Åt rätt håll

En roligare skylt uppsatt längs gårdagens löprunda. 

Efter den trevliga utflykten till Njupeskär igår så har vi mest tagit det lugnt. Får lite dåligt samvete av att inte göra något, men samtidigt känner jag att jag är i behov av att ladda mina batterier sen min ganska hårda sommar med jobb och träning. Börjar mer och mer bli sugen på att starta igång lite hårdare träning, blir troligen till nästa vecka, då är Jessica i Norge och jag ensam i Falun. Ska nog försöka berika DSA-passen då med min äckliga närvaro. 

Går just nu och är lite smått nervös av att jag i eftermiddag ska få träna stakning med kingarna Fredrik Byström och Anders Solin. Blir tufft, men kul!

Njupeskär

På eftermiddagen så brände jag och Jessica upp till Fulufjället och Njupeskär för att kolla på Sveriges högsta vattenfall (93 meter). Hade konstigt nog aldrig hört talats om det förr, jag tycker ju om sådana här naturgrejer, så det var en trevlig överraskning. Sjukt fint!

Bilder:

Högåsrundan - 2,15 h löp

Solin bjöd mig och Jessica på en riktigt fin löptur under förmiddagen. 2,15 timmar, 615 höjdmeter och 20 kilometer! Högåsrundan var faktiskt sjukt fin, dels så hade den mycket höjdmeter, den var förhållandevis torr och det var en galet fin utsikt! 

Vill minnas att jag sprungit denna för många år sedan under ett träningsläger. Möktig var den hur som helst. För att skarva på den 18 kilometer långa vändan så sprang vi upp till toppen på Gopshus slalombacke. 

Kändes väl skapligt i kroppen idag. Även om jag har rätt hög puls: 151 medel, 175 max. Vi sprang i ett normalt distanstempo och ansträngningen var inte riktigt samma som pulsen skvallrar om. Men man är ju inte fulltränad som träningsnarkomanen Viktor Brännmark direkt, fast å andra sidan behöver jag inte träna 85 timmar/period för att bli lika deff som honom... 

Sista halvtimmen började dock mitt vänstra knä göra ont på utsidan, alltså löparknä. Har försökt stretchat lite nu, vill ju kunna springa även i höst. Löpning och stakning är det enda som gäller ju! 

Bilder:

Löptime

Godmorgon. 

Har blivit medbjuden att få följa Anders

Solin på ett löppass nu på morgonkvisten. Vi ska springa Högåsrundan 18 km, som utgår från Hökberg. Solin är en trevlig kille som tävlar för dalarnas bästa skidklubb; IFK Mora SK. 

Blir nog en fin löptur detta!

Mysdag

Tränade igår. Inte idag. Så det kan gå. Kände av gårdagens träning i hela överkroppen både igår och idag, man är fulltränad nu ju! 

Idag har vi mest haft det trevligt och tagit det lugnt. Kört bil och utforskat lite vägar här i Mora, så Benzen har blivit skitig. 

Imorgon kör vi träning igen!

Comeback-stakat

Så var det även dags för mig att ta tag i livet. Efter att först ha betat av en fönsterputs som jag haft på "att göra-listan" ett tag så fick jag som en blixt från klar himmel en idé om att träna. Då jag och Jessica ändå skulle till Mora idag så passade jag på att staka iväg lite tidigare. 

Tog mig stakandes på mina Elpex-treor till Insjön, via Smedsbo, Valsan och Rexbo. Hela passet präglades av en galet hög puls, dock inte skitdålig känsla. Första timmen så kände jag mig lika fet som jag är, men därefter så blev det så sakteliga bättre. Jag körde på i skapligt hög intensitet (vilket jag brukar göra på mina "comeback-pass"), även om farten är långt ifrån någon Erik Wickström-fart. 

Siffror: 2,05 timmar, jag kom exakt 40 kilometer, snittpulsen blev 160, maxpulsen 190 (spurtade på slutet) och 345 höjdmeter!

Kände att hösten tråkigt nog är här nu, jag frös bitvis om knän, armbågar, öron, med mera som satan. Man hade ju kunnat hoppas på låg fettprocent, men temperaturen visade enbart nio plusgrader, så även det sket ju sig. 

Nöjd med dagen idag!

Putsa fönster

Hej. 

För att bryta av det ganska innehållsfattiga levernet jag har för tillfället så åker jag och putsar fönster. Skönt att göra något vettigt. 

Jag börjar så sakteliga bli lite piggare också tror jag. Idag är första dagen då jag tänker på träning som något lite mer än ett måste. Så det känns som att det går åt rätt håll nu!

Något piggare

Tjoho. 

Något, något piggare idag och aningen vid bättre mod. Går ju åt rätt håll då förhoppningsvis. Åkte till Mora igår för att vara med Jessica, det är trevligt. 

Fortsatt sjukt osugen att träna dock. Känner liksom att jag redan är alldeles för långt efter alla mina konkurrenter att det ändå inte är någon idé att ta upp träningen igen. Något mesig inställning kan tyckas, men sån är jag. 

Vi får se vad denna dagen och den kommande veckan bjuder på. Ska hålla mig öppen för det mesta, samt fundera ut vad jag vill. Borde ju sätta någon form av mål och ha lite målsättningar. Men det gör att jag lätt får press på mig och blir då istället mer rädd att misslyckas. Samt att jag får ett tvång på något konstigt sätt. Träna vill jag ju åtminstone göra, för jag vägrar att bli tjockare än vad jag är, och jag mår ju bra av det, bara jag väl kommer igång. 

Ja ja, vi rotar väl på! 

Den likgiltige poeten

Det händer inte många knop i min pojkrumsliknande lägenhet nu vill jag lova. Sedan jag kom hem från Kina så har jag varit helt sänkt. Apatisk, likgiltig och inte ork eller vilja till att göra någonting. Det är inte att jag är sjuk eller så, mår ändå rätt okej på det planet. Känner av lite lätt huvudvärk och en liten släng av illamående då och då. Men jag är ändå helt förstörd på något konstigt sätt. Har noll motivation till att träna, men samtidigt blir jag galet stressad av att jag inte gör det, speciellt när alla andra kingar runt om mig tränar som djur. Förvisso så har jag inga speciella mål för tillfället med varken livet eller skidåkningen. Har under hela sommaren bara tänkt att jag vill träna på bra för att utvecklas och bli bättre som långloppsåkare. Det blir jag ju inte av att ligga här. 

De två kvällarna jag varit hemma så har jag inte fallit tillbaka till gamla mönster och lagt mig mitt i natten, utan jag har lagt mig 22,30 och 23,30 (vanligtvis när jag inte jobbar så lägger jag mig aldrig före klockan 00), men ändå är jag sjukt orkeslös. Har sovit elva timmar båda nätterna, med god sömn, samt ätit bra. Troligen är det väl jetlag som gör mig så här seg. Men att jag ska ha så svårt att hitta motivation till att träna, det fattar jag inte?! Och vad fan ska jag göra med mitt liv nu framöver, det vet jag inte heller? Har liksom inga mål och inga saker som jag verkligen känner att jag vill göra. 

Jag är inte speciellt bitter heller för den delen, snarare bara nollställd. Sjukt hur det är egentligen, att man aldrig kan vara nöjd med sin situation och acceptera hur den är. Det är väl bara att vänta ut det hela och försöka blicka framåt. Det finns ju trots allt folk som har det bra nog mycket värre på alla plan. Jag lever ju i alla fall, om nu det ska vara något positivt.

Bilder från Kinaresan

Jag slänger in ett inlägg med diverse osorterade bilder från Kinaresan. Bilderna är tagna va mig, Magnus Darvell och Pontus Johansson:

Det kanske kommer lite fler bilder framöver också, vi får se.