onsdag, april 25, 2018

Tävlingssäsongen 2017-2018


Säsongen 2017-2018 blev ju som bekant inte som önskats, dålig början, ganska bra sedan och ett abrupt slut där jag missade huvudmålet med Vasaloppet. Typiskt. 

Lite ord om loppen:

Idre-tävlingarna 
Jag körde 15 kilometer klassiskt  För min del blev det stakning, trots stakfria zoner. Åkte mest runt och var nervös och loj. Hade inte alltför bra material och varken kropp eller teknik stämde. Men jag fick viktiga skidmil i kroppen under Idre-vistelsen. Speciellt bra med tanke på uppehållet med axelproblemet en tid innan. 

Björnjakten i Älvdalen 
Brukar kunna göra bra lopp här, 10 skate 10 klassiskt  jaktstart var det som gällde. Jag gjorde ett bra skatelopp faktiskt, tyckte hjärta lungor svarade bra och orken fanns där. Hade hopp om framtiden. Jaktstarten gick tyngre, men ändå ett helt okej lopp. Tyckte inte stakningen stämde rent muskulärt. 

Här var det inte mycket som stämde. Hängde väl med täten halva loppet i alla fall. Sen dog både jag och skidor. Teknik, muskler och flås fanns inte där. Riktigt less. 

Axa Ski Marathon
Dåligt lopp även här. Fullt blås från start och jag var avhängd inom en kilometer. Åkte med någon form av andraklunga i cirka 15 kilometer. Släppte, var less, åkte ett tag med ett nytt gäng som jag också släppte på sista varvet. Här var det nära att ge upp allt som hade med skidåkning att göra, men jag tog mig samman. 

Moraloppet
Ett steg i rätt riktning. Släppte dock täten redan efter 7-8 kilometer. Men fick en bra resa i rygg på Peo Svahn och lyckades bli nia i ett bra startfält. En riktigt skön revansch!



Sixten Jernberg Memorial race + Lima skate marathon
Säsongens två första pallplatser, jippie! På första dagen så var väl känslan skaplig, inte som Moraloppet, men nästan. Lite less att jag inte vann, men ändå jäkligt skönt att få stå på pallen igen. På dag två var det full fart från start när Petter Engdahl drog iväg. Jag var sliten från dagen innan, men kom in i loppet efter ett tag och lyckades få med mig en till andraplats. 


Bergebo ski marathon 
Här körde jag max från start. Fick med mig Simon Andersson och vi slog följe loppet igenom. Jag drog väldigt mycket och kände mig riktigt stark. Kanske den bästa känslan för året och årets enda seger . Min tredje seger i detta lopp. 


Orsa Grönklitt ski marathon 
Tredjeplats i detta anrika lopp efter två starka 157-åkare, ett riktigt bra lopp, bra känsla, skidorna gick kanon och det mesta stämde. Kul!



Bessemmerloppet
Hjärtrusning, dålig kropp, kass känsla och brutet lopp. Avslutningen på säsongen, inte kul alls i det läget.. 

En snabb sammanfattning. Ni kan trycka er in på länkarna för att komma till respektive lopp. Nu börjar träningen inför en ny säsong som förhoppningsvis både blir längre och bättre än föregående!







tisdag, april 24, 2018

Oplanerad vila är också vila


Grabbhäng i dagarna två

De flesta försöker väl träna in det nya träningsåret, få in lite timmar och hela den biten. Undertecknad gör tvärtom och vilar idag igen. Tanken var att träna löpbandsintervaller innan Amanda började jobbet vid klockan 09,30, men jag har sovit så dåligt inatt att jag valde att skippa det hela och ta en till vilodag. Egentligen skjuter jag bara upp planen en dag, det är inte hela världen. Passet hade nog inte gett så mycket ändå med känslan i kroppen. Istället har vi varit på en nio kilometer lång promenad där jag hann med två ärenden:

- Köpt en ny adapter som sitter mellan datorn och HDMI-sladden till TV:n, den tidigare hade gått sönder efter lång och trogen tjänst.

- Hämtat ut ett par nya fritidsbyxor (bilden ovan). Riktigt sköna, grym kvalité och löjligt lågt pris! Mina föregående byxor var från märket "bergsvargen" och har varit med mig på plantsättning åren 2010-2014, de är mer eller mindre helt slut, så det var dags för ett par nya! Dessa kommer jag använda väldigt ofta tänker jag, både i vardagen och till enklare arbeten hemma på gården.

Nu ska jag umgås mer med min kära Alfons!

Hifiexperience


Tjenare mina kära läsare.

Här kommer ett litet inlägg kring ljud och bild. För jag tror väl att de flesta vet att det är viktigt med just ljud och bild?! Något man kanske inte alltid lägger märke till, exempelvis om man kollar filmer, då följer man ju med i utvecklingen och märker liksom inte att ljud och bild sakta blir bättre. Men kollar man tillbaka på lite äldre filmer så märks det ju hur mycket bättre nya filmer är. Det har nästan gått så långt att jag inte vill kolla på gamla filmer, då jag upplever kvaliteten så dåligt. Min gräns går någonstans vid år 2000.

På andra ställen där ljud och bild är viktigt så finns ju konserter och spelningar. Det vore ju en mardröm att komma på en konsert med favoritartisten och uppleva ett ljud, samt bilder som håller låg kvalitet. Detsamma gäller ju vid olika tal eller föreläsningar, det viktiga försvinner ju liksom i dålig kvalitet.

Hos Hifiexperience.se så hittar du ett uppsjö av olika helt fantastiska och grymma högtalare. Här finns garanterat något för alla.

För mig så är det viktigt när jag kollar film att både ha bra ljud, det kan du hitta hos Hifiexperience. För saknas detta så blir upplevelsen av filmen mycket sämre och helhetsintrycket av exempelvis en film blir dåligt, trots att handlingen kanske är bra egentligen. 

måndag, april 23, 2018

Träningssammanfattning


God pappaledighetsfrukost!

Tjenare.

Igår avslutade jag ju träningsåret 2017-2018. Det blev ett träningsår med lite blandad kompott, högt och lågt. Tränade väldigt bra i perioder och var tvungen att träna mindre under andra perioder. Tävlingarna gick dåligt till en början, därefter bättre & bättre, innan allt slutade med platt fall och hjärtmuskelinflammation. Men jag fick en månad träning att ta igen nu på slutet av träningsåret, då dunkade jag ju in 49,5 timmar under dessa fyra veckor, mot vanligen när jag brukar skrapa ihop 20-30 timmar.

I år skrapade jag ihop 620,45 timmar - 13% effektiv tid i AIII eller högre intensitet - 5% styrka

Här är tidigare år:

2012-2013: 598,02 timmar - 13% A3< - 5% styrka

2013-2014: 656,12 timmar - 11% A3< - 6% styrka

2014-2015: 658,28 timmar - 11% A3< - 4% styrka

2015-2016: 627,14 timmar  - 12% A3< - 4% styrka

2016-2017: 706,01 timmar - 14% A3< - 4% styrka

När sommaren var slut 2017 och jag började jobba så låg jag cirka 30 timmar före föregående år då jag fick ihop 706 timmar. Jag körde ju bland annat 182 timmar på nio veckor, inte illa pinkat. Sedan blev det ju lite andra saker som kom emellan vilket gjorde att träningen blev lidande:

- Alfons föddes och jag vilade 10 dagar i sträck
- Axeln hoppade ur led och jag tränade bara korta hårda pass på löpband och testcykel i en månad
- Hjärtmuskelinflammation och vila en månad

Räknade ut att jag förlorade cirka 80 träningstimmar på ovanstående. Tur att timmarna inte är allt, jag fick ju till andra kvaliteter! 

Idag börjar det nya träningsåret och tanken är att vila denna dag. Redan under denna vecka så ska jag plocka fram rullskidorna, sjuka scener!


Grabbarna grus


Inatt fick jag sova lite mer, sjukt skönt!

söndag, april 22, 2018

Avrundat träningsåret


Hoppskejtar in det nya...


... och ut det gamla träningsåret. 

God kväll!

Har åter varit i Bergebo för att åka en sväng längdskidor. Trots att vädret varit varmt (13-15 plusgrader) och soligt så var Igeltjärnsvägen minst lika bra som igår. Inte ett genomslag, fint före och ganska lättfört. Jag körde den vägen 2,5 gånger fram och tillbaka, samt fem gånger uppför Elofsson-backen.  Totalt 100 minuter (22 kilometer). Kändes skapligt, men jag är ändå rätt så jäkla sliten i kroppen, mest på grund av dålig sömn de senaste nätterna. 

Jag tror att Igeltjärnsvägen kommer vara åkbar några dagar till faktiskt, så passa på att dra till Bergebo om du har möjlighet. Själv har jag planerat annat ända till möjligen torsdag, då kanske det eventuellt blir en repa till, men troligen inte. 

Stängde denna träningsvecka på 12 timmar och denna träningsperiod á fyra veckor på 49,5 timmar. En bra avslutning på detta året som kanske inte ritkigt blev som jag hoppats på. Men det blir fler år, jag ger mig inte!! 

Den sista dagen.

Den sista dagen på träningsåret. 
Det sista skidpasset för säsongen. 
Den sista dagen på veckan.
För två dagar sedan var det Tim ”Avicii” Berglings sista dag i livet. 

Tänkte inte jag skulle kommentera något om det då jag inte brukade lyssna speciellt mycket på honom, även om jag gillar musiken och genren. Men vi såg dokumentären på SVT igår och den var väldigt bra. Blev väldigt tagen, rörd och påverkad av den. Rekommenderar verkligen att kolla på den och även om man kanske inte gillar musiken så måste man ändå erkänna att han var ett geni. Vila i frid Tim. 

Kvällen slutade med en lång tid sömnlös i sängen med dödsångest. Mindre kul. 



lördag, april 21, 2018

Barüber skiing




Om tillfällena där jag åkt skidor i shorts och t-shirt är lätträknade så är väl de gånger jag åkt i barüber än mer lätträknade. Tror inte jag har gjort det över fem gånger under min livstid, men jag hoppas på fler gånger. 

Idag fick jag äran att åka med både Måns Sunesson och Adam Larsson. Detta var nog det näst sista skidpasset för säsongen, kan kanske bli ett imorgon också. Vi åkte mestadels på Igeltjärnsvägen, men med ett rejält knippe vilja tog vi oss över myrarna vid Igeltjärn och kunde åka ända ner till Vargliden. Det var dock så lite snö/is på vissa ställen att det endast var tunna strängar. Men vi tog oss dit och tillbaka. För övrigt så är det bara vägen som är åkbar nu, det är den nog inte i många dagar till.. Det är ändå helt fantastiskt att kunna åka skidor den 21:a april, även de gångerna är för mig lätträknade. 

Jag åkte i 2,05 idag. Blev trött och hungrig på slutet. Lite sliten kanske. Begav mig ändå hem för att köra lite TRX och gåsen kilometer med Alfons i vagnen. Ni vet, Apple Watchens ringar stänger inte sig själva.. 

Perfekt start på lördagsmorgonen


Uppstigning klockan 07.00, då var Alfons klarvaken. Trots ett antal uppvak under natten. Jag fick åtminstone nästan sju timmars sömn inatt, men jag längtar efter mina välbehövliga åtta. Sjukt i alla fall att jag blivit morgonpigg och kvällstrött. Förr ville jag aldrig lägga mig, men brukade väl till slut släntra mig ikull omkring klockan 01-02, samt vakna 11-12. Lite annat nu när jag går upp utan problem klockan 07 en lördag. Vi har lite grabbtid medan vi låter vår kära Amanda få sova ut lite längre, det kan hon behöva. 

Solen lyser ute och jag ska strax ge mig ut på ett skidpass, nu är det nog inte många kvar för säsongen..

fredag, april 20, 2018

Nytt dödslöpningspass


Aloha.

Ny löpning med familjen. Jag springer, Amanda cyklar och Alfons sitter i cykelvagnen. Perfekt för oss alla. Idag var dock Alfons lite grinig mer eller mindre under hela löpturen, så Amanda fick stanna några gånger. Vi tycker oss höra Alfons ropar ”mamma” nu, inbillning eller inte, men jäkligt kul hur som helst! 

Jag kände mig betydligt lättare i benen under dagens löpning än förra fredagens misär. Det tar sig, även om känslan är långt ifrån bra. Men nu springer jag väl åtminstone. 

Lite siffror från dagen:

1,10,02 timmar
15,85 kilometer
150 snittpuls
179 maxpuls 
120 höjdmeter 
4,26 min/km (44,50 efter 10 kilometer)

Vasaloppshistoria

Vasaloppet är utan tvekan den mest klassiska av alla skidtävlingar i Sverige. Tro det eller ej, men om några år fyller faktiskt en av de viktigaste milstolparna i den svenska skidhistorien 100 år och då kan det ju även vara läge att ta en liten titt på hur allting började en gång i tiden.

Första loppet på över 7 timmar

Några minuter efter klockan sex på morgonen den 19 mars år 1922 ställde sig 116 skidåkare på startlinjen vid Olnispagården i Sälen för att bege sig de nio milen mot Mora.
Strax efter halv två på eftermiddagen dök den första åkaren upp i Mora i form av 22-årige Ernst Alm från IFK Norsjö som gick i mål på tiden 7:32.49, vilket gjorde västerbottningen till den förste Vasaloppssegraren och fram till dags dato också den yngste. Värt att notera är också att endast fyra åkare bröt loppet.

De följande åren gick utvecklingen för Vasaloppet i rasande fart, åtminstone vad gäller segertiden. I det andra Vasaloppet sänkte vinnaren Oskar Lindberg med nästan exakt en timme jämfört med året innan. Tre år senare, 1926, var segrartiden nere på dryga fem och en halv timme när en av de riktigt stora inom svensk längdskidåkning Per-Erik "Särna" Hedlund vann.


Source: 'Ernst Alm' via Wikipedia (Public Domain)

Nio segrar på 10 år

En av de första Vasaloppsåkarna som blivit riktigt stor var IFK Umeås Arthur Häggblad som mellan åren 1933 och 1940 vann Vasaloppet hela fyra gånger. Dock var detta ingenting mot bygdens store son Nils "Mora-Nisse" Karlsson som mellan 1943 och 1953 vann Vasaloppet hela nio gånger. När han vann 1948 hade han någon månad tidigare även vunnit guld femmilen vid OS i St Moritz.
I dag hör det minst sagt till ovanligheterna att de allra bästa längdåkarna även vinner Vasaloppet. Numera är detta något som oftast efter att man "pensionerat" sig från världscupen och istället går över till att satsa på långlopp.

På detta finns det flera exempel, bland annat Jörgen Brink samt norrmannen Jon-Kristian Dahl, som bägge har tre Vasaloppssegrar vardera. Vem vet, de kommande åren kanske vi även får se namn som Petter Northug i Vasaloppet, framför allt med tanke på att den gamle storåkaren inte gjort särskilt stort väsen av sig de senaste säsongerna.

Ska man tro spelbolagen kommer han inte heller göra detta under den kommande säsongen. Hos exempelvis bet365 som erbjuder odds på längdåkning är oddsen för att Petter Northug ska vinna världscuppremiären i österrikiska Seefeld i november hela 67.00.

"För hårt lopp" för kvinnor

Sedan första loppet 1922 har mycket hänt med Vasaloppet. Bland annat så har segertiden mer än halverats, åtminstone om man ser till rekordåret 2012 när Jörgen Brink vann på nästan otroliga 3:38.41.

En annan sak som också ändrats genom åren är synen på kvinnligt deltagande. Efter att första kvinnan, Margit Nordin, körde Vasaloppet 1923 förbjöds kvinnor från att deltaga. Detta då det fanns risk att Margit Nordin skulle få efterföljare samtidigt som arrangörerna ansåg att det fanns risk att kvinnor inte skulle klara av ett så pass hårt lopp som Vasaloppet ändå var.

Faktum är att kvinnor inte tilläts delta igen förrän 1981. Sedan 1997 har damerna en egen tävlingsklass i Vasaloppet.


Source: 'Den klassiska målportalen i Mora' by BIL via Wikipedia (CC BY-SA 3.0)