Säsongens första seger!

Foto: Torbjörn Sunesson

Resultat för loppet hittar ni här.

Idag har jag lyckats få till säsongens första seger, skönt! Jag tyckte att det kändes rätt så bra också, eller rätt så stabilt i alla fall, kunde plåga mig bra och tyckte jag återhämtad mig okej ändå. Det ska sägas att banan i Bergebo är förhållandevis tuff. Det var en världscup på dessa spår i början av 2000-talet, så den är ganska fin. Kanske inte helt optimal för att staka på och kanske inte helt optimalt före idag att staka heller. Men jag tränar ju för just stakning och långlopp, så det blir ju väldigt bra träning!  Två backar var dock så branta att det blev "fiskebein" (saxning), det kan vara ganska svårt att saxa med blanka skidor, men går man bara med ett väldigt brett "V" och ser till att bara saxa där det är brant så brukar det gå bra. För er som är osäkra så kan det ju vara bra att prova på träning, jag brukar tänka att jag får glida bakåt med skidorna, men absolut inte framåt, då blir det skate.

Jag åkte på ett par lite äldre double poling-skidor idag och jag tror dom gick helt okej i alla fall, kunde inte riktigt jämföra med någon.  Som sagt så var det en okej känsla i kroppen, trots att jag kört en något hårdare vecka träningsmässigt med 12,20 timmar, varav 2,20 av dessa timmar var i AIII-intensitet eller högre.  

Tycker att jag håller en rätt skaplig klass på traditionella lopp och är ganska säker på min förmåga här. Jag kan gå ut i en fart och sedan kriga mig igenom loppet. Det är svårare med långlopp, men jag tror att det har satt sig på huvudet sedan förra veckans miserabla insats i Craft Ski Marathon, skidorna var bedrövliga där och jag tror att jag kan skylla det mesta på dom. Förhoppningsvis går det bättre på lördagens Moraloppet! Planen är att träna lite mindre och försöka hitta lite form. 

Siffrorna från loppet: 28,32 minuter, 9,96 kilometer, 178 snittpuls, 185 maxpuls, 20,9 km/h snittfart och 245 höjdmeter. Tack för ett fint arrangemang av Domnarvets GOIF och kul att Alfons var på plats också!

Foton: Amanda Persson

Puls-, fart- och höjdkurvor från loppet

Ajdå.

Jag tror jag kom någonstans mellan 30 och 40. Jag körde det jag hade hela vägen och klarade ett av dagens mål: att inte psyka ur! Så långt allt positivt, men det slutar där, tyvärr. 

Jag hängde med täten uppför första backen, sedan försvann dom, trots att jag låg kloss i rygg. Resten av loppet blev en plåga och en mental kamp att inte balla ur. Under hela loppet blev jag passerad av folk och jag kunde inte hänga med någon av dom. Det var lite hopplöst där ett tag, men som sagt försökte jag verkligen köra hela loppet det som fanns. Mot slutet av tävlingen så sjönk pulsen till typ 140-150, jag blev även hungrig (fet som jag är), trots att jag tyckte jag körde så fort jag kunde. Bestämde mig med någon kilometer kvar att jag skulle försöka få upp pulsen till över 170 igen och jag lyckades med både det och att plocka två-tre personer!! Jippie. 

Jag körde på ganska hårda kallföres skateskidor idag. Troligen med fel struktur och ett fel val av skidor. Förhoppningsvis är jag inte så här dålig.. Men vad vet man. Jag är rätt osäker på min förmåga när det kommer till långlopp. Men jag har varit i denna sits förr, jag har tränat hårt i många år och jag ska åka bättre än såhär. Nu vänder vi skutan! Hade i alla fall folk runt om mig på loppet och åskådare som bevittnade hur bedrövligt glid jag hade. Alltid något. 

Solen lär ju gå upp imorgon igen och jag tror att Alfons blir lika glad att se mig när jag kommer hem igen!

Tvåa Matsboloppet

Det där gick ju bra faktiskt!

Startade ju med Rikard Tynell och lät honom dra till en början. Vi hade ett bra samarbete i halva loppet ungefär, där vi drog halva varvet vardera. I den enda riktiga backen så fick jag en liten lucka på det tredje varvet av fem. Tyckte att kroppen kändes bra, tekniken kändes okej och skidorna var bra. Ska jag vara helt ärlig så känner jag mig ganska trygg i min förmåga på dessa lopp kring 10-15 kilometer. Är mer osäker på långloppen, men det är väl bara hjärnspöken igen, som med allt annat.. Med tanke på all träning genom åren och hur många långlopp jag åkt så borde inte uthålligheten vara min svaga punkt. 

Tror att jag har en bra plan framöver nu, tanken är att dra ner lite på träningen och våga ge mig chansen att komma i form. Sen kanske jag tränar till lite en gång i mitten av säsongen, för att kunna orka hela säsongen ut. Det ska nog bli bra!

Tränat varje dag denna veckan, så nästa vecka ska jag belöna mig med två vilodagar!

Tvåa på testracet!

Nu bjuder jag åter på ett filmklipp, denna gång filmat av Emma Eriksson

Hejsan!

Efter äntligen en god natts sömn (9,20 timmar) så packade jag ihop mina saker och tog med mig Alfons för en tur till Falun. Jag lämnade honom hos mina föräldrar och åkte sedan till Lugnet för att delta i en träningstävling med DSA. 

Jag hann med en uppvärmning på 30 minuter, bland annat innehållandes en tre minuter lång intervall, samt tio stycken kortare fartökningar. Därefter var det dags för race: intervallstart, sju varv runt en bana som mätte 2,15 kilometer. Givetvis stakade jag. 

Kroppen svarade bra och jag orkade plåga mig mycket under hela loppet, vilket jag är nöjd med. Jag vill inte lägga ut någon resultatlista från loppet men jag kom tvåa utav de 13 deltagarna som gick i mål. Kul att det går åt rätt håll! 

Siffrorna från racet blev: 40,59 minuter, 14,97 kilometer, 174 snittpuls, 181 maxpuls, 370 höjdmeter och 21,9 km/h snittfart. 

Jag tävlade på ett par nya stakskidor som jag tycker surfade på rätt fint. Om några dagar ska vi göra ett skidtest mellan lite olika aktuella skidpar för att se vilka som går och inte, spännande!

Jag avslutar med ett filmklipp från slutet av dagens längsta backe:

Plockade någon plats, men var väl ändå inte bra

Ni ser ju, bedrövliga scener igen. 

Jag körde allt jag orkade hela loppet, kroppen kändes skapligt stabil utan att ha det där sista lilla. Körde själv i tre varv innan Tom Fahlén och Daniel Södersten kom ikapp. Lyckades gå med dom sista varvet runt, försökte till och med gå ifrån med några hundra meter kvar, men fick ingen lucka och blev nedspurtad av Daniel. Pisslopp. 

Nej, jag är inte speciellt nöjd med resultatet, kroppen eller något. Så jag vet inte hur det ska bli framöver, men jag antar att det bara är att kämpa på längs den inslagna vägen, det är väl kanske inte helt kattskit, men nästan. Jag ger inte upp! Får tro på min plan och inte tvivla på att jobbet ej gjorts, för det tycker jag ändå att jag har efter mina förutsättningar. Och egentligen, är detta hela världen då?! Jag kör det jag kan, tycker ändå att det är kul och jag har en familj hemma som jag tycker om. Det går upp och det går ner i idrotten och i livet, så är det väl bara. 

Siffror från klockan  27,33 min, 10,06 min, 176 snittpuls, 183 maxpuls. 

Imorgon inleder vi en vecka med lite mer timmar igen!

Tjock igen och dålig

Heja tillbaka på jorden igen. 

Jag säger ju att jag blivit tjock på grund av mycket ätande på slutet. Och tjock = 2-4 kilo mer = 74-75 kilo = dålig. Fan, jag måste börja snusa igen så att jag slipper äta så mycket, gå upp i vikt och bli såhär värdelös. Pissliv. 

Nejdå, jag har väl skejtat fyra pass på ett år ungefär. Jag satsar inte direkt på skate, utan på stakning och långlopp. Men nu har det satt sig i hjärnan det här med att jag är smällfet igen och alla fina löpresultat från Lidingö och Hackmora är ju bortblåsta igen tänker jag. 

Jag startade med Simon Andersson idag och kunde gå med honom ett av fyra varv i alla fall och det första varvet kändes rätt kontrollerat. Sedan blev det godnatt och jag kämpade med art försöka ta mig i mål bara. Stum, svårt tekniskt och jävligt löst i den nya blötsnön. Sopa. 

Siffror från klockan: 28,10 min, 10,04 km, 181 snittpuls, 189 maxpuls, 70 höjdmeter. 

Imorgon hoppas jag på bättre resultat än det här bedrövliga helvetet, annars blir det nog inget mer. Egentligen är jag inte bitter, men jag blev lite less ändå. Fokus framåt och fokus på bra val! Egentligen kändes det inte alltför illa, det var väl mest att jag var ovan på att skejta och det var ett rätt dåligt före för en ovan skejtare. 

Bilder och resultat från dagen

Bilder: Längd.se

Resultat:

Jag varvade personer från plats 14 och bakåt. Dessutom var det inte ljusår framåt, så det var mycket bra! Om ni noterar handskarna på mina händer på bilderna ovan så måste jag säga att dom är riktigt bra,  men som den motionär jag är så får jag köpa egna, bättre att ge till alla andra... Enda prylar jag får är stavar och rullskidor och det är jag i alla fall tacksam över!

Nöjd med insatsen!

Bild från Lager 157-sändningen på Facebook, har inte hittat någon på mig än

Tävlingspremiären avklarad och det gick faktiskt riktigt bra! Eller vad är bra då? Jag tyckte i alla fall att jag hade bra kropp, återhämtade mig bra trots dödsöppning och jag hade hyfsat bra fart. Tekniken kändes lite sisådär, men det var en svår bana (för mig) att åka tekniskt bra. Kurvor och branta backar. Lägg där till en massa folk och väldigt lös snö. 

Jag stod lite för långt bak i starten, plockade platser och hängde med hyfsat några varv. Åkte med många kingar och tyckte inte att jag behövde förta mig alldeles för att gå med. Blev trött stundtals, men tyckte jag återhämtade mig snabbt. Hade lite otur några gånger med placeringar och tappade viktiga meter här och var, vilket gjorde att jag tappade folk någon gång. Jag får sticka ut hakan lite och säga att jag inte direkt blev ifrånkörd för att jag var trött, det var en skön känsla såhär i efterhand. Jag tycker att jag fick de svar jag behövde och en klar förbättring mot förra året vid denna tidpunkt. Då låg jag visserligen med en luxerad axel, men i alla fall. 

Jag vet inte vilken plats jag kom på, kanske 12-15 ungefär, men det var riktigt många bra med och jag är nöjd. Jag är inte helt borta i alla fall och jag fick ett kvitto på att min träning fungerar bra i mina mått mätt, kul! Dessutom så blev jag inte varvad av Anton Karlsson som vann, utan jag höll precis undan. Så cirka 2,30 efter segraren då. 

Siffror:

Victory Royale @ Beat The Mountain!

Intervjuad och fotad av Dalarnas Tidningar efter målgång

Vilken revansch från förra årets nederlag!! Jag har ju haft en bra känsla i löpningen på slutet och efter torsdagens stakintervaller med Måns så fick jag ju lite bättre självförtroende i stakningen också. Kul när det för en gångs skull känns bra och att jag får lite flyt. 

Idag så sprang jag och Amanda för "KaQ Racing Team", klädmärket som Johan Sonesson startat, kul att vi fick vara med i ett sådant fint gäng. Efter en ganska sparsam uppvärmning så drog vi iväg, jag kom i tät ganska tidigt i loppet, hade rätt hög puls så fick hålla igen lite för att inte blåsa på alltför mycket. På de första fem kilometrarna så var det säkerligen tio hinder, ändå passerade jag dom på 20,00, inte illa pinkat! Bakom mig ganska nära så var Linus Larsson, Daniel Bodare och Mattias Westman. Efter några hinder så hade jag uppskattningsvis 20-25 sekunders ledning till Linus när det var dags för balansgång på ett spännband. Grejen var att bandet var för dåligt spänt, så det gick inte att genomföra på ett bra sätt, vilket gjorde att personalen vid hindret bad oss skippa det. Det gjorde att Linus, Daniel och Mattias fick lite gratistid på mig och fick springa iväg i rygg på mig. Jag blev lite lätt less då, men fokuserade framåt och lyckades få lucka på dom igen. 

Efter cirka åtta kilometers löpning, mestadels på grusväg och några hinder så var vi på toppen av Nybrobacken. Jag hade några sekunders ledning på Linus, men var rädd att han skulle springa ikapp mig utför, då jag vet att han är rätt bra på det. Men jag hade fortsatt lucka inför första gången uppför själva slalombacken. Vi höll jämt ganska länge, men mot slutet av backen så fick jag lite mer lucka, dessutom så kunde jag trycka på upp över krönet och få ytterligare lite tid. 

I botten av backen inför sista vändan upp så var det lite hinder som jag genomförde helt okej och jag kunde hålla luckan bra bakåt. Började bli riktigt trött i den sista stigningen och faktiskt så gick jag en liten bit precis innan toppen. Utför backen för tredje och sista gången så tyckte jag att jag snabbt återhämtade mig, kollade att jag hade en bra lucka bakåt och kunde trycka på fint hela vägen in mot de avslutande hindren som var: klätternät, löpband á la gladiatorerna och en stor airbag. Gick i mål som väldigt trött och glad etta!! 

Även Amanda gjorde en riktig kämparinsats och blev femma i damklassen på 1,47,00, grattis! 

Siffrorna från min klocka: 1,06,28 timmar, 12,83 kilometer, 182 snittpuls, 193 maxpuls, 595 höjdmeter, 560 fallmeter, 5,11 min/km snittfart. Jag sprang i mina Icebug Acceleritas 6, den skon är i tävlingssammanhang till och med bättre än mina andra favoritskor Inov 8 x-talon 212, lite lättare och lite bättre grepp! Jag halkade bara två gånger under hela loppet i dessa skor, grymma!  

Lite bilder:

Fler resultat här

Äntligen nytt personligt rekord på Hackmora Bergslopp 12:48 och fjärdeplats!

Foto: Sågmyra SK

Jag vet inte hur många gånger jag sprungit Hackmora bergslopp, men jag vet att jag sprang det första gången redan 1995, då var jag 11 år gammal, sprang på 18,21 minuter och kom klart sist. Sedan dess så har jag sprungit en rad lopp, men bara två gånger tidigare har jag varit under 13 minuter: 12,51 år 2002 som var gällande personligt rekord fram tills idag och 12,55 år 2013. Annars har jag legat omkring 13,04 - 13,35 ungefär. 13,20 hade jag förra året. Resultat från årets Hackmora bergslopp hittar du här och bilder här.

Känslan på slutet är att löpningen fungerar rätt bra, men det är ju inte samma sak som att springa uppför. En akilleshäl jag länge haft är ju min uppförslöpning, eller egentligen uppförsbackar över två minuter på alla sporter jag utövar/utövat. Troligen på grund av mitt relativt låga syreupptag (5,2-5,4 liter är det maximala värdet jag uppmätt). Men trots det så hade jag en bra känsla inför loppet idag, var avslappnad och inte överdrivet nervös, dessutom så trodde jag att jag hade en god chans att ta mig under 13 minuter idag. Kul! 

Jag värmde upp delvis tillsammans med Linus Larsson och Mikael Sandgren. Efter 15 minuters jogg så lade jag först in en tre minuter lång tröskel i 3,39 min/km-fart, när jag såg den mellantiden och ändå tyckt att jag inte var speciellt andfådd så insåg jag återigen att löpningen fungerar bra. Jag avslutade uppvärmingen med 10 x 20 steg i något högre fart än tröskel, med 20 lugna steg däremellan. Pulsen gick upp till 170 och även det kändes skapligt!

Väl på startlinjen så börjar ju tankarna, nervositeten och så vidare. Idag tänkte jag: "här står jag och är glad nu, men om några minuter så ska jag plåga mig så nära mitt max jag kan, hur fan ska det gå?" 

När starten gick så kom jag iväg bra och låg länge på tredje plats i första stigningen. På toppen av den och sedan utför den enda nedförsbacken så tappade jag några platser och låg väl 7-8:e ungefär, kändes ändå helt okej och jag hade ju bra häng på killarna framför. På den cirka en kilometer långa grusvägen så kändes det bra för en gångs skull och jag kunde plocka några placeringar så att jag in på den sista kilometern låg fyra, i rygg på trean Erik Rost. Jag hade krafter kvar och tänkte att nu jävlar ska jag få revansch efter spurtförlusten på 3000 meter bana 2016. Men tydligen hade Erik ytterligare ett ess i rockärmen och kunde segla ifrån mig under de sista hundra metrarna. För en gångs skull så hade jag ingen extra spurt att ge på slutklämmen, jag tog mig knappt uppåt och framåt, så kanske tog jag helt enkelt ut mig allt vad jag kunde idag. 

Jag kollade inte på klockan en enda gång under loppet, så när jag hörde dom ropade "48" när jag gick i mål så fattade jag direkt att dom syftade på tiden 12,48 och att jag äntligen fick slå personligt rekord igen på Hackmora! Skapligt skön känsla att lägga sig ner då kan jag berätta. Sjukt nöjd med tid, insats, placering och känsla.  Race-siffror från min klocka: 12,50 min (startade klockan tre sek innan), 2,86 km, 185 snittpuls, 193 maxpuls, 220 höjdmeter, 15 fallmeter.

Efter tävlingen så joggade jag Linus Larsson och Mikael Sandgren ner till vägövergången, två kilometer ifrån mål, där skulle vi köra en tröskel upp till målet. Det blev istället "tröskel", ganska hårt, men ändå kontrollerat (10,06 min, 1,95 km, 185 höjdmeter, 172 snittpuls, 183 maxpuls). 

Sprang i mina Icebug Acceleritas 6 idag, 217 gram per sko, riktigt bra val för dagens race!

Avslutar med några fler bilder:

Foto: Margareta Steen

Foton: Frida Veljebo

Dåliga omen inför Lidingöloppet +ANNAT

Dåliga omen inför Lidingöloppet

Efter gårdagens femmil så blev det några timmars jobb i den nya tvättstugan som vi renoverat en tid. Det hade nämligen hänt en olycka bara någon timme innan vi skulle åka ner till Stockholm i fredags. Innan jag stack ut på mitt korta stakpass så lade jag i en tvätt i den nya tvättmaskinen. Tillbaka från träningen så gick jag ner i källaren och såg att den gamla tvättmaskinen som vi ställt på den nya hade ramlat rätt ner i det nya klinkersgolvet, slitit med sig hela kontakten från väggen (den kontakten har vi inte hittat än, ytterst märkligt) och på golvet så låg det bland annat luckor till tvättmedelsfacken, vatten och annat mindre roligt. Den nya maskinen centrifugerade våldsamt och jag blev tvungen att rycka ur kontakten. Vi fixade det värsta, torkade upp vattnet och kollade så att allt var helt, vilket det turligt nog var. Det var detta vi åtgärdade igår, dels med en förstärkning av den platta med justerbara fötter som maskinerna stod på, vi satte även dit vibrationsdämpande fötter till maskinen. Men det största misstaget vi gjort var att vi glömt ta bort transbortbultarna bak på den nya maskinen, därav de rejäla vibrationer som gjorde att maskinen ovan ramlat ner. Bra där.. Igår kväll så testade vi den nya maskinen igen, denna gång utan transportbultar och det verkar fungera. Nästa steg är nu att få upp den gamla maskinen på den nya igen, slit och släp. 

Det var inte bara tvättmedelsbekymmer som inför Lidingöloppet fick mig att tro att på ett dåligt omen. Dels så var och är både Amanda och Alfons sjuka, så jag var livrädd inför att bli förkyld. Jag sprayade Coldzyme och åt Medistus-tabletter som om det inte fanns någon morgondag hela veckan innan. Sen var det ju det här med mitt knä som sju dagar innan loppet gjorde så ont att jag knappt kunde gå. Lägg därtill bilolyckan på vägen ner. Benzen har även den varit lite konstig på slutet, den har haft ett missljud på tomgång, men troligen är det bara någon avgasplåt eller liknande som sitter löst. Så flera gånger tvivlade jag om det skulle bli något Lidingölopp överhuvudtaget. Så fatta lyckan när jag vaknade på lördag morgon på hotellet och varken var sjuk eller hade ont i knät, först då var jag säker på att kunna springa. Det enda som var kvar nu var att ta sig till Lidingö, genom hela Stockholm och sedan hitta en parkering. Timmarna innan loppet så blev jag mer och mer nervös, men på ett helt annat sätt än inför Vasaloppet exempelvis. Jag var stissig, uppåt, pratig och kände mig närmast hög/full. Denna nervositet gjorde mig pigg, jag ville inte sitta still. Nervositeten inför Vasaloppet gör mig loj och trött. Spännande ändå, så mycket som sitter i huvudet. Men jag tror grejen är att här hade jag inte speciellt mycket press på mig själv, här skulle jag ju "bara" springa under två timmar och hålla tröskel till en början,  det skulle ju ta ett tag innan tröttheten kom. Dessutom är ju inte löpning min huvudidrott heller, så det gjorde ju inte så mycket om jag misslyckades. Men jag hade aldrig någon tanke på att jag skulle misslyckas, jag var rätt säker på att det skulle gå vägen nästan hela tiden. Note to self: Jag måste försöka få med mig detta inför kommande lopp på skidor, att hitta glädjen, istället för att bli sänkt av nervositet och rädsla för att misslyckas. 

Måndag

Idag är jag hemma med Alfons medan Amanda jobbar. Mina ben värker rätt rejält idag sedan lördagens race. Känner också lite i mitt knä, precis som tidigare. Jag tror dock att knäproblemet är någon form av muskulär överbelastning och inte något alltför allvarligt. Efter klockan 14 så kommer min mamma hit för att ta hand om Alfons, så jag kan träna gym. Jag väntar med att äta "frukost" till strax innan klockan 14, då får jag in åtminstone 16 timmars fasta också. Tanken var att vila imorgon, men då Amanda är ledig på förmiddagen så hinner jag träna då istället och kan på så sätt ta vila på onsdag. Mycket skönare att vila på de dagar jag jobbar, eftersom att det oftast är sjukt tungt att bege mig ut på träning efter jobbet.

Det återstår nu sex stycken styrkepass på mitt tunga och tuffa program, det ska bli skönt när det är avklarat, så jag kan köra lite lättare styrka igen och få lite mer ork i musklerna. 

Lidingöloppet: 1,57,40 - 91:a!

Fy fan vad nöjd jag är nu! Att sätta upp ett mål, träna inför det och sedan klara målet. Den känslan är härlig alltså! Men det var tufft idag vill jag lova och jag fick verkligen kriga hela vägen. 

Trots att jag stod längst fram i starten så blev det jävligt trångt de första kilometrarna. Men jag försökte att bara hitta mitt tempo utan att förta mig. Jag kände ganska tidigt att kroppen/benen inte var helt hundra och jag hade tidigt både en lätt krampkänsla i höger baksida låt (haft det från och till väldigt länge) och även tendenser till håll. Det till trots så kom jag in i ett bra flyt och det kändes helt okej. Första milen passerade jag på 36,50 och det kändes stabilt. Sedan fick jag några små svackor här och där under de kommande kilometrarna. Passerade 15 kilometer på 56 minuter. Flåset var inte så ansträngt, men mina ben var riktigt slut. Jag hade det tufft, framförallt uppför, men jag försökte jobba på metodiskt och inte förhasta mig någonstans. 

In på Grönsta med milen kvar så passerade jag på strax över 1,16 och jag förstod att målet under två timmar skulle vara genomförbart, om jag inte monsterväggade. Jag försökte trippa på uppför och släppa på utför. Låg stabilt på ganska lika placeringar loppet igenom, tappade någon under sista milen. Abborbacken var inte rolig vill jag lova, det var knappt löpning uppför den. De sista backarna var tuffa de också, usch. I sista backen med två kilometer kvar ungefär (Karins backe?) så spelades det house-musik på full sula och mitt i droppet så gjorde jag en dab till några tonårskillars förtjusning, dom ropade högt: ”Vilken jävla king”. Dagens behållning! 

Sista biten var det ren och skär plåga. Hann inte njuta speciellt mycket, för på upploppet blev jag tvungen att klippa ner två stycken som jag spurtade emot. 800 meters-steget finns där någonstans. 

Jag kom i mål som 91:a bland herrarna, 97:a totalt då jag fick stryk av fem-sex snabba damer och tiden blev 1,57,40, supernöjd! 

Stort tack för alla hejarop längs banan, väldigt kul! Kanske jag springer igen, vi får se. Nu har jag klarat Vasaloppet under 4 timmar (3,58,51, 2012) och Lidingöloppet under 2 timmar. Det borde inte vara hundratals personer som gjort det i alla fall!? 

Lite siffror:

Tredjeplats i Träflasklöpet 2018!

Tjena!

Idag tycker jag att jag fick de svar jag behövde inför Lidingöloppet, skönt! Kroppen svarade bra och jag kände (peppar, peppar) inte av några skavanker. Dessutom så funkade mina Hoka Tracer 2 kanon, det var första gången som jag sprang i dom. 

Vi startade tillsammans med personer som sprang både ett och två varv. Ganska tidigt så hamnade jag i en andraklunga med slutliga tvåan Jonas Djurback (tidigare svensk rekordhållare på Ironman) och slutliga fyran Hendrik Sjölund. De första tre kilometerna per varv är på ett ganska tungsprunget elljusspår (både underlag och terräng), de sista sex kilometerna är till största delen platta och på asfalt samt grus. Efter fem kilometer så går jag upp och drar vår klunga på tre man, den dragningen håller jag i tills det återstår en kilometer, då ökar Jonas Djurback farten och jag blir tvungen att släppa.

Jag tycker att kroppen fungerar bra i farter omkring 3,40-3,50 min/km, men ska jag springa fortare så blir det tufft. Inte så konstigt när jag inte sprungit så mycket sådant, inte heller behövligt då målet för mig är att springa Lidingöloppet under två timmar, det borde gå. 

De passager jag kommer ihåg är: 5 km: 18,18 min, 10 km: 37,08, 15 km: 56,00. Övriga tider har ni nedan. Jag sprang det första varvet på 33,06 och det andra på 34,12, det mesta jag tappade var på de kuperade kilometerna i början, känns bra att jag kunde springa så stabilt och bra. Jag slog personligt rekord med nästan 4,5 minuter, det var inte illa!

Siffror från loppet enligt min Polarklocka:

Kilometertider enligt Strava: