Sälen - Hökberg, 73 kilometer stakning

Hej!

Det har tagit en hel dag detta. Ta sig till Sälen, testa skidor och åka skidor till strax efter Hökberg. En fin dag blev det hur som helst! 

Vi fick testa den nya startbacken från Tjärnhedens IP, jag tror den blir bra och jag tycker inte det är speciellt smalt heller. Vi slipper den värsta branten i början och enligt klockan så var vi uppe på toppen efter ganska exakt 2,5 kilometer. 

Till en början så gick det ganska tungt och kärvt. Men från Mångsbodarna så började det gå lättare, både skidorna och kroppen började då vakna till. Småseg till en början, men efter någon timme så vaknade jag så sakta till. Den sista timmen kändes faktiskt väldigt bra! 

Det blev lite väl sent, så vi gav oss efter utförskörningarna efter Hökberg. Hade annars varit ganska trevligt att åka hela vägen, men det får vi ta den första söndagen i mars! 

Känner mig lite trött och sliten i kroppen nu, men det har ju blivit en del stakning och träning denna veckan också. Halvt långpass imorgon igen, hej och hå!

48 km stak med ett ursinnes-skrik på mitten

Jaha. Två steg fram och ett bak då. Eller kanske. Jag var småseg i början idag, lite sega muskler, låg puls, tungfört som satan (skyller ej på spårdragare, utan på nysnön), småont och kramp i ryggen. Men det som fick mig ur balans idag var kylan, det var endast 10 minusgrader, men trots dubbla strumpor, pjäxöverdrag och dubbla handskar (bland annat mina tjockaste) så frös jag något fruktansvärt om fingrar och tår. En timme in i passet så stannade jag för tredje gången för att försöka veva igång armarna, samtidig som jag sprang på stället. Det hela slutade med att jag i ren ilska skrek ut mitt hat över denna kyla och längdåkningen. Därefter blev det faktiskt lite bättre skönt nog. Är så otroligt frusen om fötter och händer alltså. Måste nog fan sluta röka alltså! 

Jag körde Falun Borlänge-spåret tur och retur för tredje gången nu på kort tid. I Stångtjärn så blev det ett varv runt tjärnen också. Fick ihop 3,05 timmar, 48,3 kilometer och 720 höjdmeter. Enbart stakning så klart. Den sista halvtimmen så började det ändå kännas lite bättre, så det var skönt. Är nog inte alltför hälsosamt för ryggen framförallt att endast staka. Men jag vill göra en rejäl stak- och träningsperiod nu inför Vasaloppet. 

Höll ändå hyfsat gott mod efter mitt lilla ”vårskrik” i skogen. Skrev med en kompis i samma bransch som även han hade delat ut ett vårskrik under förra veckan. Så jag är faktiskt inte den enda idioten som håller på med detta. Sjukt ändå att jag utsätter mig för detta, dag efter dag. Ungefär som att gå till jobbet utan att tjäna något. Dagar som idag när Evo rusar så funderar jag ju också över varför jag går dit... Men, att klaga och gnälla är ju också en stor del av mitt liv, hur hade det sett ut annars liksom?!

Ha en fortsatt fin kväll så hörs vi imorgon!

53 kilometer stakning, till Stångtjärn och tillbaka

Godkväll! 

Den positiva andan från tidigare under dagen höll i sig under hela träningspasset också. Var ska detta sluta?! 

Jag hade tänkt mig att köra tre timmar stakning längs Falun Borlänge-spåret, då skulle jag hinna tillbaka innan det blev mörkt, så ingen pannlampa behövdes idag. Skönt att våren är i antågande! 

Det blev ett trevligt pass där skidorna gled helt okej, spåren var bra(!), slapp träffa folk, kroppen kändes betydligt bättre än igår och humöret var även det gott. Kul. 

Jag kom till Stångtjärn efter cirka 1,20 h, så jag fortsatte turen nedåt längs elljusspåret och vände längst ner vid Stångtjärns-rondellen, där spåren börjar. Kom dit på 1,30 h. Hemvägen är sedan lite längre än ditvägen (3 km) då man måste ta sig runt lite över halva dagspårets 6 km för att komma tillbaka på Falun Borlänge-spåret. På ditvägen kommer man tillbaka precis på slutet av 6:an och det är enkelriktat. Perfekt för en kilometerjagare som mig! 

Fick ihop 3,10 timmar, 53 kilometer och 805 höjdmeter. Fint pass i fina omgivningar. Jag gillar verkligen detta spåret. Gammaldags åkning, inte så mycket folk, lagom kupering och kul även kunna åka hela vägen till Falun. Spåret är i ganska bra skick, även om du inte bör ta tävlingsskidorna. 

Svar på covid-19-test och ett distanspass

Lycka är att vara tillbaka där man hör hemma, inte bara på Lugnet, utan även med ett par Oakley på näsan. 

Hallå! 

Åter i skidspåren. Efter en dålig natt rent sömnmässigt så fanns det bara energi för ett tvåtimmars lugnt stakpass idag. Jag hade egentligen förhoppningar om något tuffare när jag missade gårdagens race. Men jag får ju faktiskt vara tacksam över att vara frisk så snabbt som jag ändå blev. Med dålig sömn som jag från och till drabbas av så blir jag rejält seg dagen efter, typ hälften av gångerna. Det var dock inte samma sorts dåliga sömn som häromnatten när vaknade av och an i feberfrossa. Inatt var det mer att jag aldrig kunde somna. Jag har sett ett mönster i detta, den första natten som Alfons kommer tillbaka till mig så brukar jag ha svårt att somna, jag ligger och omedvetet väntar på att han ska tassa in till mig. 

Med den dåliga sömnen och med den korta sjukdomen så hade jag ju rådgivit alla till att vila både lördag och söndag. Tänk att man ska vara så hård och korkad emot sig själv jämt.. 

Jag fick svar på covid-testet också:

Ingen Corona där inte. Skönt. 

Träningspasset jag körde var på Lugnet, ett varv runt elit 15, ett varv vardera runt röd och blå 3,75 km VC-bana och ett varv runt femman. Idag var det faktiskt inte toppspår på Lugnet, isigt utför och ganska grunda spår, det kunde man inte tro! Kanske dom har värvat spårförstörare från grannkommunen?! Fick ihop två timmar, 900 höjdmeter och 30,7 kilometer. Kändes inte superbra, ville vända redan efter 10-15 minuter. Jag försökte dock intala mig om att beta mig igenom passet, att det skulle bli bättre och faktiskt så kändes de sista 20-25 minuterna något bättre. 

Alla mina träningspass har blivit betydligt längre nu när jag håller på filmar dom också. Brukar göra klart det tidigt i passet, så att jag sen kan fokusera på det viktiga: att faktiskt träna. Så nu vill jag gärna ha lite positiv feedback, prenumerationer, visningar och så vidare. Annars blir det nog inte så många fler vloggar, just nu kostar det mer än vad det smakar. Ni hittar min YouTube-kanal här!

Ganska nöjd sexa i Norra Garberg Classic

Bröderna på turné 

Magiskt fint i Norra Garberg 

Topp-20, komplett resultatlista här.

Varvtider. 

Hejsan!

Jag har tävlat längdskidor sedan Grönklittsjakten 1995 när jag körde i herrar 11 och åkte snabbare på den klassiska delen än skaten. På dessa 25 år så har jag aldrig någonsin varit uppe i Norra Garberg. Sjukt egentligen, för det var galet fint där uppe! När vi svängde av Vasaloppsvägen så var det -20 grader, uppe på höjden i Norr Garberg bjöds det på -8,5 och strålande solsken. Skidpropaganda och som gjort för succé. 

Vi testade skidor och sedan tog vi ett varv på banan. En fin bana med en längre utförs- samt uppförsbacke. Därefter mestadels ganska flack och böljande åkning. Ganska kärvt före, så andra halvan av loppet stod jag bredvid det klassiska spåret. 

Idag tycker jag ändå att det kändes helt okej. Jag kunde ta ut mig bra och det svarade helt okej. Blev lite trött mot slutet, vilket varvtiderna skvallrar om. Men ändå en stabil känsla och jag har inget att gnälla på. Möjligen att ryggen drog ihop sig lite, men bättre än de senaste dagarna i alla fall. 

Lite siffror från min pulsklocka:

40,24 minuter 

15,12 kilometer 

180 snittpuls 

186 maxpuls 

22,5 km/h snittfart 

227 snittwatt

246 normaliserad kraft 

275 höjdmeter

När man tror man sett allt i ett skidspår - stakintervaller - upphittat körkort

Jag ser ut såhär. Kan inte rå för att jag ser ut som skit. Men jag är i alla fall snäll. Eller nej, nu ljög jag. 

Hej på er. 

Sent idag igen. Denna gång var det en syning av mina täckbyxor som gjorde mig sen. Allt för att dra ut på eländet med träning och intervaller. 

Det hände mycket på dagens träningspass uppe i Bergebo, här är ett axplock:

- På uppvärmningen hittade jag ett körkort i spåret, jag tog med mig det, kontaktade sedan ägaren på Facebook efter passet. Personen bodde 2-3 mil bort, kom förbi mig och hämtade det. Bra karma där Adam! 

- Jag hade bestämt mig för att köra intervaller runt konstnösspåret som är ganska fin kupering, med en del backar. Givetvis var det inte pistat på några dagar, så det var ganska svåråkt och isigt utför. Ingen större fara ändå. Värre var att i sista kurvan innan varvningen så låg en slang till en snökanon mitt över spåret. Funderade länge och väl på alternativa banor att åka, men valde till slut att flytta slangen en aning så att den låg efter kurvan, vilket gjorde det möjligt att hoppa över den i farten. 

- Exakt i samma sekund som jag skulle börja mina intervaller i sann ”Truman show”-anda så dök det upp en myriad av personer på skidor med lite lägre begåvning. Nej, jag skojar inte. Det var något gäng med daglig verksamhet. Givetvis skulle personerna åka i exakt samma spår som mig. Några åkte skidor, andra gick i pjäxorna med skidorna på axlarna, någon stod och rökte mitt i spåret och så vidare. Spännande. 

- När intervallerna var klara och jag skulle stänga av pannlampan så gick det inte. Varför inte undrar ni. Jo, knappen hade ramlat av. Hur är det ens möjligt? Varför händer allt sådant här mig? Svor en rejäl ramsa först, innan jag sedan bestämde mig för att leta efter knappen. Ett omöjligt uppdrag kan tyckas, men ganska snabbt så hittade jag den lilla jäveln i spåret:

Ibland har även jag tur. 

Passet då?

Jodå, det gick väl sådär, förutom att jag krampade ihop en aning i ländryggen. Något i denna stilen körde jag:

- 30 minuter uppvärmning 

- 3 set med 10 minuter tröskel - 3 minuter vila - 5 x 40” - 20”. Hade även 3 minuter vila mellan seten. 

- 30 minuter nedvarvning 

Idag höll jag mig bara på ganska kuperade banor kring stadion och elljusspåret. Endast stakning. Kallt var det också och jag körde kanske inte bara tröskel, blev lite hårdare i någon backe, men jag såg ändå till att spara på några procent. 

Stakintervaller i räls

Hej på er. 

Denna dag började med en rad skidlopp på TV, när det var klart så kunde jag sedan slita mig ut på träning. Jag bestämde mig för att köra i Mellsta idag, bara spåren var okej och det var dom. Något slitna kanske, men det låg en fin ishinna som gjorde att det gick lätt. Perfekt att få träna i lättfört och i en ganska så lätt terräng dessutom. Det blir ju en annan sorts trötthet av sådan åkning. 

Jag började med att värma upp i en halvtimme, testade det längre elljusspåret och även 2,5:an. Resten av passet gick endast runt det platta yttervarvet på ganska exakt två kilometer. 

Följande intervaller kördes, med siffror:

- 5 minuter 10” - 20” 

- 45 minuter tröskel (8,5 varv), 17,47 kilometer, 268 höjdmeter, 289 fallmeter, 23,3 km/h snittfart, 165 snittpuls, 170 maxpuls 

- 10 minuter 40” - 20”

3-4 minuter vila mellan 10-20, tröskel och 40”-20. Avslutade med 20 minuter lugn åkning. Fick ihop fina 40,1 kilometer och två timmar totalt. 

Kändes ändå okej, men inte topp. Idag höll jag mig lugn och pressade aldrig mig för hårt, vilket också var planen. Tanken är ju att försöka bli pigg igen, vilket kan vara smart om jag vill bli i form. 

Bra pass blev det i alla fall. Behöver ju träna på liknande saker som jag ska tävla i. Fint med rälsen i spåret också, så jag förhoppningsvis kan få upp lite högfart i stakningen också. Nollgradigt väder, så det räckte med en tunn kortärmad tröja under jackan. Men nu får det ändå gärna bli några minusgrader, 4-5 räcker. 

Ha det fint!

Det där gick ju riktigt...

Ni hade väl sett fram emot att få läsa om hur jag återigen beklagade mig över hur värdelös jag är, att skidorna var sådär, att kroppen kändes orkeslös och så vidare. Ledsen att göra er besviken, men jag var 2,8 sekunder från seger idag:

Efter att ha fått tagit idolbilder en halv dag bland ivriga fans och åkt av mig en stund med Ronny Wedin och Isak Maxstad så kan jag delge er lite från loppet idag. 

Det var cirka 50 man i startfältet och jag tror att allihopa hängde med fram till 3-4 kilometer kvar av första varvet där banans längsta stigning är. Lugn körning dit, nysnö i spåren. I backen blev det sedan körning och jag kom inte riktigt fram som jag ville, fick runda folk och det kostade lite extra energi. Tom Fahlén fick lucka inför och efter varvningen. 

Jag fick ligga på tokrött i många kilometrar när vi i klungan bakom försökte åka ikapp honom, ute på vägarna kom vi ikapp, men det kördes fortfarande väldigt hårt perioder och jag fick de bekanta flyktkänslorna. Jag tänker tankar som att jag inte vill vara här, jag kommer aldrig orka gå med och så vidare. Men på något vänster trixade jag mig med som siste man i den 7-9 man stora tätklungan kilometer efter kilometer. Bob Impola och Erik Wickström var de mest dragvilliga och starkaste på andra varvet, av det jag såg där bak i kön. Erik var faktiskt sjukt stark och oerhört jobbig att ha med i en klunga, det då han hela tiden ville köra hårt, medan jag själv låg på repet. 

På något konstigt sätt så vaknade jag till en aning i långbacken på sista varvet och kunde gå med täten, (inte lätt, men faktiskt inte på tokrött heller), hela vägen upp på toppen. Jag är rätt skaplig i backar som inte är alltför långa, dock betydligt sämre på flacken. Den sista biten var jag lite feg, men även trött såklart och låg i princip bara bakom, hade inte heller riktiga krafter för en spurt. Men jag är jävligt glad och lättad att det gick så pass bra idag! Kul att ändå visa att jag fortfarande kan. Jag hade även en liten del i segern idag då jag gav bort ett par större Leki-trugor till Bob. 

Hade riktigt bra skidor idag på DP sprint och Maplus Med S-pulver. 

Siffror från klockan:

2,00,50 timmar

42,60 kilometer

21,2 km/h snittfart

166 snittpuls 

183 maxpuls

390 höjdmeter 

Jaha, sen då? Blir det några mer lopp i år? Bjud in mig!! 

4-3-2-1-3-2-1-2-1-1 min stakint + nya idioter i spåren

Jag skrev tidigare att jag skulle träna ett lättare intervallpass, det visade sig bara stämma delvis. Det blev rätt tufft till slut, men jag tror ändå att jag sparade en växel åtminstone. 

Mina fingrar och händer är väldigt känsliga så fort det blir minusgrader. Så när termometern visade minus sex grader här hemma så satte jag på mig både ett par tunna underhandskar och ett par tjockare halvtumvantar, det fungerade bra! 

Det är fina förhållanden på Lugnet, trots väldigt liten snömängd. Jag värmde upp runt 7,5 km-spåret. På intervallerna så höll jag mig runt elljusspåret bara, körde alltså upplägget: 4 - 3 - 2 - 1 - 3 - 2 - 1 - 2 - 1 - 1 minuter, hoppas ni ser mönstret i talföljden!? Mellan alla intervaller hade jag 90 sekunder vila, under den så åkte jag sakta framåt, så intervallerna innehöll all sorts terräng idag, perfekt. Kroppen kändes väl ändå okej idag! Avslutade med en halvtimme lugn åkning, så att jag totalt fick in 90 minuter och 24,5 kilometer. 

Avslutningsvis så måste jag åter få gnälla lite på flanörer i skidspåren. I 30 års tid så har jag åkt skidor på Lugnet och det är väldigt sällan jag sett folk gå i spåren. I år har jag nästan sett mer gångare än skidåkare. Riktigt bedrövlig utveckling. 

Under uppvärmningen idag så kom jag ikapp en kärring med en lös dalmatiner. Nu ska ni få höra. Hon gick mitt i spåret, helt i sin egen värld, hörde inte mig komma bakifrån, hunden däremot började springa emot mig och uppföra sig obehagligt (jag är faktiskt hundrädd, trots att jag har en hund som jag inte vill ha). Jag lyckades åka förbi och fortsätta uppvärmningen. Men med min vanliga otur så stötte jag såklart på det där fanskapet 3-4 gånger ytterligare under passets gång, med lös hund och pratandes i telefon. Sista gången jag såg henne var i en utförsbacke på elljusspåret, jag kom bakifrån, åkte så nära jag bara kunde och skrek ”HÖÖ” precis när jag passerade. Omoget av mig, ja. Men ska man gå i skidspår (vilket jag ogillar starkt) så kan man väl åtminstone hålla sig på kanten, vara lyhörd för skidåkare och ha hunden kopplad om man inte har pli på den. Inget av detta hade denna dåren. Usch, kokar i huvudet på mig! Men det blir väl till slut jag själv som måste krypa till korset och be om ursäkt då jag faktiskt var ute och tjuvåkte i spåren mitt under brinnande VM i skidspårs-spatsering. Förlåt. Jag ska hålla mig hemma dagen då femmilen avgörs..

Tyvärr är jag lite för konflikträdd för att säga något, men fortsätter det med dårar i spåren så kommer snart bägaren rinna över och jag kommer till slut inte kunna vara tyst. 

Säsongens första stakintervaller på snö

Hallå där. 

Nu verkar vintern ha smugit sig på oss även här i dalarna, minusgrader och en del natursnö. Ovant och kallt, men betydligt finare landskap än det regntunga och gråa vi haft i oändligheter. 

Enligt plan så körde jag ett lite lättare tröskelpass stakning. Till min förtjusning så var det möjligt att åka på de längre spåren idag! Så istället för att åka på konstsnöspåret bland snökanonerna så kunde jag köra intervallerna runt elljusspåret. Något mer flackt och långloppslikt. Det var ganska runt med snö, så jag hade nästan kunnat använda rullskidspetsar istället för trugor där uppe. 

Efter en uppvärmning på 20 minuter så betade jag av intervallerna: 3 x 10 minuter kring tröskeln, med 2,5 minuter lugn åkning mellan intervallerna som vila. Kändes inte toppen, men jag hade ovallade träningsskidor och är lite trött i musklerna från gårdagens styrka. 

Avåkningen blev ett varv runt 7,5 km-spåret. Fint att få komma ut i skogen på skidor igen! Efterlängtat minst sagt. 

Såg inte bara en person som var ute och gick i spåren idag. Det var gamlingar med stavar, barnfamiljer med barnvagnar och så vidare. Vad i hela helvete är det för fel på folk som går med en barnvagn mitt i skidspåren?! Idiotjävlar! 

Passet blev 90 minuter totalt och på den tiden kom jag 24,8 kilometer. 

En rejäl genomkörare

Före race 

Race 

Efter race 

Hej på er. 

Ja, att staka tre varv runt Grönklitts elit 10 km lät ju innan som en bättre idé än vad det sedan var i verkligheten. Men samtidigt så är det ju stakning jag ska tävla i och det jag vill försöka bli bättre på. Så det var bara att göra det bästa av situationen och kriga på. 

Första halva varvet och lite till så hängde jag med tätklungan bestående av mig, Simon Andersson, Jonas Eriksson, Gilberto Panisi och Pontus Nordström. När sedan dödsbackarna började fick jag dessvärre släppa de fyra. Otroligt tuffa backar, löst som bara den för stavarna också gjorde att jag saxade mer idag än vad jag gjort på många år. Jag sprängde mig en aning när jag gjorde allt för att ta ikapp tätkvartetten. 

In för varvning efter ett varv så tänkte jag nästan ge mig ut på vägarna för att få lite mer långloppslik åkning, men jag bestämde mig ganska snabbt för att skippa de planerna och genomföra loppet efter min bästa förmåga. Jag mötte Andreas Svensson inne på stadion och hade som mål att hålla honom bakom mig, han körde med fästvalla, vilket alla framför mig förutom Gilberto också gjorde. 

På det andra varvet började jag få tillbaka krafterna en aning igen och kunde åka på i okej tempo ändå. In för varning sista gången så hade Andreas Svensson tagit in lite, satte då upp målet att slå honom och att ha ett snabbare sista än andravarv. 

Mot slutet av sista varvet så passerade jag Gilberto och kunde öka farten en aning in mot målgång. Kom i mål som fyra, cirka 9(!) minuter bakom Simon, 6 bakom Jonas, kring minuten bakom Pontus. Det var ändå helt okej med tanke på hur tufft lopp det blev. 

Första halvan av det första varvet så tycker jag att det kändes bra och att jag kunde hänga med de övriga. Så det får jag ta med mig. Betydligt bättre än när jag var här senast och låg i vägen för övriga tävlande. 

Inga supertider idag direkt, men det var tungfört, nysnö, tuff bana och så vidare. Bra genomkörare i alla fall! Lyckades också ha snabbare tid på sista varvet. Lite siffror:

1,47,04 timmar

32,21 kilometer

168 snittpuls

181 maxpuls 

925 höjdmeter 

Varvtider:

60 kilometer på 900 meter

Idag har jag invigt mina nya Rudy Project Defender och jag måste säga att jag är nöjd! Linsen jag använder är en fotokromatisk, det är uteslutande den sortens lins jag tävlat med under de senaste åren. 

Jaha, det var det. För fjärde lördagen i rad så har jag ägnat fyra timmar (60 kilometer) eller mer åt att stakat på Lugnet. Under de tre första gångerna var banan 1,8 kilometer ungefär. Idag var den 900 meter lång. Anledningen till att den är förkortad är att dom sprutar snö för fulla muggar, så det är ej åkbart. Det var ett antal snökanoner på den åkbara banan också, så det var inte super-lättfört.

Jag hade bestämt mig innan för att köra fyra timmar och helst 60 kilometer, så det var bara att bita ihop och göra jobbet! Hade sällskap under den första halvan av bland annat Filip Danielsson, Simon Andersson, Anna Dyvik och Gustav Eriksson. Den sista halvan fick jag umgås med mina AirPods och allt mörkare tankar. Eller jag var inte så less egentligen, blev dock lite irriterad stundtals av stora drivor med folk som bara står mitt i spåret med skidor på, eller tanter som går i spåret med hundar helt utan uppsikt. Är man i ett skidspår så får man åka hur sakta eller fort man vill, men absolut inte stå still och man bör även ha koll på övriga åkare. 

Kändes väl varken lätt eller tungt idag. Halvsegt mentalt kring 1,30 in i passet när man inser att det är oceaner med tid kvar. Men det rullar ändå på helt okej och jag tycker inte det är så tungt att nöta varv på varv. Det är nästan så att jag ibland tycker tiden upplevs snabbare på korta spår än långa. 

Under den sista halvtimmen körde jag tio spurter på tolv stavtag var. Totalt blev det 4,10 timmar, 60,44 kilometer och 910 höjdmeter. Tjoho vad skoj! 

+8 och tungfört. Inga 60 km idag.. Eller...

Nej då, er lurar man inte, nog blev det 60 km allt. Ni känner ju mig. Tre lördagar i rad så har jag nu dels blivit totalt pissblöt i pjäxorna och stakat 60 kilometer på Lugnets 1,8 kilometer långa slinga. Kul liv! Kanske läge att söka hjälp, eller skaffa en partner istället? Eller inte..?

Idag så hade jag sällskap under de första 2,40 h av passet, då främst av Adam Larsson. Därefter satte jag i mina AirPods och körde resten ensam. En enda gång stannade jag idag och det var efter ett halvt varv för att byta till större trugor. På såna här långa pass och dessutom med en sådan här kort slinga så föredrar jag att bara rulla på utan att stanna, av någon anledning känns det lättare än att stanna för att exempelvis dricka. Jag är inte frisk, som sagt. 

Det var lösare, blötare och tyngre före idag än de senaste passen här. Inte så konstigt när temperaturen idag varierat mellan 6 och 8 grader ungefär.. 

Tiden rullade på ganska snabbt ändå idag och trots att jag endast drack vatten så kändes det bra nästan hela vägen. Jag förstod dock ganska tidigt att jag skulle bli tvungen att åka längre än fyra timmar för att få ihop mina 60 km, det stannade dock vid 4,10 och 60,65 kilometer. Fick in över 1200 höjdmeter och även tio impulser under den sista halvtimmen. Snittpulsen landade på 126. 

Tack för idag!

60 kilometer stakning skidor

Invigde mina nya Rudy Project Defender idag. Det var dock så fuktigt och dimmigt att allt immade igen. Har inte heller fått till inställningarna på dom så att dom sitter optimalt än, men det går att justera. 

Tja! 

Det blev några varv stakning på Lugnet idag. Banan var 1,8 kilometer lång, den bjöd i princip på en lång backe uppför och samma backe ner igen + en liten runda på stadion. 

När jag väl hade kommit upp i hyfsad tid, tagit mig till Falun och har ledig helg från Alfons så var det lika bra att bara dunka på. 

Jag tycker att tiden rullade på rätt skapligt idag ändå. Hade trevligt sällskap stora delar av passet i form av bland annat Adam Larsson, Jesper Nyström, Elis Weslien, Linus Larsson och Kalle Gräfnings. Jag kan eventuellt ha glömt av någon. 

Fint att ha fått till ett bra stakpass. Tycker det kändes helt okej och som sagt rullade tiden på rätt så snabbt. 

Tryckte in tio impulser under den sista timmen också, för att försöka få in lite snabbhet. Passet blev som ni ser på nedersta bilden 60,60 kilometer, 4,05 timmar och 1290 höjdmeter. Hann 33 varv, så redan nu kan jag banan hyfsat bra. 

Stakintervaller på rullskidor

Före intervallerna

Efter intervallerna 

Ännu mer efter intervallerna 

Goder afton. 

Tog mig i kragen och begav mig ut på ett stakintervallpass efter jobbet idag. För att bryta mönster så körde jag idag på Elpex 3. 

Det blev en uppvärmning på 30 minuter till att börja med (svårt att börja med annat förvisso). Körde sedan 6 x 6 minuter med 2 minuter vila. Höll till borta vid Vallmora, Smedsbo och längs cykelbanan mellan Falun och Borlänge (den cykelbanan går ju också mellan Borlänge och Falun, men det säger man (jag) aldrig). 

Tyckte det kändes okej faktiskt. Jag kunde åtminstone ta ut mig på ett annat sätt än på tävlingen i söndags. Så förhoppningsvis var det dålig dagsform och trötthet som gjorde det. 

Medelfart och medelpuls per intervall:

1: 20,4 km/h - 165 bpm 

2: 24,2 km/h - 167 bpm

3: 24,5 km/h - 170 bpm

4: 21,5 km/h - 171 bpm

5: 23,1 km/h - 168 bpm

6: 22,3 km/h - 172 bpm

Totalt 1,45 timmar och 33 kilometer. Avslutade passet med lite TRX-styrka. Nu hoppas vi att jag är på rätt spår igen!

Tack och godnatt.

November morgon tidig timma

Där står en här i väntan

Där står en här i dimma

Hör i detta töcken

Hur tystnad tvingas vika

I facklors sken föds rörelse

Föds liv

Man väntar

Och önskar att väntan snart är över

Månget sinne kan redan ana

Lukten av brunnet krut

Se hur dimman lättar

Och för dagen banar väg

Bland tusenden av män

Här framstår klarast en

Han stiger fram

Han äntrar sin häst

Den nötbruna hingsten Streiff

Han rider längs rader av män

Han hälsar dem

Han kallades den store

Adam Steen var hans namn

Ett lejon ifrån norden

Så var i krig hans hamn, 

Som dog då kulor ven. 

_____

Sådär, då var säsongspremiären avklarad. Kanske även säsongs- och karriäravslutningen. 

Nej, idag gick det tungt. Kände i princip direkt att kroppen inte var pigg. Jag kunde inte ta i, svag, seg, trött och sänkt. Jag blev varvad fem(!) gånger av de främsta.. Fick stryk av 4-5 tjejer också. 

Frågan är vad detta leder till ens? Varför gör jag detta? Jag har inga bra svar på det själv ens. 36 år gammal och offrar allt för denna träning. Stressar upp mig något fruktansvärt över denna träning som är på liv och död för mig. Men det är som att jag har tappat syftet till varför jag håller på, det finns ingen riktig glädje. Allt är bara stress och måsten. Det känns lite uppgivet nu som ni märker. Mycket mentalt också, vilket ni också kanske märker. 

Vet inte riktigt hur jag ska göra framåt. På något sätt vill jag ju hålla på med detta också, men jag vill ju försöka hitta glädjen och leken i det här också. Allt blir ju så påfrestande mentalt när det är som nu. Kroppen  har inte riktigt heller varit pigg på slutet. Även känt av konstigheter i magen som magknip, halsbränna och bajsat blod vid några tillfällen. Låter som dåliga bortförklaringar, men men. Jag tror jag är på väg att bli utbränd alltså. 

_____

Under loppet så kände jag som sagt direkt att kroppen inte var pigg. Var sugen att bryta efter en kvart redan. Men jag tänkte att det var bra att få sig en liten genomkörare när man ändå tagit sig upp i ottan och åkt hela vägen till Grönklitt. Så jag bet ihop och körde det jag hade hela vägen. Det gick i ultrarapid, men jag gav åtminstone inte upp. 

Här är lite siffror från pulsklockan:

_____

Avslutar med två länktips:

- Kolla in de fina termosarna, förvaringskärlen och nappflaskorna från Klean Kanteen. Ni hittar dom här.

- Spana in Qwetch snygga termosflaskor. Ni hittar dessa här,

60 min hårt men sakta runt rullsskidbanan

Hallå ja!

Ett nytt tufft rullskidpass i Falun är avklarat. Från Skuggarvet in till Lugnet - åtta hela varv runt rullskidbanan - från lugnet till Skuggarvet. Enbart stakning på mina Swenor 4. 

Jag kände redan på uppvärmningen att det gick betydligt tyngre än senast jag körde samma pass. Inte i kroppen, utan i asfalten som var genomblöt och med ett lätt regnande. 

Intervallen jag körde var 60 minuter rakt av med impuls var sjätte minut. Kände uppför att det gick tyngre på den regntunga banan och även utför när jag blev tvungen att börja staka tidigare än vanligt. Men jag ska inte komma med en massa bortförklaringar, kroppen kändes ändå okej. Senast hann jag sånär sex hela varv. Idag hann jag precis upp på toppen på det sjätte varvet och missade alltså precis en snittfartsgynnande lång utförslöpa. Men jag fick ju i alla fall med mig lika mycket höjdmeter som senast, så det var perfekt. Siffror från intervallen: 20,67 kilometer, 460 höjdmeter, 405 fallmeter, 165 snittpuls och 175 maxpuls. 

Totalt blev passet 2,20 timmar långt i tid och 42,25 kilometer i längd. Skramlade ihop 860 höjdmeter också. Kändes rejält i överkroppen den sista biten hem till Skuggarvet. 

Denna vecka bjuder på några lediga dagar. Istället för att passa på att träna mer så är målet med denna vecka att träna lite mindre i tid, köra lite lättare intervaller och helt enkelt försöka återhämta mig efter en tuff träningsperiod bakom mig. På söndag tänkte jag tävla en långloppspremiär i Orsa Grönklitt också. 

Vi hörs!

71 kilometer stakning, rund runt Runn

Bra med färgglada kläder och tights med reflex i dessa mörka tider

Hej på er. 

Nu har jag gnetat mig igenom ytterligare en träningsvecka. Det börjar bli ett gäng som har genomförts under årens gång. 

Dagens pass blev ett stakpass runt sjön Runn och Vikasjön:

Sedvanligt på Swenor 4 och med 10 impulser under den sista timmen. 

Det var småkämpigt idag måste jag säga. Motvind hela vägen från start, förbi Torsång och ända till Strand. Från Strand och till Hosjö, strax innan Falun var det medvind, för att sedan bli motvind hela vägen hem igen. Det bjöds även på en regntung vägbana och pissregn sista halvtimmen. Kroppen var lite småseg också efter gårdagens styrka. Fick ihop 4,10 timmar, 71,2 kilometer och 645 höjdmeter. 

Efter rullskidorna så körde jag ett kortare TRX-pass också, för att ge bålen det den behöver. 

Samlade ihop 16 timmar och 242 kilometer denna vecka. Bra jobbat Adam!

6 x 6 min med pannlampa och halka.

Fick byta ut hjälmen mot pannlampa idag. Tur var väl det, med tanke på att jag åkte i mörker den sista halvtimmen. Bättre att åka en halvtimme i mörker med pannlampa, än att åka i ett mentalt mörker i timmar (vilket ibland kan hända även mig, dock inte idag). 

Hej på er!

Spännande pass idag med pannlampa, mörker, minusgrader och stakintervaller. 

Jag värmde upp i lite drygt en halvtimme, sedan brände jag av dagens intervaller:

6 x 6 minuter med 2 minuter vila mellan varje intervall. Dessa intervaller gick igenom Vallmora, ut till Smedsbo och resten längs cykelbanan på riksväg 293. Med tanke på att det både var väldigt kallt och våt vägbana så tycker jag att farten var hyfsad och känslan var okej. 

Avslutade med ytterligare 30 minuter avåkning och kunde då samla in två timmar och 36 kilometer på mina Swenor 4. På slutet var det lite läskigt stundtals när vägbanan på sina ställen började frysa på. Fick några småsläpp i sidled. 

Hemma så körde jag fyra TRX-övningar också, samt mina dagliga pistol squats-försök. Trött och nöjd nu! Ska bli skönt med en lugn kväll i soffan nu.