Två krascher + stavbrott + 3,30 timmar

En vanlig dag till en början, drog iväg klockan 09,00. Hade bestämt att möta upp både Adam Larsson och bröderna Engdahl. Det var egentligen bara Månsunen som vi saknade, men han är på hemlig (kur)ort.

Jag hann åka sju minuter, tills Mats Knuts Väg korsar Plogstigen, där tog det tvärstopp när jag körde in i en av alla miljoner stenar som ligger där och skräpar till följd av dom jävlarna som håller på bygger någon ny väg eller vad dom nu gör. Har vid flera tillfällen fått lov att stanna när jag ska passera där då det stått en massa lastbilar (med gäspande förare i) och annan skit i vägen för mig. Sådant hatar jag. Nu tog det alltså tvärstopp och jag föll pladask på magen, trodde jag klarade mig från materialbekymmer, men när jag skulle åka iväg så gick staven rakt av. Regnet stod som spön i backen. Det var inte bara glädje och hoppbilder när jag vände hemåt med en bruten stav för att hämta en ny hel dito. Men jag är ju inte som Ringsby och ger upp ett pass efter en krasch. 

Fick byta till mina gamla stavar, iväg igen för att möta Adam som hunnit bli orolig och trott vi åkt in på förlossningen. Vi mötte upp bröderna Engdahl vid SSAB och tog oss sedan bort mot flygfälten och vidare till Gustafs. I Gustafs så drog Petter Engdahl iväg på en impuls och jag satte av efter, när jag var klar med impulsen så vek jag pjäxan/skidan inåt, tappade balansen så till den milda grad att en ny krasch var oundviklig, lyckades med en galen tur parera mig själv ut i periferin (diket) och lägga mig igen med en kullerbytta. När jag kommer upp på fötter igen så ser jag att jag tappat skidan och brutit sönder bindningen. Metallen som sitter i bindningen och håller fast pjäxan hade ramlat ur, samt även en skruv mellan bindning och skida. Lyckades lappa ihop skiten hyfsat och kunde i alla fall ta mig hemåt, utan fler missöden. Kul pass. 

Det blev i alla fall trevligt snack med gänget mellan alla vurpor och andra bestyr. Lyckades skrapa ihop tio ytterligare impulser i alla fall. Totalt blev det 3,35 timmar och 58,4 kilometer. 

Väl hemma så slickade jag såren en aning, sen gav jag mig ut för en kvart i TRX-banden. Senare i samband med min tillagning av lunch-omeletten så såg jag med spänning upplösningen i Vasastafetten där jag höll tummarna så hårt för att segersviten för "levereraren" skulle fara all världens väg, vilket det tyvärr inte gjorde.

Trevligt väder och häng med polarna