6 x 6’ (är 36), stakintervaller

Ute och cruisar i min vräkiga Swix-tröja. 

Nej men hallå!

Tre timmar tog det idag, från att jag slutat jobbet till att jag med möda masade mig ut på träning. Under de tre timmarna så har jag i princip bara legat i soffan, trött och sliten. Känt mig onödigt stressad denna vecka, trots att jag inte behöver vara det, så det var välbehövligt med lugn och ro i soffan. 

Träningspasset sen blev väl inget märkvärdigt alls, inget dåligt heller. Jag värmde upp i en dryg halvtimme. Åkte ut mot riksväg 293 och körde mina intervaller genom Vallmora, ut vid Smedsbo och resten längs cykelbanan mellan Falun och Borlänge. 

Som rubriken skvallrar om så körde jag 6 x 6 minuter. Vilan mellan intervallerna var 2 minuter lugn åkning. Kändes helt okej, betydligt bättre än hur jag kände mig innan träningen! 

Avslutade med en halvtimmes avåkning. Fick in två timmar och 37 kilometer. Hemma så körde jag sedan några TRX-övningar också.

ICA-kassar under ögonen

Ibland efter mina träningspass så kan jag bara bli sittandes hemma i lägenheten under en lång stund. Igår var en sådan dag, jag var oförmögen att fixa mat, duscha och så vidare. Jag var inte speciellt trött, less eller liknande. Det är mest att det bara är en skön stund att koppla av. Ingen idé att försöka lägga någon värdering i det, bara att acceptera att det är så. Skönt ändå att ta det lugnt efter en hektisk dag och det är ju ingen som blir påverkad av det när jag är ensam hemma. 

Inatt lyckades jag ändå sova cirka 7,5 timmar. Så jag var lite bättre på att lägga mig i tid igår. Jag är ändå sjukt trött när jag vaknar och påsarna jag har under ögonen är groteska. En fördel med det är ju att jag skulle kunna använda dom till att bära hem maten med efter att jag handlat i affären och på så sätt slippa betala 6-7 kronor för affärernas högt beskattade påsar. Gäller att hitta fördelar i allt! 

För att få ihop träningsschemat och planeringen där så tänkte jag köra någon form av stakintervaller i eftermiddag. Nästa vecka är ju tanken att köra en ny vecka med fyra intervallpass, så då vill jag ha någon dag extra med vila från intervaller. Hoppas kroppen är lite mer på tå än den var under sprängningen i onsdags.  

Planerna för helgen är att hämta hem Boris imorgon, träna och så följa med mina föräldrar till stugan för att plocka i ordning inför vintern. 

Vi hörs senare!

Städning och flyttstädning

Hejsan mina bloggläsare!

Jag kom att tänka på det här med städning och hemhjälp häromdagen när jag för vilken gång i ordningen bara den veckan dammsög golvet, torkade alla ytor och så vidare. Speciellt nu för mig  som har både en liten son på 3 år och även en hund. Så blir det väldigt skitigt, väldigt snabbt. Det är ett rejält springande överallt i lägenheten för dessa busar. Detta gör golvet allt annat än rent och nystädat. 

Fick jag välja på att ha hemstäd hos mig, från exempelvis företaget Hemmiljö som bland annat sysslar med flyttstädning inom Stockholm så skulle jag vilja ha städning en gång i veckan. Hellre det än en större städning mer sällan. Min taktik vid städning i hemmet är nämligen att städa lite mindre noggrant, lite mer ofta. För att underhållsstäda liksom. Tycker det fungerar bra för det mesta, sen får man slå till med en större städning emellanåt!

För ett antal år sedan så jobbade jag själv på ett städföretag, där lärde jag mig faktiskt mycket om just städning och dessutom så lärde jag mig att putsa fönster. Det är jag väldigt tacksam över och det är ju alltid bra att kunna!

Hur gör ni och hur vill ni ha?

Historian om den legendariske skidåkaren Per Elofsson

Visa det här inlägget på Instagram

Tiden går fort när man har roligt! För 16år sedan tog jag mitt första VM guld, nu är jag tillbaka igen på samma härliga arena som Sverige genom åren skördat många minnesvärda och stora framgångar och jag tror vi redan idag får se fler Svenskar bygga vidare på den traditionen! Skid VM 2017 i Lahtis kan starta👊!

Ett inlägg delat av Per Elofsson (@perelofsson) 22 Feb 2017 kl. 11:42 PST

Det är lätt för atleter att falla i glömska. En hel nation kan följa deras öde, glädjas med deras triumfer, bli nedslagna av deras nedgångar. När karriären är över försvinner kan detta snabbt. De fyllda arenorna skanderar nu andras namn, följer deras kamp för ära. En som fick uppleva detta är Per Elofsson, Röbäck-sonen som kom från ingenstans och blev namnet på mångas läppar runt om i Sverige. Han blev Sveriges skidkonung i början av 2000-talet, en titel som därefter ändrades.

Per Elofsson var för många ett relativt okänt namn i slutet av 90-talet. En världscup-tävling 1998 i Finland blev hans genombrott, då en 21-årig Elofsson knep förstaplatsen framför legendaren Bjørn Dæhlie. Det sägs ha varit en chock för tittarna men inte en slump. Han följde upp segern med att dagen därefter vara med och leda Sverige till en seger i stafetten. Genombrottet var ett faktum.

Framgångerna på världscupen

Han vann den totala världscupen 2000/2001. På andra plats kom Johann Mühlegg. Elofssons världscup-seger var den första svenska triumfen sedan Gunde Svan som vann under år 1988/1989. De svenska framgångarna hade med andra ord lyst med sin frånvaro under mer än ett decennium innan Elofsson slog till. Inför den nästa världscupen är oddsen högre för våra norska grannar. 1.35 i odds, enligt Betsson för Henrik Kristoffersen och 34.00 för Kjetil Jansrud. För tilfället är det tyst på den svenska sidan.

Källa: Per Elofsson på Svenska Idrottsgalan 2014." av Frankie Fouganthin (CC BY-SA 4.0)

Elofsson nöjde sig inte med att bara ta hem segern i världcupen, utan hade ytterligare en succésäsong 2001/2002. Han vann världscupen på nytt, utöver att ta två individuella VM-guld 2001 i Lahtis, samt en silvermedalj i stafetten.  Det nalkades nu OS i Salt Lake City 2002. Elofsson gick in som favorit i herrarnas 30 km masstart. En masstart som bevittnades av oerhört många svenskar, både hemma i tv-sofforna och på plats. Mühlegg satte ett frenetiskt tempo inledningsvis vilket noterades av expertkommentatorn, Jonas Karlsson.

 - "Kan Mühlegg verkligen köra så hårt utan att dom orkar hänga på?"

Elofsson var en av få som försökte att hänga med i Mühleggs tempo, som for fram som en furie i skidspåren. Han orkade till slut inte längre, utan valde att avbryta loppet efter halva distansen. 

Detta var dessvärre sista gången vi fick se Per Elofsson i sitt essé ute i spåren. Han vann förvisso ett VM-guld i Val di Fiemme året efter, men valde kort därefter att lägga ner karriären, blott 28 år gammal.  Det som skedde under mästerskapet i Salt Lake City blev för mycket för Sveriges skidkonung.

Mästarnas Mästare

Som den sanna mästare Per Elofsson är så blev dock inte detta slutet på hans framgångar än skidåkning. Vi har bland annat fått honom som expertkommentator i SVT och när den första säsongen av "Mästarnas Mästare" avgjordes så gjorde Per Elofsson i slutändan det han är bäst på. Mästarnas Mästare är ett program där tidigare svenska stjärnor inom sportens värld möter varandra i olika grenar. Det är till slut bara en deltagare kvar, mästarnas mästare. Elofsson tog hem slutsegern och fick än en gång ställa sig högst upp på prispallen.

En gång en konung, alltid en konung. 

 

Passen tar aldrig slut - stakade av en spets

Körde 10 stakimpulser under passet, på den sista drog jag av spetsen  Kanske finns lite tryck där ändå? Eller så var den slut. 

Godkväll. 

Hem från jobbet, stressa i mig mellanmål, hetsa på mig träningskläder och kasta mig ut på träning som en besatt. Man kan nästan tro att jag suktar efter träningen likt en missbrukare efter droger. Men så illa är det inte, jag är nog egentligen den raka motsatsen, fast på något sätt lyckas jag tvinga mig själv ut på pass efter pass. Sjukt egentligen. De här eftermiddagspassen efter jobbet blir allt jobbigare i takt med att hösten tar ett allt stadigare grepp om oss. Jag tycker det är sjukt jobbigt om jag ska vara ärlig, framförallt mentalt. Men vill man hålla sig i slank och försöka uppbringa någon slags form till vintern så krävs det ju en insats. Så det är väl bara att gilla läget och fortsätta. 

Dagens pass blev 2,30 timmar (40,6 km, 575 höjdmeter) klassisk åkning på swenor 4. Ett sådant pass en förmiddag mitt i sommaren flyger fram. På dagar som denna med lätt regn och våt asfalt så tycks det aldrig ta slut. Än mer trist blir det nu när jag inte kan springa, de enda alternativen är stakning eller klassiskt och så skierg förstås. Men jag ska försöka mig på att springa nästa vecka tror jag. Vi får se. 

Jag åkte i princip bara uppe i Skräddarbacken för att få fina backar att försöka sträcka ut i diagonalen.

Nej, nu har jag inte tid att dravla här mer. Måste väl laga middag antar jag, den lär väl inte laga sig själv är jag rädd. 

Fotproblem, ungkarl och dagen

Lika pigg som jag ser ut 

Tjena!

Ja, det gick ju sådär med att lägga mig i tid igår. Jag fastnar vid saker och tiden går. En riktig tidstjuv är ju min rehabilitering av kroppen. Jag rullar, trycker, bänder, vrider och så vidare. Fötter, underben, lår, höfter och rygg får smaka på foamrollern, bandybollen och massagepistolen. Förhoppningsvis kan jag räta till mitt löparknä och även försöka få bukt på mina fotproblem med bland annat en hallux valgus som spökar. Många problem blir det, åldern och träningen i många år har satt sina spår. Men jag tänker att fotproblemen kan göra så att i princip hela kroppen blir sned, vilket gör att skador kan uppkomma överallt. Så det kan ju vara viktigt både nu för idrotten, men också för kommande år i det vanliga livet. Jag ska fixa nya ortopediska sulor, men jag tror det även är viktig att träna upp och massera fotens muskler. Finns en uppsjö att läsa i ämnet på nätet för den som är intresserad. 

Idag ska jag som vanligt avsätta några timmar på jobbet, sedan så blir det ett lättare distanspass på rullskidorna. Det rullar på helt enkelt. På kvällen blir det väl som vanligt middag vid TV:n i min ensamhet. Just nu är jag inne i en period där jag tycker det är skönt att vara ensam. Jag trivs hyfsat igen med livet. Men samtidigt har jag ju en liten önskan om att skaffa en partner och förhoppningsvis få ett till barn någon gång. Men just nu så känner jag att jag inte har tiden eller orken för att lägga ner det som krävs. Jag tänker att blir det så blir det. Det lär väl lösa sig på ett eller annat sätt. 

Trevlig torsdag på er!

Sprängde mig sönder och samman

Hejsan. 

Det tog några timmar från att jag slutade jobbet tills jag började träna. Våndades. Var riktigt trött och osugen. Den dåliga sömnen från de senaste dagarna gjorde sig nog påmind. Till slut kom jag i alla fall igång, efter mycket om och men. 

Planen var: 10 - 9 - 8 - 7 - 6 - 5 - 4 - 3 - 2 - 1 minut, med 1 minuts vila. Motstånd 8. Det lyckades jag med åtminstone. Men jag hade en ytterligare plan om att starta på 1,51 min/500m och sänka en sekund per intervall. Jag klarade av det i fyra intervaller, sedan var det tack och godnatt. På de återstående intervallerna hade jag fullt upp att hålla 1,52-1,54.. Bra där. 

Känslan var ändå okej på de första 2-3, men sedan packade jag ihop fullständigt. Jag hade galet hög puls enligt min kära Garmin till en början, sedan blev jag syratung och tappade både fart och puls. Nåväl, jag fick ändå ett bra pass! Med uppvärmning och nedvarvning så fick jag in 90 minuter tuff träning. 

Hoppas på piggare kropp imorgon!

Breakdance och tom lägenhet

”Jag gör lite breakdance pappa!”

Hej. 

Gårdagen gick bra, allt flöt på fint, skönt! Alla inblandade var glada och pigga. Jag har dock blivit dålig på att lägga mig i tid, vilket jag får sota för varje morgon när mina ögon vill fortsätta stirra in i ögonlocken. Men jag håller på i timmar med att rulla över mina onda ben, fötter och så vidare. Så det tar ju en del tid i anspråk, minst sagt. Får se om det ger något resultat snart!

Idag har jag lämnat Alfons på dagis igen och vi ses först på söndag. Lite jobbigt, speciellt när han blir så ledsen och säger: ”du behöver inte jobba pappa, var med mig istället!”. Efter lämningen av prinsen så lämnade jag grisen Boris till hans hundvakt. Så nu är det en tom lägenhet jag kommer hem till i eftermiddag. 

Efter gårdagens vilodag så är det åter dags för träning igen. Just nu är jag bara trött och all form av fysisk aktivitet känns avlägsen. Men får jag bara komma in i dagen så brukar det bara rulla på sen. Tanken är någon form av intervaller, det lutar åt skierg!

Ha en fin dag!

Kalla & bragden i Sotji 2014

 

Källa: "Ebba Andersson, Frida Karlsson, Charlotte Kalla och Stina Nilsson efter stafettsegern i VM 2019" av Granada (CC BY-SA 4.0)

Vissa ögonblick inom sportens värld etsar sig förevigt fast i minnet. Var man befann sig när det hände, vilka som var med, hur glädjen spratt i hela kroppen. Vare sig det gäller Sveriges VM-brons 1994, bragdvändningen mot Finland i ishockey-VM 2003, Stefan Holms OS-guld i Aten 2004 eller Charlotte Kallas makalösa upphämtning i Sotji 2014. Våra minnen beror givetvis ofta på hur stort intresse man har för sporten, men vissa berör oavsett. När det gäller stafetten i Sotji 2014 är det ett sådant minne som alla skidintresserade alltid kommer att minnas med ett leende på läpparna.

Damernas 4x5 km stafett har historiskt sett inte varit en stark gren för Sverige. Innan OS i Sotji 2014 togs den senaste medaljen i samma gren 1968 under OS i Grenoble. Inför denna upplaga var Norge storfavoriter och frågan var snarare vilka som skulle knipa silver/bronspengen. Den norska uppsättningen med Heidi Weng, Therese Johaug, Astrid Uhrenholdt Jacobsen och Marit Björgen kändes ostoppbara. Det skulle dock sluta med fiasko för våra grannar i väst. 

Ida Ingemarsdotter gav Sverige en bra start efter den första sträckan och låg då trea, strax bakom Tjeckien och Ryssland. Emma Wikén följde upp detta med en strålande sträcka och gav Sverige ledningen, tätt före Finland och Tyskland. Den tredje sträckan blev desto tuffare för Sverige, då Anna Haag inte kunde hänga med i Kerttu Niskanen och Claudia Nystads tempo. Hon lämnade över till Charlotte Kalla med inte mindre än 25 sekunder upp till den ledande finska/tyska duon. En utmaning som då kändes omänsklig att kunna ta sig an.

Charlotte Kalla har varit aktiv på proffstouren sedan 2006. Hon kanske inte längre är på sin absoluta topp, men är fortsatt en stor atlet som inspirerat många andra svenskor. Sett till odds online ger hon 200,00 i odds att vinna den kommande världscupen, samtidigt som storfavoriten Therese Johaug ger 1,27. Ett odds som hade känts osannolikt om vi skruvar tillbaka datumet igen till 15 februari 2014 i Sotji.

Källa: "FIS Nordic Wolrd Ski Championships Seefeld 2019 - Medal Ceremony at the Medal Plaza. Picture shows Charlotte Kalla (SWE)" av Granada (CC BY-SA 4.0)

25 sekunder ska vara snudd på omöjligt att ta igen, även om man heter Charlotte Kalla. När hon begav sig ut på den sista sträckan kommenterade expertkommentatorn Emelie Öhrstig uppgiften som Kalla hade framför sig.

 - "Kalla är på jakt så klart, men det är en tuff uppgift det här."

När den första tidtagningen för Kalla klockas efter 1,7 kilometer så är hon 18 sekunder efter. En omedelbar pulshöjare nu när hon fått upp vittring på Lähteenmäki och Hermann. När halva sträckan är avklarad så har hon knaprat in ytterligare 5 sekunder. Det dröjer till den sista stora nedförsbacken innan stadion som hon har kontakt, vilket nu fått folket hemma i tv-sofforna att ställa sig upp av nervositet. Lähteenmäki har ledningen inför den sista kurvan, men släpper innerspåret till Kalla. En lucka som är alldeles för stor för att inte utnytta uppstår och Charlotte Kalla från Tärendö kan segla förbi både Hermann och Lähteenmäki på upploppet. Bragden är ett faktum.

Detta är en bragd som är svår att beskriva i text, utan måste bevittnas. Även om den rullat i repris flera gånger sedan dess så är det alltid ett klipp som ger en rysningar att se. Guld till Sverige och sedermera även Bragdguldet till det svenska stafettlaget. En stark insats överlag, men inget annat än en övermänsklig prestation av Charlotte Kalla den där dagen i februari 2014.

Veckans värsta dag

Toa-selfie med ”Borken”

Nu är den här, veckans värsta(/längsta) dag. Inte ens vila från träning kan väga upp det. Full sula från 06,30 till 17,30-18. Nu vet jag kanske att många andra föräldrar har så varje dag, minst. Men det är stressigt för en slashas som mig. 

- Uppstigning 06,30

- Påklädning, ge Boris mat, fixa oss i ordning för dagen

- Skjutsa Alfons till dagis 07,30

- Cykla en tur med Boris 

- Jobb 8,30-17,00 (hem på rasten för att rasta Boris) 

- Cykla till dagis för att hämta Alfons efter jobbet 

- Hemma kring 18, rasta Boris, laga mat till Alfons, lägga Alfons, äta själv och komma till ro

Det kanske inte ser så stressigt eller tungt ut. Men för mig är det kämpiga dagar, även för den stackars Alfons som tvingas vara på dagis i nästan ett halvt dygn. De sista två timmarna av jobbet är oftast möten och diskussioner, egentligen saker som kanske inte berör mig riktigt. Men jag behöver ju göra mina timmar för att få ihop anställningen. Så det är väl bara att göra som med allt annat i livet: kämpa. 

Så då vet ni ungefär vad jag har att göra idag. Vilar som ovan nämnt från träningen också. Min trötta och halvtrasiga kropp behöver återhämtningen. Det är lätt att stirra sig blind på timmarna och tänka att man inte tränar så mycket. Nu blir det kanske 10-15 timmar i veckan. Men det gäller ju att tänka på totalbelastningen också. Jag har ju inte riktigt samma möjligheter med riktig vila mellan träningspassen. 

_____

Igår så fixade vi en sak som har tyngt mig länge: oljebyte (plus oljefilter och bränslefilter) i bilen. Det var skönt att få det avklarat! Jag var även med och skruvade en del själv. Bra att lära sig en sådan sak. 

Vi hörs kamrater!