torsdag, april 22, 2010

Tröskel- och Maxtest

Hej allihopa.

Jag är just hemkommen från ett horribelt maxtest på LIVI i Rikard Tynnells regi. Resultatet blev inte direkt något jag är stolt över, men jag blev åtminstone fruktansvärt trött i den dryga timmen jag höll på. Man kör rullskidor på ett stort löpband, med stegrande lutning och hastighet. Såhär såg schemat för mig ut:

Sex stycken fyraminuters-"backar", som blir tuffare och tuffare. Mellan varje fyraminutersbacke så stannar man bandet i cirka 30 sekunder och tar ett blodprov för att mäta laktatet i blodet (laktat är enkelt förklarat hur trött man är / mjölksyrahalt). Egentligen innehåller denna del av testet sju "backar", men jag stod över sista, då jag var alldeles för trött. Om jag får skylla på något så kan det vara cykelpasset i tisdags och styrke-+löp-passet igår som gjorde mig lite tröttare än vad jag borde vara. 

Efter "backarna", så hade jag en aktiv vila på sisådär 8-10 minuter, därefter var det dags för ett maxtest, där lutningen ökar med en grad (procent?) varje minut. Jag tror att man börjar på 11 km/h och 4 graders (procent) lutning. Efter fyra minuter var jag redan tokstum, men jag bet ihop till exakt 5,41 minuter, rena ungdomsresultatet, men men, jag blev ju trött i alla fall som sagt. 200 var högsta pulsen jag såg mig ha idag, så jag hade åtminstone inte gubbpuls.

Även efter maxtestet hade jag en aktiv vila på 8-10 minuter innan det var dags för dagens avslutande testmoment: "stakergometer". Egentligen är denna stakergometer inget annat än en ombyggd roddmaskin (se bild nedan), där man står på en platta och stakar. Uppgiften var att köra tre minuter max. Jag gick ut stenhårt, hade runt 280 i watt första halvminuten, sen blev det godnatt. Lyckades sånär, förutom tio sekunder någonstans mitt i att hålla mig över 200 watt, medelwatt blev 224,7 om jag inte minns helt fel.

    
Då staktestet var klart la jag mig ner på backen i några minuter, ganska rejält utpumpad. Därefter åkte jag lätt rullskidor på bandet i cirka tio minuter. Då jag var klar med hela proceduren upptäckte jag att jag varit rejält "fin", då jag råkat använda mig av mina skatestavar vilka är tio centimeter längre än mina klassiska, kan varit därför min diagonalåkning kändes litegrann "stuttig"!



Rikard och hans testutrustning.


Daniel Olsson, Falu IK, kör stagergometer.


Rullbandet, lugnet före stormen.


Jag i den aktiva vilan innan maxtestet.


Halvfet och helstum.


Inför stakergometertestet.


"Nej, ska vi köra redan?!"


Ett tiotal stick i fingret/fingren senare.


2 kommentarer:

Anonym sa...

vilka puddingar till publik du hade i bakgrunden, tråkigt att underprestera i det läget ;)

Unknown sa...

Hehe! :)