tisdag, mars 27, 2018

Golvslipning


Tjenare mina läsare.

Det finns fula oslipade golv och så finns det fina slipade golv. På golvslipning i Stockholm så kan man få hjälp med att slipa sitt golv för att få det fritt från fula märken, fläckar, slitage och annat som förstör det från början fina golvet. Det kanske också behövs omvårdnad av ditt trägolv för att det ska behålla sin lyster och även i fortsättningen få vara motståndskraftigt från smuts, damm och slitage. Kolla in hemsidan för att få hjälp med allt inom trägolv och golvslipning. De har gjort väldigt fina jobb, så ni kommer inte bli besvikna!

Det finns en rad olika ytbehandlingar, dom använder sig av riktiga proffsmaskiner för ändamålet, ni kan få använda ROT-avdrag och ni får fem års garanti på jobbet!

måndag, mars 26, 2018

Återtåget - nummer?!


Tjenamors!

Ja, för vilken gång i ordningen är denna comeback tro? Spelar ingen roll, den är avklarad och nu blickar jag framåt. Det ska erkännas att trots ledig förmiddag (Amanda börjar jobbet vid lunch), fri att träna, kanonväder ute och en vilja att komma tillbaka så var det ändå tufft att ta mig ut. Jag fick uppbringa mycket mental styrka för att ge mig ut i ensamheten på ett träningspass. Vis av erfarenhet så vet jag ju med mig att det är tufft att ge sig ut på träningspass efter en längre vila, dessutom när det inte är någon tävling på länge för min del. Men jag kommer kämpa på nu, köra ett antal lugna pass på 90 - 120 minuter för att komma igång, varva det med styrkepass (hårdare än igår såklart..) och sedan promenader med Alfons i vagnen. 

Jag blev positivt överraskad när jag såg att temperaturen på Benzen visade 3-4 minusgrader på väg till Bergebo. Blev lite bitter när jag ställde mig på skidorna och såg att det låg 2-3 centimeter nysnö i spåret och jag knappt tog mig framåt. Men väl ute på Igeltjärnsvägen hade dom packat med skoter och det blev ganska lättfört ända ner till Vargliden, king! Mötte även en av spårgubbarna som sa att dom skulle ut med pistmaskinen ikväll för att pista ända ner till Vargliden, magiskt. 

Kroppen svarade väldigt överraskande helt okej, var inga problem alls att åka, varken muskulärt eller orkesmässigt. Kanske har mina många och skapligt långa promenader underhållit min kropp skapligt i alla fall. Jag var ute i två timmar, endast stakning, kanonfint väder hela tiden och spåren håller väldigt bra klass. Minusgraderna under natten hade gjort spåren rätt hårda och stavarna sjönk knappt ner något, hoppas dessa förhållanden håller i sig ett tag nu. 

Efter skidåkningen så blev det en snabb vända i källaren för lite TRX-övningar med viktvästen på mig. Nu ska jag försöka ta hand om Alfons på min första riktiga föräldralediga dag.

söndag, mars 25, 2018

Lätt gym


Tja!

Idag har jag rört på mig lite grann bara. Tänkte att jag börjar ”på riktigt” med träningen imorgon måndag. Jag har i alla fall tagit mig ut på en åtta kilometer lång promenad, samt cyklat till gymet där jag knappt hann dit innan jag drog hem igen, men jag körde åtminstone lite:

- Marklyft 5 x 5, 100 kilo

- Bänkpress 5 x 5, 70 kilo

- Knäböj 5 x 5, 60 kilo 

Skönt med en lugnare helg innan jag försöker lägga in lite mer träning igen i livspusslet. 

lördag, mars 24, 2018

Lördagsfeeling


Cool-sötingen Alfons

Tjena tjena.

Helg och även långhelg nu för mig då jag måndag-tisdag kommer vara pappaledig, ända fram till skolavslutningen i början av juni, kanon!! 

Trist väder idag, gråmulet och några plusgrader. Typiskt när man är ledig, men vad gör man. Bara att gilla läget. Min tanke med dagen var att köra gym, men jag sov så dåligt inatt och är inte så sugen, så det får bli en promenad istället. Så kan det vara, ingen press och ingen stress. 

Igår så fick jag hem lite prylar från cykelkraft också:


Perfekt med ett nytt och riktigt lås. Tidigare hade jag bara något snik från biltema, så detta är nog ett rejält lyft!

fredag, mars 23, 2018

HAN ÄR TILLBAKA!!


Tjena!

Nu jävlar, första skidpasset och första riktiga träningen sedan bedrövelsen i Bessemmerloppet den 18:e februari. Och vet ni vad?! Jag kände mig nästan lika glad och positiv som längdskidåkar-tjejerna låtsas vara på Instagram. Då förstår ni kanske vilken lättnad det var att få komma ut och röra på sig igen?! 

Tillsammans med skidprofil-gänget så blev det 75 minuter (17,84 kilometer) skate i ett väldigt fint före uppe i Bergebo. Nattens enda lilla minusgrad hade gjort spåren bara en aning isiga, perfekt blandning mellan lättfört och perfekt grepp för skateskidan

Kroppen kändes oroväckande bra, pigga muskler och glatt humör. Nu kör jag på vidare efter humör och känsla. Inte hårt, inte mycket och inte länge. Men träna ska jag göra. Förhoppningsvis kommer det ut något positivt ur detta till nästa säsong. 

torsdag, mars 22, 2018

Idag har jag haft 180 i puls!


Nöjd kille efter avklarat arbets-EKG på Falu lasarett

Jag har ju så smått börjat tänka på träning igen. Våren är här vad det verkar, suget att röra på mig mer än mina tråkiga promenader växer. Jag har börjat skriva upp lite tankar och idéer kring träningen nu och framåt. Tanken är att jag tränar lite som jag känner fram till vecka 17 då det nya träningsåret börjar. Jag smyger igång och försöker sakta komma tillbaka i skaplig form igen. 

På dagens arbets-EKG (som kostade 350(!) kronor) så pratade vi lite om läget. Dom berättade åter om att jag endast hade ett lite förhöjt värde, men det tillsammans med min historia/mina symptom och den tidigare hjärtmuskelinflammationen gjorde ju att dom tog det säkra före det osäkra. Dessutom var det i tidigaste laget att göra ett sådant test idag, men efter att mitt blodprov visade på bra värden igen och att jag kände mig pigg så körde vi på ändå. 

Jag snurrade på testcykeln med 60 i kadens i cirka 13 minuter, på slutet höll jag 290 watt och peakade 180 i puls. Ni hör ju att det inte är något monster som satt på hojen. Tidigare har jag ju åtminstone klarat 4 x 4 på 300 watt, men så har jag ju vilat en månad också.. 

Hela testet såg okej ut och man såg endast ett enda dubbelslag/extraslag under hela tiden. Det var inte alls någon fara och jag kunde få smyga igång lagom, skulle jag få bekymmer så var det bara att kontakta dom igen. 

Det var ett ganska skönt besked må jag säga. Nu kommer jag som sagt smyga igång det hela och sedan börjar uppbyggnaden inför en ny säsong och en starkare Adam Steen!

Imorgon tänker jag att jag borstar av skidorna och hänger med eleverna på skidprofilen, skön början på helgen och min första av många långhelger (pappaledigheten måndag-tisdag). 

onsdag, mars 21, 2018

Birken och tacksamhet


För lite drygt två år sedan så åkte jag Birkenbeinerrennet och blev 67:a. Det var ett rejält slit, bland de jobbigaste tävlingar jag gjort, men det var en häftig upplevelse och ett riktigt fint lopp. Jag körde med mitt Salomon-bälte runt magen med dricka och med en USWE-rygga med kläder och vikter. En bra kombo! Jag gör gärna om både det och många andra lopp. Skidåkningen är ju något jag gärna fortsätter med, så länge jag vill träna på och försöka utvecklas så tänker jag tävla. Blir det så att jag inte har motivationen till att träna på en sådan nivå att jag är lika bra eller bättre så är det inte någon idé att fortsätta tävla känner jag. Men där är vi inte än. 

Någonting som jag tänker på och uppskattar alldeles för sällan är det här med min ländrygg/rygg som under säkert tio års tid till och från krånglade rejält. Det var både i tävlings- och tränings-sammanhang, men framförallt i vardagen som den ställde till rejäla problem för mig. Det är ju lätt att förtränga nu när den nästan är helt problemfri, men det var ett rent helvete bitvis. Jag var nästan helt övertygad över att jag hade diskbråck eller något annat allvarligt. Jag kunde knappt klä mig på morgnarna, haltade, var stel, kunde knappt hosta/nysa, sitta still var inte speciellt skönt och så vidare. Jag var rädd att dessa problem bara skulle bli värre och värre under min livstid. Jag försökte söka hjälp hos diverse personer och institutioner men ingen kunde hjälpa mig och inget syntes på röntgen. Till slut så kom jag själv fram till att problemen var muskulära, inget som gick att stretcha bort utan snarare så var det bålen och framförallt de inre magmusklerna som var för svaga och/eller inaktiverade. För cirka två år sedan så började jag köra ett gäng TRX-övningar en gång i veckan och därefter har min rygg blivit bättre & bättre. Idag så känner jag som sagt inte av den mycket. Ibland kan det hugga till i ryggen lite och jag måste stretcha den, men i det stora hela så är den nästan helt bra. Visst kan jag vara lite trött, få kramp i den och ha lite ont, men det är ändå under ”normala former”. Det är något som jag är väldigt tacksam över!

Igår så blev det en ny mil promenad med 10 kilos viktväst, 100 utfallssteg, fem minuter jogg utför och TRX-styrka. Idag blir det väl något liknande kan jag tänka mig och imorgon väntar arbets-EKG!



tisdag, mars 20, 2018

Trevliga dagar


Tjena!

Inatt sov äntligen Alfons lite bättre, väldigt välbehövligt må jag säga! Idag är jag inte som ett vrak för en gångs skull. 

Under gårdagen så kom Alfons kusin och min mamma för att göra oss sällskap medan Amanda jobbade. Vi gick en sväng upp emot Bjusan först, där stannade vi och fikade. Sedan gick vi till Willys för att handla också. Tillbaka hemma igen så åkte besökarna hem, då tog jag och Alfons en till kort promenad för att få ihop tio kilometer totalt. Under dessa promenader så fick jag också in 2 x 100 utfallssteg och efteråt så körde jag lite TRX-band för att försöka skrämma fram de djupt gömda magrutorna någonstans; ho ho - var är ni?! 

Idag så ska jag hem och sedan kommer väl proceduren upprepas med promenad, ljudbok och TRX-band. Något i den stilen. 

Njutbart att våren (troligen) börjar närma sig med sol ute, på torsdag väntar arbets-EKG och nästa vecka börjar pappaledighet. Kämpa på Adam!! 


måndag, mars 19, 2018

Pappaledig och test av GPS-klockor




Helgen innehöll soliga dagar, tidiga kvällar, tidiga morgnar och många uppvaknanden under nätterna. Inte många timmar sömn på sistone, än mindre för Amanda. Kämpigt nu alltså, skönt att jag inte tränar så hårt nu i alla fall, då hade det blivit riktigt tufft. 

Idag fick jag reda på att dom hittat en vikarie för mig från kommande vecka så från och med måndag ända till skolavslutningen kommer jag vara pappaledig måndagar och tisdagar, medan jag onsdagar till fredagar jobbar normalt. Skönt och bra, men det kommer bli tufft att ta hand om Alfons hela dagarna medan Amanda jobbar. Nästan värre än att jobba tror jag. Ja ja, bara att göra det bästa av situationen. Förhoppningsvis blir han bättre i magen, eller vad det nu är som stör honom. Vi kommer dock få en del kvalitetstid, det är jag övertygad om. 

Efter dagens jobb så kommer mamma förbi, tillsammans med Alfons kusin. Då ska vi ut på en promenad, det blir trevligt. Ska försöka mig på lite utfallssteg och handling på Willys under promenaden och på kvällen så tänkte jag drämma till med lite TRX-band. 

Igår så promenerade vi tio kilometer på morgonkvisten. Amandas Suunto och min Polar hade vi på styret till barnvagnen. Planen var att även ha min Apple Watch där, men den pausade hela tiden då den inte kände av min handled (går säkert att stänga av den funktionen, men jag vet ej hur) så den fick jag sätta på armen. Till slut så skiljde det någonstans mellan 10 och 20 meter mellan Suunto- och Polar-klockan, 0,1-0,2% ungefär, det är ju godkänt. Däremot så släpade min Apple Watch efter med några hundra meter efter sju kilometer. Jag fick en idé då om att när den klockan är inställd på promenad så använder den sig av stegräknaren istället för GPS, och när jag går med barnvagn så har jag handen på handtaget. Lika när vi åkte skidor dagen innan så använder jag ju inte armarna i promenadliknande rörelser utför, därför tappar den klockan. Så när vi gått exakt sju kilometer så bytte jag till cykling på Apple watchen och då blev även den mer synkad med de andra två klockorna och höll sig inom 20-30 meter på de resterande tre kilometrarna av promenaden. Skönt. Hade det fortsatt felat så hade det gjort mig på ett oerhört dåligt humör. 


Uppsättningen på barnvagnen 

söndag, mars 18, 2018

Galet vackert i Gyllbergen









Tjena!

Ovan har ni några av bilderna jag fick med mig från Gyllbergen igår, vet inte riktigt vad det är men ibland så blir kvalitén så dålig på bilderna när dom laddas upp här på bloggen, såhär dålig fotograf är jag inte, bara så ni vet. 

Jag har vad jag minns endast varit i Gyllbergen en gång, det var säkert 25 år sedan och jag minns att jag inte alls gillade det. Igår var det lite annat ljud i skällan med årets finaste dag, vårsol, några minusgrader och helt sjukt mycket snö. Det var jag, Amanda, Alfons och Alfons mormor & morfar. Vi tog en tur där vi åkte förbi den mäktiga masten där uppe, otroligt fina vyer och spår. Dock så fick jag för mig att jag några gånger i början av turen fick lite dubbelslag på hjärtat, inbillning eller ej? 

Enligt min Apple Watch så åkte vi 10,46 kilometer (jag ställde den på utomhusgång, skidåkning fanns inte), enligt Amandas Suunto så åkte vi 12,7 kilometer. Det var ju en ganska sjuk skillnad. Vi testade också under en promenad på lite drygt tre kilometer, även där skiljde det sig så mycket som 200 meter. Vi ska testa att använda dessa två klockor och även min Polar idag (den har jag erfarenhet av att stämma rätt så bra), genom att sätta alla tre på barnvagnens handtag så kanske vi kan se ännu tydligare hur stor differens det är. Har ni någon erfarenhet mellan dessa olika märken och klockor? Det borde ju inte skilja så mycket kan jag tycka. 

Förutom gårdagens lätta skidtur och promenad så körde jag även en kortis med TRX-banden nere i källaren. Behöver ju hålla igång och inte bli för fet. På kvällen var både jag och Amanda sjukt trötta, jag har sovit 6-6,5 timmar/natt den senaste tiden, i minsta laget för min del. Alfons har varit rätt så gnällig under nätterna igen. Förhoppningsvis blir det bättre. Någon gång..

Under gårdagen så nåddes jag av nyheten att Anna Haag & Emil Jönsson skulle avsluta sina karriärer. Trots att jag varit lite anti dom och tyckt att dom inte levererat alls så kändes det ändå vemodigt och lite ledsamt när jag såg deras intervjuer. Varför min känsla var så är oklart, tveksamt om jag kommer sakna dom, snarare att jag kan sätta mig in i deras situation och känna hur tufft ett sådant beslut är att ta.

Nu väntar en ny promenad i den härliga vårsolen!