Drygt två min bättre än i fjol och tredjeplats i Vasakvartetten!

Tjena tjena!

Det gick ju bra ändå det där. Jävligt skönt! Känslan överlag var nästan sämre än vad jag minns i fjol, men det där kan man ju aldrig lita på. Jag såg ju på farten att det nästan hela tiden gick bättre än förra året och det var riktigt skönt! Redan efter fyra kilometer började vaderna att värka och nu efteråt så gör det riktigt ont. Dock tror jag bara det är vanlig värk och ingen skada på ingång. 

Jag tyckte jag följde planen bra hela loppet igenom. Gick ut kontrollerat, försökte släppa på hela tiden utför. Hålla bra fart på flacken och hålla igen uppför. Fungerade kanon! Tror faktiskt jag persade på sträckan Evertsberg - Oxberg (56,01 min) och då har jag tidigare gått i mål där. Nu hade jag 9 kilometer kvar där... Tror jag kom tvåa på hela sträckan idag också, det var skoj! 1,32,45 var min officiella tid, mot 1,34,51 förra året. Snygg putsning det! 

Mina femkilometerstider var:

17,04 - 3,25 min/km

19,00 - 3,48 min/km

19,59 - 4,00 min/km

19,53 - 3,59 min/km

16,52 - (4,26 km) 3,58 min/km

Jag är supernöjd att kroppen svarade så bra ändå, trots att det inte kändes super. Kul att jag kan prestera ändå, trots att kroppen känts bedrövlig en tid. Då är det bara att fortsätta på samma bana och kriga på! 

Sprang ju i mina Hoka Evo Jaws och det var nog kanske lite dumt. Skulle eventuellt ha sprungit i Tracer 2. Är inte riktigt van i vaderna med dessa utan dämpning, men dom är sjukt sköna, snabba och har grymt greppp. 

Nu ser vi ut att gå mot tredjeplats totalt i Vasakvartetten också och det är ju superroligt!! 

En vann och en förlorade

Goder afton. 

Då var vi klara med tävlandet för idag. Som det känns nu och som det kändes under loppet så är vi nog klara med allt tävlande för all framtid också. 

Jungfruloppet stod på schemat idag, start i Lickershamn och målgång vid Kinnerstugan. Banan var väldigt fin på små stigar längs kusten. Men banan var ingen höjdare för min del att tävla på, alldeles för svårsprunget för min smak. Men trots det så kunde jag ändå ta ut mig det som fanns i kroppen, tråkigt nog så fanns det inte så mycket kräm idag. Som vanligt när jag är i farten... I starten och under de första fem kilometerna så kändes det skapligt, då låg jag i rygg på trean, men därefter dog jag och sen blev jag less. Resten av loppet blev mer eller mindre en plåga med inte den minsta ljusglimt. Efter två-tre kilometer så vrickade jag till foten också, men det kände jag inte något av under loppet, men nu dunkar det lite, typiskt. 

Tråkigt att jag inte kan känna mig pigg och stark. Kanske är det jag som är värdelös för all framtid nu, eller så är det en liten svacka till följd av dålig sömn och så vidare. Nåväl, det är semester denna vecka och jag har fått bra träning idag. Simon vann i alla fall, så jag får glädjas åt honom! Jag har dock ett till glädjeämne och det är att vaderna höll. I förrgår och igår så hade jag galet ont, men efter en rejäl massage med tummarna och en bandyboll så släppte det som tur är. 

Jag sprang i mina Hoka Tracer 2 idag, inte optimalt val såhär med facit i hand. Jag skulle ha valt mina Evo Jaws. Dock så hade inte det gjort något åt resultatet, det finns nog inte skor i världen som kan få fart på den här dönicken mer..

Siffror från loppet enligt klockan: 47,29 min, 12,47 km, 181 snittpuls, 190 maxpuls, 3,49 min/km snittfart, 70 höjdmeter, 50 fallmeter. Femma kom jag förresten. 

Tack för idag!

Väntat resultat på Orsakajt’n

Ja, hörni. Som vanligt när jag är i farten så slutar det i misär och elände. Idag var inget undantag. Egentligen så kan jag väl inte vänta annat efter min period bakom mig med flera veckor av en förkylning fram och tillbaka. Det är ju inte många bra pass jag har fått till, så då kan man väl inte vänta sig några stordåd. Men ändå så vill jag ju lyckats och ändå så tror jag ju att det ska gå i alla fall. 

Det kändes rätt bra och kontrollerat till en början. Trodde att jag skulle klara att hålla farten, men efter 6-7 kilometer tog krafterna slut och jag orkade helt enkelt inte längre. Resten blev en kamp om överlevnad. Banprofilen är sluttande nedför, så man kan lätt tro att det ska bli snabba tider, men det är alltid så sjukt tungsprunget på denna banan och givetvis var det rak motvind hela loppet. Kul. Tiden på mina 15,21 kilometer enligt klockan blev 58,50. Tragiskt dåligt. Men det är väl bara att finna sig i att jag är just tragiskt dålig i allt jag tar mig för. Här har ni lite siffror från dagen:

Jag sprang i mina Hoka Tracer 2 och dom levererade åtminstone. 

34,34 på Blodomloppet och 12:e plats. Bedrövlig känsla och kropp.

Godkväll. 

Idag har jag googlat hela dagen på olika åkommor och annat. Blir inte klokare på det och hypokondrin slår till med full kraft. Det läskiga var inte att jag ramlade, utan att jag inte kunde resa mig på typ 10-15 sekunder, helt förlamad. Ringde 1177 och dom tyckte jag skulle åka till akuten, det ville inte jag göra. Pratade med en läkarbekant som inte trodde det var någon fara, han trodde det var blodtrycksfall. Hoppas det. Testade att jogga fem minuter under min promenad till affären och det kändes okej, så jag bestämde mig för att köra Blodomloppet i alla fall. Kroppen kändes lite seg och kraftlös, speciellt i armar och ben. Både under dagen, på uppvärmningen och hela loppet. Det var ungefär som att hjärtat inte orkade pumpa ut blod i ben och armar, blev sjukt stum, trots att jag inte var alltför ansträngd i hjärta och lungor. Väldigt speciell känsla och nästan lite otäckt. Har även lite tryck i huvudet på något sätt. Och nu efter loppet så pissade jag ljusrött/rosa. Spännande.. 

Jag kände väldigt tidigt i loppet idag att jag inte alls hade dagen. Fick ingenting gratis och jag slet för varje steg. Ingen rolig känsla. Speciellt när det har känts så bra ett tag. Men så är det, ibland går det dåligt, andra gånger går det sämre. Jag släppte tätklungan efter drygt en kilometer och sedan slet jag på i min fart. Försökte hitta ett tempo som jag kunde hålla hela vägen i mål. Kändes stundtals okej omkring 5-6-7 kilometer, men det gick ändå inte så fort som jag ville. De sista två kilometrarna så var jag totalt slut och jade fullt upp att ens kunna ta mig framåt, hade seriösa planer på att börja gå med två kilometer kvar, det har jag nog aldrig upplevt på en löptävling tidigare. Lyckades dock kriga på i hyfsat samma takt in i mål. 

Lite siffror:

Banan idag var långsammare än när jag sprang senast 2017. Mer kurvor, mer avsnitt med grus och sprängsten. Det var också blött, regnigt och blåsigt. Spelar dock mindre roll då just känslan var så oerhört dålig idag, mest det jag är missnöjd över. 2017 hade jag 34,59, var nöjd med det och känslan var bra. Idag hade jag 34,34 och är sjukt missnöjd. 

Hoppas jag känner mig piggare imorgon på min födelsedag. Planen är träning, men mår jag inte bra så skippar jag den. 

Vi hörs!

Nytt pers med 45 sekunder och en fjärdeplats på Älven Runt!!

Foton: Konferensbyrån 

Foton: Maria Jonasson

Foto: Jimmie Johnsson

Film: Amanda Welander
Godkväll kamrater! Resultat hittar ni här. 
Det där gick ju superbra hörni! Mina tidigare lopp på Älven runt så har jag haft: 15,34 (2016 vår), 15,34 (2016 höst), 15,29 (2017 vår), 15,30 (2017 höst). Jag hade faktiskt på känn och som mål att springa under 15 minuter idag, tycker att mina löpintervaller på bandet har pekat på att jag ska kunna klara rejält bättre tider än förr, dock så är det ju alltid svårt att översätta det till utomhuslöpning och dessutom så vet man ju inte hur rätt banden går.  Inför i år så har jag haft som mål att kunna öppna loppen lite snabbare, samt att kunna springa kilometrar på 3,30 och lite under utan att slita. De senaste åren så har jag kunnat springa omkring och strax över 3,30 i skapligt kontrollerad intensitet, men så fort jag sprungit snabbare så har jag fått slita järnet. Idag så öppnade jag första kilometern på 3,06, utan att förta mig, kul! Jag låg med Simon Andersson och den slutlige trean som jag ej vet vem det är till strax efter en kilometer, sedan fick jag springa ensam i min takt. Med facit i hand var kanske öppningen lite för tuff, men det var ändå rätt skönt att känna på farten. De övriga kilometrarna gick på: 3,13, 3,21, 3,30 och 3,06 (snittfart, 600m lång).  Jag blev fyra efter en kille från Äppelbo, Simon Andersson och en Stora Tuna-löpare. Sjukt nöjd med tiden på 14,45 enligt min klocka! Jag sprang i mina Hoka Evo Carbon Rocket och dom var riktigt, riktigt grymma! Övriga siffror från min klocka blev: 4,48 km (sprang ett varv efter och då visade klockan 4,52 km), 188 snittpuls, 196 maxpuls, 3,18 min/km snittfart och 20 höjdmeter. Efter att vi tagit igen oss lite så blev det ett varv till i tröskelintensitet, eller något lägre tillsammans med Simon. Vi sprang och småpratade hela varvet och det kändes hur kontrollerat och lugnt som helst. Det varvets siffror blev: 17,19 min, 4,52 km, 169 snittpuls, 181 maxpuls, 3,50 min/km och 20 höjdmeter.  En riktigt härlig dag och jag är väldigt nöjd med detta. Jag cyklade dit och hem, med mig dit var även Amanda och Alfons vilket var riktigt skoj. Hemma igen så dammade jag av totalt 300 tåhävningar för mina vaders skull (100 per ben + 100 på två ben).  Tack för idag!

Träningssammanfattning för året 2018-2019

Igår så fick jag ett par nya Hoka One One Evo Carbon Rocket, ska bli spännande att testa dessa skönheter! Tanken är att dessa ska användas på asfalt och endast tävling. Vi svängde förbi "The Running Company" ute i Hosjö, Falun igår efter påsklunchen i Staberg. Ett bra initiativ av Erik Desmeules som är mannen bakom Hoka i Sverige. 

Säsongen 2018-2019 i träning:

Idag är sista dagen på detta träningsår och eftersom att jag ska vila idag så kan jag sammanfatta redan idag. Planen var att gå ner lite i träniignsmängd, men att samtidigt behålla och kanske även öka det högintensivt arbetet en aning. Tycker jag lyckades rätt bra med det och känner mig inte sämre än tidigare år, snarare bättre. Men sen är det ju små marginaler i skidåkningen när det kommer till tävlingar och då även det materiella. Planen framöver är att fortsätta försöka optimera träningen, dra ner lite ytterligare på mängden och fortsätta jobba med att få till bra pass istället för bara timmar. 

Detta träningsår landade på 589 timmar prick. Det minsta jag haft på säkert tio års tid. Tur då att timmarna inte är allt. Dessa 589 timmar är fördelade på: 

AI: 439,40

AII: 10,15

AIII: 73,29

Tävlingstid (AIII+): 35,26 

Styrka: 30,10

Såhär har de senaste åren sett ut träning:

2012-2013: 598,02 h - 13% A3< - 5% styrka

2013-2014: 656,12 h - 11% A3< - 6% styrka

2014-2015: 658,28 h - 11% A3< - 4% styrka

2015-2016: 627,14 h - 12% A3< - 4% styrka

2016-2017: 706,01 h - 14% A3< - 4% styrka

2017-2018: 620,45 h - 13% A3< - 5% styrka 

2018-2019: 589,00 h - 18% A3< - 5% styrka 

Tanken inför kommande träningsår är att jag ska sikta på cirka 500 timmar, tillåta mig själv att ha två vilodagar i veckan istället för en. Allt för att försöka vara bättre återhämtad inför passen då totalbelastningen runt om sliter. Jag ska försöka fortsätta jobba med att hitta en bättre teknik i stakningen också. Tror inte att jag kommer bli sämre av att "bara" träna 500 timmar, det gäller att försöka fylla dom med bra grejer bara. 

Löpningen är något jag vill försöka fokusera på att bli bra på i sommar. Jag kanske slänger in lite cykelpass någon gång för att få till lite mängd, sedan blir det ju givetvis rullskidor och SkiErg. Är väldigt glad över att jag har min SkiErg som gör att jag på ett snabbt och effektivt sätt kan få till riktigt bra pass som är väldigt nära stakningen när det kommer till rörelsemönster. 

Styrka kommer jag fortsätta med, det blir en del skivstång med basövningar och sedan TRX-band. Tror det är viktigt att vara allmänt stark, men utan att överdriva. 

Kommer troligen försöka få till 14 dagarsblock, precis som under förra året. Där den ena veckan är mer stakbetonad och den andra mer allmän.

Här nedan har ni lite osorterade tankar som jag plitat ner i min iPhones anteckningar:

Stakvecka:

- 3 h - 50 km - kan vara ett ”Vasapass” och då ta bort ett intervallpass

- 60-75 min tröskel med impulser 

- Intervall backe, kanske skierg

- Intervall platt, kanske skierg 

- Lugnt pass?

Normalvecka:

- 3 h löp - 30 km

- Styrka 1 pass (basövningar+chins+trx(3x4 övn)+spurter)? + TRX (3x4övn) ett pass + 1 pass löpband + lite basövningar + Ev TRX

- Löpintervall backe, band, eller elghufs 

- Stakintervaller eller skierg 

- Lugnt pass?

Få med:

- Impulser 

- Stegring av något slag?

- Periodisering? 

- Plan?

- Två st tvåveckorsblock, där en är hårdare och en lugnare?

- Styrka? Trx + basövningar + chins (fixa stång hemma?) 

Något i den stilen. Sen får vi se hur utfallet blir. Men jag tänker att jag har en liten grovplan och sedan tränar jag efter känsla och lust. Det viktiga är ändå att det blir av någon form av träning och att jag inte är rädd för att bli trött emellanåt!

Under kommande dagar så tänker jag eventuellt komma med en liten sammanfattning av tävlingssäsongen också. 

Nu är det slut (för i år)!

Tjena!

Nu så kan vi väl lägga skidsäsongen 2018/2019 till handlingarna, min 25:e säsong i rad... 

Idag blev det parstafett tillsammans med Rasmus Andersson som bekant. Vi körde i herrar motion för Malungs IF och vi startade samtidigt som ett stort gäng juniorer. Totalt var vi 43 lag till start och vårt lag som var sent anmälda startade sist av allihopa. Rasmus körde sträcka 1,3 och 5, medan jag körde de andra. Det blev ju som det blev på den korta och ganska smala banan, jag har ingen aning om vad vi kom totalt, eller i vår klass. Men jobbigt var det och stum blev jag. Fy satan alltså! det blev mest en stressad och hetsig åkning. Enligt pulsklockan så var sträckan typ 700 meter och det gick att bli galet stum på den sträckan också! Det kändes varken bra eller dåligt.

För att få till lite mer tid i högintensiv zon så blev det 2 x 10 minuter tröskel med Måns Sunesson och Oskar Lundqvist efteråt. Det kändes okej för att vara skate! 

En fin och bra träningshelg blev det med två race, helt perfekt. Nu får vi se hur träningen ser ut framöver, men jag kan tänka mig att det blir lite variation mellan löpning, styrka och lite SkiErg. Kanske att jag försöker mig på en sväng till Gyllbergen nästa helg, kanske.. 

Seger Lilla SS 2019

Vi börjar med bilder och en film från dagen:

Efter morgonens promenad där solen stundtals sken och temperaturen stod stabilt på tolv plusgrader så tyckte jag att det var en bra idé att klippa av armar och ben på en gammal tävlingsdräkt. Det var det väl fortfarande kan jag tycka, dock inte att tävla i den i 4-5 plusgrader och spöregn. Men dum som jag är så tog jag inte med mig någon lång dräkt dit, så jag fick vackert stå mitt kast. Efter en cirka timmeslång uppvärmning som höll på att få mig att missa starten så kom jag iväg med IFK Moras Gabriel Strid. Planen innan var att jag skulle försöka hänga med honom och om det kändes bra försöka mata på lite mer på andra varvet (vi körde 2 x 5 kilometer). Planen sket sig direkt och jag gick upp i spets, tycker att jag körde kontrollerat och hårt.  In mot varvningen så får jag en lucka på Gabriel och jag ser att Måns Sunesson som startade 30 sekunder före mig hade åkt fel i varvningsspåret och tappat rejält på det. Jag lyckas gå förbi både honom och den en minuter före mig startande Emil Johansson i backarna på andra varvet (Emil lyckas dock komma ikapp mig igen och slå mig i spurten). På toppen av andra varvet så ser jag att Gabriel är nära mig bakom, men inte alltför nära och jag lyckas mata på det jag har ända in i mål. Jag har inte sett några resultat, men jag är ganska säker på att jag vann dagens race.  Det kändes ändå helt okej idag och trots att det var riktigt blött så var ändå spåren förhållandevis lättrörda och hårda. Lite skillnad mot de spår jag brukar träna i...  Enligt min nya Polar-klocka så var loppet idag 8,92 kilometer, jag såg på Måns Sunessons Strava att han hade 9,52. 600 meters felmarginal är fan inte okej och nu ska Polar få ett riktigt gnälligt mail kan jag lova!! Övriga siffror från racet enligt klockan är: 24,46 minuter 181 snittpuls 187 maxpuls 200 höjdmeter Fin genomkörare!
Edit 19.58. Resultatlista finns nu här: https://idrottonline.se/FaluIKSkidklubb-Skidor/globalassets/falu-ik-skidklubb---skidor-lilla-skidspelen-2019/dokument/resultat_lor.pdf

Första loppet med fäste på 4-5 år. The story

Från det ena arrangemanget till det andra. Jag passade på att kolla de sista loppen på svenska skidspelen efter mitt eget lopp på "En riktig femmil".

Nu är jag äntligen hemma igen. Det blev en lång dag det här. Men en fin och rolig dag som jag också är nöjd med. Jag visste inte alls vad jag kunde förvänta mig på dagens tävling, har ju som sagt inte tävlat med fäste på år och dagar. Visste inte heller om skidorna skulle fungera bra. Jag åkte på Briko Maplus BP1 som glidvalla. På fästzonen hade jag starts skarklister blandat med black magic från samma fabrikant. En specialvariant signerat min pappa. Dock så kan det ha varit lite för mycket vinter där uppe i Sörskog, då det var minus tre grader och kallsnö. Fästet var kanon, det frös aldrig i, men jag hade nog lite för dåligt glid. 

Jag startade på slutet av det rejäla fältet på drygt 100 anmälda. Jag tycker att jag öppnade så hårt jag kunde, men det var lite ovant och svåråkt att åka med fäste, samt med skoterdragna spår. Dock så var det klart över förväntan fina spår. Men det gick lite småtungt och stavfästet var sisådär, som det är ute i skogen sådär. Jag nyttjade det hela som så att jag använde benen så mycket jag bara kunde, även på platsen, tyckte det gick fortast och var energieffektivast. 

Efter 8-9 kilometer så kommer Simon ikapp mig, han startade hela tre(!) minuter bakom mig. Jag som tyckte jag öppnade ganska hårt. Här tänkte jag vika av banan och dra hem. Men då jag tröståt ett kilo lösgodis igår efter den galna elräkningen så var det bara att bita i det sura äpplet och fortsätta oavsett resultat. Dessutom så kändes ändå kroppen bra och Simon berättade att han öppnat "järnet". Simon smiter förbi mig, åker och snicksnackar med mig, medan jag har fullt upp att gå med, stundtals ligger jag på "ironman-rulle" (på rulle med rejäl lucka), sådär håller vi på fram och tillbaka till varvningen (totalt tre varv á 17 kilometer). Då säger jag åt honom att han inte behöver vänta på mig mer. Här tänker jag att jag kommer vara 10-15 minuter efter honom i mål. 

Ungefär i varvningen så kommer jag ikapp Robert Eriksson med en minut och han är ju en bra åkare, så jag tänkte att det ändå kunde gå okej, bara jag körde på det jag hade. Jag fick även påminna mig om att Simon är en klassåkare med ett antal fina världscuplopp på meritlistan. En annan är ju en vanlig syltrygg. Kroppen fortsatte att kännas bra och jag fick besked på mitten av det andra varvet om att jag troligen låg på andraplatsen. Jag tyckte att tekniken kändes skapligt och jag orkade verkligen köra på bra, speciellt uppför. Jäklar vad jag saknat att diagonala i "hög" fart! 

Någonstans ute på det sista varvet så såg jag även Mikael Sandgren (startade två minuter före) och Anders Böhlmark (startade 3,5 minuter före) som båda slog mig på Vasaloppet. Jag passerar dom i en av de tuffaste backarna på banan och säger: "häng på så kanske ni får en bra tid".  Det känns bra hela vägen in i mål och jag orkar köra på utan varken kramp eller en trött känsla. Det var helt klart långt över förväntan! Varvtiderna enligt Strava blev: 53,13 - 54,15 - 55,18. 

När jag också är "bara" sju minuter efter Simon, som var ikapp mig redan efter åtta kilometer så får det ändå anses som ett stabilt lopp som gav mersmak inför framtiden. Tack till David Holmström och övriga i arrangörsstaben för ett riktigt fint arrangemang. Skönt med ett lite mer avslappnat sådant såhär i slutet av säsongen. Jag kommer garanterat att köra även nästa år! 

Tvåa på en riktig femmil

Mitt Vasalopp 2019

Jag är inte bara ful och en bedrövlig skidåkare, jag är fet också.

Jag hade en väldigt fin support hemma på Vasaloppet och när det var som tyngst så tänkte jag mycket på dom. Kanske det som gjorde att jag tog mig framåt och sedan i mål.

Dagen innan loppet så var jag inte speciellt nervös faktiskt, det brukar jag vanligtvis vara, så det var faktiskt ganska skönt att slippa vara det. Enda gången det märktes att jag var lite nervös var när jag skulle sova de sista fyra nätterna inför loppet och hade galet hög puls, samt sjukt svårt att somna. Förutom det så hade jag väl inte den bästa uppladdningen med en magsjuka och en rejäl vägg på Bessemmerloppet två veckor innan. Därefter en förkylning som förstörde lite av uppladdningen. Visst, jag kanske blev lite pigg i musklerna av lite extra vila, men helst hade jag ju velat följa träningsplanen. Svårt att göra något åt det nu dock.

På morgonen in mot loppet så stegrade nervositeten i takt med att starten närmade sig. Vi hade två alternativ på skidor som vi testade, båda gick snarlikt, så jag valde alternativet med Maplus Med-pulver  vilket passade prognosen bättre. 

Loppet då

Jag fick för första gången en bra backe och en backe där jag avslappnat kunde gå med täten upp på uppskattningsvis en plats kring 40-50. Väl uppe på myrarna så hade jag bestämt mig för att ligga längre fram om jag hade möjlighet till det och det hade jag. Låg ganska långt fram och faktiskt först en gång efter cirka 7-8 kilometer, men såklart fick det inte synas i TV-sändningen. Därefter kändes det billigt och kontrollerat för mig att ligga skapligt högt upp i klungan. Här hade jag förhoppning om ett bra lopp. In mot kontrollen i Mångsbodarna så blev jag dock lite för feg och passiv, vilket resulterade i att jag tappade många onödiga placeringar när folk kom från alla håll, det tappet fortsatte ned mot Tennäng och sedan var täten ett minne blott, klantskalle. 

Redan i Tennäng efter cirka 30 kilometer hade jag en första krampkänning i triceps + mage och i backarna upp emot Risberg fick jag slita, trots att det gick väldigt lugnt och att jag fastnat långt bak i klungan. Här började jag förstå att det skulle bli bra mycket mer slitsamt än vad jag först trott. 

Efter kontrollen i Risberg så öppnade det upp sig lite och jag hamnade i en ganska bra jagande klunga med bland annat Bob Impola och Oskar Niord. Men jag märkte att jag fick slita rejält för att gå med i rygg, framförallt på platten och utför. Medan det gick bättre uppför. Visst var jag ganska trött, men skidorna började gå sämre också, trist nog och troligen på grund av fel skidpar. Här har jag och min bror egentligen bara oss själva att skylla då vi är alldeles för dåliga på att testa ut skidor. Vi har säkert närmare 50 skidpar hemma, men på grund av dåligt testande så har vi för dålig koll. 

Jag lyckades trots allt gå med klungan som åkte ganska fort igenom kontrollen i Evertsberg och även utför ner mot vägundergången i Vasslan där det är väldigt lättåkt. Trots att jag ständigt tappade retfulla metrar utför mot alla jag åkte med, trots att jag låg i suget. Så den egentligen ganska sköna biten mellan Evertsberg och Vasslan blev allt annat än återhämtande. Därefter bär det av uppåt i tre etapper som avslutas med Lundbäcksbackarna och sedan ytterligare en backe innan kontrollen i Oxberg. Här får jag ändå säga att jag förhållandevis lätt gick med den slutliga 39:an Oskar Niord och 56:an Michael Boberg uppför dessa backar. Men så fort det blev utför och flackt så fick jag slita som ett as. 

In mot Gopshus med 25 kilometer kvar så går snöret till klungan och jag får höra att jag endast är 3-4 minuter bakom täten. Jag krigar på fortsatt och tar mig vidare mot Hökberg och genom kontrollen där. Här är enda gången på hela loppet som jag hör en placering och det är när en åkare framför mig passerar som åkare nummer 68:a. Jag får släppa fler åkare och sliter verkligen järnet. På rakorna efter Hökberg med cirka 17 kilometer kvar så ”dör” jag rejält, här trodde jag faktiskt inte att jag skulle ta mig i mål. Varenda meter härifrån och in var ren & skär plåga, utan att överdriva det minsta. 

Precis innan Eldris så kommer Erik ”superhurtbullen” Wickström och Britta Norgren (första Vasaloppet med tjejdäng, kul) ikapp mig. Jag är så trött att jag inte vet vad jag heter här och jag håller nästan på att börja gråta resten av vägen in i mål. Både Erik och Britta, samt alla andra åkare som passerar mig de sista 15 kilometrarna är som om vi hade mötts, det var inte direkt feststämning där. Genom kontrollen i Eldris berättar dom att vi är 10 minuter efter täten, i mål blev det just under 17, snabb kille.. Jag får ändå klappa mig på axeln att jag slet hela vägen in i mål, även om jag med nöd och näppe tog mig uppför de sista backarna från Eldris och in. Jag har aldrig åkt ett jobbigare skidlopp och jag hoppas verkligen att jag slipper göra det igen också!

Från Hökberg där enda gången jag fick höra vad jag ungefär låg och in i mål så fokuserade jag på att klara topp-100. Det tyckte jag där och då var ett bra mål och något jag skulle vara nöjd med. Speciellt med tanke på hur jävla trött jag var, samt hur jag slet med skidorna. 

Nu efteråt är jag faktiskt jävligt missnöjd. Jag ville mer och jag vet att jag kan. Men samtidigt är det så sjukt jävla tråkigt att aldrig få till ett bra Vasalopp. Det gör såklart att jag tvivlar på mig själv, speciellt nu när det egentligen inte känts bra på ett enda lopp i vinter. Eller jo, på de korta traditionella har det känts bra, men inte på något långlopp. Jag vet inte riktigt vad jag ska ändra på heller. Tycker jag tränar helt okej och gör så mycket jag kan rätt, ändå går det (nästan) bara dåligt. Jag offrar ju inte en massa i livet och tränar väldigt hårt för att bli 83:a i Vasaloppet. Men jag klarade ändå delvis av mitt mål att kämpa hela vägen in i mål, utan att tappa humöret, det var ju bra. 

Inför nästa säsong så kan jag redan nu säga att jag kommer köra vidare med skidor och långlopp. Men som det känns just nu så är jag inte så sugen på att börja träna mycket rullskidor direkt, utan mer sugen på att springa. Kanske gör det inte så mycket, kanske gör det det. Men jag tror det lär visa sig och det kan även ändra sig. En annan tanke är att träna en dag mindre i veckan, så jag får två vilodagar och mer tid med familjen. Så tanken är att försöka förfina träningsmetoderna än mer, jag tror innerst inne att det går att prestera ändå, även om jag också tvivlar på min förmåga när jag åker så jävla rövigt som årets Vasalopp. Men jag ska försöka analysera mina styrkor och svagheter, även fundera ut vad jag ska lägga vikt vid för att kunna prestera så bra jag kan på långlopp. 

Det roligaste med hela Vasaloppet var dels början som kändes bra. Men även allt småsnack med kingar som: Andreas Nygaard, Anders Aukland, Joar Thele, Magnus Vesterheim, Øysten Pettersen, Ilya ”Kjell Nordström” Chernusov, Anton Karlsson, Emil Persson, Oskar Kardin, Andreas Holmberg, Simen Østensen, med flera. Kul att dom flesta av dessa vet vem jag är i all fall, även om dom säkert skrattar bakom min rygg över hur kass jag är!

Nu får jag deppa några dagar och även ta ett antal vilodagar, för att sedan försöka samla ihop resterna av mig själv och kanske köra någon mer tävling innan vintern är slut. 

Raden av placeringar i Vasaloppet är nu:

2010 - 63:a, + 15,24 (efter segraren)

2011 - 78:a, + 23,46

2012 - 86:a (3,58,51, min bästa tid), + 20,10

2013 - 74:a, + 22,04

2014 - 92:a, + 7,27

2015 - 48:a, + 30,04

2016 - 73:a, + 8,55

2017 - 104:a, + 22,20

2018 - DNS

2019 - 83:a, + 16,54

Två lopp kvar att bli topp-100 för att få ihop tio stycken!

83:a Vasaloppet 2019. Ändå okej. Helt slut sista halvan.

Ja ja. Orkar inte skriva så mycket. Det kändes bra i början i alla fall och jag fick ligga i spets en kort stund, det har jag aldrig gjort förr. Kroppen började kännas dålig med kramp redan i Tennäng, därefter gick det arr kriga på bra fram till strax efter Oxberg, sedan kändes det i alla fall som att jag sjönk som en sten genom fältet. Så med tanke på allt det så är jag ganska nöjd med hur det gick ändå! Det var det värsta loppet jag någonsin gjort och jag har nog aldrig varit så trött. 

Åtta Bessemmerloppet 2019

Jag ska väl inte bortförklara mig alltför mycket, jag är inte alltför missnöjd ändå. Igår så kunde jag inte äta någonting. Tanken var ändå att ställa upp på dagens Bessemmerloppet. Mot kvällningen så blev jag dock rejält sämre i min mage och jag fick rejäl diarré. Det blev 5-6 långa sittningar på toan, jag var helt energilös, orolig/uppsvälld mage och sänkt. Så från 50/50 till att starta var det 99,9% säkerhet att jag inte skulle köra. Jag hade dock packat allt och tänkte att det kan gå. 

När jag vaknade imorse så var jag dock pigg och hungrig för första gången på flera dagar. Så jag gav det en chans och drog till Bessemmer. 

Jag hade en skaplig kropp idag i nästan två av tre varv. I ungefär halva loppet låg jag i andraklungan med platserna 2-6. Sedan blev det ridå. Men jag höll ihop det mentalt idag och det var faktiskt ett av målen. Det andra målet var att få en bra genomkörare. Kroppen kändes rätt bra som sagt i en början, men sedan blev det slut på energi. Pulsen var väldigt hög och fin till en början, sen när väggen kom så sjönk den. 

De sista kilometrarna så var jag helt vimmelkantig och jag var rädd att jag inte skulle ta mig i mål. Tappade två platser till på sistavarvet. Men när energin tar slut så är det inte mycket att göra åt saken. 

Jag är ändå nöjd med genomförandet och det var kul för min bror att bli fyra idag, väldigt imponerande! Nu är man förpassad till andraparen av skidor framgent..!

Efter loppet så låg jag i många, många minuter helt utpumpad. Detta var bland det värsta jag gjort. Men får jag bara återhämta mig från detta så tror jag att det kan bli bra till Vasaloppet! Jag mår dock illa igen nu...

Siffror från klockan:

Tvåa Bergebo Ski Marathon 2019

Adam Steen 2:a, Simon Andersson 1:a och Jonatan Steen 3:a. 

Jag måste väl börja med att erkänna att jag till stora delar på loppet var ganska less idag. Det går inte att rå på vädrets makter såklart och föret idag var bedrövligt till stora delar på grund av just den senaste tidens väldigt pissiga väder. Att sen staka i tre plus med bitvis totalt bottenlösa spår gjorde det hela ganska svårt och att gå med fäste var nog en klar fördel idag. 

När starten gick så matade jag på rätt hårt och ville med det få mig en fin genomkörare. Ganska snabbt så blev det vi tre och ganska snabbt därefter så tappade jag trugan på de stavar jag fixat iordning med lite större trugor  ridå. Tur dock att vi var nära stadion då och jag kunde få nya stavar direkt nästan. 

Efter några kilometer i en fin stigning så ökar Simon farten, jag släpper några retliga metrar som sedan växer och tids nog ger jag upp. Eller gav upp gjorde jag kanske inte, gav upp jakten kanske. Jag tyckte kroppen var seg, låg puls och jag var lätt uppgiven och less. Trist med en sådan pissig känsla. Men förhoppningsvis var det på grund av loppet igår och även på grund av det dåliga föret som rådde. Stundtals sjönk stavarna en meter ner och jag stod mer eller mindre helt still vid flertalet tillfällen. 

På slutet av första varvet fick jag sällskap av min bror igen och jag drog runt honom hela loppet sedan. Mot slutet så lyckades jag dock få en lucka och kunde gå i mål som ganska less tvåa. Simon var klart starkast idag och jag hade inte förväntat mig att slå honom, men jag hade gärna kunnat få ta ut mig mer och känna att kroppen svarar. Men så kan det vara ibland. Lite trist att vara ljusår efter, inte sett resultat, men skulle uppskatta det till att vi var tio minuter efter. Ska jag vara helt ärlig så kändes det inte helt bra igår heller.. Nu ska jag ta en tvådagars vila och sen hoppas på bättre kropp! Förmodligen så sitter det väl som vanligt bara i huvudet. 

Tredjeplats Orsa Grönklitt Ski Marathon 2019

För andra året i rad så lyckades jag bli trea på Orsa Grönklitt Ski Marathon. Det får jag vara nöjd med! 

Jag testade två likvärdiga Fischer Double Poling-skidor och värmde sedan upp i cirka 30 minuter för att få komma igång. Kände mig loj och seg inför. Men jag tror mycket handlar om att jag blir nervös när det är kingar som Oscar Persson och Jens Eriksson med. Blir liksom kraftlös på grund av det.. Avdelningen saker att jobba med. 

I starten gick det så inåt helvete fort och jag släppte täten med några sekunder ett tag. Lyckades med nöd och näppe att ansluta efter 2-3 kilometer ute på vägarna. Jag låg på det jag hade uppskattningsvis de första 7-8 kilometerna innan jag tycker att det lugnade ner sig lite. Vi blev snabbt en klunga på sju personer. Efter cirka 15 kilometer så tyckte jag att det började kännas lite bättre och i stigningarna inför varvningen så drog jag faktiskt. Men säg den lycka som varar, in efter varvningen så satte Oscar Persson plattan i mattan och jag fick tyvärr släppa honom, Jens och Gabriel Höjlind. 

Jag var skapligt pigg ändå ut på andra varvet och fick till ett bra samarbete med Daniel Södersten. Vi kom ikapp Gabriel och två killar bakom anslöt (Michael Boberg och Jonathan Engström). Vi låg då alltså på platserna 3-7. Samarbetet var helt okej i gruppen och farten var skaplig. Jag kämpade med att hålla bra tankar i skallen, att jag skulle klara tredjeplatsen och att avslutningen skulle passa mig bra. Det fungerade rätt så bra ändå tycker jag. 

Med 3-4 kilometer kvar så gick jag upp i spets i vår grupp och ökade farten. Den enda som orkade hänga med var ”superhängåkaren” Daniel Södersten, han är jäkligt stark alltså! Jag matade på ett tag, vände mig  sedan om och utbrast: ”Du är då fan helt omöjlig att bli av med du!”. Jag lät honom dra då en stund och två andra höll på ansluta bakom. Men jag kände mig skapligt stark, med hyfsad koll. In i de sista tuffa backarna på elljusspåret med 1,5-2 kilometer kvar så stämplade jag det jag hade och intalade mig själv att jag skulle köra 100 stavtag max. Vände mig om på toppen och såg att det var lugnt bakåt, skön känsla järnet!

Nöjd ändå med tredjeplatsen, lite synd att jag inte orkade gå med de två starkaste, men så är det ibland. Kroppen svarade i alla fall bättre mot slutet och det är jag glad över! 

Nu ska jag försöka återhämta mig inför morgondagen.

Seger i Evertsbergsrennet 2019!

Hej kamrater. 

Det gick vägen idag igen faktiskt! Sopade hem både spurtpriset och segern, det får jag vara nöjd med! 

Det var en väldig sällskapsresa länge i loppet. Jag låg länge på 3-4:e plats typ. Tog det lugnt och försökte hålla mig i skinnet. Efter cirka 18 kilometer så börjar en fin stigning på lite drygt 100 höjdmeter upp till spurtpriset efter 22 kilometer. Från att ha varit ett ganska samlat och pratigt fält så blev det plötsligt ganska tyst när jag gick upp i spets och börjande grilla lite. Jag fick med mig en stark kanotist som jag glömt namnet på, men han utmanade inte till spurtpriset, strax därefter så kom Michael Boberg ikapp och vi tre fick ett bra samarbete tillsammans. 

Vi turades om att dra bra och jag tyckte vi höll en jämn och ganska hög fart. Dock så var det en del snöande och mycket nysnö i spåren, så vi i front kanske hade det lite tyngre än de bakom. 

Med cirka 11-12 kilometer släppte Boberg och någon kilometer efter så släppte den slutliga tvåan (förlåt att jag glömde namnet). Den här starka killen släppte någon sekund och låg sedan länge på ett kort avstånd om uppskattningsvis 10-15 sekunder. Jag körde på ett ett högt och jämnt tempo på precis under det jag hade i förhållandevis kontrollerad intensitet. Hade jag behövt så skulle jag troligen kunna gå lite hårdare in mot mål. Men kroppen svarade ganska okej och det kändes rätt bra. Jag tänkte där på slutet av loppet att jag skulle kämpa för vår kära Boss och jag tillägnar segern honom! 

Åkte på ett par Fischer double poling idag och dom tycker jag gick riktigt fint!

Siffror från min nya polar Vantage V-klocka:

Seger i Norrbärke Ski Marathon 2019!

Detta var min elfte seger i ett långlopp, kul!

Som vanligt var jag osäker på form, speciellt efter den senaste tiden med lite halvkassa resultat och så vidare. 

Jag värmde upp ganska långt, länge och lugnt idag. Ville testa banan bland annat. Det var en ganska tuff bana på till stora delar ett elljusspår och det passar mig bättre än ett platt lopp har jag märkt. 

Försökte hålla mig lugn idag och låg hela tiden 2-3:a ungefär. Tyckte inte kroppen kändes speciellt bra och vi var en ganska stor grupp en bit in i loppet. Det var inte så att jag fick gå på rött, men jag tyckte inte jag hade speciellt bra tryck i stakningen. Men ju längre in i loppet det gick desto bättre kändes det. 

Med 3 varv kvar så började Robert Eriksson höja farten och vi blev då tre stycken. Jag märkte att Gustaf Niord fick slita lite så när vi var på det näst sista varvet med cirka 10 kilometer kvar så gick jag för första gången upp i spets och började mata. Då blev vi två stycken kvar. Ner emot varvningen så frågade jag Robert om han låg med billigt eller om han hade fått ta i, han sa att han hade fått tagit i, så jag blev nöjd då. Även jag hade tagit i, men det fanns lite kräm kvar. Ut på sista varvet så märkte jag att jag blev ensam och då fortsatte jag bara att mata på i ett hårt och jämnt tempo, grymt skön känsla!! 

Det var riktigt fint att få sopa hem det idag, kände att jag verkligen behövde en framgång. På skidorna så låg det idag Maplus S4-pulver  jag åkte på ett par Double poling-skidor från 2017. Det var perfekt med varvbana också, så jag slapp ha bälte och pappa kunde langa +Watt i flaska idag, king!

En film från sista varvningen:

Kommande tävlingar

Tjenare!

Lördag idag och på schemat när det gäller träning så står det ett lugnt klassiskt pass på 1,30 - 2 timmar. Jag ska nämligen tävla imorgon, så då vill jag försöka bli lite pigg. Tävlingar ja, jag ska lista lite lopp som jag tänkt köra framöver:

- Norrbärke Ski Marathon Imorgon den 27:e januari. 2010 åkte jag loppet och kom 5:a, ett fint lopp vill jag minnas!

- Evertsbergsrennet den 2:a februari. Detta lopp har jag dels vunnit 2013, men även kommit både tvåa och trea på. Originalbanan är riktigt fin, med en del åkning på Vasaloppsspåret.

- Grotfallsrundan den 3:e februari. Detta lopp går i Grängesberg, till stora delar på en golfbana, det brukar vara ett fint lopp med en fin bansträckning. Vann detta lopp 2016.

- Orsa Grönklitt Ski Marathon den 9:e februari. Ett fint lopp med fin bana och ofta gott motstånd. Lyckades bli trea förra året!

- Bergebo Ski Marathon den 10:e februari. Detta lopp är en av favoriterna faktiskt. Det brukar vara ett mycket trevligt lopp med en fin bana som bjuder på lite mer gammaldags skidåkning stundtals. Jag vann loppet förra året och har vunnit det totalt tre gånger (även 2013 och 2015). I år så får ni bjuda upp till dans, så att jag inte vinner ett fjärde år!!

Om det blir alla dessa lopp eller inte återstår att se, men jag är sugen på en helg med dubbla långlopp i alla fall, skönt att slippa träna och att då köra tävlingar istället!

Ett steg åt rätt håll

Efter mycket om och men så stod jag på startlinjen i Oxberg klockan 11,00 idag. Var osäker både fysiskt och psykiskt på allting. Starten gick och jag låg på repet direkt. Lyckades hamna i någon form av grupp i svansen på de första och inne på Vasaloppsspåret så kom jag till slut ikapp andragruppen i alla fall. Låg igruppen  stundtals med nöd och näppe och ibland så kändes det ändå okej. Tyckte att jag jobbade mig in i loppet och det var väl en okej insats, men inte mer. 

I andragruppen så slogs vi om platserna 4-12, jag hade inte så mycket att slåss om på slutet så jag fick stryk av de flesta motionärerna i gruppen och blev nia, men jag är väl den största motionären själv, så jag får väl vara glad att jag ens klarade att gå med dom.. 

Får se om det blir bättre framöver, eller om jag är så här jävla dålig. Troligen är jag väl en riktig sopa bara, så det är väl bara att vänja sig vid det. Får försöka skärpa till mig med det psykiska och även med kosten nu, då jag är riktigt fet igen. 

Jag tycker inte att det svarar i kroppen riktigt, men jag har ju varit sjuk, jag har varit jävligt osäker på start till och med idag och dessutom så är jag sjukt täpt i näsan. Får se hur allt känns framöver nu med motivation, träning, psyke och hälsan.