Såhär såg Alfons ut för exakt ett år sedan, sex dagar gammal.
Såhär ser han ut idag. Det har hänt lite på ett år, minst sagt.
Igår när jag kom hem ifrån träningen så fick jag helt plötsligt magknip, inte så farligt då, tänkte mest att jag var hungrig. Efter middagen (kyckling, potatis, egenodlad rödbeta, med mera) så blev det bara värre och värre. Magen svällde upp och jag kunde knappt röra mig, än mindre gå. Jag tog en alvedon och en Ipren, sedan gick jag till sängs klockan 21. Jag kunde bara ligga på ena sidan och blev tvungen att ha lätt tryck på magen med ena handen. Efter en timme så släppte det och jag kunde somna. Usch vilken smärta. Det var säkert någon vänsterbliven jävel som satt med en voodoo-docka och vred om.
Jäklar vad det skrivs på sociala medier inför valet alltså. Mest hat emot SD. Jag har dolt alla som delar något emot SD, obs inte tagit bort som vän. Men vissa godhetsknarkande hycklare med dubbelmoral kan ta bort mig som vän för att jag delade ett inlägg om att jag tänkt rösta på Sveriges troligen största parti, då gör man en bra sak och ska hyllas. Undra om det samtidigt är en bra sak att jaga sina barn till idrottsliga prestationer? Duger man inte annars? En sak vet jag och det är att jag aldrig kommer pusha Alfons bortom rimlighetens gränser vad gäller idrott, träning och liknande. Jag hoppas nästan att han inte väljer att åka skidor..
Hörni, det är fredag och vilodag idag, drömmen! Visst jag får lite rörelse (jag gillar siffror, det är snyggt, så vi tar det igen): 5,5 km & 15 min cykel - 3 km & 30 min promenad - 5,5 km & 15 min cykel. En timmes lätt aktivitet, rätt in i banken, mys! Efter jobbet så ska vi åka till Gävle för att hälsa på Amandas men numera även mina kompisar. Det blir trevligt!
Om två dagar så har jag en bra känsla om att det börjar blåsa högervindar i Sverige igen, det ser jag verkligen fram emot! Kanske är det också dags för några missanpassade och kriminella att börja packa väskan? Man kan alltid hoppas!