Passen tar aldrig slut - stakade av en spets

Körde 10 stakimpulser under passet, på den sista drog jag av spetsen  Kanske finns lite tryck där ändå? Eller så var den slut. 

Godkväll. 

Hem från jobbet, stressa i mig mellanmål, hetsa på mig träningskläder och kasta mig ut på träning som en besatt. Man kan nästan tro att jag suktar efter träningen likt en missbrukare efter droger. Men så illa är det inte, jag är nog egentligen den raka motsatsen, fast på något sätt lyckas jag tvinga mig själv ut på pass efter pass. Sjukt egentligen. De här eftermiddagspassen efter jobbet blir allt jobbigare i takt med att hösten tar ett allt stadigare grepp om oss. Jag tycker det är sjukt jobbigt om jag ska vara ärlig, framförallt mentalt. Men vill man hålla sig i slank och försöka uppbringa någon slags form till vintern så krävs det ju en insats. Så det är väl bara att gilla läget och fortsätta. 

Dagens pass blev 2,30 timmar (40,6 km, 575 höjdmeter) klassisk åkning på swenor 4. Ett sådant pass en förmiddag mitt i sommaren flyger fram. På dagar som denna med lätt regn och våt asfalt så tycks det aldrig ta slut. Än mer trist blir det nu när jag inte kan springa, de enda alternativen är stakning eller klassiskt och så skierg förstås. Men jag ska försöka mig på att springa nästa vecka tror jag. Vi får se. 

Jag åkte i princip bara uppe i Skräddarbacken för att få fina backar att försöka sträcka ut i diagonalen.

Nej, nu har jag inte tid att dravla här mer. Måste väl laga middag antar jag, den lär väl inte laga sig själv är jag rädd. 

Fotproblem, ungkarl och dagen

Lika pigg som jag ser ut 

Tjena!

Ja, det gick ju sådär med att lägga mig i tid igår. Jag fastnar vid saker och tiden går. En riktig tidstjuv är ju min rehabilitering av kroppen. Jag rullar, trycker, bänder, vrider och så vidare. Fötter, underben, lår, höfter och rygg får smaka på foamrollern, bandybollen och massagepistolen. Förhoppningsvis kan jag räta till mitt löparknä och även försöka få bukt på mina fotproblem med bland annat en hallux valgus som spökar. Många problem blir det, åldern och träningen i många år har satt sina spår. Men jag tänker att fotproblemen kan göra så att i princip hela kroppen blir sned, vilket gör att skador kan uppkomma överallt. Så det kan ju vara viktigt både nu för idrotten, men också för kommande år i det vanliga livet. Jag ska fixa nya ortopediska sulor, men jag tror det även är viktig att träna upp och massera fotens muskler. Finns en uppsjö att läsa i ämnet på nätet för den som är intresserad. 

Idag ska jag som vanligt avsätta några timmar på jobbet, sedan så blir det ett lättare distanspass på rullskidorna. Det rullar på helt enkelt. På kvällen blir det väl som vanligt middag vid TV:n i min ensamhet. Just nu är jag inne i en period där jag tycker det är skönt att vara ensam. Jag trivs hyfsat igen med livet. Men samtidigt har jag ju en liten önskan om att skaffa en partner och förhoppningsvis få ett till barn någon gång. Men just nu så känner jag att jag inte har tiden eller orken för att lägga ner det som krävs. Jag tänker att blir det så blir det. Det lär väl lösa sig på ett eller annat sätt. 

Trevlig torsdag på er!

Sprängde mig sönder och samman

Hejsan. 

Det tog några timmar från att jag slutade jobbet tills jag började träna. Våndades. Var riktigt trött och osugen. Den dåliga sömnen från de senaste dagarna gjorde sig nog påmind. Till slut kom jag i alla fall igång, efter mycket om och men. 

Planen var: 10 - 9 - 8 - 7 - 6 - 5 - 4 - 3 - 2 - 1 minut, med 1 minuts vila. Motstånd 8. Det lyckades jag med åtminstone. Men jag hade en ytterligare plan om att starta på 1,51 min/500m och sänka en sekund per intervall. Jag klarade av det i fyra intervaller, sedan var det tack och godnatt. På de återstående intervallerna hade jag fullt upp att hålla 1,52-1,54.. Bra där. 

Känslan var ändå okej på de första 2-3, men sedan packade jag ihop fullständigt. Jag hade galet hög puls enligt min kära Garmin till en början, sedan blev jag syratung och tappade både fart och puls. Nåväl, jag fick ändå ett bra pass! Med uppvärmning och nedvarvning så fick jag in 90 minuter tuff träning. 

Hoppas på piggare kropp imorgon!

Breakdance och tom lägenhet

”Jag gör lite breakdance pappa!”

Hej. 

Gårdagen gick bra, allt flöt på fint, skönt! Alla inblandade var glada och pigga. Jag har dock blivit dålig på att lägga mig i tid, vilket jag får sota för varje morgon när mina ögon vill fortsätta stirra in i ögonlocken. Men jag håller på i timmar med att rulla över mina onda ben, fötter och så vidare. Så det tar ju en del tid i anspråk, minst sagt. Får se om det ger något resultat snart!

Idag har jag lämnat Alfons på dagis igen och vi ses först på söndag. Lite jobbigt, speciellt när han blir så ledsen och säger: ”du behöver inte jobba pappa, var med mig istället!”. Efter lämningen av prinsen så lämnade jag grisen Boris till hans hundvakt. Så nu är det en tom lägenhet jag kommer hem till i eftermiddag. 

Efter gårdagens vilodag så är det åter dags för träning igen. Just nu är jag bara trött och all form av fysisk aktivitet känns avlägsen. Men får jag bara komma in i dagen så brukar det bara rulla på sen. Tanken är någon form av intervaller, det lutar åt skierg!

Ha en fin dag!

Kalla & bragden i Sotji 2014

 

Källa: "Ebba Andersson, Frida Karlsson, Charlotte Kalla och Stina Nilsson efter stafettsegern i VM 2019" av Granada (CC BY-SA 4.0)

Vissa ögonblick inom sportens värld etsar sig förevigt fast i minnet. Var man befann sig när det hände, vilka som var med, hur glädjen spratt i hela kroppen. Vare sig det gäller Sveriges VM-brons 1994, bragdvändningen mot Finland i ishockey-VM 2003, Stefan Holms OS-guld i Aten 2004 eller Charlotte Kallas makalösa upphämtning i Sotji 2014. Våra minnen beror givetvis ofta på hur stort intresse man har för sporten, men vissa berör oavsett. När det gäller stafetten i Sotji 2014 är det ett sådant minne som alla skidintresserade alltid kommer att minnas med ett leende på läpparna.

Damernas 4x5 km stafett har historiskt sett inte varit en stark gren för Sverige. Innan OS i Sotji 2014 togs den senaste medaljen i samma gren 1968 under OS i Grenoble. Inför denna upplaga var Norge storfavoriter och frågan var snarare vilka som skulle knipa silver/bronspengen. Den norska uppsättningen med Heidi Weng, Therese Johaug, Astrid Uhrenholdt Jacobsen och Marit Björgen kändes ostoppbara. Det skulle dock sluta med fiasko för våra grannar i väst. 

Ida Ingemarsdotter gav Sverige en bra start efter den första sträckan och låg då trea, strax bakom Tjeckien och Ryssland. Emma Wikén följde upp detta med en strålande sträcka och gav Sverige ledningen, tätt före Finland och Tyskland. Den tredje sträckan blev desto tuffare för Sverige, då Anna Haag inte kunde hänga med i Kerttu Niskanen och Claudia Nystads tempo. Hon lämnade över till Charlotte Kalla med inte mindre än 25 sekunder upp till den ledande finska/tyska duon. En utmaning som då kändes omänsklig att kunna ta sig an.

Charlotte Kalla har varit aktiv på proffstouren sedan 2006. Hon kanske inte längre är på sin absoluta topp, men är fortsatt en stor atlet som inspirerat många andra svenskor. Sett till odds online ger hon 200,00 i odds att vinna den kommande världscupen, samtidigt som storfavoriten Therese Johaug ger 1,27. Ett odds som hade känts osannolikt om vi skruvar tillbaka datumet igen till 15 februari 2014 i Sotji.

Källa: "FIS Nordic Wolrd Ski Championships Seefeld 2019 - Medal Ceremony at the Medal Plaza. Picture shows Charlotte Kalla (SWE)" av Granada (CC BY-SA 4.0)

25 sekunder ska vara snudd på omöjligt att ta igen, även om man heter Charlotte Kalla. När hon begav sig ut på den sista sträckan kommenterade expertkommentatorn Emelie Öhrstig uppgiften som Kalla hade framför sig.

 - "Kalla är på jakt så klart, men det är en tuff uppgift det här."

När den första tidtagningen för Kalla klockas efter 1,7 kilometer så är hon 18 sekunder efter. En omedelbar pulshöjare nu när hon fått upp vittring på Lähteenmäki och Hermann. När halva sträckan är avklarad så har hon knaprat in ytterligare 5 sekunder. Det dröjer till den sista stora nedförsbacken innan stadion som hon har kontakt, vilket nu fått folket hemma i tv-sofforna att ställa sig upp av nervositet. Lähteenmäki har ledningen inför den sista kurvan, men släpper innerspåret till Kalla. En lucka som är alldeles för stor för att inte utnytta uppstår och Charlotte Kalla från Tärendö kan segla förbi både Hermann och Lähteenmäki på upploppet. Bragden är ett faktum.

Detta är en bragd som är svår att beskriva i text, utan måste bevittnas. Även om den rullat i repris flera gånger sedan dess så är det alltid ett klipp som ger en rysningar att se. Guld till Sverige och sedermera även Bragdguldet till det svenska stafettlaget. En stark insats överlag, men inget annat än en övermänsklig prestation av Charlotte Kalla den där dagen i februari 2014.

Veckans värsta dag

Toa-selfie med ”Borken”

Nu är den här, veckans värsta(/längsta) dag. Inte ens vila från träning kan väga upp det. Full sula från 06,30 till 17,30-18. Nu vet jag kanske att många andra föräldrar har så varje dag, minst. Men det är stressigt för en slashas som mig. 

- Uppstigning 06,30

- Påklädning, ge Boris mat, fixa oss i ordning för dagen

- Skjutsa Alfons till dagis 07,30

- Cykla en tur med Boris 

- Jobb 8,30-17,00 (hem på rasten för att rasta Boris) 

- Cykla till dagis för att hämta Alfons efter jobbet 

- Hemma kring 18, rasta Boris, laga mat till Alfons, lägga Alfons, äta själv och komma till ro

Det kanske inte ser så stressigt eller tungt ut. Men för mig är det kämpiga dagar, även för den stackars Alfons som tvingas vara på dagis i nästan ett halvt dygn. De sista två timmarna av jobbet är oftast möten och diskussioner, egentligen saker som kanske inte berör mig riktigt. Men jag behöver ju göra mina timmar för att få ihop anställningen. Så det är väl bara att göra som med allt annat i livet: kämpa. 

Så då vet ni ungefär vad jag har att göra idag. Vilar som ovan nämnt från träningen också. Min trötta och halvtrasiga kropp behöver återhämtningen. Det är lätt att stirra sig blind på timmarna och tänka att man inte tränar så mycket. Nu blir det kanske 10-15 timmar i veckan. Men det gäller ju att tänka på totalbelastningen också. Jag har ju inte riktigt samma möjligheter med riktig vila mellan träningspassen. 

_____

Igår så fixade vi en sak som har tyngt mig länge: oljebyte (plus oljefilter och bränslefilter) i bilen. Det var skönt att få det avklarat! Jag var även med och skruvade en del själv. Bra att lära sig en sådan sak. 

Vi hörs kamrater!

150 minuter ren njutning, med en kropp som sakta faller sönder

Hej och hallå. 

Jag kanske överdrev en aning i rubriken. Så jävla roligt var det faktiskt inte. Men det är ju ett jobb som måste göras. Lite oroväckande dock att jag har ont typ överallt i kroppen: 

- Stortån, Hallux valgus, värker från och till

- Under båda fotvalven 

- Känselbortfall och ont uppe på lilltån + ringtån

- Kramp och lätt ont i ryggen 

- Löparknä

- Börjar känna av skadan jag hade uppe på handen i slutet av sommaren 

Dyker upp något nytt varje dag känns det som. Usch, inte lätt att vara gammal och samtidigt försöka sig på att motionera lite lätt. 

Dagens träningspass var ett klassiskt sådant på mina Swenor IV.  Körde från Skuggarvet via Hobborn, Lilltäkt, Östborn, gamla Svärdsjövägen, Lugnet och hopptornen. Vid Lugnet så passade jag på att åka 6-7 varv runt rullskidbanan, innan jag sedan vinglade hemöver mot Skuggarvet igen. 

Fick in 2,30 timmar, 44,3 kilometer och 10 stakimpulser. Helt okej pass ändå!

En helt vanlig måndag

”De lyckliga kompisarna”

En väldigt trött Alfons innan sängdags igår 

Tjena, tjena!

En ny helt vanlig måndag står för dörren. Pappaledig och häng med grabbarna. Vi har betat av de vanliga morgonbestyren med frukost, påklädning och en cykelrastning med Boris. Nu ska jag lägga i en tvätt i tvättmaskinen och sedan packa en väska. Vi ska åka till mina föräldrar så att jag kan beta av ett distanspass på rullskidorna. Mer än så händer nog inte idag, skönt det med. Imorgon har vi ju den långa och jobbiga tisdagen med jobb ända till klockan 17. Får försöka samla kraft till det! 

Vi hörs senare. 

Hjälpmedel i vardagen

 

Hej kära bloggvänner.

Att leva och åldras är ju något vi alla gör. Det är inte direkt något man vill. Helst skulle man ju alltid vilja vara ung, men det går ju tyvärr inte att göra så mycket åt det. För egen del så försöker jag röra på mig så mycket som möjligt för att på så vis försöka bromsa åldrandet en aning, både genom hård träning, men också via vardagsmotion. Dessutom försöker jag äta bra mat. Förhoppningsvis hjälper det mig en aning.

Jag kan tänka mig att det var tuffare att bli gammal förr i tiden. Det fanns inte så mycket skyddsnät från samhället då. Men framförallt fanns det inte så mycket hjälpmedel för våra gamla, men också för sjuka, skadade och så vidare. Det är då lite bättre och skönare att leva i denna tid med alla innovationer, både tekniska, men också praktiska saker som man kan få hjälp av i hemmet. Det underlättar ju för en själv och på så sätt kan man klara sig lite bättre på egen hand. 

Tänk en sådan sak som att sköta sin hygien, duscha, tvätta sig och små vidare. Det är ju inte alltid det lättaste om man har problem med att gå, stå, eller kanske balansen. Då finns det exempelvis en duschpall att använda sig av och på så sätt kan man sitta i duschen och tvätta sig. Väldigt smidigt må jag säga!

Många, korta och jobbiga stakintervaller

Jag fick en reprimand av Simon Andersson igår, det för att jag använde långa armar och ben i värmen under mitt träningspass. Idag fick jag väl rätta till det och köra i korta tights + T-shirt. 

Fyra intervallpass avklarade denna vecka. 2,30 timmar total intervalltid, bra där Adam! Det här med att försöka dra ner på timmarna och istället köra hårdare pass tror jag inte är så dumt. Endast 11 timmars träning denna vecka, men med bra pass så är nog det helt okej! Jag har märkt att jag tycker det är allt jobbigare mentalt att bege mig ut på långa pass nu på hösten när det ofta är blött, kallt och mörkt. 

Dagens pass började faktiskt med TRX-styrka, fyra övningar. Tänkte testa att göra det för att aktivera bålmusklerna. Det funkade helt okej!

Jag värmde upp raka vägen till Skräddarbacken. Där så åkte jag runt, runt på min fina och kuperade bana under intervallerna. Upplägget var:

10 x 45” - 15”

10 x 40” - 20”

13 x 30” - 15”

10 x 10” - 20”

Tre minuter vila mellan varje block. Tufft, kort och bra pass. Dessa intervaller tar fint i både flås och muskler. När jag var klar så åkte jag raka vägen hem. Fick in 75 minuter total träning och 22,3 kilometer. Hade skaplig puls under intervallerna idag, maxade ur på 179 slag/minut. 

Ha en fortsatt fin söndagskväll!