85 kilometer senare

Hej Lars.

Det där var ju fan så kul! Trots en riktig jävla dödsmotvind bitvis så njöt jag under i princip hela passet. Tänka sig att jag som skidåkare tycker mest om att träna gym och landsvägscykel. Och jag gillar bäst sommar och sol. Satsningen på längdskidor är kanske en av många dåliga val jag gjort här i livet, men det får man väl helt enkelt leva med. 

Jag hade som plan att cykla runt Runn idag, vilket jag också gjort. Med en del skarvningar, bland annat till min nya goda vän i Borlänge som jag stannade till vid och sa hej till. Idag kändes benen något bättre än i tisdags och jag lyckades i alla fall med att klara skamgränsen i snittfart idag (31,0 km/h), utan att förta mig alltför mycket. Kändes bra i cirka 65 kilometer, därefter så blev det lite slitsamt med motvind sista biten. Var ju ett tag sedan sist som jag körde ett sådant här långt pass också, dessutom så intog jag endast en liter vatten under träningen. Fint att få ge kroppen en liten omgång! 

Här kan ni se rutten jag åkte:

Här är några bilder:

Ser ni snorkråkorna?!

Får nog ett nytt passfoto hemskickat från fartkameran i Vika

Cykelbanan mellan Falun och Borlänge var inte sopad, så jag cyklade mestadels på bilvägen, dåligt

Här började jag bli "Van der krisp", fanns inte mycket pang kvar med cirka två mil hem

Någon som vill cykla med mig? +ANNAT

Hej bröder och systrar. 

Sena nätter innebär ju tyvärr en inte alltför tidig uppgång morgonen därpå. Det är någonting jag gång på gång får erfara. Men vad fan, man måste ju leva också. Jag hade ju ett trevligt sällskap hemma igår och tittade film. En bättre fredag. 

Träningsvärken idag är galet härlig, precis där jag vill ha den: triceps, mage och rygg. Ser fram emot att få utvecklas i detta styrkeprogrammet. 

Nu ska jag äta på Dala Wärdshus. Därefter väntar en cykeltur på 2,30. Skulle mer än gärna vilja ha sällskap. Någon sugen? På mig är ni sugna, det vet jag. Men tänkte såklart på träningssällskap denna gång. 

Löpning och nytt Redcord-program med "Bossel"

Sprang runt i Lugnetskogarna och finade mig efter dagens huvudpass; nytt styrkeprogram i redcord (eller TRX)

Hej fröknar!

Det är med stor stolthet som jag kan berätta att jag fått kört ett styrkepass med Jimmie "Bossel" Johnsson. Jag var nämligen sugen på att ta del av hans redcord-pass som han kör. Precis som jag föreställt mig innan så var det sjukt jobbigt! Det tar liksom på småmuskler som jag tycker är svåra att komma åt på annat sätt, men som jag anser mig behöva i mitt skidåkande. När vi träffades så var jag tydlig med att detta skulle vara ett seriöst pass och inte en massa lek, det var han mycket väl införstådd med.

Passet tog cirka en timme. Vi gick igenom och körde sex olika övningar, tre varv per övning och 8 - 20 repetitioner styck, ungefär. Det kändes fint i tricepz, mage, rygg och även ben efteråt. Helt perfekt. 

När vi kört klart så var jag ju såklart inte nöjd och ville springa en liten runda till. Så jag sa till Jimmie som var klar för dagen: "Jag som vill ha resultat tar väl och springer en liten vända extra". Fick en skaplig dräpare tillbaka: "Jag som redan har resultat kan väl gå hem då!". Det är ord och inga visor med "Bossel". Tack för träningen och genomgången!

Jag avslutade min träningsdag genom att springa upp bakom hoppbackarna, vidare upp emot Sjulsarvsstugan och sedan hem. Totalt blev det en timmes lugn löpning. Ett bra pass! 

Ska försöka köra detta pass ungefär en gång i veckan, tror det blir kanoners! Nu har jag 2,5 timmars träning till att stöka av innan denna veckan är över!

Tänk att övningar med egen kroppsvikt i några "löjliga" snören kan vara så jobbigt!

I Kina med Marvan och helgens planer

Äh, det är väl ingenting att skryta om, men jag brukar dra till Kina ibland. Här hänger jag på kinesiska muren med Martin Eriksson. Augusti 2015. En vanlig dag i mitt liv bara. 

God fredag lurkar. 

Jag står ute på skolgården som rastvakt och fryser arslet av mig. Det är ju snudd på minusgrader och är det inte det så regnar det. Sveriges väder borde ju erhålla någon form av pris. Sjukt att folk vill komma hit och att man själv vill bo kvar. Jag är ju barnsligt förtjust i sol och barüber. Så det här eländet är ju allt annat än önskvärt. 

Nu har vi i alla fall fredag och helgen vankas. Jag har dessutom bara fyra träningstimmar kvar att plåga mig igenom denna veckan. Det ska ju även en lat kille som jag klara av. Hoppas bara att det blir lite varmare väder under helgen så att jag kan få lufta av cykeln igen. Eller ja, bara det är uppehåll så får jag vara nöjd. Hör gärna av er om ni vill träna något med mig. Jag är ju trots allt snäll. Eller som många säger/sagt: "jag blev förvånad när jag träffade dig i verkligheten, du är inte alls som på bloggen!". Nej, grattis, klart jag inte är det. Här driver jag ju hejvilt, blandar fiktion och verklighet, samt skriver av mig högt och lågt. Många fattar ju det, medan vissa tar det personligt och hatar mig för det. Sådant är ändå rätt skoj. 

Nej hörni, nog om mig, nu ska jag ner och ha idrott!

Sista minuten-resa

Hej hej mina kära vänner.

Nu när skidsäsongen är slut och det är ett tag till sommar och värme så kan det vara populärt med att resa utomlands, och som skidåkare utan heltidsjobb kan det vara lite mer ekonomiskt försvarbart att dra på en sista minuten-resa. För tre år sedan så drog jag bara några dagar efter den sista skidtävlingen, ensam till Turkiet. Jag var trött på skidåkningen och på det mesta och ville bara bort. Så jag kollade upp en sista minuten-resa till första bästa varma ställe och det slutade med Turkiet och Alanya. Jag hade en väldigt trevlig och avkopplande vecka där borta och kom tillbaka med ny energi. Den enda fasta punkten som jag hade där nere på Alanya var min träning, jag hade nämligen som mål att få till en timmes effektiv träning var dag. Träningen då fördelade jag mellan lugn löpning, spänstträning, intervaller löpning, styrka på gym och även styrka med min egna kroppsvikt, exempelvis armhävningar, situps och rygglyft, med mera. Det var faktiskt ganska skönt att ändå ha någon form av rutiner, fast jag var nere på en semester och solvecka.

På tal om sol så hade jag lite otur med vädret just den veckan jag var nere. Det var mycket mulet väder och regn. Men det går ju tyvärr inte att styra över vädret. En (av många) positiv sak med att åka ensam som jag gjorde på denna sista minuten-resa var att jag blev tvungen att ta kontakt med nytt folk, jag snackade med både inhemska personer och även en del svenskar. Jag kom ju dit till en period då inte turistsäsongen kommit igång på allvar ännu, men det var ändå trevligt att strosa omkring på stränderna, i affärerna och i omgivningarna. Även om jag inte var i väg så långt så sprang jag åtminstone upp på "Kizil kule" (berget med en borg + mur, bredvid staden) och dessutom så hann jag med att besöka "Dimcay-grottan" som är en mäktig 360 meter djup grotta, den kan jag verkligen rekommendera er att besöka om ni har vägarna förbi!

Jag är väldigt sugen även i år att åka på en liknande resa, men då jag jobbar nu så är det svårt att hitta tiden. Om det dock skulle finnas tid så skulle jag utan tvekan kolla in Flygresor.se för att hitta en lämplig och billig resa. Helst till medelhavet. Jag kan varmt rekommendera er att dra!

Vi hörs!

En spetälsk sjöbjörn

Har glömt att beställa nya kosttillskott från Helhetshälsa och Etixx, så jag kröp in i någon garderob jag hade här hemma och rotade fram detta, det lär väl vara bra för/mot det mesta väl?! Blir ett helvete när jag ska komma ut ur garderoben nu bara..!

Det blev inte mycket till träning, eller något annat vettigt för den delen heller när jag jobbat klart för dagen. Åkte till Dala Wärdshus Falujungfrun och hämtade en matlåda för kvällen som jag just ätit upp, pasta med skinksås, gott som skräcken. Dessförinnan så har jag legat och vältrat mig i soffan och känt mig som en spetälsk sjöbjörn (nära släkting till den beryktade släntbjörnen). Har kollat både "Game of Thrones" och "Mästarnas mästare", dessutom så har jag sovit i nästan en timme. Nu sitter jag här och drar mig för att gå ner till den lokala matvaruhandeln för att införskaffa någon form av kraftfoder, så att jag kan genomlida även denna kväll. Inväntar besök från sydväst dessutom, det blir trevligt! 

Puss till alla mina haters där ute, ingen nämnd och ingen glömd! 

La mig 21,30 igår +ANNAT

Vaknade upp i morse och insåg att det var torsdag, redan! Jävlar vad veckorna rullar på. Ni minns ju, man har ju bara 4680 veckor om man lever i 90 år. Klockan tickar. Tänk på det vänner. 

Igår var jag helt trasig. Efter träningen så gjorde jag lite ärenden på datorn, plockade lite i lägenheten, åt en omelett och började kolla på "Game of thrones", säsong sex började ju häromdagen. Orkade kolla halva typ, sen blev jag så jävla trött att jag gick och la mig klockan 21,30. Ont i magen, trött, hängig och dessutom symptom på urinvägsinfektion. King det. Sov som en stock nästan hela natten. Vaknade upp och visste varken var jag var, eller varför klockan ringer. En kort stund på några sekunder där man är helt ren själsligt. Är fortsatt trött, men bättre än igår i alla fall. Fick i alla fall äntligen mina eftertraktade åtta timmar sömn, minst. 

Idag kan det bli vilodag, alternativt så ska jag få hjälp av en riktig king med ett styrkepass med TRX-band. Ni vet, de där hängande slyngorna som man kan köra en massa kroppsvikt-övningar med och som jag tänkt mig köra under vår, sommar och tidig höst. Det blir bra! 

Timmar med Ringsby i Stångtjärn, utan ångest

Vi hade pratat om det länge, att träna tillsammans, jag och Ringsby. Så kom äntligen dagen då vi fick till det efterlängtade träningspasset tillsammans. Glädjen visste inga gränser när jag satt där förväntansfull i bilen upp mot Stångtjärn. Jag hade fått klara direktiv redan under gårdagen av herr Ringsby att farten skulle vara låg. Tordes inget annat än att lunka iväg i lugnt tempo. Planen och den slutgiltiga rutten blev ett varv runt röda femton i Stångtjärn + stavgångsbacken + ett varv runt tjärnen. Detta brukar nämligen bli två timmar i AI-intensitet. 

Det var skoj att få komma tillbaka till klassisk mark. Jag har ju åtskilliga gånger skrivit idrottshistoria i dessa skogar. Otaliga är de söndagar förra våren/sommaren då jag och Holmstrand sprang söndagsångestpass längs denna rutt. Många gånger kom vi dit skakande och drypande av ångest, den gick att ta på då vill jag lova och de samtal vi hade under dessa pass är nästan för grova och sjuka för att ha med på denna ocensurerade blogg till och med. Då kan ni kanske förstå själva. Dock så fanns det mycket bra material till att skriva en riktigt bra bok (alternativt en podcast) från dessa plågade och på den tiden livshatande själar. Här är ett exempel på ångestpass från den tiden, själva passet i sig var kanske inte ångestframkallande (snarare dämpande), men det som föregick denna livsnödvändiga träning kan eventuellt ha gjort de flesta levande varelser illamående av livsförakt. Det var nästan så att det bitvis låg små strimmor av ångest kvar där i skogen än idag. Men nu sprang jag smidigt och obemärkt förbi dom, som om inget hänt. 

Det gör ont i min kropp, dels efter min lilla styrkeperiod, men också efter löpningen i måndags., kanske också efter gårdagens cykelpass. De senaste nätterna så har jag knappt kunnat vänt mig om i sängen för att det värker så fruktansvärt i min rygg, i vissa rörelser så känns det som att jag blir huggen med en sabel i ryggen. Men jag är tämligen övertygad om att det är en liten muskulär överbelastning som gjort detta. Tror att det kommer gå över inom några dagar. För övrigt så kändes passet ändå helt okej, det är trevligt att träna med Ringsby, det vilar inga ledsahmeter i den målmedvetna värmlänningen!

Några bilder:

Persedelvård av rullskidor och biken

Hörni, igår så skippade jag eftermiddagsvilan till fördel för persedelvård av mina rullskidor och cykeln. Tidigare har jag förberett ett par skatestavar (160 centimeter) till stakstavar (155 centimeter) för rullskidor. Mina vanliga klassiska är 150 centimeter. 

Igår så smorde jag upp cykeln och dammtorkade(!) den. På rullskidorna så bytte jag ut hjulen på treorna. Lagren hade halvt skurit ihop och gummit var i det närmsta sopslut. Så ett gäng nya treor satt som en fläskläpp. På mina skateskidor så bytte jag till ett par framhjul som rullar lite trögare också (kan inte riktigt siffror/motstånd på Elpex skate). Så nu är jag rustad för träning. Det jag saknar är en träningskläder-sponsor, så om någon är intresserad av att låta sina kläder synas på Sveriges största (till storleken åtminstone) skidbloggare så hojta till, ni vill inte missa det tåget. 

Cykelpremiär!

Orosmoln i bakgrunden. Som vanligt när jag är i närheten.

Jäklar vad härligt att äntligen få äntra vägarna igen, det här är något jag gillar, men jävlar vad dåliga cykelben jag har. Inte så konstigt kanske, senast jag grenslade en tvåhjuling var nere på Gran Canaria i november. Och innan det passet var det månader sedan också, så det här med cykel är ju något jag sysslar med alldeles för sällan. 

Idag blev det en fin tur med följande rutt: Britsarvet - Stennäset - Bergsgården - Österå - Rostberg - Toftbyn - Sundborn - Skuggarvet - Lugnet - Skarvning runt Falun - Britsarvet. Hade sjukt tunga ben till en början. Trots att jag verkligen höll igen för att hålla pulsen nere. Gick väl bra fram till Rostberg ungefär, när två ynglingar brände förbi mig i en mopedbil, då växte hornen i pannan och jag tryckte på och anslöt på hjul. Låg då fint och vindskyddad där, hela vägen bort till Toftbyn, 5-6 kilometer uppskattningsvis. Glatt påhejad av grabbarna i bilen, de fotade mig och filmade på snapchat som besatta. Det var nog ingen vanlig upplevelse för dom. När jag sedan svängde av i Toftbyn så fortsatte dom mot Enviken. Jag var här rädd att jag bränt mitt lilla krut i benen (172 i maxpuls), men jag blev bara piggare och piggare (sjukt nog), så det var ju skönt! 

Väl tillbaka i Falun igen så fattades det cirka 20 minuter till mina planerade två timmar, så jag fick skarva en liten sväng runt Ingarvet för att få ihop tiden. Totalt blev det 54 kilometer och två timmar. Skämmigt låg snitthastighet, men jag håller igen farten som tidigare nämnt. 

Några bilder:

Nöjding i Toftbyn

Ramsnäs

Betongben

Boda, mellan Hobborn och Skuggarvet

Skuggarvet, möjligheternas by