Promenader, aktier, Lendify och annat

Alfons med polokragen på huvudet och Amanda

Tjenare.

Måndag, svinkallt och sportlov. Inte nämnvärt mycket sportande för undertecknad, men en daglig promenad på några kilometer upp till en mil är ju åtminstone ljusår gånget bättre än att häcka inomhus dygnet runt. 

Amanda jobbar under denna veckan, så det blir mycket Adam- och Alfons-tid nu. Det är ju trevligt faktiskt, han är mycket roligare nu än bara för några veckor sedan. Alfons är ofta väldigt glad och skiner upp nästan jämt när vi pratar med honom. 

Idag så blev promenaden (givetvis i dubbade Icebugs) till Willys för att inhandla lite prylar från deras veckoerbjudanden. Idag slog jag till på blandfärs, blöjor, kaffe och bacon. Vi brukar handla på oss av de erbjudanden vi gillar och frysa ner för att ha vid senare tillfällen, smidigt och bra! Jag är ju dessutom stolt aktieägare i Axfood och den aktien väger nästan 10 procent i min totala aktieportfölj, planen är att öka andelen ytterligare. Idag så handlade jag faktiskt ett gäng nya aktier i nyss nämnda bolag, samt även en liten slatt i Latour och Skistar. Längtar tills min favorit-skidaffär Skistart finns på stockholmsbörsen! 

Jag kommer handla en liten mängd aktier varje dag nu under cirka ett års tid, plus att jag fyller på vid lön och andra eventuella inkomster. Det plus återinvesteringen av aktieutdelningarna kommer förhoppningsvis att bygga på den rullande snöbollen rejält efter några år, förhoppningsvis bjuder företagen och börsen på en fortsatt fin tillväxt. Kommer börsen backa rejält så är även det bra då jag kommer kunna handla aktier till "extrapris". 

Förutom börsen så sätter jag av en liten del till Lendify, det är en sida där man både kan låna pengar och låna ut pengar. Jag har lånat ut en liten slant där och följer ni denna länk så får ni 500 kronor att investera för om ni sätter in 10 000 för utlåning. Kan ju vara ett alternativ till börsen, eller varför inte både och?! 

Känner inte av någonting i hjärtat nu och har inte gjort det på några dagar heller, så det borde förhoppningsvis inte vara några bekymmer. Jag har bestämt mig för att mata på med en "långfasta" nu, så från igår kväll klockan 19,00 har jag inte ätit något och det enda jag druckit är svart kaffe samt vatten. Planen är att hålla ut till åtminstone imorgon kväll. Det ger mig som jag skrev igår en bra utmaning och en chans att få känna mig lite slimmad!   

Fortsatt satsning mot (OS) 2022 +ANNAT

Soffmys med OS på TV

Tjenare.

Återigen bjuds vi på ett härligt vinterväder med strålande sol och en temperatur på under tio minusgrader, som bäddat för succé alltså. För andra dagen i rad så blev det en promenad med barnvagn i nävarna och ett par Oakleys på näsan. Amanda skulle träna på gymet, så jag och Alfons tog en promenad ner till Norra backa (köpcentrum/handelsplats) för att strosa i lite affärer, bland annat Elgiganten, Clas Ohlson och Intersport. Kul att kolla på lite nya prylar, det blir ju lätt ett köpbegär synd tur att jag är så snål.

Jag läste igår att Martin Johnsrud Sundby troligen kommer att satsa till nästa OS 2022, för mig som är lika gammal som Sundby så är det en oerhört trevlig nyhet. Speciellt när jag är så "besatt" av åldrar och hur gamla alla idrottare är. Jag är dessutom ständigt oroad på att jag är för gammal för att åka skidor på (hyfsad) elitnivå. Så fort jag gör ett dåligt träningspass eller tävling så är ju jag livrädd för att jag gjort min sista bra tävling, samt att "bäst före-datumet" passerat. Men i och med detta så kanske jag kan få lite mer lugn i min satsning och under denna ofrivilliga vila. Dessutom så ger den mig faktiskt mer motivation till att dra igång en bra träning, nu kommer jag ju dessutom få en ganska tidig start på kommande säsongs försäsongsträning, det är ju superb! Ska sen under våren se till att fundera ut en bra träningsplanering med vettiga och bra nyckelpass. Kanske drar ner lite på träningsmängden och försöker träna än mer optimerat för min livssituation. Än är det inte heller försent att skrapa ihop 600 timmar detta träningsår som avslutas 22 april, cirka 40 timmar kvar bara. 

Nu när jag inte kan träna så måste jag ju försöka "tävla" och hitta utmaningar på andra sätt. De glädjeämnen jag har ur träningssynpunkt är ju promenader med familjen, vilket är trevligt. Men jag har också börjat fundera på att dra till med en långtidsfasta på över 24 timmar, upp emot 45-48 timmar som förra vintern. Det ger ju mig en bra utmaning och dessutom så får jag känna mig "slim" trots att jag inte tränar. Kanske blir en sådan nu under kommande veckan. 

Ska bli skönt att vara ledig en vecka till, sportlov! Vet inte hur jag ska motivera mig att gå till jobbet för 10k i månaden sen bara, speciellt inte när man nu är god för ett X antal sådana "löner"...

Drömväder ute idag

Försöker kämpa vidare

Morgonpromenad i det härliga vädret

Tjena.

Inatt så har jag sovit bättre och utan hjärtrusningar. Det såg bra ut på siffrorna från klockan också. Jag lyckades få fram ett diagram från gårdagens hjärtrusningar och kan jämföra det med nattens när hjärtat slog normalt: 

Dom röda staplarna är alltså när pulsen rusade

Här är nattens puls, lite skillnad

Det blev en tidig uppgång imorse, redan 05,55 ringde klockan och jag steg upp för att direkt slå på datorn och herrarnas femmil. En mäktig uppvisning av Niskanen, tråkigt för framförallt Rickardsson att svenskarna åter verkade ha dåliga skidor.. Dom verkar inte få till det här med fästvallningen i vissa fören. Det var i alla fall en underhållande tävling tycker jag. Skönt också att komma upp tidigt. Under den senare delen av tävlingen så kom Amanda och Alfons för att göra mig sällskap, mysigt! 

Lördagsmorgon med OS-femmil och kaffe i soluppgången, drömmen

Efter femmilen så tog jag Alfons i vagnen och gick en kortis under tiden som Amanda sprang. Totalt blev det lite drygt fyra kilometers promenad för mig. Riktigt fint väder och krispigt ute, vargavintern håller i sig. Passerade bland annat detta fina skidspår mellan Paradisbacken och Skräddarbacken:

Skoterspårat och fint

Hade ju varit trevligare om jag kunde få träna, men jag försöker kämpa vidare med det jag har och försöker ändå vara positiv så gott det går. Försöker promenera något varje dag i väldigt lugn takt med under 100 i puls och dessutom så har jag fastat under dagtid, för att endast äta middag under de senaste dagarna. Allt för att försöka att inte bli alltför fet. 

Imorgon väntar en sista OS-dag, ska väl se damernas tremil tänkte jag. Sjukt att Norge krossar och slår medaljrekord. Drygt fem miljoner invånare och leker med nationer med 50-talet mer invånare. Det är ju inte utan att man börjar fundera på vad dom håller på med. På längdskidor så vet vi ju att underlaget och deltagarna på tävlingar är enormt, dom har ett galet manskap att plocka av och det är ju en helt annan inställning till längdskidor där mot alla andra länder. Men ändå, totalt överlägsna överlag i vinter-OS. Sen all den här historian kring först Sundby och astmamedicineringen (som är brutalt mycket mer än  "normal" dosering) och även Johaug. Många av de norska åkarna har ju blivit mer mänskliga efter detta.. Tror inte att Kalla blivit bättre, snarare att Marit blivit lite mindre bra.. Nåväl, har man inte åkt fast i någon kontroll så är man ju inte dopad, på papperet åtminstone. 

Nu väntar en ny promenad till affären och sedan ska vi till Gävle för att hälsa på en kompis till Amanda. Det gäller att försöka leva och göra annat nu, än att bara sitta i soffan och vara bitter över utebliven träning och tävling.

Fördärvar vidare med hjärtrusning inatt

Vi tog ett glas champagne igår för att fira att lägenheten blivit såld och att pengarna slutligen kommit. Skönt att få ett avslut, även om det kanske är lite vemodigt att inte ha kvar boendet i Falun, men residensstaden står väl kvar antar jag och det är väl inte några större fel på grannstaden Borlänge heller. 

Idag börjar Vasaloppsveckan, typiskt..

Jag har kollat skidskytte nyss för första gången sedan Magdalena Forsberg åkte typ. Och vilken dag sen, OS-guld till de svenska herrarna, makalöst! Jag hade i princip bara hört talas om Fredrik Lindström inför detta OS, så dåligt insatt är jag i skidskytte. Det var galet spännande att kolla på idag, så det kanske blir fler tävlingar att följa framöver. Jag kollar ju i princip bara på längdskidor och herrarna annars, allt annat är för mig i princip helt ointressant. 

Jag använder ju en Apple watch nu och har den även när jag sover. Har fixat en app som mäter sömnen och pulsen under sömnen. Klockan och appen har fungerat klanderfritt. Inatt så har jag dock fått flera varningar vid ett flertal tillfällen att pulsen rusat över 120 slag i minuten, faktiskt upp till 140 och vid fyra tillfällen... Jag har svaga minnen att jag antingen drömde eller var vaken och kände att hjärtat rusade, läskigt. Undrar om det är något allvarligt, speciellt med allt kring den här hjärtmuskelinflammationen och hela den biten... Eller om klockan har ballat ur.. Kände mig lite konstig i morse också, fick tankar om att min sista stund var kommen. Usch. Jag vet inte om jag inbillar mig eller om det är något fel på mig, börjar ju onekligen bli orolig alltså... Det ska sägas att jag tycker pulsen stämt bra andra nätter och att den i Januari var något lägre, omkring 45 i snitt per natt, i februari nu innan "det här med hjärtat" var den något högre och omkring 50 i snitt per natt. De sista dagarna nu när jag har vilat så har pulsen sakta blivit lägre till under 50 igen. Förutom inatt då...

Fördärvet är ett faktum

Jag har ju varit duktig med att äta godis endast dagen innan tävlingar sen omkring jul. Tidigare åt jag ju förbjudet mycket godis. Under gårdagen när jag skulle på ett ärende för att köpa skruvmejslar så tog jag både Benzen och smet även in på den lokala affären för att köpa en påse lösgodis. Likgiltig, uppgiven och bedrövad. Nästan i alla fall. Nejdå, jag får väl självmedicinera en aning. Förra vintern var ju fokuset att fasta i tid och otid. Numer så är förutom familjen min största glädje här i livet att äta, speciellt nu med tanke på att jag inte får träna. Så att fasta är ju inget jag gör speciellt ofta, tyvärr. Jag mådde ju bra av det också, även om det kanske barkade ur ibland när jag fastade i 45 timmar och avslutade med styrkepass. Men det fungerade ju, jag var skapligt snabb förra året och vägde ju in på sub 70 kilo. Dagen till ära så fastar jag åtminstone över dagen och äter först till middag, det blir väl närmare 20 timmar utan mat, alltid något.

Att jag inte ladda upp inför och sedan köra Vasaloppet ger ju mig ångest nu, eller ångest kanske är fel ord. De andra åren jag åkt Vasaloppet har jag haft ångest inför. Inte för längden direkt, snarare för att det är sådan hysteri runt om och framförallt allt folk som är med, det är nog det värsta för mig. Att bara tävla i 90 kilometer på en "vanlig" tävling hade inte varit något speciellt. Men ja, i år blir det inget Vasalopp och då ska jag må dåligt över det istället. Tänk att jag aldrig får vara nöjd och tänk hur det där helvetesloppet fått mig att må dåligt genom åren. Ändå ska jag alltid dit för att åka.. Årets upplaga så är känslan just nu att jag inte ens klarar eller vill se det på TV. Men det kanske hinner ändra sig. Vi får se. 

Nej hörni, vad säger ni om en "krya på dig Adam-swishbombning" till mig?! 0761664997 Snällt, tack!

Kul att några bryr sig i alla fall

Ja men hej.

Just sett sprintstafetterna, under finalerna måste jag säga att min puls gick upp, hade nog en hjärtfrekvens oroväckande nära 100. Det var nervöst och spännande. Typiskt att inte herrarna fick en medalj, fan. 

Igår så gick vi till och hem från affären, bland annat så köpte vi en gåstol åt Alfons. Det gick bra dit och nästan hela vägen hem, men sista kilometern så upplevde jag en sådan där speciell trötthet i kroppen igen. Kanske inbillning, jag vet inte. Men det kanske är bra att ta det hela på allvar ändå. Undrar vad jag ska göra på dagarna då, Amanda målar om köket och jag hänger lite med Alfons. Laddade ner en emulator till datorn igår och började spela lite gamla TV-spel från 90-talet, kul ett tag åtminstone. 

Det är ju uppskattat att en del har hört av sig och beklagat sig i alla fall, tack för det. Har åtminstone några vänner och följare som bryr sig, skönt så. Fick dock inte ens ett krya på mig när jag sjukanmälde mig på jobbet, kul.. Det här idrottandet betyder ju så mycket för mig och det är ju nästan hela mitt liv, var i alla fall. Det verkar ju en del inte förstå.. Nu har jag ju min familj att umgås med. Jag hade nog tacklat hela situationen mycket sämre för något år sedan, så det är ju alltid något positivt! 

Ska nog snart snöra på mig mina icebug och ta en långsam promenad till affären för att köpa små skruvmejslar, måste skruva upp min drygt fem år gamla Macbook och rengöra den från damm, den blir så varm numera! 

En uppdatering till mina följare

Tjenare!

Hemma igen med familjen och således dags för en liten uppdatering. 

Jag skrev ju en liten edit på gårdagens inlägg, men det verkade inte kommit in. Jag fick ju träffa en AT-läkare först som rekommenderade sex månaders vila, det gick jag inte med om och fick då prata med överläkaren som kom med samma dom. Jag var som ni förstår inte nöjd då heller så överläkaren sa att han skulle prata med sina kollegor och kom sedan tillbaka med en mycket bättre dom: en månads vila. Det känns ju faktiskt rätt okej, tråkigt att missa Vasaloppet, men skönt att inte behöva vila hela sommaren. 

Det är en inte alltför enkel "sjukdom" att sätta en "dom" på att såhär är det och såhär är det inte. Dom kunde ju inte till hundra säga att det är en hjärtmuskelinflammation. Allting såg ju bra ut på ultraljudet, men jag hade ett förhöjt troponinvärde som legat på 58 och 61 vid de två tillfällena jag blev testad. Samtidigt fick jag berättat för mig att det fanns patienter på avdelningen med över 1000 i värde. Dessutom så kunde mitt värde ha varit förhöjt på grund av hård fysisk aktivitet. Så det är ju inte för inte att jag undrar och tycker det är lite diffust. Personligen så tror jag inte det är speciellt allvarligt alls, men samtidigt kanske det är lite dumt att chansa när det kommer till hjärtat?! Lite skillnad om det kommer till axeln exempelvis, det är ju lite enklare att leva med en dålig axel än ett dåligt hjärta. 

Läkaren sa som sagt att jag skulle vila en månad, men jag kunde ändå leva normalt i vardagen och även cykla till jobbet med cirka 100 i puls. Så som sagt är det inte jätteallvarligt, dock så tyckte dom att jag skulle vara hemma från jobbet denna veckan för säkerhets skull, dom skrev även ut Ipren(!) som jag skulle äta i en vecka. Även nästa vecka är jag hemma från jobbet då det är sportlov, som avslutas med söndag och Vasaloppet... Blir garanterat inget Vasalopp för mig i år i alla fall, då jag sålde startplatsen igår. Första gången sedan 2010 som jag missar Vasaloppet, men jag kommer tillbaka, förhoppningsvis starkare än någonsin, för i år blir det en än mer taggad Adam Steen som börjar vårträningen!   

”Ingen träning på ett halvår” (Eller en månad?)

Ja alltså vad fan, haha. Efter en natt så vaknade jag upp med att sköterskorna kom in och ville väga mig, 75 kilo, inte ens där får jag vara nöjd. Efter det så blev det ultraljud på hjärtat, inga fel hittades där, vilket det inte gjorde under min senaste hjärtmuskelinflammation heller. Då såg dom bara på ett värde som var förhöjt och jag beordrades helvila i tre veckor om jag minns rätt. Det var i alla fall i början av vintern det inträffade och jag minns att jag åkte skidor senare samma vinter. Nu har jag just träffat två läkare, en AT och en överläkare. Båda dillar om sex månaders vila från träning och skidor, sex månader! Hur fan ska jag klara det? Vad ska denna blogg handla om i fortsättningen, heminredning och blomskötsel? Nej fy fan. 

Finns det möjligen någon jag kan träffa som är specialiserad på elitidrott (nåväl, gäller kanske inte mig, men ändå) och hjärtan? Måste ju få tag i en specialist som har koll. Dom jag träffade här kunde inte med säkerhet ens säga att jag har hjärtmuskelinflammation. Det var ett litet värde som var förhöjt bara, vilket det också kan bli av hård träning. Dom verkar tämligen osäkra här, det hade ju varit en sak om dom var bombsäkra och bestämda. Jag kan ju för fan inte vila ett halvår?! Tänk bara på hur jävla fet jag kommer bli och hur svårt det kommer bli att bara komma upp till gröngölingsnivån jag håller nu. Suck. 

Kvar på hjärtavdelningen med misstänkt hjärtmuskelinflammation

Varit på akuten, gjort undersökningar med blodprov, EKG och så vidare. Det visade på lite förhöjda ”hjärtvärden” i blodprovet, samt ett lite avvikande EKG, Alltid ska det då vara något. Läkarna misstänker hjärtmuskelinflammation och jag ska vara kvar här över natten för nya prover och observation. Det var det Vasaloppet och den karriären, kanske? Inget skrivet i sten än. Jag är vid rätt gott mod ändå, det ska nog gå bra, och har jag återigen fått hjärtmuskelinflammation (hade ju en år 2006, men det kanske jag redan nämnt?), eller eventuellt en hjärtsäckasinflammation så är det väl så. Får vila en tid och sen på igen. För även om jag stundtals hatar den här skidåkningen så är det ju ändock bland det bästa jag vet. Eller ja, jag är ju fast i den, känner mig dessutom inte klar med den. 

Imorgon väntar lite fler tester, ultraljud på hjärtat, med mera. Kanske får lite fler svar då. 

Vi hörs! 

Brytbuss och akuten nästa

Topp-succé idag va? Eller inte. Hängde väl med ett tag i alla fall, när täten sen stämplade plattan i mattan så var det godnatt. Både skidor och kropp var katastrof. Hängde tyvärr inte ens med dom jag åkte omkring när jag låg i ryggen. Än värre var att jag kände mig totalt kraftlös i framförallt armarna, men egentligen hela kroppen. Dessutom känns det konstigt i hjärtat på något sätt, svårt att förklara, inbillning eller inte. Det hackar lite i hjärtat, dubbelslag typ.. Så det känns dumt att chansa, speciellt då jag hade hjärtmuskelinflammation år 2006. Dumt nog var jag ju lite halvkrasslig under förra veckan, men körde ändå, inte bra, idiotjävel som man är. Jag åkte ett varv ungefär idag (26 kilometer), men jag tävlade i ett halvt cirka. Det är roligt när det går bra för andra, heja livet. Jag har i alla fall det bra ändå, idrotten är inte allt. Nu får vi se om det blir något Vasalopp! 

Akuten i Falun nästa. Skönt att jag inte är speciellt bitter i alla fall, det är ju alltid något!