Säsongssammanfattning 2016/2017

Tjenare vänner!

Tänkte dela med mig av lite tankar och göra en sammanfattning av den just gångna skidsäsongen. Detta är nog min bästa säsong hittills i karriären, i alla fall om vi tittar på endast långlopp, vilket jag de senaste två åren satsat på. Tidigare bra säsongen är 2006/2007, där jag tog poäng i alla Sverigecup-tävlingar, utom ett 15 kilometerslopp i skate, samt blev 14:e på SM-femmilen, bland annat. En annan riktigt bra säsong är 2012/2013, där var höjdpunkten bronset på SM-stafetten och 8:e-platsen på SM-sprinten, mer om den säsongen hittar ni här.

Ska vi börja då?! Och som ni kanske redan förstår så stakade jag enbart alla klassiska lopp?!

November

Jag drog upp till Bruksvallarna några dagar innan tävlingarna. Syftet med den resan var att få bra träning på snö, men också att köra en tävling. Premiären för min del blev 15 kilometer klassiskt, där blev jag 83:a. Ett lopp som varken kändes dåligt eller bra, det var ett stabilt lopp där jag märkte att grunden fanns där, men den där sista farten saknades. Jag lyckades placera mig på den övre halvan i alla fall, vilket jag året innan misslyckades med.

Helgen efter Bruksvallarna så väntade Sverigecup uppe på Idre fjäll, precis som helgen innan så åkte jag dit någon dag innan för att få några fler skidmil och ytterligare en tävling. Denna gång blev det 15 kilometer skate. Placerade mig på en 48:e plats av drygt hundra deltagare. Det kändes också stabilt, bättre än tävlingen helgen innan, så det kändes att formen gick åt rätt håll.

December

Jag inledde mitt tävlande i december med att sedvanligt köra björnjakten i Älvdalen. Som vanligt så kördes det 10 kilometer skate på lördagen, där blev jag nia och på söndagen körde vi jaktstart, 10 kilometer klassiskt, där blev jag femma på etappen och femma totalt. Den första tävlingen för året som gick riktigt bra! 

   

En vecka senare så stod jag på startlinjen på Järnaspelen i Dala-Järna. Här var tanken först att få ett 15-kilometerslopp, men snöbristen gjorde arrangörerna tvungna att korta ner tävlingen till en sprint. Inte fel det heller, speciellt inte när det bjöds på så bra motstånd som den tidigare VM-åkaren och SM-medaljören i sprint: Jens Eriksson. Efter en bra prolog där jag blev delad etta med Jens så vann jag sedan min semifinal och blev därefter tvåa, slagen av Jens. Ett skapligt lopp, tyckte inte tekniken satt till hundra i stakningen, annars så var jag rätt nöjd.

Jag avslutade sedan december med två stycken träningsrace. Det första var Grönklitts julmarathon, där blev jag missnöjd åtta och det andra var ett tio kilometer långt skaterace med DSA på nyårsafton, där blev jag tvåa efter VM-åkaren Karl-Johan Westberg, riktigt bra känsla i detta loppet.

Januari

Det nya året inleddes med kanske säsongens bästa långlopp när jag blev åtta på AXA ski marathon. Det hade kunnat sluta ännu bättre om jag inte ramlat på en isfläck uppför(!) och tappat andraklungan jag låg i, tillsammans med Jerry Ahrlin, Gabriel Thorn och Andreas Svensson. Men känslan och skidorna var riktigt bra i detta lopp! 

Den 14:e januari så blev jag tvåa i premiärupplagan av Skistart Ski Marathon, slagen av norrmanen Vinjar Skogsholm som senare blev topp-25 på Marcialonga. Var i bra slag här och drog upp en långspurt med nästan en kilometer kvar, fick stryk med under en halvsekund, men slog både Kalle Gräfnings och Gabriel Thorn, inga dåliga skalper. 

Med Skistart i bakgrunden och brillor från samma gäng så är man aldrig fel ute

Redan dagen efter Skistart Ski Marathon så stod jag på startlinjen igen, denna gång i Bergebo. Nu var det 10 kilometer klassiskt som gällde. Här lyckades jag bli fyra i ett starkt startfält. Trots att jag var rejält sliten sedan långloppet dagen innan.

Efter de två succéhelgerna så hade jag goda förhoppningar om att upprepa fjolårssegern i Grotfallsrundan, tyvärr så hade jag slitits med en krånglande mage under hela veckan innan. Hade alla magsjukesymptom, förutom att jag spytt. Jag var tveksam till start, men valde ändå att åka dit. Väl där så lyckades jag med en heroisk insats mentalt att hänga med Peo Svahn och Axel Bergsten tills det var två kilometer kvar, blev ändå trea med en bedrövlig känsla och kraftlöshet.

På onsdagen tre dagar efter Grotfallsrundan och med en fortsatt krånglande mage så drog jag ner till Stockholm och Täbys konstsnöspår för att försvara förra årets DM-guld. Jag lyckades med den bedriften och tyckte att jag fick till ett bra lopp, trots att jag inte kände mig helt pigg innan. 

Jag avslutade tävlandet i januari med att vinna Sixten Jernberg Memorial Race i Lima. Ett lopp över cirka 50 kilometer, fördelat på två varv och med en rejäl dödsbacke på cirka två kilometer per varv, samt en galen uppförsbacke innan målgången. Jag var fortsatt inte helt kry i magen, slet väldigt under loppet och inför målgång så var vi en klunga på sex personer, trodde aldrig att det skulle gå vägen. Men jag drog i rätt hög fart in emot den sista backen inför målgång, blev passerad av Axel Bergsten, lyckades hänga med honom över krönet och glida om honom in i mål som en supernöjd vinnare!

Februari

Från första helgen i februari och ytterligare två helger fram så skulle ett av vinterns stora mål avgöras, nämligen: Skistart Ski Challenge. Det första loppet av dessa tre var Wadköpingsloppet i Örebro. Ett stabilt och bra lopp av mig. Känslan var helt okej. Dock så var det ett speciellt lopp med 13 varv runt en tre kilometer lång slinga. På sista varvet så hade Kalle Gräfnings nästan avgjort, när han sedan faller på eget bevåg, jag kommer förbi honom upp i täten med Robin Bryntesson i ryggen, väljer då att släppa förbi Robin inför sista utförsbacken in emot mål, dumt beslut då jag blev ifrångliden och således gick i mål som tvåa.

Andra helgen i februari så väntade det en långresa ner till Ulricehamn för att köra Västgötaloppet. Fem varv på en riktigt fin åttakilometersslinga. På detta lopp så kände jag att det finns lite ork och jävlaranamma i mig. Valde fel skidpar innan start (visade det sig under loppet) och fick slita som ett djur, folk bakom mig sköt på mig rejält och de framför försvann iväg, i varje utförsbacke. Ändå så lyckades jag slita mig in på en andraplats efter vasalopps-22:an Andreas Svensson. Nöjd med den insatsen!

Sista loppet i Skistart Ski Challenge var det anrika Skinnarloppet som jag åkte för första gången. Efter ett inledande varv på tre kilometer där mina skidor inte gick jättebra och jag fick slita hund, så började dom därefter gå bättre och kroppen svarade skapligt. Dock inte tillräckligt bra när Bill Impola och Peo Svahn får en lucka i början på det första av de två längre varven. Men av någon anledning så hade jag inte riktigt kämparglöden att ens försöka gå med dom, hamnade istället i en klunga tillsammans med Dan Moberg och Senare Robin Bryntesson. Vi höll ihop till målgången, jag lyckades inte utmana Robin om tredjeplatsen, men kom in på en skaplig fjärdeplats och säkrade med det totalsegern i långloppscupen! 

Februaris sista tävling blev kortvasan, där jag slutade på tredje plats, ljusår bakom Anton Karlsson och Anders Solin. Hade på lite känn att en förkylning var på ingång strax innan start. Fick gå på rött i första backen när Anton tryckte på och vi blev tre killar loss där framme, jag hängde med i totalt fem kilometer och åkte resterande del av loppet själv. Känslan var inte alls bra och senare på kvällen bröt en förkylning med halsont ut. 

Mars

Första söndagen i mars innebar för åttonde året i rad att jag stod på startlinjen till Vasaloppet, uppe i Berga by. Efter en fin säsong så hade jag förhoppningar om att knipa min andra topp 50-placering. Men dels så blev jag förkyld efter kortvasan och dessutom så är det någonting som låser sig mentalt för mig på detta skitskidlopp. Slet som ett djur uppför första backen, kroppen svarade inte alls, det låste sig och krampade i ländryggen så jag inte fick luft, låg med damtäten uppe på myrarna och körde allt jag hade för att bara orka hänga med klungan. Tappade den klungan upp emot Risberg, min dricka hade frusit under första milen, jag stannade till i Risberg och sa till pappa att jag troligen kommer bryta, men tänkte att jag måste fortsätta åka ett tag till. Blev ikappåkt av en stor klunga som jag släppte och ytterligare en stor klunga som jag med nöd och näppe lyckades hänga med över kontrollen i Evertsberg. Innan Oxberg så kastade jag mitt bälte som fortfarande var fruset, var rätt uppgiven men hade bestämt mig för att gå i mål. Lyckades plocka några placeringar in mot mål och på just målrakan så passerade jag damsegrarinnan Britta Norgren, kom i mål som en mycket besviken 104:a, första gången utanför topp-100.

Helgen efter Vasaloppet så var det nypremiär för det gamla loppet vid namn Raiden, eller Idreraiden som det hette i år. En tvådagarstävling på totalt tio mils skidåkning. Första dagen 58 kilometer klassisk skidåkning från Lövåsen, via Grövelsjön, tillbaka till Lövåsen och målgång nere i Idre by. Känslan var okej och vi blev snabbt två stycken som segern skulle handla om, mig och Jonathan Hedbys. Med två mil kvar så ramlar Jonathan, jag frågar om allt gick okej och fortsatte sedan åka på i samma takt, när jag såg att han var på benen en bit bakom mig så bestämde jag mig för att försöka öka en aning och hålla avståndet in i mål, det lyckades jag med och kunde glida i mål som etta på den första etappen.

Dag två på Raiden så väntade det 42 kilometer skate, från idre Fjäll ner till Särna. Jag tog ledningen direkt och gick ut i tröskelfart. Efter några kilometer så var det bara jag och min bror Jonatan kvar. Målet för dagen var att dels försöka bevaka segern, men också att hjälpa honom att dra. Så vi rullade på i bra tröskelfart ända ner till tre mil ungefär, då började Jonatan bli sliten, så vi fick sakta ner farten en aning, för att han skulle orka med, kändes ändå rätt skönt och omotiverande för mig at mata på det som fanns. Med några hundra meter kvar till mål så ökar jag farten en aning och kan återigen vinna, både etappen och totalt!

Efter Vasaloppet är det svårt att finna motivation till tävling, så jag brukar vilja tävla, för att ha något att träna för. Den 18:e mars så ställde jag därför upp i Lilla-SS hemma i Falun, 10 kilometer skate. Tre stycken med i H21 bara, de två andra startade framför mig. Jag öppnade onödigt hårt och var ikapp redan efter tre kilometer, fick slita för det resten av loppet. Lyckades dock vinna H21. Kul med en seger.

April

De två sista tävlingarna för säsongen blev Grönklittsjakten, första helgen i april. Dag ett så stod det "15" kilometer skate på programmet, tre varv på en bana som mätte 4,3 kilometer enligt min klocka. Efter ett skapligt förstavarv så upplevde jag det som att skidorna "dog", hade inte riktigt motivationen till att ta ut mig mer heller. Efteråt så visade det sig att skidorna "dött" för de flesta då vi bjöds på ett väderomslag. Jag blev i nionde man på etappen.

Dag två i Grönklittsjakten var lite mer "min kopp av te", två varv på samma bana som dagen innan, men denna gång klassiskt stil, eller snarare stakning. Jag gick ut rätt hårt och plockade totalt fyra personer. Hade riktigt grymma skidor och en bra känsla i kroppen. Lyckades vinna etappen och bli femte man totalt, en bra avslutning på säsongen alltså!

Tack till alla inblandade, ingen nämnd och ingen glömd. Utan er är inte min skidsatsning möjlig! Nu snart startar jag upp ett nytt träningsår!

Raiden i helgen och kommande(?) Vasalopp

 

 

I helgen ska jag ställa upp i något spännande. Den gamla klassikern Raiden är tillbaka! En tvådagarstävling med jaktstart:

- Dag ett, 58 kilometer klassiskt: Grövelsjön - Idre by

- Dag två, 42 kilometer skate: Idre fjäll - Särna

Ett roligt upplägg kan jag känna. Jag var lite sugen på detta loppet tidigare under säsongen, men jag ville avvakta tills efter Vasaloppet för att se hur pass peppad jag skulle vara. Glädjande nog så är jag sugen på att tävla, så jag slängde iväg en anmälan igår. Planen är att bo uppe på Idre fjäll, bokade en stuga där idag. Det blir jag, min bror Jonatan och kanske Amanda som åker upp. Någon av er kanske vill vara med som support ifall inte min gravid-Amanda har kraft att följa med? 

Vi slänger in ytterligare en vilodag för säkerhets skull idag. Kan vara välbehövligt, framförallt mentalt efter Vasaloppet. Så får jag smyga igång med lite träning imorgon igen, det känns som en bra plan. 

Har så smått börjat fundera på träningsupplägg inför nästa år, egentligen inget konkret. Men jag vill ju göra några små förändringar, även om det fungerat bra i stort så gäller det ju att ändra några saker för att försöka utvecklas än mer. Nu vet jag ju inte alls hur det blir efter augusti och barnafödande. Träningen får nog stå tillbaka en del då, men fram tills dess är det fullt blås som gäller, därefter verkligen skala av träningen och bara köra bra och viktiga nyckelpass. Tror det upplägget blir bra ändå. Med detta träningsår på planerade 700 timmar i ryggen så tror jag att jag har en fin grund att stå på. Sen är det ju såklart svårt att spekulera i timmar till nästa år, timmarna är ju inte allt heller, men en fingervisning på hur väl man gjort jobbet är det ju åtminstone. Tror det blir bra faktiskt, spännande med nya och mer viktiga uppdrag här i livet! 

Lite detaljer jag funderat kring inför nästa år för att bli lite bättre (OBS, inget bestämt eller spikat):

För att prestera bättre i Vasaloppet:

- 1-2 tävlingsfria helger i början/mitten av februari. Träna på hårdare under en period för att få en formtopp mot Vasaloppet. Dessutom för att få återhämta mig mentalt. 

- Staka lite mer på tyngre rullskidor; 4:or eller 4-3:or. 

- Några fler stakpass under vintern, både långpass och intervaller. 

- Utveckla min stakning på platten, för att slita mindre uppe på myrarna. 

Detta hoppas jag kan kan hjälpa mig att få en bättre lokal kapacitet i stakningen och på så sätt kunna staka med högre puls och närmare mitt maximala syreupptag. Dessutom så måste jag försöka få bort hjärnspöket kring Vasaloppet, alltså att avdramatisera hela spektaklet. Där tror jag en bebis kan vara ett steg i den riktningen, men i övrigt vet jag inte riktigt hur jag ska lösa den frågan. Än. Några lösryckta och ej helt genomtänka idéer, men jag har sått några frön i huvudet som till slut ska bli en bra träningsplan. 

Besviken 104:a, det sämsta Vasalopp jag gjort.

 

 

104:a Vasaloppet 2017. Jag tränar inte 700 timmar per år för att komma 104:a... Har haft en bedrövlig känsla idag, kroppen var inte med alls på noterna, hade kramp i ryggen från första backen, fick inte luft och kunde inte ta ut mig. Första halvan av loppet var total katastrof, jag överdriver inte om jag säger att jag knappt tog mig uppför backarna mellan Risberg och Evertsberg. Andra halvan av loppet var något mer positiv när jag bland annat plockade 38 personer från Evertsberg. Tyvärr så missade jag topp-100 med elva sekunder, det grämer mig något oerhört. Men med en stor skopa tur så slog jag i alla fall första dam; med 1,5 kilometer kvar så låg jag 35 sekunder bakom, men jag hade fått korn på henne så jag matade allt jag hade in. 

Känns rätt tomt och tråkigt nu. Har ju haft en säsong där jag nästan helt klarat mig från ryggproblem, och gjort några halvskapliga lopp. Men just Vasaloppet lyckas jag aldrig åka bra i, snöpligt. Jag hade stora funderingar att bryta strax innan Risberg, stannade till och pratade med pappa samtidigt som jag fick dricka av honom. Men jag valde ändå att fortsätta, tänkte först bara åka i mål, men när jag började plocka lite folk spring jag i alla fall lite nytändning. Enda anledningen till att jag inte bröt är att jag blivit så jävla fet de senaste dagarna av allt ätande och dessutom så måste jag ju få ihop timmarna jag planerat. 

Tack för alla hejarop och så vidare! Jag gjorde det jag kunde idag i alla fall och det räckte inte längre denna dag. 

Siffror från klockan:

4,20,30 timmar

90,23 kilometer

154 snittpuls (brutalt lågt, trots att jag är utvilad)

186 maxpuls

860 höjdmeter

Sälen-Oxberg, sjukstatus +ANNAT

Såhär såg det ut den 27:e februari, för ganska exakt ett år sedan, jag och Jonatan hade då åkt Vasaloppsstarten - Oxberg på strax över tre timmar, en fin dag. Testade för första gången mitt salomon-bälte. Hade Vasaloppet gått den dagen förra året så tror jag att rekordet hade slagits! 

Såhär ser det ut idag..

Jag gick och lade mig rätt tidigt även igår, lyckades somna rätt snabbt och vaknade även idag före klockan 08. Fin dygnsrytm ändå faktiskt, det får jag ju tacka Amanda för. Denna dag har börjat med lite lätt snöskottning och nu är det skid-VM på TV:n, sprintstafett. Tror inte på svenska medaljer, men jag hoppas jag har fel. 

Känner mig något bättre idag, har inga verkliga sjukdomssymptom såsom trötthet, hängighet, eller liknande. Är lite lätt snorig och har lite slem i bröstet. Det kommer nog gå över rätt så snabbt tror och hoppas jag på. Sjukt ändå att man så gärna vill bli frisk och köra Vasaloppet, nästan till vilket pris som helst. Men när man står där på startgärdet så vill man bara bort och iväg. Jag försöker avdramatisera Vasan i huvudet en aning, typ att jag ju kört det sju gånger tidigare och att jag redan klarat av huvudmålet för denna säsongen; vunnit Skistart ski challenge! 

Får jag ta det lite lugnt en stund till så tror jag att jag snart kan vara i träning och i fas igen. Lite synd att jag blir sjuk nu, jag som typ aldrig blir det. Men det kan nog bara vara bra om jag tänker lite längre än de timmar jag missar. Ligger ändå lite före min plan och jag behöver nog lite återhämtning för att vända den sluttande formkurvan. Både för det mentala och det fysiska. Det ska nog gå bra till slut ändå, jag har ju gjort jobbet: 633 träningstimmar sedan den 25:e april.  

Resterande del av denna dag blir ungefär: soffhäng, hundpromenad och middag på Pinchos. 

Glömde berätta en rolig grej igår; under TV-sändningen av tjejvasan så nämnde dom de tre första åkarna på kortvasan. Alltså även mig; Adam Steen AXA SC. Mäktigt!! 

Resultat Cykelvasan 2016

Klicka här för fler resultat

Cykelvasan 2016 idag (resultat senare) --> Vasapass idag

Här står jag överst på prispallen, efter torsdagens Mudlife OCR i Älvdalen!

Godmorgon. 

Idag är det dags för den fetma dagen i rad av träning. Är märkbart sliten faktiskt, men jag ska göra en sista kraftansträngning och blåsa av ett så kallat "Vasapass" eller "långloppspass", tillsammans med gårdagens vapendragare; Kalle Gräfnings. Kommer bli tufft, men det är välbehövligt!

Efter träningen så väntar jag med spänning på Resultat Cykelvasan 2016. Det är alltid en lika spännande tävling tycker jag. Får se vem som drar det längsta strået och står som segrare idag! 

"Vasaloppspass"

Pojkarna står och äter energikakor mellan intervallblocken, jag tog en mun sportdryck istället

Det här med långlopp är ju något som växer, fler och fler satsar på det. Långloppen går ofta snabbt från start nu och träningspassen utvecklas. Det här med "vasaloppspass" som vissa kallar det är något förhållandevis nytt för mig, testade på det en gång förra sommaren. Det man menar med dessa pass är att man stakar länge och på slutet lägger in diverse intervaller. 

Idag klockan 08,00 så drog jag, Callum Watson (som är tillbaka från Australien, kul!), Mikael Sandgren och Kalle Gräfnings ut på ett riktigt fint pass. Alla körde på treor, jag och Kalle på Elpex och de andra två herrarna på Swenor. Vi började med att åka ut genom Stennäset, cykelbanan till Grycksbo och vidare till Bjursås. Från Bjursås åkte vi sedan till Rog och vände. En riktigt fin väg, böljande och rätt så nylagd asfalt, cirka sju kilometer enkel väg. När vi var i Rog så stod klockan på 2,12 h och 36,5 km. Här började sedan vårt första intervallblock; på väg tillbaka till Bjursås och sedan uppför Baggbobacken. Därefter väntade lugn åkning ner till riksvägen igen, där matade vi på med kortare och hårdare intervaller. Siffror som följer:

Tröskeldrag ett: 15,04 minuter, 5,93 kilometer, 163 snittpuls, 172 maxpuls, 50 höjdmeter, 23,60 km/h snittfart

(Vila 4 minuter)

Tröskeldrag två: 16,00 minuter, 4,28 kilometer, 171 snittpuls, 182 maxpuls, 140 höjdmeter, 16,04 km/h snittfart

(Lugn åkning 27 minuter)

De hårdare intervallerna blev: 3 - 2 - 1 minuter x 3. En minuts vila mellan alla

- 3,02 minuter, 1,20 kilometer, 161 snittpuls, 172 maxpuls, 5 höjdmeter, 23,75 km/h snittfart

- 2,02 minuter, 0,79 kilometer, 166 snittpuls, 169 maxpuls, 0 höjdmeter, 23,41 km/h snittfart

- 1,01 minuter, 0,53 kilometer, 162 snittpuls, 170 maxpuls, 0 höjdmeter, 31,23 km/h snittfart

- 3,01 minuter, 1,32 kilometer, 172 snittpuls, 176 maxpuls, 5 höjdmeter, 26,20 km/h snittfart

- 2,01 minuter, 0,91 kilometer, 161 snittpuls, 174 maxpuls, 5 höjdmeter, 26,99 km/h snittfart

- 1,00 minuter, 0,44 kilometer, 166 snittpuls, 168 maxpuls, 0 höjdmeter, 26,47 km/h snittfart

- 3,01 minuter, 1,23 kilometer, 164 snittpuls, 173 maxpuls, 5 höjdmeter, 24,45 km/h snittfart

- 2,00 minuter, 0,93 kilometer, 173 snittpuls, 179 maxpuls, 0 höjdmeter, 28,04 km/h snittfart

- 1,00 minuter, 0,50 kilometer, 171 snittpuls, 179 maxpuls, 0 höjdmeter, 30,10 km/h snittfart

Den sista intervallen avslutades i Bergsgården, därefter blev det lugn avåkning hem, 23,5 minuter och 6,2 kilometer. Som ofta så var jag rätt seg till en början, men vaknade till mer och mer under passets gång. Det enda jag intog under träningen var två lite sportdryck. Ett riktigt bra pass! Totalt blev det 4,04 h, 72,14 kilometer och 630 höjdmeter!

Bilder och Strava:

Cal och jag i Rog, innan första intervallen

Cal äter Digestive-kex och russin

Kalle Gräfnings pratar med två byfånar från Rog som hävdade att det bor 1 000 personer i byn, Sandgren laddar inför intervaller

Min klubb till vintern?!

Bild från Vasaloppet 2015 där jag noterade min hittills bästa placering: 48. Det kom sedan att bli en dyr historia. 

Ja hörni. Jag har ju sedan jag började åka skidor tävlat för tre föreningar:

Korsnäs IF SK, där lyckades jag ta två JSM-silver bland annat. 

Falun Borlänge SK, SM-brons i stafett 2013, med mera. Lyckades även reta på mig vissa folk där och lite annat smolk i bägaren, vilket ledde till att jag bytte klubb till förra året. 

AXA SC, med det klubbytet blev jag helt plötsligt Stockholmare och lyckades bland annat vinna deras DM, vinna Grotfallsrundan, 73:a på Vasaloppet och 67:a på Birkenbeinerrennet. 

Till vintern då?! Jo, det föll sig så bra att jag fortsatt kommer representera AXA sports club även kommande säsong. Det känns riktigt skönt att ha gjort klart det! Nu kan man fokusera på träningen. Tack till AXA. På sommarhalvåret däremot, så kommer jag fortsatt springa mina löptävlingar för Sågmyra SK! 

Syns AXA-loggan?!

PK-fittor och så vidare

Till alla PK-fittor. Må ni brinna! 

Det är väl ett sjujävla jön kring den här debatten om diskningarna och damernas målgång på Vasaloppet än. Här följer två bra länkar, den första är från DT.se som pratat med Joakim Engström som drog upp slutgiltiga ettan och trean i loppet och den andra är från David Holmström. Holmström delar jag åsikter med och tycker han är vettig och nyanserad i sitt tänk. Många av er andra som jönar borde vakna upp och börja tänka till:

- http://www.dt.se/sport/langdskidor/efter-de-heta-asikterna-har-ar-det-okanda-vasaloppsdramat-ska-nagon-hangas-i-debatten-sa-ar-det-jag

- https://valtillsmal.wordpress.com/2016/03/09/rim-och-reson/

Många gillanden och kommentarer på mitt inlägg i debatten. Ett inlägg som jag bara hafsade ner och som egentligen inte är så bra skriver. Men jag fick väl fram min åsikt istället. Blir dock sjukt irriterad på folk som är in och gillar kommentarer emot mig, såna man tror är kompis med en men som aldrig gillar något annat man lägger upp, när det gått bra på någon tävling eller inte. Idioter. Då vet man vart man har dom i alla fall. Går inte att vara alla till lags som vissa slätstrukna kappvändare är. 

- http://www.adamsteen.se/2016/03/diskningen-och-damernas-vasalopp.html

Nu släpper vi detta ämnet. 

_____

Idag är jag okristligt trött. Fast jag sovit både middag igår och även nästan åtta timmar i natt. När ska jag bli kompis med morgnar tro?! Rent kroppsligt är jag rätt pigg. Jag tror att gårdagens träningspass var välbehövligt. Idag kör vi ett nytt dito, denna gång tänkte jag staka. 

_____

Avslutningsvis, vill ni vinna en saccosäck så ska du kolla in denna tävling. För att komma till tävlingen så klickar du här.

Skidtest, Vasaloppet, träning, tävling, nattvasan och tack

Bild från skidtest på Evertsbergs-sjöarna i lördags klockan 12,37. Här gick det att ta på ångesten. 

God förmiddag, Lars. 

Idag är vi mitt i veckan igen. Våren börjar närma sig och skidsäsongen börjar lida mot sitt slut. Men jag vill ju försöka passa på att köra något mer race, eftersom att det dels är roligare än att träna, du måste också träna mot ett mål och jag är ju för tillfället också (förhållandevis) tränad för at tävla just nu så. Vad skulle man kunna köra för race tro? Någon som vill bjuda in mig? Nästa lördag kör jag i alla fall ett mäktigt race. Därefter så får vi se vad som återstår. 

Funderar på att smyga igång träningen lite lätt idag. Blir nog någon lättare variant med skidor. Tror jag är skapligt återhämtad sedan Vasaloppet ändå. Dagen efter så hade jag mindre ont i ryggen än vanligt, men igår och idag så är vi tillbaka i det ryggonda igen. King det. 

Jag måste passa på att tacka de som hjälpt mig omkring Vasaloppet på ett eller annat sätt. Ett speciellt tack till Erik "vi går för gull" Ekwall och Kristin "Ekwalls" Norin som ställde upp och langade. Riktigt snällt av er. Bra jobb dessutom! Det finns ju faktiskt vettiga människor kvar här på jorden. 

Såg ni förresten att Vasaloppet släppte en nyhet om "nattvasan"? Skate (fristil) på fredagen innan Vasaloppet, start klockan 20,00 på kvällen och man åker i par. Kan nog vara en trevlig nyhet. Släpp det där om diskningarna nu. 

Har inte så mycket mer att förtälja för nu. Och inget bittert heller tyvärr. Men det vänder snart ska ni se. För säg den lycka som varar. 

Diskningen och damernas Vasalopp

Satan vilket gnäll det blivit på folk efter segerstriden bland damerna i Vasaloppet. Jag tycker det är väldigt tråkigt för Rasmus Ax att bli uthängd så som han blivit. Har kollat på "incidenten" flera gånger och tycker inte han gör så mycket fel. Dessutom så skedde det innan upploppet. Sådana där spårbyten och positionsjakter sker under hela loppet, i alla led. Han tappar balansen, vilket också är lätt hänt, speciellt om man är trött. Det är ingen grej som var avsiktlig från han, eller någon annans sida. Men givetvis så ska feministerna hugga direkt, "rädda världen"-bloggarna likaså, de vill ju mer skapa en debatt i media om hur illa behandlade kvinnor är och hur elaka och onda alla män är. Att dessutom kalla herråkare som är under 100 i Vasaloppet för motionärer tyder på väldigt stor okunskap. 

Att loppet blev som det blev med nysnö, gjorde fältet mer ihoptryckt, det blev mindre luckor emellan och det gick lättare ju längre bak i fältet man var. Kort och gott ett tightare lopp. Till en viss gräns då, när spåren försvinner, då går det givetvis tyngre. Dessförinnan så blev spåren blankare och mer lättåkta. Hade det varit ett "vanligt" före och lopp så hade damerna aldrig varit sådär högt upp och så nära. Att damerna får draghjälp i loppet av dessa "motionärer" är tydligen inget fel i alla fall. 

Det var tråkigt för Brittas del att hon inte vann, givetvis. Men hon, likaså alla andra i den klungan hade tagit sig dit för egen maskin och har då också exakt lika stor rätt att vara där. Alla (inte jag då) har betalat startavgiften och har ju då så klart rätten att åka så fort dom kan och slåss om placeringarna.  

Är det något jag hatar så är det dessa debatter kring feminism och invandringen. Folk fattar ju inte och är ej klarsynta kring vad som sker. Det jag dock vet är att det är helt okej för feminister att kasta skit till höger och vänster. Men skulle någon sätta sig emot så blir det ett jävla hallå. Likaså när man pratar om invandringen och att den kanske bör begränsas så får man också en jävla massa skit och blir hatad. 

Nu får man väl skit igen, men det är bara bra, behöver bli lite bitter och grinig. 

Mitt Vasalopp 2016

"Bröderna psyk" klockan 07,19 på Vasaloppsmorgonen. Peppade naanting. 

Då stod man återigen på startfältet i Berga by på Vasaloppets morgon. Varenda gång säger man samma sak: "detta är sista gången". Kom rätt sent in i elitledet, eller ja, klockan 07,15. Då var det smockat. Hörde att det var 275 personer i ledet i år. Många "gurkor" där vill jag lova. Fick vackert ställa mig sist. Tänkte ändå att det kunde vara skönt att köra lite lugnare i början. 

Kom iväg bra och in i backen var jag också med skapligt tyckte jag, men det blev snabbt stopp framför och jag tappade mycket positioner. Var lite halvt hysteri runt om, men jag försökte hålla mig lugn och inte stressa. Låg rätt långt ner efter halva backen, därefter blev det lite glesare och jag kunde plocka lite placeringar upp till toppen. Väl uppe så var jag piggare än något annat år, så det var bara att mata på direkt. 

Såg ganska så snabbt att jag tog in på tätklungan och efter någon kilometer var jag ikapp den. Trodde då att detta skulle bli riktigt bra och att det skulle bli den klungan som vi var då, men det fylldes snabbt på med många, många åkare bakifrån. Jag var alldeles för passiv från Smågan och hela vägen ner till Tennäng, så jag låg alldeles för långt ner i klungan. Skulle ha hängt på min bror upp i spets på myrarna i början, när jag såg honom komma bakifrån med mord i blicken så frågade jag han var han skulle, fick svaret: "fram!" 

Upp i stigningarna mot Risberg så hade jag sex damer före mig, försökte avancera på utsidan, men det var tjockt med åkare och jag kom liksom inte fram alls. Samtidigt som jag märkte att det började spricka upp. Mellan Risberg och Evertsberg så började det glesa upp lite och jag kunde börja plocka placeringar. Men jag hade inte riktigt bra tryck i åkningen och detta var också enda partiet på loppet där mina skidor gick lite sämre. 

Innan Evertsberg så kom jag ikapp en klunga som jag mer eller mindre åkte med in i mål. Där vi plockade ett antal åkare längs resterande del av loppet. Bland annat så kom vi ikapp Britta efter kontrollen i Evertsberg. 

Jag försökte hjälpa till att dra ett tag upp mot Oxberg, men började få lite kramp, blev hungrig och även rätt less när jag trodde att vi låg typ 150. Även less på att jag åker som en motionär. När sedan någon norrman i klungan började gnälla att jag skulle vara med och dra så sa jag: "ni norrmän kan väl dra själva, ni som är så jävla duktiga på skidor". I Oxberg så tog jag en bulle som jag tuggade på ända till Gopshus. Därefter så började jag väl vakna till lite och försökte väl hjälpa till att dra mot Hökberg. Men då jag märkte att typ alla i klungan hängde med, samt att jag inte såg någon framför så blev jag åter less och gick tillbaka någon plats igen. Började också känna mig i princip 100% säker på att jag skulle spöa alla i klungan, så jag behöll lugnet och lät andra göra jobbet. Var aldrig något mördande tempo någon gång och jag hade inga större problem med att hänga med. 

Efter Läde så kom ett gäng ikapp oss igen och någon i det gänget gick direkt upp och drog. Farten höjdes något och vi kom ikapp ett gäng med åkare igen, precis i Eldris. Från Eldris och in så låg jag hela tiden topp-tre i vår klunga, då vi säkert var 20-25 man, så ville jag vara med och styra lite. De gånger jag drog så höll jag en skaplig fart för att försöka grilla åkarna bakom. In i Mora-parken kom vi ikapp Daniel Rickardsson, jag låg tvåa i klungan, sa till honom: "säg något kul om längdskidåkning", fick inget svar. 

Med en kilometer kvar kliver killen som drar åt sidan, jag ökar tempot lite lätt för att inte släppa upp någon annan, ser i ögonvrån att folk bakifrån börjar söka sig framåt, så jag ökar lite till. Jag vet också om att jag åker i spåret som går lättast, vilket betyder att jag inte behöver ta i lika mycket som de som åker i de andra spåren. Precis innan de två sista stigningarna (Aukland-bron och Zorn-backen(?)) så vänder jag mig om till min bror som ligger precis bakom och frågar: "är du med?", får till svar att han är det och sedan klipper jag på det som finns uppför de två backarna och kommer in med en lucka på fem sekunder på upploppet. Kan åka tämligen avslappnat in i mål och åtminstone vinna min klunga. Har sett i efterhand att jag har skaplig tid mot andra åkare framför mig i resultatlistan från förvarningen och in i mål (strax under två minuters åktid), så jag har ju ändå kvar lite klipp i åkningen. 

Kliver i mål och har aldrig varit så pigg efter ett Vasalopp. Skönt nog så var jag också ganska så nöjd. Speciellt med tanke på att kroppen varit så jävla seg de senaste racen. Kände just då att jag har gjort det jag kunde i kroppen och fått ur det som fanns i kroppen, så då var jag nöjd. Men nu i efterhand så kan jag inte riktigt släppa tanken om hur det kunde gått i fall jag legat längre fram i klungan i början, eller åtminstone från Mångsbodarna och framåt. Hade ju inte varit helt fel att vara lite mer på tårna, men jag har lärt mig en läxa och nästa lopp så ska jag vara lite mer offensiv. 

I det stora hela så är jag ändå rätt nöjd med insatsen. Skönt att ändå veta att jag fortfarande håller en skapligt hög nivå. Jag som varit så jävla orolig och nervös innan. Måste lära mig att tro på mig själv. Men det vet ni ju redan och det går ju igen på allt i mitt liv.  

Idag har jag bara vilat och tagit det lugnt. Är oförskämt pigg i kroppen idag och har sjukligt nog mindre ont i ryggen än på länge. Ända jag känner är träningsvärk i ländryggen och nacken. 

Imorgon så börjar det "vanliga livet" igen. Med jobb och så vidare. Men jag kommer inte sluta åka skidor för året. Har idag anmält mig till ett till stort lopp redan denna säsongen. Mer om det framöver. 

Bilder och film från min målgång

Här har ni några bilder och ytterligare en film. Skriver nog om loppet lite senare idag. Hörs!

Dessa bilder fick jag skickade till mig av legenden Jonas Henningsson

Dessa är från upploppet, tagna av min kompis Martin Sandell. Den översta såg ni redan igår

Fick denna filmen skickad till mig av Lina Andersson Wipp, den är från min målgång

Vasaloppet

För er som missade denna filmen från min Instagram-feed igår så har ni den här. Kristoffer Lindgren filmade oss med en drönare och en riktigt mäktig kamera. Nu har just denna version blivit komprimerad via mail, mobil, uppladdning på youtube och så vidare. Så just kvalitén gör sig inte rättvis. Men filmen är cool, eller hur?!

"Bröderna psyk"

Hemkommen till Falun och kollar traditionsenligt Vasaloppet i repris på TV. Är rätt så trött jag nu. Även rätt så nöjd med insatsen också. Blev plats 73 för mig, inte 74 som det stod först. 

Mina Vasaloppsplaceringar är nu från åren 2010 till i år: 63 - 78 - 86 - 74 - 92 - 48 - 73. En snittplacering på 73,4 blir det. Finns ju ändå folk som åkt sämre. 

Blev idag 30:e svensk. Inte fy skam ändå. Nu är det bara att bygga vidare mot nya mål. Kommer mer från Vasaloppet imorgon. Mäktigt att min bror var i spets fram till Risberg också. "Bröderna psyk" levererar. Tror inte att många framför oss kör samma uppladdningar som vi. Ni som vet, vet...ler. 

73 på Vasaloppet 2016

Jag får vara helt okej nöjd med det. Inte jättepigg kropp, men bättre än senaste tiden. Låg lite för långt bak när det sprack upp. Skidorna var bra och jag körde det som gick. Det får vi väl vara nöjda med!?

Siffror:

4,16,55 timmar

90,14 kilometer

162 snittpuls

192 maxpuls

4720 kilokalorier

21,0 km/h snittfart

50,1 km/h maxfart

845 höjdmeter

Vasaloppsmorgon

Jahapp. 3,5 timmar till start. Taggad till tänderna. Jag förstår verkligen varför man utsätter sig för detta. Finns inget bättre? Livet ler mig rätt i ansiktet. Älskar livet och älskar er läsare! 

Nu kör vi! Puss och hej!

Kvällen innan

Nu är vi där. Kvällen innan Vasaloppet. Nervig och jävlig. Det går väl inte att göra så mycket åt saker och ting nu. Det är bara att göra det bästa av situationen. Jag hoppas att kroppen är piggare än den senaste tiden bara. Samt att vi får till skidorna. Enda orosmolnet är ju ryggen! Men vi kör. Kanske kommer gå tillbaka till 150-stavar igen, testade ju 155. Vi får se imorgon. 

Folk frågar om uppladdning hit och dit. Jag har inte ätit så mycket mer. Dricker lite uppladdningsdryck (kolhydrater) och äter kanske lite mer! 

Dan före helvetet

Konkurrenterna testar skidor nu, här ligger jag. King det! Undrar hur många i elitledet som var i öltältet igår? 40-50% ändå? 

Idag är planen ett lätt träningspass tillsammans med min kompanjon. Vi åker nog uppåt en bit, kanske till Mångsbodarna och tränar en sväng där. Sedan ska vi väl försöka få fram något par som glider bra också. Just nu är det uppehåll i Oxberg och en minusgrad. Det sägs dock att det ska börja snöa igen. Hoppas. Jag är sjukt taggad på att åka nio mil i dödssnö och motvind. Speciellt med en rygg som hatar mig mer än vad jag hatar folk. 

Nej, dags att ta tag i denna dagen då kanske!

Skidor på Vasaloppsspåret

Woho. Hej hej. 

Då har vi kört en sväng skidor igen. Avsläppta i Evertsberg, åkte en kvart mot Risberg och vände sedan hemåt igen. Totalt åkte vi i 90 minuter. Lade in sex stycken fartökningar uppför. Stakning på allt, förutom fartökningarna där det skejtades. Måste ju träna på att skejta lite inför söndagen. 

Det var inget roligt pass idag, motvind hela vägen från Evertsberg. Blöt nysnö och obefintliga spår. Saken var ju inte bättre av att pulsen var brutallåg och att ryggen värkte. Jag brukar kunna märka ett samband mellan ryggvärk och låg puls. Vad tror ni om det? Som att jag omedvetet håller igen och på så sätt får låg puls? Äh, jag vet inte. Tror dock att ryggvärken kommer från onsdagens stakintervaller och att den kommer släppa när som helst. 

Nu ska vi på öltältet nere i Mora och ladda lite.