Nöjdingar efter ytterligare ett avklarat dödspass.
På förmiddagen hade jag och Marren sällskap av Kjetil Dammen och nu på eftermiddagen hade vi sällskap av Audun Hultgreen Weltzien, tidigare världscupssegrare i orientering. Det är trevligt och välmeriterat folk som jag träffar på här under min vistelse tillsammans med Martin! Generellt känns dom lite trevligare här i Norge och man är välkommen att träna med varandra, fast man har olika ambitionsnivå eller är olika som personer..
Vi började med att värma upp omkring Bogstad gård, kände av mitt onda löparknä efter cirka fem minuter, stannade då för att stretcha en kort sväng och efter det kände jag inte av knäet på hela passet. Efter uppvärmningen så satte vi igång intervallerna från badet vid Bogstad och tog oss sedan via en grusväg upp till toppen på Wyllerløypa och nästan till Tryvanntsårnet.
Följande intervaller blev det för min del (tre minuter vila mellan varje):
1:a - 6,00 minuter, 1,27 kilometer, 167 snittpuls, 175 maxpuls, 90 höjdmeter
2:a - 5,00 minuter, 0,94 kilometer, 169 snittpuls, 177 maxpuls, 95 höjdmeter
3:e - 4, 00 minuter, 0,85 kilometer, 168 snittpuls, 177 maxpuls, 55 höjdmeter
4:e - 4,00 minuter, 0,70 kilometer, 167 snittpuls, 176 maxpuls, 80 höjdmeter
5:e - 4,00 minuter, 0,83 kilometer, 167 snittpuls, 177 maxpuls, 55 höjdmeter
Jävlar vilka tuffa pass det har varit hittills alltså. Jag har ju gått på väldigt hårt, men inte helt max. Vi har även hållit ner längden på både passen och den totala intervalltiden för att kunna få ut bra insats och intensitet på intervallerna. Men jävlar vad det märks att just långa uppför är en rejäl svaghet för mig. Jag är sjukt jävla värdelös på det, men jag blir ju trött och orkar driva bra puls, så jag tror det ger effekt åt mig när jag ska köra mina "vanliga" lopp och tävlingar med mer human höjdkurva på. Imorgon väntar de två sista intervallpassen, kommer bli tufft, men väldigt givande!
Dessa två gaseller var det inte lätt att hålla jämna steg med.
Skaplig utsikt över "Marka" (Sørkedalen,typ?), backen användes enligt uppgift under vinter-OS 1952
2 kommentarer:
Känningar av löparknä kan bero på att sätesmusklerna aktiveras för lite eller är för svaga i förhållande till andra muskler. Har du ont i vänster knä så kan det vara höger sätesmuskel som inte används ordentligt och motsvarande. Som L-G Skoog en gång sa: man ska klämma ihop skinkorna som om man ska hålla fast ett mynt.
Okej, tack! :)
Skicka en kommentar