Fin resa till Sälen

Skapliga bilder och vyer va?! Min för året nya vinterjacka kom väl till pass också!

Hej på er! 

Åter tillbaka i Borlänge efter en trevlig resa till Sälen. Vid 15 i fredags styrde jag och en kompis skutan norröver. En stor anledning till att jag inte tog med mig någon träningsutrustning var att jag kände och känner av halsen. Annars hade jag nog rivit av ett skidpass i alla fall i den härliga fjällmiljö.  

Istället för träning blev det trevligt häng, lite partaj och god mat. Kan väl behövas även det kan jag tycka. En aning för lite sömn och kanske inte helt optimalt leverne för hälsan. Men förhoppningsvis bra för det mentala att göra annat än bara fokusera på träningen.  Att gå ner mig i en aning dekadens någon gång ibland tror jag är bra för den allmänna motivationen och drivet framåt. Försöker intala mig det åtminstone. Även om det mest är skoj så brukar det infinna sig en form av ångest och tomhet efter sådana här kvällar eller resor. Men det gäller bara att försöka intala mig själv att det är övergående. 

Planen framöver blir nu att försöka bli helt frisk och komma igång med lite träning igen. Det ser jag faktiskt fram emot. Jag skulle också väldigt gärna hitta mig en partner att dela livet med. Men det verkar vara närmast en omöjlighet. Kanske jag måste sänka ribban mer, eller vara mer öppen. Svårt det där.. 

Nåväl! Hoppas ni får en fin söndag!

Mer från Vasaloppet, Sälen i helgen, SM-silver, med mera

Trött och avställd bloggskribent i Björnarvet under årets Vasalopp! Ser ju ut som en kortisonsvullen gris alltså. Slangbältet från Coxa funkade i alla fall klockrent loppet igenom, dock så drack jag bara halva det och kanske vid 3-4 ytterligare tillfällen. Inte alltför optimalt upplägg. 

Foton: Erik Thiberg - ”Skidpropaganda”

Hej!

Äntligen fredag va! Solen skiner, våren är här, fåglarna kvittrar.. Lugn nu Adam, inte för positiv här, det finns alltid jävelskap som ligger och lurar i vassen, redo att slå till med full kraft, det gäller att aldrig släppa bitter-garden, utifall skit träffar fläkten. 

Jag fick en spontaninbjudan att hänga med en god vän till Sälen denna helg. Först tvekade jag med tanke på min träning, men ändrade mig illa kvickt till att tacka ja. Jag behöver socialisering och slappna av några hack från träningen, speciellt under denna tid. Sälenfjällen är ett av mina absoluta favoritställen, speciellt denna årstid. Så det blir kanon! Jag tror inte ens att jag tar med mig träningsprylar på resan som sträcker sig från i eftermiddag till lördag kväll eller söndag morgon. Det blir nog bra ändå! 

Dags att tacka ja till roliga saker och inte bara mula ihop ensam i lägenheten. 

För en tid sedan så erhöll jag ett ganska så tungt handskrivet brev i postlådan med följande innehåll:

Se på tusan! Ett SM-silver i skidor. Kändes ju hur bra som helst tills jag vände på den och fick se medaljens baksida så att säga:

En lite mindre trevlig känsla att SM-silvret var i veteranklass från Billingens långlopp tidigare under säsongen. Fan, har jag blivit en hetsande veteran nu som börjar jaga SM-medaljer på ålderns höst? Det är ju om möjligt än värre än att vara en gurka. Hoppas verkligen jag klarar mig från denna hysteri. Dock så talar statistiken emot mig och mina förhoppningar där jag mig veterligen är den sista 84:an kvar som fortsatt tränar och tävlar med förhoppningar om bra resultat, rätta mig om jag har fel. Dessutom så får jag sådana här siffror skickade till mig från Vasaloppet:

Placering 8 av 1175 i åldersklassen 35-39 år. Dom har mig i en rävsax dom jävlarna! Tips för att lägga av mottages tacksamt. 

Nu har jag ju tio av mina tolv Vasalopp topp-100, de andra två 104:a och 117:e. Men det stoppar ju inte mig från att åter blicka framåt och redan nu börjar se fram emot fem timmar långa stakpass på fyror i stekande sommarvärme. Vad är det för fel på mig?! 

Ha en trevlig helg på er, det ska jag försöka ha!

Vlogg - En liten Vasalopps-recap

 

Hej.

Här kommer en liten vlogg med lite tankar kring mitt Vasalopp och några bilder från ett träningspass. Prenumerera på kanalen, kan nog komma fler vloggar framöver när värmen börjar komma.

Vasaloppsbakis™

Obs, inte jag på bilden 

Hej. 

Ja, då är den här, måndagen efter. Hela vintern har likt ett crescendo byggts upp till det stora ”dropet” i Berga by klockan 08,00 den första söndagen i mars. Träningen och tankarna har ju närmare jag kommit blivit allt mer riktade mot den stora uppgiften. Här ska drömmar besannas och stordåd utföras. 

Jag hade en plan om att vara lite mer aktiv i början på loppet, inte vara så avvaktande som jag kan vara vissa är på startrakan och i den första långa backen. Plockade en del placeringar uppför och kom in i en ganska bra klunga direkt på toppen. Kroppen kändes bra, skidorna likaså. Första gången på länge, kanske någonsin som myrarna känts så bra. Jag tyckte att det gick fort, men med kontroll. Hade förhoppningar om något stort. Jag har känt på flera lopp i vinter att jag blivit bättre på att staka på platten i hög fart, något jag jobbat med under sommaren med lättare rull (Elpex 3 på alla intervaller), det tycker jag även stämde bra igår. 

Men som en blixt från klar himmel så försvann både trycket i kroppen och det fina glidet på skidorna ganska exakt vid kilometerskylt 45, cirka två kilometer från Evertsberg. Kanske gick jag för hårt i början? Men samtidigt vet jag med mig att andra år då jag varit alltför passiv i starten, men ändå känt mig helt bränd, att jag vaknat till på slutet och att jag sällan gjort dåliga andrahalvor av loppet. Det hade jag med mig i huvudet även igår. Denna gång blev det dock aldrig så. 

Efter Evertsberg i backarna vid Vasslan med 36-37 kilometer kvar så hade jag rejäla krampkänningar, folk började passera mig och jag hade inte en chans att gå med i rygg. Sjuk känsla att på ett sätt känna att man nästan är i mål, men samtidigt ha nästan ett vanligt långlopp kvar. Även om Vasaloppet är cirka den dubbla tiden mot ett vanligt långlopp så tycker jag ofta att känslan inte är så stor i skillnad, det är ungefär samma tycker jag. Det rullar på i hög intensitet och fart precis som vanligt. 

Under de sista milen var det bara fokus på att ta mig framåt så fort jag kunde. Även om jag var rejält trött så fokuserade jag framåt hela tiden. Jag försökte hela tiden åka så fort jag kunde, trots att jag blev omkörd av många. Jag hade inte en susning om vilken placering jag låg på någon gång under loppet, förutom strax efter Läde med 14 kilometer kvar där en person nämnde att jag låg på cirka 80:e plats, tack för det! Vasaloppet borde införa skärmar vid kontrollerna där man ser hur många som passerat. 

Jag började med mina halvt psykotiska räkningar av stavtag från Lundbäcksbackarna. Först endast i varje motlut, där jag räknar var tredje stavtag till hundra, sedan vartannat och till sist varje. En sådan serie på platten tar cirka tio minuter. Ett stavtag i sekunden. Men från strax efter Läde så drog jag igång en rejäl serie där jag började med att räkna var sjätte, sedan var femte, var fjärde och ned till varje. Jag hann inte räkna klart innan jag kom in i mål! 

I Krångåsen med ungefär tolv kilometer kvar av loppet så hör jag det välbekanta ljudet av en skoter som kommer. Jag vänder mig om och ser att damtäten med Astrid Øyre Slind kommer med ett tåg av åkare. Dom passerar mig som om vi skulle ha mötts och damstryk för andra gången i Vasaloppet var ett faktum. Bara att acceptera faktum att dom är väldigt duktiga och att jag helt enkelt inte är bättre. 

Moroten den sista biten av loppet var att klara under fyra timmar och att bli topp-100, vilket jag klarade. Tre gånger under fyra timmar har jag blivit och tio gånger under hundra. Det är väl ändå inte helt förkastligt. 

I mål kom jag först som nummer 86, men efter en vad det verkar diskning så blev jag 85:a. Jag såg på TV-sändningen efteråt när vinnaren Andreas Nygaard bröt staven och fick en ny av sin temkamrat Joar Thele. Joar gjorde enligt mig en rad skateskär därefter när han försökte få tag i en ny stav. Det känns lite som att juryn ser på förseelser genom olika ögon beroende på personer/team. Nåväl, orkar inte lägga energi på det, vet ju själv att det kan vara lätt hänt i liknande situationer och att det inte direkt är något man tjänar på. 

Med ett antal timmars betänketid så känner jag mig ändå ganska nöjd med insatsen som jag skrev om här. Jag gjorde det jag kunde, spände bågen i början och visade att jag fortsatt kan åka ganska fort. Nivån blir ju allt högre både i Vasaloppet och på långloppen. Skidorna och materialet blir allt bättre. Min teori är att framförallt Fischer med deras DP sprint håller en väldigt hög nivå och att det är lätt att hitta ett bra par. Den renodlade stakningen är lättare att lära sig än att åka vanlig klassisk skidåkning.  Jag tänker också att många fler haft större möjligheter till mer träning med Corona och kanske jobb hemma. Kanske greppar jag efter halmstrån här, eller så är jag något på spåren. Jag är dock ganska så säker på att jag inte blivit sämre själv, vilket min träningsbakgrund och mina mätbara träningspass bevittnar om. Väljer jag bara att fortsätta göra jobbet så finns det absolut möjlighet till att fortsätta utvecklas. Som det känns nu så vill jag det också! 

Min placeringsrad i Vasaloppet är nu: 

2010 - 63:a

2011 - 78:a

2012 - 86:a 

2013 - 74:a

2014 - 92:a

2015 - 48:a

2016 - 73:a

2017 - 104:a

2018 - DNS, hjärtmuskelinflammation 

2019 - 83:a

2020 - 117:e

2021 - 81:a

2022 - 85:a

Nu efteråt infinner sig som alltid en tomhet i skallen. Även om jag ofta ganska lätt kan träna på bra utan mål så blir Vasaloppet ett antiklimax och det kan vara svårt att börja om. Jag blir helt enkelt Vasaloppsbakis™. Men jag tar en dag i taget, tränar det jag är sugen på denna veckan och ser sen om jag hittar något lämpligt lopp att köra under den sista delen av säsongen. 

Några spretiga tisdagsrader

Alfons, allt som oftast glad som en speleman!

Hej på er. 

En smågrå tisdag och den första mars. Vasaloppet närmar sig med stormsteg, skräckblandad förtjusning. På söndag blir det min tolfte start i loppet. Spelar ingen roll hur många lopp jag gjort, nervositeten är ändå stor när loppet närmar sig. Det är bara att försöka göra det bästa av situationen och göra så gott man kan. Det blir nog bra till slut ändå! 

På torsdag är planen att åka upp till Oxberg för den sista smörjelsen, eller var det kanske de sista förberedelserna..?! Det finns inte någon som har möjlighet att ordna en hyrbil för mig att använda i helgen? Det skär i mig ända in i själen att använda min Benz, den ska stå på parkeringen och glänsa helst, där gör den sig som allra bäst. Hade varit uppskattat! 

Idag är det vilodag på schemat, väldigt skönt. Men för att inte tappa all studs i kroppen så ska jag bjuda mig själv på en liten promenad i pissvädret. 

Ni får ha en fin tisdag!

Lite siffror från gårdagens Vasaloppstur, med mera

Hej på er!

Spana in bilderna ovan. En nytvättad Benz är som balsam för min själ - Avfettning, tvätt, torkning, flytande snabbvax, nytankad (som en käftsmäll varje gång, men jag tankar så fort den gått ner ett sträck på mätaren, blir "billigare" inbillar jag mig), torkade instrumentpaneler och så vidare. Sedan smyga hem på småvägar från tvätten, för att undvika att den blir skitig igen, ställa den på parkeringen och sätta i laddaren. När detta är fixat mår jag som allra bäst! Det sägs ju att psykopater är pedantiska, jag fattar inte vad dom menar.. 

Idag har vi måndag igen, solen lyser och våren står för dörren. Lagom skönt trött i kroppen från gårdagens tur längs Vasaloppsspåret med min bror. Tycker det är skoj att få åka spåret innan för att känna på atmosfären med mera. Jag tog några mellantider för skojs skull, så här har ni lite siffror:

Varv 1: Startbacken, från botten till toppen

Varv 2: Toppen av startbacken till Smågan

Varv 3: Smågan till Mångsbodarna

Varv 4: Mångsbodarna till Risberg

Varv 5: Risberg till Evertsberg

Varv 6: Risberg till Oxberg

Varv 7: Oxberg till Hökberg

Varv 8: Hökberg till botten av utförskörningen efter Hökberg

När det kommer till träningsplanen för resten av veckan så ser den ut ungefär som följer:

Måndag: lätt jogg 30-40 min

Tisdag: vila

Onsdag: stakintervaller tröskel, typ 4x5 min

Torsdag: lätt skidåkning + skidtester

Fredag: lätt skidåkning, ev 5 min 10"-20" + skidtester

Lördag: lätt skidåkning + skidtester

Söndag: Vasaloppet

_____

Idag fick jag ett nytt meddelande från Rocker att en ytterligare person hade skaffat Rocker-kortet och följt alla instruktioner. Personen får då 500 kronor insatt på kortet, samtidigt som jag får 250 kronor och 0,5% ytterligare i cashback på allt jag handlar! Såhär ser det ut nu för mig: 

Inte fy skam med både ett gratis kort, och dessutom en utbetald cashback direkt in på kortet varje månad. Att inte fler tagit detta erbjudande är för mig en gåta. Använd denna länken och följ instruktionerna, så kan ni sen i er tur få med andra personer så att även ni för högre cashback!

Givetvis måste jag återigen pusha för att ni ska nyta mobiloperatör till Fello också med denna länken, i erhåller då en extra månad till halva priset! 

Och så var det tisdag igen

Hej. 

Ovan har ni fyra bilder från söndagens Bessemerlopp. Äntligen ett lopp där kroppen ville spela på lag igen, efter en ganska seg inledning på säsongen med en känsla av att det fanns mer att ge. Så nu vet jag i alla fall att jag fortsatt kan och jag lär ju inte kunna lägga av än på ett tag.. 

Igår och även idag så har jag vila från träning. Skönt att få låta kroppen återhämta sig. De två senaste veckorna så har jag kört 13,30h (213 km) och 11,55h (189 km), enligt min Garmin, alltså något mer än vanliga ”säsongsveckor”. Nu ska jag ta det lite lugnare fram till Vasaloppet och försöka hålla den formen som nu verkar ha kommit. 

I söndags när jag kom hem så hade jag fått en chokladask lämnad utanför dörren hos mig som tack för hjälpen med den sjuke:

Kul med uppskattning och det känns bra att hjälpa personer i nöd. 

Livet i övrigt är väl sådär trist som vanligt, inga höga toppar eller djupa dalar. Mer likgiltigt och smått hopplöst. Vet inte hur det blir med jobb efter skolavslutningen. Jag hade gärna bytt till något annat, men risken blir väl att jag blir tvungen att jobba mer då, något jag inte direkt är sugen på heller. 

Min aktieportfölj är så jävla rövknu**ad så jag har gett upp även där. Kul att ha halverat den från toppen förra året, lär nog aldrig komma tillbaka dit. Men jag kommer kriga på och göra det jag kan ändå. Alla priser och kostnader går upp, medan lönen stampar på samma. Igår fick jag en ny högre kostnad på min personförsäkring hos moderna, på 30 kronor per månad, ringde upp och skällde ut dom. Sa att jag ville ha det allra billigaste alternativet då jag ändå aldrig nyttjar försäkringar. Det landade på att jag istället fick 30 kronor billigare premie från det tidigare priset. Det gäller att vara på tå överallt om man ska hålla sig flytande från alla gamar. 

Ni måste fixa Rocker-kortet också med denna länk. Så ni får ett gratis kort och 500 kronor insatt att handla för. Samtidigt som jag får 250 kronor och 0,5% extra cashback. Behöver varenda krona jag kan få nu i dessa rejält dåliga tider. Ni kan sen värva folk så att ni får högre cashback och 250 kronor per person. Detta är inget samarbete, utan bara en bra deal. Snälla hjälp mig med detta, tack! 

Passa på att byta operatör till Fello också med denna länk, så får du både välja välkomsterbjudande och en extra månad till halva priset. Telias nät till ett betydligt bättre pris än hos just Telia! 

Denna dag bjuder på jobb först, sedan hämta hem Alfons på dagiset, laga mat och mysa med honom. Inte så mycket mer planerat än så. Hoppas ni får en fin dag!

Ringde 112 två gånger igår.

Hej på er. 

Igår efter träningen så lagade jag min sedvanliga middagsgryta som räcker till sju kvällar. Efter det så ska jag gå ut för att slänga soporna i det närliggande soprummet. I porten möter jag bostadsrättförenings ordförande och en till person i porten, de fråga om jag sett min granne idag, vilket jag inte gjort. Grannen är 80 år och jag har en tid tänkt att han inte mår helt hundra av olika anledningar. 

Jag sitter sen i soffan och spinner iväg på en massa olika idéer om vad som kan ha hänt. Råkar hamna på Flashback där jag läser en ny tråd om en person som hittat sin granne avliden, det gör ju inte mig direkt tryggare. 

I samma veva så ser jag på Instagram ett inlägg som blivit viralt om en 12-årig pojke i USA som tagit livet av sig på grund av mobbare och att han syster/systrar hittat honom i sitt rum. Det tog så hårt på mig och jag blev så ledsen att jag fällde några tårar där i min ensamhet. Usch vilken grym värld. 

När det var dags för läggning så hör jag hur det rasslar någonstans. Jag tittar ut genom kikhålet i ytterdörren och ser den 80-årige grannen ståendes i bara kalsongerna. Han öppnar och stänger dörren i flera minuter. Jag vågar inte göra annat än att bara titta. Efter vad som känns som en evighet så går personen ut i bara kalsongerna, rådvill så funderar jag en tid innan jag till slut bestämmer mig för att ringa 112. 

Jag får prata med polisen en stund som ställer en massa frågor. Jag klär på mig och beger mig ut för att leta efter personen. Ganska snabbt så hittar jag denne och en Securitas-vakt som stannat vid personen i fråga. Vi står vid en garageslinga utanför vad jag tror är grannens egen port där denne har sin bil. Personen är väldigt svår att få kontakt med, vet inte om hen heller förstår vad vi säger. 

Efter en tid så har vi fått någon form av kontakt och vi förmår personen att börja gå tillbaka de cirka 150-200 meterna till lägenheten igen. Personen kan gå ganska obehindrat, men precis vid porten faller hen nästan ihop. Vi kommer in i trappuppgången (tur att jag hade min tagg så vi kom in, personen hade inte med sig nycklar), huvudpersonen sätter sig i trappan och verkar än mer okontaktbar samtidigt som denne börjar hulka. Jag och Securitas-vakten ser att det blöder från skrevet på grannen, så jag bestämmer mig för att åter ringa 112 för att få tag i en ambulans. 

Vi får in personen i dennes lägenhet och medan vakten hjälper personen att få på sig kläder så pratar jag med ambulansen som är på väg. Grannen försöker stänga dörren några gånger, men vi försöker förklara att ambulansen kommer för att hjälpa. När sedan ambulansen kommer så förklarar jag snabbt läget och sjukvårdarna tar över. 

Jag går in i min lägenhet och tänker lägga mig för andra gången, men jag har svårt att släppa det helt. Efter en tid så går sjukvårdarna ut ensamma, jag bestämmer mig då för att höra med dom hur det gått. Personen ville ej åka med dom och de kunde inte tvinga honom. I samma veva så är grannen på väg ut ytterligare en gång, så dom går åter till honom för att försöka få med honom i ambulansen, vilket dom till slut lyckas med. 

När klockan börjar närma sig 02 så åker ambulansen iväg med den gamle grannen och jag kommer äntligen i säng. Usch vilken obehaglig upplevelse. Jag blev märkbart tagen av detta och tyckte det var ganska läskigt. Men vad det verkar nu så har personen i fråga fått hjälp i alla fall, så det känns bra. 

En annan grej som påverkade mig i veckan (vill inte skriva alltför mycket om situationen) var när jag råkade överhöra en elevs mobilsamtal med en nära anhörig + en till person som verkade ha tagit andra betydligt starkare preparat än Ipren och Fun light. Klockan var tidig förmiddag dessutom. Det var både fula ord och väldigt konstiga ljud. Usch. Inte undra på att vissa personer mår dåligt eller agerar konstigt när man har otroligt speciella eller konstiga hemförhållanden. 

Det verkar som att jag har en förmåga att ofta hamna mitt i skottgluggen för händelser. Som att jag drar till mig en massa dåligheter. Önskar att jag istället kunde få uppleva positiva saker och fått en sambo att dela livet med. Men det verkar ju aldrig kunna hända mig. 

Ta hand om er, försök hjälp andra och ge fan i att mobbas! Jag kanske verkar hård, elak, bitter och fylld av självhat. Men barn som är elaka emot andra barn är bland det värsta jag vet! Kanske är det ett gammalt dåligt samvete som lever kvar från när jag gick i mellanstadiet och inte alltid var så snäll emot andra klasskamrater. 

Kände bara att jag behövde skriva av mig lite, som en form av dagbok för att lätta på trycket en aning. 

Ha en fin fredag!

Tisdagsuppdatering (på en måndag) och 500 kronor gratis

Skruvar på nya trugor på mina stavar

Hej på er. 

Igår så tränade jag ett fint långpass, tvättade och tankade bilen, tvättade kläder, städade och lite andra tråkiga vardagssysslor. Bra dag ändå. 

Denna dag vaknar jag upp till 1-2 plusgrader och snöblandat regn. Lite trist väder med andra ord. Planen med träning idag är ett kortare skierg-pass och styrka. Jag får också hem Alfons igen, tjoho! 

Jag är fortsatt en aning konfunderad kring varför jag inte riktigt presterar som jag vill. Eller kanske jag presterar på samma nivå, men att många åkare runtomkring har höjt sig, det är ju inte helt osannolikt heller. Kanske har jag blivit mer sliten och påverkad än vad jag tror efter en småtuff period över hösten och vintern där jag känt mig sådär mentalt. Kanske släpper det och blir bättre. Den som lever får se. Det jag mest sliter med på loppen är snabbheten i starten, maxfart, ryck/fartökningar, korta brantbackar och kanske även syreupptaget/kapaciteten. Vad det beror på är som sagt svårt att sia om. 

Under förra veckan både torsdag och fredag så hade jag ett nästan helt igenom gott humör i alla fall, det är värt att uppmärksamma och vara glad över. Det var längesedan sist det inträffade. Hoppas på fler sådana dagar! 

Det är skönt att våren är i antågande, dagarna blir längre och solen syns lite oftare. Bara att njuta. Vi får se vart livet tar mig efter skolavslutningen i juni. Blir det en ny inriktning vad gäller jobb? Vi får se, har inget på gång nu i alla fall. Men det hade kanske varit välbehövligt, även om det är skönt med kortare dagar i skolans värld. 

_____

Förra veckan fick jag ett mail om att någon skaffat Fello med min länk, bättre deal för den personen och en gratismånad för mig. Passa på ni också! Bästa priset på Sveriges bästa mottagning (Telias nät). 

Jag vill åter pusha för att ni ska skaffa Rocker-kortet med denna länk. Följ instruktionerna där och ni får 500 kronor gratis insatt på kortet. Ni har ett gratis kort (både fysiskt och digitalt med Apple Pay, eller Samsung pay) med cashback på, får ni folk som skaffar kortet med er länk så får ni 250 kronor och 0,5% extra i cashback. Hur grymt som helt tycker jag. Detta är inget samarbete med Rocker, utan jag tycker dealen är bra och använder kortet själv dagligen, har slutat använda mitt OKQ8-Visa då dessa villkor är ännu bättre. Så fixa detta nu, 500 kronor för några minuters ”jobb” och ni hjälper mig med 250 kronor och 0,5% extra cashback. Tack!

Negativt

Hej! 

Han är så otroligt snäll och godhjärtad min fina Alfons. Det är väldigt sällan något gnäll på honom. Han är oerhört inkännande, omtänksam, enkel och fin på alla sätt. Jag önskar att jag själv hade ett sådant lätt och positivt synsätt på livet som denna lilla man.  Men livet har ju satt sina spår i en, på gott och ont. Som Melissa Horn sjunger:

”Den som bränt sig på elden
Blåser fastän det är kallt
Den som blivit skrämd en gång
Kan känna oro inför allt”

Hon har en förmåga att sätta ord på känslor.

Jag har idag lämnat Alfons på dagis och därefter mig tagit till jobbet med hjälp av min velociped. Känslan i stort i livet är av någon anledning nattsvart. Inte mycket som är, eller känns positivt. Kanske är jag deprimerad? Eller så är jag nära väggen? Eller så är det något annat som spökar? Den enda lilla positiva saken idag är att jag äntligen får tillbaka min kära Garmin 945, efter nästan två veckor utan den. Skönt med en ny enhet igen. Nu är det bara pulsbandet som behöver bytas ut, men dom är så sjukt sega att svara på mail, lallare. 

Mitt största innehav Evolution lämnade en rapport idag som var inline med estimaten. Men marknaden pissar som vanligt på kursen. Utfattig redan innan, så det gör inte så mycket, låt allt rasa ännu mer. Har gett upp tanken om en vändning. Det är piss som allt annat i livet. 

Jag vet inte hur jag ska komma på bättre humör igen. Men jag måste ju försöka göra ändringar och blicka framåt. Att vara ute på tävlingar med folk jag gillar får mig ju att må bra. Att vara på jobbet där det är en massa skrik och högljudda personer får mig att må dåligt. Jag är otroligt känslig för ljud, det skär rakt in i själen på mig och det känns som jag ska explodera av ilska. 

Oerhört känslig för stress är jag också. Efter säsongen får det bli en månad helt utan träning i ett försök att läka mig inifrån. 

Det är väl som mörkast innan det vänder och blir ljusare. Får försöka ta fasta på det bara och härda ut. 

Ett gäng osammanhängande tankar från en hjärna som är lika osammanhängande.