Starten för Engelbrektsstafetten 2016, 43 lag till start enligt speakern, här har ni de riktiga resultaten från gårdagen, vårat lag Sågmyra SK kom på en godkänd nionde plats
Hej hej.
Det var ett tag sedan sist. Jag har varit dålig på att uppdatera på slutet, men jag ska skärpa mig. Nej just ja, nu var det inte någon annan skidåkares blogg ni läste, det var ju min. En av få grejer jag är duktig på är väl just att uppdatera denna blogg, mitt barn.
Vi drog ju hastigt och lustigt till Norrköping igår, så långt är ni ju med. Starten på stafetten gick klockan 12, 40 minuter senare satte jag i bilen redo för avfärd, nysprungen och nyduschad. Blev nästan förvånad själv över min effektivitet där. Vi hamnade ju sedan i Norrköping, där huvudmålet var att kolla på Amandas bror som tävlade i Tricking-SM. Det var kul att kolla på, dom var riktigt duktiga vill jag lova. Det slutade med en fjärdeplats för brodern. Efter den tävlingen så gick vi en runda i Norrköping, kollade av stadsmiljön en aning. Oerhört fin stad måste jag säga. Speciellt med älven "Motala ström" som rinner igenom staden och ända ut till Östersjön. Man förstår ju att folk tidigt bosatte sig vid eller i närheten av vatten. Även om dom förr mer gjorde det av praktiska skäl och idag snarare av mer estetiska. Nu har jag svamlat iväg känner jag. Vi avslutade stadsbesöket med en middag, därefter styrdes kosan hemåt Borlänge igen.
Hemma i Borlänge klockan 22, då blev det en timmes hundpromenad. Kvällen och dagen avslutades sedan med lite godisätande (förlåt, men jag är ju bara människa) och film. När jag la mig i sängen så tyckte jag mig känna flera lymfkörtlar i båda ljumskarna. Man blir ju livrädd och tror att alla "knölar" är cancer. Ska nog ringa vårdcentralen till veckan. Om jag hinner, hade tänkt träna 20 timmar kommande vecka.
Idag blev jag väckt av Amanda strax efter klockan 09 då studsade hon omkring i träningskläder och var skitglad för hon skulle få åka rullskidor med sin pappa. Tänk om man själv skulle studsa av glädje inför varje rullskidpass. Det hade varit en syn det. Kul i alla fall att jag kan inspirera henne till att prova. Hon åkte sex kilometer utan att vurpa på sin första tur, det var imponerande måste jag säga!
Dagens planer är väl i det mesta att snickra. Sen kanske vi ska iväg till Säter för att kolla in mentalvårdsmuseet, sådant är spännande.
Jag avslutar inlägget med lite bilder från gårdagen:
Cirka två sekunder efter startskottet och dödsrusningen från folket runt om mig. Efter min målgång så kom killen med nummer 20 fram till mig och frågade om jag kände igen honom. Det gjorde jag givetvis, det var en gammal löparkonkurrent sedan friidrottstiden Johan Arnqvist. Skoj, inte träffat honom på drygt tio år, fick dock stryk av Johan igår med 1,22 min
Drygt en kilometer kvar till målet, här ventileras det friskt, nära 200 i puls
Efter min målgång så träffar jag på Peter "kungen av Düsseldorf" Larsson. Här har han precis berömt min solbränna, deff och "steekighet", mäktigt
Foton: Marcus Johnsson
Amanda agerade semesterbildsfotograf åt turisterna igår
Fina parker och miljöer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar