Från i torsdags, ett av förra veckans sex misärpass.
Tjena.
Här rullar livet på som vanligt. Oro och ångest inför den mörka tid som kommer med höst och vinter. Finns inget jag avskyr mer än denna annalkande period på året, det är nästan så att känslan blir värre för varje år som går.
Jag har det kämpigt att träna nu, fy fan alltså. Kvällen hinner bli sen innan jag kommer ut på mina träningspass. Förra veckan skippade jag träning på måndagen bara för att jag inte orkade ta tag i det, samma visa idag måndag. Men de sex dagarna däremellan fick jag i alla fall till någon form av träning. För er som fortfarande kollar min vlogg (allt sämre siffror där också, ingen som vill titta längre och jag orkar snart inte fortsätta med den..) så finns det
en ny video ute för medlemmar där ni får följa min stakvecka på nära håll, men det är väl i vanlig ordning ingen som bryr sig eller vill se eländet, så det är väl lika bra att skita i det tänker jag. Känns som att jag kan lägga de 10-15 timmar jag lägger på vloggen per vecka på annat.
För er 2-3 personer som orkat läsa hit så kan jag delge er förra veckans träning (som om ni ens bryr er?!):
Tisdag
Här blev det stakintervaller i beckmörkret längs cykelvägen mellan Falun och Borlänge som man lyckats förstöra än mer genom ett bedrövligt försök till lagning.. Sen tycker folk det är konstigt att jag vägrar cykla på den med min landsvägscykel.. Passet var skittråkigt och det kändes inte direkt bra, totalt samlade jag in 49,75 kilometer och 3 h 05 min. Intervallerna blev: 6 x (6+3+1 min) + 10 x 30"-30".
Onsdag
Denna dag var det så kallt att jag helst av allt bara ville lägga mig ned för att självdö, tyvärr gjorde jag inte det. Istället tog jag mig till Falun och tillbaka för vilken gång i ordningen detta år?! Fick ihop 52,5 km och 3 h 20 min. Usch vilket slit.
Torsdag
Kom som vanligt aldrig ut. Det hade varit uppehåll hela dagen, fram till 15 minuter innan jag kom iväg, då störtregnade det en liten stund så allt blev pissblött och rullskidorna rullade allt tyngre. Jag gjorde något halvdant försök till stakintervaller i det becksvarta mörkret som rådde ute, tror dock att mitt mentala mörker var snäppet ljusfattigare. Hela passet stannade på 3 h 05 min och 49 olidliga kilometer. Intervallerna blev 20 + 15 + 10 + 5 + (4 x 2,5) min. Den blöta vägbanan och de fasansfulla vindarna gjorde att min snittfart liknade en lugn distansrunda under en sensommarkväll. Kul var det inte den dagen heller.
Fredag
En av veckans två ljusglimtar då jag fick träna med Albin, samt i dagsljus. Falun tur och retur, vad annars?! Det hela slutade på 3 h 20 min och 55,7 km.
Lördag
Ser ni glädjen och livsgnistan i mig på bilden ovan? Inte jag heller. Detta var ett av de värsta vädermässiga passen i år, utan större konkurrens, trots ett närmast konstant pissväder det senaste decenniet. Det blåste på riktigt storm, temperaturen låg kring 6-7 plusgrader och det regnade inte på smått vis. Envis som jag är skulle jag ändå ut till varje pris. Efter 1,5 timmar höll jag på att frysa händer och fingrar så att det kändes som om jag skulle tappa dem. Tyvärr lyckades jag ta mig helskinnad hem efter 3 h 05 min och 47,3 kilometer, de värsta hittills i mitt liv.
Söndag
Ljusglimt nummer två för veckan när jag fick träna med Albin igen. Vi körde stakintervaller i ett grådassigt och vindpinat Borlänge. Passet slutade på 3 timmar och 49 kilometer. Intervallerna blev:
- 10 x 90"-30"
- 10 x 60"-30"
- 10 x 40"-20"
- 10 x 30"-30"
- 10 x 10"-20"
I och med passen ovan lyckades jag kränga ihop 303,26 kilometer stakning och 20 timmar prick. Nej, jag har inte räknat fel, körde även styrka efter varje av de sex passen, fem av dessa räknar jag 10 min styck på och det sjätte 15 min.
Träningsperiod nummer 6 av 13 landade på 63 h 20 min och jag är efter 24 veckor på detta träningsår uppe i mediokra 402 h 48 min. Jag tränar inte bara mindre och sämre i år, jag är desto svagare också, inte bara mentalt.
Det är kul nästan jämt, kämpa!
