för oss alla i familjen. Men det kommer nog!