Timmar in och nu dubbelpass. Vad är det som sker?! Trevligt är det hur som helst och även välbehövligt.
Kvällens pass blev inte något speciellt, utan jag åkte i 2,30 timmar klassiskt stil på mina Elpex 4. Det mest spektakulära med hela passet var att jag stack iväg i kortärmad tröja, vände efter en minut och satte på mig jacka. Annars nötte jag på oförtrutet runt i Skräddarbacken. Känns fortsatt bra både fysiskt och psykiskt att vara igång med fin träning!
Samlade in 41,17 kilometer och 585 höjdmeter. 85 kilometer rullskidor på två dagar, plus ett fint pass Skierg. Inte illa. Imorgon väntar löpning och spänst!
Jag hann aldrig skriva om gårdagens träningspass. Men det var inget märkvärdigt:
- En timme klassiskt på fyror i Skräddarbacken
- 10 stakimpulser om 25 stavtag vardera
16 kilometer, 300 höjdmeter, 137 snittpuls.
Lagom pass även det.
Efter träningen så drog jag till byggmax för att handla pärlspontskivor och lite golvlister. Fick träffa den gode Jesper Nyström som jobbar där, trevligt.
Drog sedan till lägenheten där jag målade klart alla väggar som skulle målas och fixade sedan klart stora delar av Alfons lilla rum. Fick hjälp och sällskap av mamma. Blev ganska nöjd över resultatet, speciellt med tanke på att jag har tummen mitt i handen vad gäller renovering.
Jag fixade dit handtagen på innerdörrarna och gjorde lite småfix innan jag klockan 23 gav upp för dagen.
Några bilder:
Idag så ska jag springa träningstävling i Stångtjärn, cirka 8 kilometer. Känner mig väldigt trött just nu. Men hoppas det går över. Senare väntar mer renovering, men det mesta av det jobbiga börjar bli klart nu!
Det är så sagolikt fint här i Sälen att jag aldrig mer vill hem. Det enda som hindrar mig från att stanna kvar här är Alfons. Annars hade jag fan skitit i allt och blivit kvar här. Vet inte om det är för att jag har mina rötter här i form av pappa som är uppväxt här, eller om det är för den magiska naturen, något är det som drar i alla fall. Jag tycker så jäkla mycket om denna miljö, naturen, terrängen och så vidare. Inget illa om snösäkra Orsa Grönklitt, men det är ju ingenting i jämförelse med detta paradis.
Idag fick vi till en riktigt fin tur på tre timmar, 46 kilometer och 730 höjdmeter. Vi åkte bortåt mot Tandådalen, Kalven runt, Högfjällshotellets 10:a och till Hemfjällsstugan. Jag körde klassiskt på blå burk och hade faktiskt bra fäste nästan hela turen. Magiskt med kallsnö i början av april!
När det är semestertider som nu så stannade vi faktiskt två gånger för intag av våffla + andra sockerstinna godsaker. Det får man unna sig dagar som dessa! Imorgon väntar en ny tur, det utlovas inte sol, men det är inte hela världen.
Dagens vapen: Leki-stavar och ett par Atomic-skidor från 2002 eller 2003
Tja tja.
Den halvkassa känslan fortsätter. Formen är inte riktigt på plats. Lite tråkigt då hela min själ och mitt psykiska mående hänger mycket på hur min idrottsform är. Jag identifierar mig så starkt med den ”idrottare” jag försöker vara och då blir det lite jobbigt när känslan inte är superbra.
Känslan för dagen kan väl ha att göra med att jag dels är lite sliten från veckans träning, Vasaloppet ligger väl kvar där någonstans och dagens vallning var väl inte heller optimal. Jag har bara smetat på mer valla ovanför den gamla kladdiga vallan, det tillsammans med barr, bark och annat. Men jag hade fäste i alla fall i den fina och kalla snön, även om det högg rejält från och till.
Planen för dagen var att få köra mig trött i diagonalåkningen och det lyckades jag med. Farten på intervallerna var så låg att jag inte vågar nämna den ens..
Jag värmde upp ett varv runt elljussfemman i Bergebo, sedan körde jag:
20 minuter - 4 minuter vila - 15 minuter - 3 minuter vila - 10 minuter - 2 minuter vila - 5 minuter.
Jag åkte bara runt och runt på elljusfemman hela passet. Ville få fin kupering. En enda gång lyckades jag komma upp i 170 i puls, så det var ingen succé där heller. Blev liksom stum i ben och armar. Kände mig som en riktigt vinglig nybörjare när jag stapplade omkring där. Men jag kan väl heller inte ha så mycket förväntningar när jag inte kört diagonala intervaller, eller knappt intervaller på skidor.
Avslutade passet med ytterligare en halvtimme runt spåret. Totalt blev det två timmar, 29,7 kilometer och 775 höjdmeter. Skramlat in 99,5 kilometer skidåkning på tre dagar, det är bra!
Idag har det bjudits på skidpropaganda uppe i Skräddarbacken. När jag cyklade hem var det på plussidan, så jag smetade på rejält med en röd burk:
Jag orkar inte valla med klister. Det ligger även kvar en massa barr och annat sedan jag åkte i Gyllbergen för några veckor sedan. Men det duger att träna på. Strax innan jag skulle bege mig iväg på träning så noterade jag att temperaturen krupit under nollan, så jag skrapade av det mesta av det röda kletet och lade istället på en violett burk på vinst eller förlust.
Sprang upp till Skräddarbackens elljusspår, där jag bevittnade närmast orörda, fasta och kanonfina spår! Där uppe åkte jag på i en för mig hög distansfart, skramlade ihop nio varv, plus ett litet minivarv. Gick fint. Bra fäste och helt okej glid.
Under den sista timmen så körde jag sex stycken impulser i diagonalen på 20 diagonaltag vardera. Fortsatt känner jag att formen inte är där riktigt, rätt hög puls och inte riktigt superkänsla i kroppen. Men det blev ett bra pass och jag ville stå på skapligt i diagonalen framförallt inför kommande femmil.
Jag fick ihop två timmar, 29,6 kilometer och 630 höjdmeter. Snittpulsen blev för mig rätt höga 133 och maxpulsen 152.
Så fick åter mina Elpexfyror agera räddare i nöden denna vinter. På grusade cykelbanor och väldigt fina landsvägar gick idag turen över Skräddarbacken, Lindan, Nybro, Hovgården, Romme, Lindan och hem. En rätt så tråkig vända och ett tråkigt pass som aldrig tog slut. Inte speciellt kul med rullskidor i februari dessutom. Men vad gör man inte för att greppa det sista halmstrået och försöka få någon slags form?!
Till en början hade jag ganska hög puls, men jag tog det väldigt lugnt och försökte hela tiden hålla igen. Det kändes ändå helt okej i kroppen, bortsett från hög puls och att jag fick en rejäl låsning i bröstryggen under gymet i förmiddags. Hoppas den släpper med hjälp av min massagepistol, för nu kan jag knappt röra på huvudet. Alltid ska det då vara något.
Jag skrapade ihop 46,37 kilometer under de tre timmarna jag åkte. Snittpulsen blev 133 och maxpulsen 157. Imorgon ska jag försöka åka skidor!
Jag drog en chansning i förmiddags och åkte upp till Gyllbergen. Med mig hade jag både ett par gamla klassiska skidor, men också ett par skate ifall jag skulle misslyckas kapitalt med de klassiska. Förutom de två skidparen och övrig utrustning så hade jag också med mig de kladdigaste vallaburkarna jag hittade nere i källaren.
När jag kom fram till Gyllbergen så kletade jag ett rejält tjockt lager med fästvalla och drog till spåren. Istället för att som vanligt lyssna på podcast eller ljudbok så lyssnade jag på sändningen från Jizerska Padesatka i lurarna. Spåret var cirka tre kilometer enkel väg längs en väg, det var bara det att jag hade mottagning under de första två kilometerna. Så under den första timmen av träningspasset så fick jag vända tidigare, för att kunna höra upplösningen i loppet. Därefter kunde jag åka hela vägen bort.
Spåret var stundtals fint och stundtals ganska dåligt. Det känns tyvärr som att det inte är åkbart där så länge till. I början var det isigt och väldigt lättfört. Under sista halvan av passet gick det allt tyngre och spåren började bli genomblöta.
Min fästvallning fungerade helt okej och jag fick till ett fin återhämtande klassiskt pass ute i naturen. Inte fy skam det. Dagens pass blev exakt tre timmar i tid, 48 kilometer i längd och jag plockade 655 meter. I och med dagens pass så fick jag in hela 13 mils skidåkning fredag-söndag och 12 timmars träning denna vecka. Bra vecka för mig det och välbehövligt inför Vasaloppet!
Efter träningen var det bråttom som bara den då jag skulle hinna äta lunch och sedan åka iväg till den lokala bion. Hela familjen såg Pelle Svanslös och det var första gången Alfons fick uppleva bio, mysigt!
Det har nog aldrig hänt att jag åkt rullskidor i januari förr. Inte vad jag kan minnas iaf. Trodde det skulle vara värre än vad det var, men det var helt okej faktiskt. Lite grus på sina ställen, men det fungerade ändå. Fem plusgrader och prognosen skvallrar om fortsatt värme. Så jag antar att det inte var sista gången denna vinter som jag åker rullskidor! Nåja, det fungerade ändå helt okej. Cykelbanorna är för grusiga att åka på, men landsvägarna verkar fungera.
Jag åkte en fin runda på 1,45 timmar, 27 kilometer och 220 höjdmeter. Ett lugnt återhämtningspass bara med 112 i snittpuls. Åkte helkropp, alltså klassisk teknik och inte bara stakning. Körde på mina Elpexfyror.
Här är det sista jag nämner om gårdagen:
Målgångsfoto från Trysil Knut-Rennet 2020. Som ni ser är jag klart slagen. Men längst ner i bilden där en person står så låg jag först och tyckte ha kontroll på läget, blev då som jag upplevde det trängd på insidan och tvingas ta en alltför vid kurva och tappar fart. Jag är fortsatt sur över det och tycker som sagt att jag blev trängd. Därför jag blev irriterad både på den som vann och på arrangören som borde ha gjort något åt detta. Nu släpper vi det och blickar framåt. Sista gången jag ska ta stryk av denne person. Trist att missa 6000 norska dock och min insamling går ju bedrövligt också. Så lite stöd hade varit väldigt uppskattat..
Det blev träning ändå idag, sjukt skönt! Fick hjälp av mina föräldrar så jag hade någon timme till övers att slå ihjäl på diverse träningsanläggningar.
Jag ställde bilen vid skidstadion (för att slippa betala parkeringsavgift) och joggade fem minuter bort till Actic gym på Lugnet där jag lyckades tricksa åt mig en fribiljett (har ju trots allt jobbat där förr i tiden). På gymet så körde jag följande:
A) Frivändningar från knäna, uppvärmning: 10x40 - 6x50 - 4x55 kilo
5x4 Frivändning från knäna + stöt @ 50 kilo, start varannan minut
B) Knäböj, uppvärmning: 10x50 - 6x60 - 4x70 kilo
3 varv av: 5 knäböj, 75 kilo - 5 upphopp på bänk - 6 chins L-sit,
Start var tredje minut
C) Marklyft 3x3 @ 140 kilo (dödstungt idag)
Bänkpress 3x3 @ 80 kilo (förvånansvärt lätt)
Lutande rodd 3x3 @ 70 kilo (mygelgungade upp det som vanligt)
E) 5 varv av: 30 sekunder burpees (13 st) - 30 sekunder vila - 30 sekunder kettlebellsswing, 24 kilo (17 st) - 30 sekunder vila
Efter gymet så joggade jag tillbaka till bilen och betade av ett klassiskt pass på en timme. Jag hade ett par nyvallade klassiska skidor med klister på, riktigt fint att få åka lite diagonalt igen!
Jag hann med sex varv á cirka 2,9 kilometer, plus en till backe. Totalt blev det 17,45 kilometer och 420 höjdmeter. Fin träningsdag! De tre senaste dagarna har jag ändå fått in 101,25 kilometers skidåkning, det är inte illa!
Skräddarbackens spårpatrull förtjänar all credd dom kan få. Här är man verkligen på tårna och gör så gott man kan efter sina förutsättningar. Annat än vad man kan säga om andra anläggningar här i staden..
Jag åkte på Atomic-skidor under hela juniortiden. Hade faktiskt fria skidor då. Det var tider det. Eller egentligen inte, för jag var i princip aldrig nöjd med dom. Sista loppet som junior så testade jag ett par Fischer och sedan dess har jag med väldigt få undantag hållit mig på just Fischer. Skidorna på bilden är en bra bit över tio år gamla, vallade med blå burk idag och dom gick rätt fint!
Ny dag idag och ett nytt pass på 2,30 timmar. Inga långpass direkt, men ändå längre än vanligt under mina jobbveckor. Jag får vara glad för det jag kan få till helt enkelt. Som jag varit in på tidigare så tror jag inte det är antalet timmar som är viktigt, även om det ibland kan vara fint att få till lite mer mängd.
Igår körde jag skate, idag blev det klassiskt. När jag började staka för några år sedan så ville jag försöka staka så mycket som möjligt, det för att jag var rädd för att inte orka staka mig igenom loppen. Nu är det inte det som är begränsningen, utan snarare fysiken. Så då kan det ju vara fint att köra annat på skidorna än enbart stakning. Dessutom så vill jag ju spara stakmusklerna till hårdare pass på Skiergen bland annat. Att köra helkropp i form av skate och klassiskt blir ju lite mer belastande på flåset (även om jag nu kör lugnt) och lite mindre tungt rent muskelärt.
Precis som igår så sprang jag upp till spåret (8,26 min, 1,34 km) och även tillbaka hem (5,43 min). Endast uppför dit och nedför hem då såklart. Även om man inte tänker på det som löpning så blir det ändå lite drygt fem kilometer på två dagar. Helt okej för att hålla igång löpningen lite.
I skidspåret så blev det sedan nästan uteslutande klassisk åkning och tillsammans med Elis Weslien som stakade. När jag hade kört totalt två timmar så lade vi in tio minuter enbart stakning i en hög distansfart, vi kan kalla det för AII. På dessa tio minuter hann vi lite drygt ett varv på elljusspåret: 2,96 kilometer, 17,7 km/h snittfart och med en så pass låg snittpuls som 134. Brukar ha svårt att få upp pulsen emellanåt och så var det även idag. Tänkte att det kan vara bra att få lite högre fart i spåret med just stakning, så att det inte bara blir Skierg. Kändes okej, men det var rätt tungfört och fästvallan låg i på de ganska mjuka skidorna.
Totalt skramlade jag ihop 35,9 kilometer, 2,30 timmar och 765 höjdmeter. På gårdagens och dagens pass har jag samlat ihop totalt 25 varv på Skräddarbackens elljusspår och 69 kilometer. Det duger fint åt mig!
Ovan har ni förutsättningarna och resultatet från dagens pass.
Rubriken skvallrar kanske om att det var ett smått romantiskt pass i den klassiska skidåkningen på rullskidor runt om i Skräddarbacken med pannlampa. Verkligheten var att det mest var lite småläskigt utför, men helt okej uppför. Jag borde haft glasögon på mig, för mina ögon tårades mycket och jag ville verkligen se vägen framför mig då det på sina ställen ligger stenar och smågrus i vägbanan. Klarade mig från att vurpa i alla fall och fick mina planerade två timmar.
Kroppen kändes helt okej. Men jag är ändå lite småtrött och lätt irriterad av att gå en hel dag på jobb + annat där jag bara väntar på att få städa av mitt träningspass så att jag sedan kan få lugn och ro. En aning egoistiskt kan tyckas och det kan jag väl hålla med om. Men jag blir så stressad och orolig i själen av att bara vänta på att få träna. Har ingen lust att gå i timmar och vänta på det. Detta kanske är den mest negativa aspekten av att jobba. Men det är bara att bita i det sura äpplet och gilla läget. Jag vet med erfarenhet att dessa torsdagseftermiddagar brukar vara de värsta dagarna att träna på och imorgon har jag fördelen att då träna på morgonen igen.
Under den sista halvtimmen så lade jag in 10 impulser om 18 stavtag. En varannan minut. Ett bra sätt att försöka få upp lite pang i grejerna.
De här eftermiddagspassen där jag kör lätt distans dagen efter intervaller brukar ha en tendens till att kännas rätt dåliga, sega och som att dom aldrig ska ta slut. Idag upplevdes det som om jag var ute en hel arbetsdag och gnetade runt, runt i Skräddarbacken. Blöt asfalt, smått regnande och gråtrist väder gjorde inte upplevelsen roligare. De här vackra höstfärgerna som vissa dillar om är inget jag reflekterade över, utan jag kan bara fundera varför jag är så dum som vill bo i detta eländiga och kalla land. Tänk vilken dröm att alltid få träna i sol, värme och med barüber..!
Inte nog med att de yttre förutsättningarna var mig emot, jag hade lite smått bekymmer med utrustningen idag också. Trots nyslipade spetsar så slant dom ständigt, dessutom så verkar mina bakhjul ha gett upp på mina fyror, så jag hade väldigt dåligt fäste.. Envis som en idiot så vägrade jag ge upp och åka hem för att byta till ett par andra rullskidor. Istället så varierade jag mellan att försöka åka vanlig diagonal, staka och att springa uppför. Det var nog ingen vacker syn när jag stapplade omkring i bostadsområdena likt Bambi. Irritationen var ganska påtaglig emellanåt. Men jag försökte fokusera på de positiva bitarna under passet och dessa var tyvärr inte många, utan ganska få, eller egentligen ingenting. Men jag bet åtminstone ihop och tog mig igenom mina två timmar, 30,3 kilometer och 480 höjdmeter.
Nu ska jag mysa med Alfons, medan Amanda jobbar och därefter ska jag äta middag, så det går nog att rädda denna dagen i alla fall!
Fullt fokus på bilden ovan med AirPods i öronen, jawbreakers på näsan, hjälm på flinten, handsklös och med väst, (dock utan några öl innanför dito)
Tjena tjena.
Just hemkommen efter ett lugnare pass i Skärddarbacken på mina Elpextreor. Jag snurrade runt, runt på min bana som jag har där i området. En bana där jag försöker få så mycket höjdmeter som möjligt, utan att åka på samma ställe alltför många gånger. Det märks verkligen att det blir allt kallare och mörkare ute nu.. Energin och hela allting kring träningen blir liksom lite lägre. Ser fram emot att få hem mitt löpband och att köra Skierg hemma i källaren framöver. Men det är väl som vanligt bara att härda ut och kanske är jag bara nervös inför helgens Lidingölopp. Egentligen så kändes hela passet helt okej idag. Jag skramlade ihop 26,16 kilometer och 419 höjdmeter. Snittpulsen blev rätt så låga 112.
Amanda lyckades fånga två byfånar på bild under hennes promenad under kvällen. Dessa två byfånar var alltså Adam (Larsson) och Adam (Steen), båda numer 30+ åldersmässigt.
Det tog mig cirka tio sekunder in i passet innan jag funderade vad jag håller på med egentligen och varför jag gör detta. Det var en sådan dag idag. Jag skulle möta Adam längs vägen. Mats Knuts väg som vi bor på är inte rolig att åka rullskidor på, asfalten är stenhård och gropig, så hur bra stavspetsar du än har så slinter det. Givetvis motvind, snålblåst och lätt trött kropp redan från start. Som gjort för succé med andra ord. Det blev inte bättre av att jag tog en annan väg, så att vi missade varandra och blev tvungna att vända igen för att mötas. Första 45 minuterna var trista helt enkelt. Sedan efter att vi mötts upp så blev det allt bättre och trevligare.
Vi snurrade en stund uppe i Skräddarbacken för att få lite höjdmeter, perfekt då vi båda åkte klassiskt idag och inte enbart stakade. Fint att få skölja ur kroppen med helkroppsarbete efter gårdagens rejäla utblåsning. Det blev två lugna timmar, 30,4 kilometer och 314 höjdmeter.
Jag är fortsatt väldigt nöjd över min nya Garmin. Jag har fått lite support av två ”Garmin-herrar” i form av Måns Sunesson och Viktor Brännmark. Stort tack för det! Kommer garanterat mer frågor. Jag fick hjälp av Måns att hitta alla siffror från intervallerna, jag hittade inte snittpulsen först, den hittade jag i mobilappen om jag vred telefonen. Viktor hjälpte mig att ställa in annan info när jag trycker mellantid, det fanns i klockan under: inställningar för aktuell profil, autolap och sedan "varvvarning". Lite svårhittat. Jag vill ha så att jag ser snitthastighet och snittpuls för det senaste varvet när jag trycker för en mellantid. Lyckades dock ställa in rullskidorna på "varvtempo" först och märkte idag att det blev min/km (vilket jag vill ha på löpning), men nu har jag ändrat all skid- och rullskidåkning till "varv fart" istället, vilket då ska bli km/h istället. Alltid lär man sig något! Imorgon ska jag försöka få till ett lättare intervallpass på rullskidor, eller möjligen Skierg. Vi hörs!
Ja okej. Jag kanske var lite väl aggressiv tidigare. Men jag blir så jävla less när det ska gå emot mig. Lägg där till att jag är sjukt sliten och trött. Var galet trött under hela arbetsdagen idag. Inte nog med det, jag fick även skäll, eller skäll kanske är fel ord, men en tillsägelse av biträdande rektor på skolan idag, det för att jag åt för mycket(!) i matsalen. Tydligen fick man inte ta för mycket mat man vill där. Detta sossesamhälle alltså... Så det fanns en del saker innan som bidrog till att jag blev extra irriterad när jag öppnade mitt paket från Polar och insåg att dom skickat tillbaka pulsbandet utan åtgärd. Efter 16 dagar...!!!!
Jag hade svårt att ta mig ut på träning idag. Var nästan så arg så jag skakade inombords. Svårt för mig att bara släppa sådant här och göra det jag ska. Sent om sider kom jag dock ut och lyckades beta av två timmar, 32,55 kilometer och 480 höjdmeter klassiskt. Åkte på Elpex 4. Kändes okej.
Men jag kan inte släppa det här med pulsen. Jag behöver ha mitt pulsband till träningar och framförallt till kommande tävlingar. Det var ju först och främst sensorn (den svarta hårda plastgrejen) dom skulle funktionskolla, den var absolut inte ens skitig, men det hade dom struntat i. Sen kan jag köpa att pulsbandet kanske luktade illa, men det var ju använt och dom hade inte nämnt att det skulle tvättas. Hade dom inte bara kunnat kontakta mig så vi hade kunnat ha en dialog innan dom skickade tillbaka det sådär? Bedrövligt.
Med mina Elpexfyror på fötterna så stack jag ut i eftermiddags på ett klassiskt pass. Inga konstigheter alls egentligen, bara ett lugnt och återhämtande distanspass. Det har ju varit två tuffa pass hittills denna vecka som satt sina spår i musklerna, dessutom väntar det några till hårdare pass nu mot slutet av veckan. Så ett återhämtande pass satt där det skulle idag.
Jag höll till i Skräddarbacken under hela passet, upp, ner, hit och dit. Försökte få lite kupering, så att jag blev tvungen att (försöka) sträcka ut i diagonalen. Kändes rätt okej faktiskt, fan jag gillar ju klassiskt. Jävla stakning.. Totalt blev det två timmar, 33,2 kilometer och 485 höjdmeter.
Räknar jag in morgonens cykling, promenaden under min rast (10 kilometer, hade lite att göra idag..), cyklingen hem och dagens pass så fick jag ihop närmare fem timmar i rörelse, så det kanske inte är så konstigt att jag är lite hungrig just nu..
Det har blivit något mer återkommande den senaste tiden. Jag pratar givetvis om de klassiska skid- och rullskidpassen. Det är ju en teknik jag förr om åren höll varmt om hjärtat och gör fortfarande. Jag har väl insett att det är bra att köra klassisk skidåkning med benen emellanåt också. För att inte bara låsa sig vid stakningen. Samtidigt får jag ju med benen bra via löpningen också, men några pass emellanåt i klassisk åkning skadar nog inte det minsta, snarare tvärtom.
Idag fick jag till ett fint pass, endast i Skräddarbacken och mestadels på cykelbanor. Jag har en fin slinga, där jag inte åker mycket på samma ställe och får skapligt med höjdmeter. Den vändan är på cirka 20 kilometer lång och innehåller cirka 290 höjdmeter. Det är inte fy skam, nästan bakom knuten dessutom.
Körde lugnt och sansat hela passet igenom. Planen var att få ett återhämtande träningspass, efter de tre senaste dagarnas tuffare träning. Kändes helt okej, även om träningsvärken gjorde sig påmind både här och där. Jag körde på Elpex-fyrorna, med nyslipade stavspetsar och med ett par Oakley Jawbreaker på näsan. Brillorna är snygga och bra, men jag använder dom endast vid distansträning. Den enda modellen jag använder vid intervaller eller tävling är Radar EV, då jag tycker den sitter allra bäst. Jawbreaker har en tendens att glida ned på näsan en stund in i passet.
Skramlade ihop 2,30 h, 41,22 km och 575 höjdmeter.
De annorlunda passen står som spön i backen. Igår var det skate och idag klassiskt. Kul med variation och skönt med några pass där jag inte behöver gå in med hela min själ och halvt plåga ihjäl mig. Två lugna pass i rad nu med hyfsat många timmar. Jag har känt mig skapligt pigg ändå idag och passet gick helt okej. Skönt!
Dagens träning förhöll sig endast i Skräddarbacken, upp, ner, hit och dit, mestadels på cykelbanor. Fint att snurra där ändå tycker jag. Så nära Lugnet och dess omkringliggande terräng som man kan komma här i Borlänge i alla fall. Undrar om de boende tycker det är kul när jag kommer förbi där, pickandes med stavarna, med jämna mellanrum. Jag tror nästan det. Eller inte.
Idag körde jag på mina Elpexfyror och dom funkar som vanligt galant. I mina öron på de flesta passen på slutet har jag ett par AirPods från Apple. Jäklar alltså. Vad bra dom är. Det här är ingen suspekt reklam som kanske, eventuellt kan dyka upp ibland på min sida. Jag har inget som helst samarbete med Apple, jag är bara nördigt förtjust i deras produkter och AirPods som är mitt senaste köp är en grym produkt även de!
Dagens kalas slutade på fina 2,30 timmar, 41,5 kilometer och 580 höjdmeter. Imorgon är det slut på leken och dags för ett tuffare pass med löpintervaller och styrka.
Dagens intervall-crew: Adam och Adam. Vem är vem egentligen?!
Hej hej.
Sent omsider kom jag till slut ut på träning. Men idag satt det så långt inne att jag aldrig trodde jag skulle komma ut. Sjukt osugen, trött, seg, hängig, svag och så vidare. Jag hade kunnat bege mig ut kring klockan 09,00. Det blev 11,15. Då hade jag vankat av och an i huset i drygt två timmar, fullt påklädd (eller ja, träningsklädd i alla fall) och redo. Eller redo var jag ju inte, åtminstone inte mentalt. Jag hade SMS:at med Adam Larsson dagen igår och visste att han skulle sluta sitt morgonskift klockan 10,25. Men vi hade bestämt att inte köra, då jag skulle ut tidigare. Så blev det inte och efter att ha kontaktat honom igen så bestämde vi att köra ihop. Stort tack för det, det var min räddning idag. Annars hade jag gått runt här i huset än och gruvat mig för träning.
Vi möttes upp vid Sportfältet och sedan drog vi till Skräddarbacken där dagens batalj skulle utspela sig. Kände direkt på uppvärmingen att kroppen inte riktigt var med på noterna, 110 i puls som högst och tvärseg. Men träning är träning, inte VM idag heller, så det var bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Jag har ju en bana som jag brukar köra intervaller på, den tar cirka fem minuter, innehåller typ 30 höjdmeter och är ungefär 1,9 kilometer lång. Vi bestämde oss för att huvuddelen av intervallerna skulle utspela sig där. Den första blev dock i princip bara uppför till Skräddarbacken och de två sista blev förbi Skräddarbacksskolan och upp mot toppen av Skräddarbacken. Tror att de boende runt min bana är sådär nöjda med vårt pickande förbi deras hus, varv på varv.
Planen och utfallet blev: 10 x 6 minuter, 1,5 minuts vila. Varannan intervall med benen och varannan intervall stakning. Jag körde på Elpex 4 och Adam med 4:or bak och 2:or fram. Dagen till ära så hade jag slipat upp mina stavspetsar med diamantslipen och min mäktiga Hikoki-skruvdragare.
Trots att jag var riktigt seg och liksom svag i musklerna, med en maxpuls på endast 168 så kändes det ändå helt okej idag. För det första så var det mitt första intervallpass sedan i vintras som jag använde benen och det funkade helt okej och även stakningen fungerade bra. Hastigheten på intervallerna var det inga som helst fel på, vi snittade 21,3 - 23,5 km/h på de intervallerna som inte var bara uppför, så det finns ju någon form av klipp där i alla fall. Får jag bara en bra känsla sen så ska det nog gå att kunna åka ännu lite fortare. Min plan var att istället för att bränna av en timme rätt av, så delar vi upp det i intervaller, med hyfsat kort vila, för att få upp lite högre fart än vanligt. Det var rätt okej måste jag säga!
Allt som allt var vi ute i 2,15 timmar, fick in 38,7 kilometer och 460 fina höjdmeter. Ett bra pass i slutända, tack för sällskapet och för bra matchning Adam! Där och då trodde jag att jag skulle ha gjort det jobbigaste för dagen. Det visade sig att jag hade fel.
Efter en lunch och strax därefter en ny frisyr av Amanda så gick vi ner till Willys för att handla. Hela veckan har jag väntat på att dom skulle få in läsk som dom skrutit om i reklamen, men varje gång jag varit där så har det varit sopslut. Idag när jag för en gångs skull inte hade barnvagnen med, då Alfons är hos mina föräldrar så hade dom givetvis några plattor läsk hemma. Vrång som jag är så bestämde jag mig för att köpa två stycken som jag skulle bära hem. Först var tanken att jag kunde stanna för att vila på den 2,3 kilometer långa vägen hem, det var galet tungt nästan direkt. Men allt eftersom att meterna rullade på så bestämde jag mig för att vägra stanna och bara gå hela vägen hem med den 17 kilo tunga lasten (jag vägde plattorna när jag kom hem). Såhär såg jag ut efter bara 800 meter:
Med mig hade jag Amanda, glatt påhejandes och givetvis jävlandes bredvid. Det hela slutade i någon form av Vlogg som ni kan titta på här:
Imorgon väntar nya bravader. Alfons är som sagt hos mina föräldrar, så vips har det dykt upp en möjlighet till "lång-Janne", aj aj aj...!
Jag har småslitit mig igenom ett nytt träningspass just. Tanken var att jag skulle köra ett återhämtningspass, men det blev lite hårdare i och med att det var över 30 plusgrader, samt att jag endast körde upp och ner i Skräddarbacken hela passet. Jag valde att köra klassiskt för att spara stakmusklerna och ska jag köra klassiskt så vill jag ha kupering.
Det blev totalt 40,67 kilometer och 600 höjdmeter under de 2,30 timmar jag åkte. Körde på elpexfyror och drack en liter med Watt mineral+.
