Det var med en aning slitna ben jag satte mig på Sensan idag. Banintervallerna i söndags tog verkligen ut sin rätt.
Jag, Magnus Darvell och Viktor Knutsson började med att cykla ut till Svärdsjö. En fin uppvärmning på ganska precis en timme. Det var regn i luften och ganska blåsigt.
Vi var något färre deltagare idag än vad vi varit på tidigare Dalacuper, troligen på grund av vädret.
Jag hade som mål innan att bara ligga med och försöka få en sådan enkel resa som möjligt då jag känt mig ganska sliten. Det gick iväg några attacker då och då, men jag höll mig rätt lugn. På tredje varvet av fyra så hade vi skapligt samarbete i klungan och jobbade ikapp tre utbrytare, och Darvell stod för två dödsattacker, dessa tre gånger fick jag slita rätt mycket, annars så gick det väl rätt så bra. Jag kände att jag hade skapliga ben och kropp, men dock inte i maximala insatser. Inför spurten så var vi en samlad klunga, jag tänkte att jag skulle hålla mig långt bak och avvakta så länge det gick, men likförbannat så hamnade jag i spets för tidigt och brände allt krut. Rullade in som 11-12:a någonstans, såklart bitter och less. Men jag klarade målet att sitta med, trots trötta ben. Får väl vara nöjd med det ändå, tror inte att det är några större fel på fysiken, snarare den taktiska biten. Fick i alla fall ihop ett fint cykelpass på 102 kilometer och tre timmar rätt in i boken!
Siffror på racet:
1,01,08 timmar
41,16 kilometer
40,4 snittfart
155 snittpuls
182 maxpuls
Det var alldeles för kallt idag, så jag tog bara två bilder:
Henrik Öijer ställer ut målkonerna.
"Mannen med medaljen" är väl alltid så glad, stark och fin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar