Sådär. Nu har verkligheten kommit ikapp mig också. Det har den väl redan gjort förvisso, redan förra helgen. Vad ska man säga, jag gjorde det jag kunde idag och det räckte till en andraplats. Axel Bergsten vann, han är stark och åker verkligen bra, det är ett som är säkert! Har sedan loppet i söndags i Bergebo känt mig rejält trött och sliten. Speciellt muskulärt, hela veckan så har jag känt mig som om jag haft småkramp i musklerna, fast jag knappt tränat. Vaknat på nätterna svettig, sovit dåligt och varit på dåligt humör. Varit orolig och dålig i magen de senaste dagarna också. Försökt hålla god min och kämpat på. Men känslan på träningspassen har varit riktigt dålig. Jag har ju tränat varje dag sedan juldagen. Största anledningen till det är det mentala. Har inte mått bra och mår inte bra än sedan det här uppbrottet med mitt ex. Det är inte någon solskenshistoria och jag kämpar än med det. Därför har träningen varit ett fönster och en flykt från verkligheten.
Loppet då:
Det var inte någon seedning för elitåkarna, utan man fick lägga ut skidorna själv. När jag kom dit med mitt tävlingsfart en timme innan start var det redan fullt i första ledet. Mer "elitåkare" här än i Vasaloppet. Ställde mig mellan två spår i alla fall och kom iväg bra. Det var rätt lugn körning första kilometrarna, ändå kände jag väldigt snart att detta skulle bli en tuff dag.
Efter cirka sex kilometer (uppskattningsvis) så gick Axel upp och höjde farten rejält. Jag var alert och gick med i rygg. Han körde rätt hårt och vi blev snabbt bara han och jag. Jag var med upp och drog någon liten stund. Men det var slitsamt uppe på de platta myrarna. Trots att jag ligger i rygg och i suget så släpper jag honom utför och blir tvungen att börja staka innan honom. Motvind, noll grader och lite snöfall. Efter någon kilometer är jag tvungen att släppa honom och här känner jag att det kommer bli sjukt tufft att ens ta mig i mål. Flåset känns okej, men musklerna är totalt godnatt. Både lår och armar. Inget ljug alls!
Ställer snabbt in mig på att åka min fart och kämpa så gott jag kan. Klarar jag andraplatsen med denna känslan får jag vara nöjd. Ute på andravarvet så känns det bitvis ändå okej, men många gånger så blir jag totalt kraftlös och det är knappt att jag tar mig fram. Lyckas i alla fall att hålla undan för de jagande bakom, men är tre minuter efter Axel. Jag gjorde i alla fall det jag kunde. Men nu måste jag vila och få sova!! Måste också på något sätt komma över den där förra tjejen alltså. Såhär kan jag inte ha det. Usch och fy. Önskar inte min värsta fiende att må såhär dåligt.
Siffror från klockan:
1,50,07 timmar
39,07 kilometer
173 snittpuls
188 maxpuls
21,1 km/h snittfart
405 höjdmeter
6 kommentarer:
Bra jobbat ändå, 2:a plats är inte fy skam. Allt löser sig framöver ska du se. Du är ju en riktig fighter så kämpa på!!
Ring Jonna å träna fart, bjussa henne på logi!
Tack Petrus! Du är den enda som tror på mig :)
Vilken Jonna?
21km/h i snittfart!! Det gör jag inte ens på platten! Grattis till andraplatsen! Tycker du kämpar på bra!
Med den känslan gör du det heroiskt bra!
Brustet hjärta läker tiden och att tillåta att livet suger ett tag. Lägg in några vilodagar och gör något helt annat som du aldrig gör annars!
Tack legender!
Skicka en kommentar