Mycket inlägg och träning här på er favoritblogg. Det är förvisso syftet med denna blogg, och kanske därför många av er kikar in, men ni ser bara min träning och så vidare, jag är ju en människa också, här kommer lite halvt dravel och annat löst snack:
Jag får dagligen glada tillrop, antingen via
Twitter,
Instagram,
Facebook,
bloggen,
mail, eller annat av personer som följer mig i min vardag. Det är väldigt uppskattat och kul att folk intresserar mig i vad jag sysslar med, stort tack för det!
Nu har det kommit sig som så att jag på onsdag nästa vecka fyller 30 år. Det är väl ingen ålder kan man tycka, och nej, jag känner mig personligen inte en dag över 20. Men nu är jag snart 30, och vad kommer nu att hända? Vad har hänt, egentligen i mitt liv? Jag har egentligen inte gjort något betydelsefullt, kan jag tycka.
Jag känner mig egentligen ganska tom och "oförberedd" inför vad som komma skall. Nyss var jag ju 20(+). Nu är jag ju helt plötsligt 30, och vad innebär inte det med ansvar och så vidare? Vad har jag gjort som "vuxen" (hittills)?
Jag vet att när jag var 20 så tyckte jag att folk som var 25 år (plus/minus något år) gamla. Nu är jag där, och mer därtill, rent åldersmässigt. Jag tänkte förr att "allt" kommer att "lösa sig", allt kommer att ta ett spår (det "rätta") och sedan bli bra. Men vad är bra, och vad är inte bra? Vad kommer lösa sig, och hur kommer det att te sig? Vad kan jag själv göra för att må bra?
Om jag börjar tänka efter och fundera så känner jag bara tomhet, frågor och ensamhet. Tomhet över att jag egentligen inte åstadkommit något "vettigt" i hela mitt liv. Vad har jag gjort då, egentligen? Har lyckats trilla in någon JSM-medalj både på längdskidor (3 st) och på friidrotts-SM 1500 m (1 st 25 hundradelar från guld, 2003), samt en stafett-SM-medalj på förra årets SM i stafett. Men sen då? Därefter och däremellan har inget hänt. Visst, man kan komma att framstå som en vettig, "bra" och respektabel individ i idrottsintresserade sällskap, men vad betyder det i det stora hela? Vad är egentligen bra? Och vem bestämmer vad som är rätt, fel, vettigt och så vidare? (Finns det egentligen "rätt" och "fel")? Troligen jag själv, men hur hittar jag dit, och ännu viktigare; hur hittar jag mig själv? Troligen genom att trivas med det man gör och är glad över, men hur kommer man dit att man tycker det i princip 24/7?
Jag känner mer som ovan skrivet en "tomhet", jag söker något som jag egentligen inte har. Men vad är det jag inte har då, och vad är det jag söker? Kanske en trygghet, en ro i kroppen, harmoni och framförallt ett lugn. Men hur får jag det då? Harmoni tror jag att vi alla söker, det är grunden för välmående på alla plan. Vi vill må bra, men vad är välmående? Jag vill säga det igen: Harmoni. Ganska enkelt ord, men vad betyder det egentligen? Och än viktigare; Hur uppnår man harmoni? Finns troligen många vägar dit, och egentligen ingen som kan styra oss. Det måste komma från dig själv, man måste gilla sig själv. Men hur?
Så fort jag ej varit hemma i min enkla boning kallad lägenhet, och är påväg dit igen, så kör jag med frasen: "jag har väl inget att komma hem till!", och visst, det är med glimten i ögat. Men det är ju ändå sanning i det. Jag har ju verkligen inget att "komma hem till", visst, jag har ju en lägenhet, men sen då? Jag är ju snart 30 och ska ju (enligt min världsbild) ha fru, barn och även hus. Nu leker jag omkring med denna idrott på en ganska medioker nivå, jag har ingen klar högskolenivå, jag har ingen tjej, jag har knappt ett jobb, jag har inga sponsorer rent ekonomiskt och jag har egentligen ingen "vettig" sysslosättning att döda mina dygnstimmar på.
Nu är jag dock glad över att ha tränat väldigt bra de senaste veckorna, glad över att kroppen svarat bra och att jag är hel, tacksam över att motivationen att träna är högre än på länge och att det mesta rent träningsmässigt flutit på bra. Men (alltid detta "men") det är något som saknas, det är något som är tomt. Antagligen är det 30-årskrisen, eller så är det något jag ej funnit svaret på ännu och hur vet jag när jag gör det?
Ni kanske ni tror att jag kommer ledsna ur på allt och bara lägga ner, (som ett antal gånger för) men så är ej fallet. Jag är otroligt tacksam över att jag har min träning och att det flyter på med den, samt att jag har mina vänner (tacksam över er, ingen nämnd och ingen glömd). Jag kommer att försöka blicka framåt och kämpa på! Men jag tar gärna emot konkreta tips från människor som känner någorlunda som jag.
Bitvis så kan jag ändå tycka att mitt liv är bra. Och visst, jag borde ta tag i mina "problem" och blicka framåt. Men hur gör jag egentligen det? Mitt svar är träning och åter träning, för det är det enda jag har i livet och jag älskar träningen!! Och det är givetvis så att; jag ansvarar själv för mitt mående, till 100%. Fast alla sådana "ordspråk" och klyschor är just det, de må vara sanna, men tyvärr lättare sagt än gjort.
Ja ja, egentligen en massa dravel och tomt osammanhängande "prat", men jag är en öppen person som gillar att beskriva min situation, samt skriva om mina tankar.
Detta är några av mina tankar, bestyr, egenhetligheter och annat.
Tack för att ni läst, hör gärna av er!
