Triathleten Adam

Tbt till Säter (mini) triathlon. Minns jag rätt så är året 1996 eller 1997. Jag kom tvåa efter en ett år äldre kille. Hade fått nya triathlon-kläder precis och var sjukt nöjd över dom. 

Körde mycket triathlon en tid, innan jag kom på bättre tankar och förstod vilken töntig idrott det är. Till en början var jag bedrövlig att simma, okej att cykla och väldigt bra att springa. Men med en del träning av de olika grenarna så blev jag rätt okej på simningen också.  

Det hände att jag vann en del lopp efter en tid. Karriären fick ett abrupt slut under en dalacup något år senare, jag ledde redan efter simningen, men efter cirka halva cyklingen så hade halva startfältet kört förbi mig. Anledningen var att jag satt fast bakhjulet snett i cykeln och däcket låg emot bakgaffeln, jag blev vansinnig, kastade cykeln in i bilen och bestämde mig för att aldrig mer köra en triathlon-tävling. Tror jag hållit det löftet sedan dess. 

Tror det är bra att testa lite olika idrotter som yngre. Förutom triathlon så har jag kört lite MTB, fotboll och innebandy. Det var nog det. Sjukt att jag valde den värsta idrotten sen; längdskidor. 

Skidor blev SkiErg-intervaller

Fin.

Det blev inte några skidintervaller. Och tur var nog det, hade nog fått ett nervöst sammanbrott av att försöka köra intervaller i ett antal centimeter blöt nysnö. Efter både inrådan från min förebild Anders Solin via sms och pappa via telefonen, så valde jag att istället köra SkiErg-intervaller. Jag har lite svårt att ställa om mentalt, när jag bestämt mig för att göra en sak. Men jag tänkte efter och kom fram till att SkiErg skulle ge mer. 

Så jag startade som vanligt med att jogga runt Kolgården för att bli varm. Orkar inte stå och torr-dra i en SkiErg 15-20 minuter som uppvärmning. Inne på Actic Britsarvet så klev jag direkt till helvetesmaskinen. Drog någon minut lugnt för att försöka hitta rörelsen. Därefter så körde jag fem stycken spurter á 20 stavtag, motstånd åtta. Sedan var det dags för dagens urblåsning, sex stycken fyraminutersintervaller med 2,5 minuts vila. Såhär såg dessa ut:

1:a -  1123 meter, 166 snittpuls, 177 maxpuls, motstånd 7

2:a - 1111 meter, 171 snittpuls, 182 maxpuls, motstånd 6

3:e - 1098 meter, 174 snittpuls, 185 maxpuls, motstånd 6

4:e - 1090 meter, 176 snittpuls, 185 maxpuls, motstånd 5

5:e - 1077 meter, 176 snittpuls, 188 maxpuls, motstånd 5

6:e - 1098 meter, 180 snittpuls, 195 maxpuls, motstånd 4

Det är ju bedrövliga scener som utspelar sig när jag försöker mig på att köra SkiErg-intervaller. Har sjukt dåliga tider mot andra, men men. Jag försöker köra bra skidteknik och mitt främsta mål är att få hög puls, vilket jag fick. Nöjd satan med det. Inter ofta jag kommer över 190 i puls. Främsta anledningen till att jag sänkte motståndet var att jag blev stum muskulärt, mycket på grund av måndagens styrkepass som sitter kvar. Men ändå lyckades pulsen peaka så pass högt, grymt bra. 

Avslutade SkiErg-sessionen med fem ytterligare spurter á 20 stavtag, denna gång på motstånd sju. Lyckades även här att komma upp högt i puls och hålla hög frekvens, bra där. 

När jag sedan var klar så joggade jag ett till varv lugnt runt Kolgården. Mycket bra pass!

Känner ni att ni har en dålig eller tråkig dag så kolla på dessa tider. Bör kunna locka fram ett gott skratt!

Hade inte varit så kul att försökt sig på ett pass ute med denna snön

Pulskurvan

Kräksnöar och "rädda världen-bloggar"

Livet, när jag vaknar upp från eftermiddagsvilan och ser det kräksnöar ner blötsnö i nollgradig temperatur. Då vet man att det kommer gå lätt uppe på Lugnet. Bara att kämpa på och fokusera, ska få till ett bra pass ändå!

Läste en bra kommentar på Facebook angående en barnfilm dom skulle förbjuda på en förskola: "vad blir nästa steg? Förbjuda verkligheten?" Och just det med att förbjuda verkligheten och inte se vad det är som egentligen sker (jag har släppt det om barnfilmen nu) är ju något många håller på med. Folk förstår ju inte hur verkligheten är, dom vill försköna den och de tror att vi kan hjälpa alla. Släpp sargen för fan! Men så fort man säger något så får man ju skäll som satan och blir hatad. Så det är väl bäst att bara flyta med. 

Nej, nu ska jag försöka ta mig ut och träna. Ni kan ju läsa lite "rädda världen-bloggar".. Sånt som jag varken håller på med, förespråkar, eller skriver om. 

Onsdagsdravel

God förmiddag shunos. 

Onsdag idag. Tiden rinner på, bara att åka med tåget. Fortsatt träningsvärk, men ändå inte dödssliten, även om jag mår som en klubbad säl när klockan ringer på morgonen. 

Idag är jag ju som vanligt på skolan, det här blir ju kul ändå. Jobbar varje dag, men slutar rätt tidigt. Det i kombination med att det blir ljusare längre tid på dagarna gör ju att jag kan träna i dagsljus ändå. Skönt. Idag ska jag dock sluta ännu lite tidigare, sjukgymnasten väntar igen. Fick hem ett frikort efter allt springande på sjukhuset förra veckan, skönt det, blir ju dyrt satan det här annars. Skevt när vissa får gratis sjukvård redan från start.. 

Såg att Orsa Ski Marathon till helgen är fullt. 1200 personer alltså! Sjukt. Är det så kul att åka skidor alltså?! Orsa är ju ett fint lopp, och det ser ut att vara vinter där. En av få ställen i Sverige som har det ju, misärvinter deluxe. Tänkte att jag skulle köra det loppet också. Hoppas min kropp vill åka fort igen, hade ju varit mer än önskvärt. 

Tänkte få till ett stakintervallpass idag på Lugnet. Vore drömmen om det var liknande före som igår!

En skate-MARA på Lugnet

Hänger med det ryska skidlandslaget, var en del snygga ryskor ute idag faktiskt.

Det var faktiskt riktigt fint på Lugnet idag! Hade ställt in mig på ett pass i fem plusgrader, regn och syltföre. Men jag kom nästan helt undan regnet, temperaturen låg kring två grader och föret var riktigt fint faktiskt. Gick rätt så lätt också, kul och klart över förväntan. Hamnade bredvid Alexander Legkov ett varv, han är förjävla mäktig den snubben alltså! Åkte med Mattias Argårds i cirka 1,30 timmar och resten var ensam. Ett bra pass blev det. 

Vartannat varv blev elljusspåret (cirka 3,5 km) och vartannat varv den blåa världscupfemman. Varvade nere på stadion varje varv. Kände mig pigg under hela detta passet, lite träningsvärk hade jag dock, men det var skönt att få lite blodgenomströmning i muskulaturen. Drack sportdryck för att inte gå mig tom. Jag hann precis 42,5 kilometer under de tre timmarna jag var ute och åkte. Klättrade 1070 meter. 

Fint pass, nöjd! 

Ken "Bäng" Ring, walla han mördar scenen!

Mycket musiksnack i bloggen, men det är en stor del i mitt liv. Jag har en ganska så vid musiksmak. Men snöar ofta in på house och svensk rap, samt även Håkan Hellström nu. En period för något år sedan så var det mycket svensk rap, kikade runt mycket på youtube. För en tid sedan så hittade jag en helt sick freestyle från Ken Ring, shakalen från Västerort, han dödar bokstavligt talat hela den svenska hip-hop-scenen alltså. Den fetaste freestyle jag hört någon gång:

Min dröm är att bli en fet rappare någon gång i livet. 

Tisdagsförmiddagstankar

God förmiddag. 

Tisdag och semla på skolan idag. Smal som få. Fet är jag också. Men det kan man vara ibland. Vaknade upp till en galet skön träningsvärk imorse, den hade spridit sig i mer eller mindre hela kroppen. Så jävla skönt att vara tillbaka på banan igen om man säger. 

Sjukt oinspirerande väder idag, lätt regn och plus tre grader. Knappt någon snö kvar. Bara att bita ihop och försöka se det positiva. Jag kan ju träna i alla fall, det är ju faktiskt något bra. Ska försöka åka lite skate en par - tre timmar i eftermiddag, efter sedvanlig eftermiddagsvila hemma. 

De två senaste nätterna så har jag lyckats klara mig från att vakna dyngsvettig och sovit rätt bra. Skönt. Har ju varit orolig att jag haft någon sjukdom. Men det är nog bara den där protesen jag har mellan axlarna som spökar. 

Avslutningsvis: Vad tycker ni om livet idag då då? Och vad gör ni för att rädda världen denna dagen? Jag lägger än mer fokus på mig själv och skiter i andra. Det är en bra grej att göra kan jag lova. 

Persen haglar in på gymet, era fuckers!

Till mina haters, en skara som växer!

Men jävlar. Fan vad lite vila kan göra ändå. Det bästa gympasset på länge, starkare och piggare än vad jag varit på flera månader. SÅ. JÄVLA. SKÖNTTT!! Joggade ett varv runt Kolgården som uppvärmning, runkigt värre med vattenpölar och is. Men lyssnade på Håkan Hellström i lurarna, så jag var vid gott mod när jag klev in i det för dagen brudfattiga gymet Actic Britsarvet, skönt det i alla fall, då kunde jag hålla fokus utan att dom ska vara och klänga på mig. 

Inne på gymet så körde jag samma upplägg som jag gjort en tid, dock så var det tretton dagar sedan senaste gympasset, så jag var lite orolig över hur det skulle gå. Var rädd att jag tappat en del i både ork och styrka, men tji fick jag. Brukar på alla övningarna köra en lättare x tre, som lite uppvärmning. Kände direkt på bänkpressen (60 kilo) att det var sjukt lätt, blev tvungen att kolla stången, så det inte var någon juniorvariant. Kul att bli positivt överraskad någon gång också. Följande övningar, repetitioner och vikter kördes:

- Bänkpress 2 x 3 90 kilo (mina bästa 3:or) 1x1 95 kilo, 1x1 97,5 kilo (tangerat pers)

- Enbenspress i maskin 2 x 3 136 kilo (högerbenet skakade, något starkare i vänster, men klarade samma vikter), 2 x 1 141 kilo

- Tricepspress med hantlar 2 x 3 20 kilo, 2 x 1 20 kilo (enda övningen som inte kändes bättre än sist)

- Magchrunches i maskin 4 x 6 89 kilo

- Latsdrag 2 x 3 90 kilo, 2 x 1 95 kilo

- Magövning i TRX-band 4 x 10

- SkiErg 5 x 25 sekunder, motstånd 10, 133 - 133 - 131 - 131 - 133 meter, 2 min vila

Under hela gympasset så lyssnade jag på en sjukare remix från Eric Prydz, ni hittar den här, det är nummer två. Jag blir sjukt peppad och fokuserad av bra house när jag tränar, framförallt på gymet!

Avslutade sedan passet med att jogga motsols runt Kolgården, återigen Hellström i lurarna, nästan så jag grät av lycka från den sköna känslan i kroppen sedan den senaste tidens misär, king!

Fick lov att ta en formbild när jag kom hem, lite brunare och lite mer deff så är vi väl i hamn!

En mästerskapsfri säsong

Ser vi till säsongen 2015-2016 för längdskidåkarna så blir det alltid speciellt då det inte är något mästerskap som ligger i skidåkarnas huvud. Det experimenteras lite, det tas uppehåll och nya generationer kan testas lite mer. Så vad utmärker denna säsong lite extra när inget mästerskap ligger inplanerat? Som vanligt kring längdskidåkning hittas det mycket intressant bland våra norska grannar.

Höghöjdsboendet

Björn Dählie, Per Elofsson och Emil Jönsson har tidigare gått ut med att det testat att bo på extrem höjd för att optimera kropparna och skapa en bra effekt på de röda blodkropparna. Inför säsongen var det nu Petter Northugs tur att testa på extrema höjder genom att under några dagar flytta in i ett av Europas högst belägna hotell, Glacier Hotel Glawald beläget på hela 3212 meters höjd. Anledning till varför detta ses lite som ett experiment är att det kan vara ganska riskfyllt då sjukdomar är mer påtagliga när du sover på så pass extrem höjd.

Just höghöjdsboende har vi lite roliga exempel på från oss svenska också, de tydligaste är nog ändå Per Elofsson samt paret Emil Jönsson och Anna Haags tidigare experiment på hög höjd. Per Elofsson var nog ändå den mest extrema som byggde sitt egna höghöjdsrum kring villan uppe i Umeå och försökte spendera ca 9 timmar per dag där innan VM 2001 i Lahti. Hur gick det då? Jo det slutade ganska succéartat med att bli dubbel guldmedaljör.

Emil Jönsson och Annan Haag däremot hyrde in sig på en liftstation i Davos och spenderade en helg uppe på 2500 meters höjd utan internet, tv och dator. Detta var inför VM 2013 i Val Di Fiemme och trots medaljer i herrarnas sprintstafett och damernas distansstafett så var tankegångarna inte alltför härliga efter experimentet.

”Nä, det gör jag aldrig om i hela mitt liv” Sa Emil i år i en intervju kring Petters lilla test.

Familjeplanering

Redan efter VM i Falun förra året spekulerades det från den suveräne Marit Björgen om hur fortsättningen på karriären skulle se ut, satsa om igen eller satsa på familj? Beskedet dröjde inte alltför länge och Marit såg säsongen som ett bra tillfälle att utöka familjen, något som kan tyckas vara välförtjänt till en helt suverän skidåkare.

Comebacken kan vara på gång redan denna säsong vilket inte skulle förvåna och förväntningarna på henne är trotts graviditeten väldigt höga. Enligt de bästa oddsen på skidor hos Betsson så är Marit redan en av favoriterna att vinna Tour de Ski nästa säsong, nästan ett år bort. Hon ligger dessutom före årets två Ingvild Flugstad Østberg som utmanade Johaug väldigt länge i Touren.

2015 års manliga idrottare i Sverige Johan Olsson beslöt däremot efter VM i Falun att lägga landslaget på hyllan, satsa mer på familjen men samtidigt göra en satsning på långloppen. Detta avslut kan dock vara något kortvarigt då tävlingsinstinkten har fått Johan på andra tanker. Han öppnade nämligen nyligen för en comeback till nästa års mästerskap.

Ny utveckling

Ett år av mästerskap handlar mycket om att bygga upp formen för det kommande mästerskapet. Vilka världscuplopp ska åkas, är Tour de Ski bra för uppladdningen och så vidare? Men ett mästerskapsfritt år är ett utmärkt tillfälle att göra en satsning på att utveckla sina svagheter ytterligare. Det är något som Stina Nilsson verkligen försökt ta till vara på denna säsong.

Just inför den här säsongen såg Stina stora möjligheter till att utveckla sina distansfärdigheter. Stina fick ju redan förtroendet att testa på att vara den sista åkaren inför stafetten i VM i Falun förra året, en stafett där hon snyggt lyckades spurta ner finskorna och ta till sig ett fint silver trots de tunga spåren på Lugnet. Trots en satsning på att bli en mer traditionell åkare så har det i alla fall inte påverkat sprintkapaciteten där hon nu utmanar om den totala segern i sprintcupen.

Generationsskifte

På herrsidan har vi verkligen fått se ett försök till generationsskifte. Olsson och Richardsson har ändrat satsningar samtidigt som Hellner och Halvarsson haft ordentliga problem med hälsan vilket har tvingat fram unga förmågor att få testa lyckan. Resultaten har väl inte varit alltför övertygande under säsongen och det kan vara befogat att känna lite oro, men då det inte är ett viktigt mästerskapsår så kan till och med detta generationsskifte vara till nytta i längden. Det är något vi bara kan spekulera kring men vad tror ni, finns det hopp för de svenska herrarna och kan vi få uppleva nya stafettguld som i Vancouver och i Sotji?

Videoblogg från vallatemplet igen