Spår av gårdagen i dagens pass

Tja! 

Ja, dagen blev inte riktigt som jag tänkt. Något jag numer är van med. Men, tro det eller ej, jag är ändå vid ganska gott mod. Först tänkte jag springa, men när det är sol så törs jag oftast inte det på grund av ormar i skogen (egen teori). Dessutom tar ju solen bättre ute på vägarna. Så det fick bli rullskidor stakning idag igen, kaka på kaka, hej. Skillnaden var att jag tog mina Elpex 3:or idag. Det var nog tur det, för det kändes nästan som om jag hade gett mig ut bara några minuter efter gårdagens väggning, iaf i musklerna. Planen var att åka bortåt Gustafs och hem över Torsång, kring 3-4 timmar. Men på fälten borta vid Nybrobacken så bestämde jag mig för att vinkla hemåt istället. Pulsen låg på strax över 100, i utförsbackarna 75-90. Så jag tänkte att det bara var onödigt att plåga mig något längre. 

Trots rejäl motvind lite drygt första halvan av passet och att jag var en klenis som gav upp så försökte jag ändå tänka ett steg längre, samt låta bli att bli irriterad. Det lyckades idag faktiskt. Jag tänker att det är bra att jag nu kommit igång med träningen och att jag kommer hinna träna mycket framåt också. Fick ändå ihop 2,10 h och 37 kilometer. Det är ju bättre än inget i alla fall. Största anledningen till att jag var så trött idag var helt klart gårdagens styrka, chinsen framförallt, dom satt där dom skulle vill jag lova. 

Nu tar vi nya tag framåt! 

Lite tankar med en något mer sansad syn

Min älskade Alfons. 

Hej! 

Efter gårdagens träning så pratade jag en lång stund med den gode Rickard Bergengren i telefonen. Här märkte jag att mitt humör gick upp en aning. När jag blir arg och irriterad så drar jag mig ofta undan, vilket späder på det dåliga humöret än mer. Jag tror det är bra att socialisera sig en aning. 

Vad gäller jobbet så är det klart jag är besviken. Mest för att tryggheten med en fast inkomst försvinner. Men också för att jag får informationen så sent, trots att jag varit på och frågat vid ett antal tillfällen. Samt att jag jobbat vid samma arbetsgivare i fyra år. Frågade för flera månader om mina LAS-dagar och har väl egentligen inte fått svar där ens idag. Så även här, likt fallet med den ständiga motvinden får jag ju en liten konspiratorisk känsla att dom vill ha bort mig från jobbet. Men skitsamma, jag var faktiskt väldigt less på det också. Nu kastas jag ändå ut till nya möjligheter och jag tvingas till förändring. Något jag är rädd för, men som ofta brukar bli bra. Efter skolavslutningen så är det 4-5 dagar med personalen där det står planering inför hösten på programmet, här ska jag nog försöka använda min rätt till att söka jobb på arbetstid. Dessa dagar har jag alltid tyckt varit värdelösa, än mer nu. 

Ett annat problem är ju börsen. Men jag har fortsatt tron på Embracer att dom ska vända. Visst är det segt att se massvis med kapital försvinna dag för dag. Men inget dåligt har ju hänt i bolaget. Stora utflöden och omviktning till value-bolag dels på grund av ränte- och inflationsoro. Jag är dock fortsatt en lång bit ifrån plus-minus noll för året. Det hinner vända, det har gjort det förr och det brukar gå snabbt upp. Men nu får gärna komma med en stöd-Swish nu när det kommer bli slut på inkomster: 0761664997. 

Jag måste försöka bli bättre på att lägga mig i tid på lediga dagar. Så jag inte sover hela förmiddagen som idag. Det och att fortsätta som jag gjort några dagar med att låta bli godis. Rutiner och bra mat brukar ju få de flesta att må bättre. 

Denna helg skulle jag ha Alfons, men han får vara hos mina föräldrar några dagar så jag får försöka smälta detta klart. Har haft svårt att hålla fokus på honom de senaste dagarna och blivit irriterad för minsta lilla, vilket gått ut över den stackaren. Men får jag rensa skallen med lite träning nu så ska det förhoppningsvis bli bättre. 

Idag tänkte jag springa, men det är så soligt och fint så jag kör nog rullskidor ändå. Sparar löpningen till regniga dagar. Har en otrolig träningsvärk i hela kroppen. Tjoho!

Dagens enda glädjeämne: åkte på en rejäl smäll

Hej. 

Man kan ju tro att problem och bekymmer dras till mig. Eller så är det nog snarare att jag ser till att få problem. På grund av situationen idag så orkade jag inte ha hand om den första lektionen med en enskild elev, kontaktade personen i fråga och sa det. Dessvärre var det den enda jag kontaktade. Så det blev ju lite gnäll för det. På den andra lektionen var jag dock. 

Jag har tränat också. 

Först:

100 chins 

100 toes to bar 

100 marklyft med kettlebell och band

100 kettlebellswing och band 

100 goblet squats

Dog muskelärt bara av det. Men jag nöjde mig inte där. 

Jag bestämde mig för att ge mig själv en liten käftsmäll och ett uppvaknande utan guds nåde, liten överdrift kanske. Stakade till Falun och tillbaka på mina Swenor 4  som trots nyinfettade lager viner så högt att de nästan spränger ljudvallen. Behöver nog ta mitt förnuft till fånga och byta hjul. Men jag är ju utfattig. 

Till Falun så åkte jag över Ornäs, Aspeboda, Olsbacka och Källviken. Det var rak motvind i princip hela jävla vägen! Men jag var pigg, höll bra fart, drevs mycket av ilska & hat och såg fram emot en fin medvind hemåt. 

När jag svängde runt skateparken i Falun och skulle bege mig hemåt via riksväg 293 så möttes jag inte föga överraskande av en rejäl jävla vägg till motvind. Jag har ställt frågan så många gånger förr, men hur är det möjligt med motvind i alla jävla riktningar?! Hela vägen hem hade jag konstant motvind. Lätt att bli konspiratorisk här och tro att någon jävel jävlas med mig. Räcker det inte med motvind i livet? Nej då, det ska vara motvind i alla dimensioner. Vid två, eller kanske tre tillfällen skrek jag för full hals och svor en lång harang över eländet. Då var jag fortsatt pigg. 

Med endast fem kilometer kvar av rundan så dör jag totalt och åker på en rejäl smäll, vägg, eller bonk. Kärt barn har många namn. Ingen ork kvar i framförallt armarna, styrkan innan och den ringa träningen den senaste tiden gjorde sig påmind med full kraft. Jag måste stanna i varenda uppförsbacke, stannar på platten vid några tillfällen också. Här var det inte längre läge för några skrik, nu gällde det att spara på den lilla energi som var kvar. Med nöd och näppe så tog jag mig hem, kortast möjliga väg. Inte en skarv så långt ögat kunde nå. 

Fick i alla fall ihop tre timmar och 50,5 kilometer. Undra vad nästa jävelskap blir? Ny förkylning? Att bilen rasar? Eller något annat kul. Kom till mig bara alla problem, jag står redo för strid. 

Uppgiven, sömnlös och arbetslös

Hej. 

Otroligt dåligt humör idag igen. Jag var igår vaken till långt efter klockan 00. Jag mailade kring 50 mail för att hitta något jobb, men det lär väl gå som vanligt är jag rädd. Jag skulle helst vilja jobba med något inom sport eller ekonomi. Funderar på om jag kan hitta något mer att göra på mitt företag, men inte kommit på något.  Jag sa idag upp mitt bankgiro och företagspaket på Nordea som dom höjt från 65 till 66,70 per månad. Kommer istället använda mig av Bokio som är gratis, för att spara pengar. Kommer också få en gratismånad hos min mobiloperatör Fello då någon tecknat ett abonnemang via min inbjudningslänk, (passa på du också). Funderar på vad jag kan sälja för prylar här hemma, för att hålla mig över vattenytan. Har försökt kolla på alternativ för att få ner försäkringskostnaderna också och i princip alla fasta kostnader. Nu måste jag skruva ner på allt. 

Jag var klarvaken klockan 03 inatt. Inte en tillstymmelse till att kunna sova. Så jag är inte bara på ett allmänt dåligt humör, jag har knappt sovit på två nätter heller. Kanske inte så konstigt när jag blir utkastad till vargarna efter fyra års horerier hos kommunen till knappt någon lön. Det var en sak förr när jag inte hade barn, men nu har det lagts på en ytterligare dimension då jag har Alfons att tänka på. 

Knappt en enda förstående kommentar har jag fått heller. Mest några skämtsamma och oförstående reaktioner. Men man står ju sig själv närmast så det är väl inte så konstigt. Jag har väl knappt vänner heller, vilket visar sig nu. Är väl inte direkt någon bra vän själv heller, så det får man väl äta upp nu. Nåväl, själv är bäste dräng och ska man fixa något så får man göra det själv. 

Jag har ingen som helst aning om hur jag ska lösa detta problem framöver. Från veckan innan midsommar så slutar min anställning. Jag har fem veckors betald semester och därefter är det slut med inkomster för min del. Kul! Jag får väl mer tid till träning i alla fall. Det är väl en positiv grej åtminstone. 

Träningscomeback (igen) och arbetslös till hösten!

Träningscomeback nummer *valfritt fyrsiffrigt* avklarad! 

Psoas march stående idag 

Hej på er! 

Hörde jag skål? Snarare en stor jävla krasch skulle jag säga. Kanske ändå kan tolkas som glasklirr, fest och stoj. Men icke. 

Farhågorna med börsraset blev besannade och när man trodde botten för dagen var satt så rasade det ytterligare. Men 200 tusen minus en dag börjar ju snarare bli vardag numer. Botten upp på den!

Under min rast så passade jag på att träna hemma för första gången sedan i torsdags. Fyra dagars ofrivillig vila är betydligt värre än 15 dagars frivillig vila. Men det gick ändå vägen och kändes helt okej. Jag körde först löpband: 60 minuter @ 15 km/h, 0% lutning (det blev dock 47+13 minuter för jag blev akut bajsnödig).  Tröskelträning enligt klockan  snabbdistans och lägescheck enligt mig. 

Därefter körde jag 100 reps vardera av:

- Utfallssteg till step up

- Frog pumps 

- Hip thrust

- Clamshells

- Psoas march

Mot slutet av arbetsdagen hade jag ett inbokat möte med rektorn inför hösten. Trodde det bara var att fortsätta med idrottslektionerna och som assistent. Men icke. Skolan hade tillsatt en behörig idrottslärare som skulle ta en del klasser och behovet av assistenter var begränsat. Så det var tack och hej. Har i fyra läsår jobbat i denna satans kommun och nu blev det hejdå. Det här med LAS-dagar och skit är inget jag är insatt i för fem öre, men det känns lite konstigt att dom bara kan säga upp mig hux flux. 

Nu märker ni kanske att jag håller igen en aning mot vad jag brukar göra. Men det bubblar inom mig på många olika plan, det kan jag lova. Det finns en viss risk för att ni framgent kommer få se en betydligt mer bitter och less Adam än vad ni är vana vid. Så håll i hatten. Bra content i alla fall. 

Så den sista månaden nu på jobbet kommer vara än mer motiverande än vanligt. Jag kommer studsa upp ur sängen och göra mitt allra bästa! Till hösten behöver jag då som ni kanske listat ut ett jobb. Hur fan löser jag det?

Lägger mig på spåret ett tag.

Känslan nu, som den ”drama queen” jag är

Ej råd att åka bil, då får man cykla istället. 

En vanlig dag på börsen. Då har inte dagens ras börjat än. Det kommer ta alla rekord. Vill ni mig något så nås jag på Swish: 076-1664997

Hej på er. 

Ja, det dåliga sentimentet fortsätter. Dålig sömn inatt, vilket kan ha sin bidragande orsak till det dåliga humöret. Vissa nätter kan jag bara inte somna, ännu värre när Alfons är hos mig, då ligger jag bara och väntar på att han ska komma in, vilket gör att jag inte kan slappna av. Vaknar sen upp på morgonen och går igenom alla nattsvarta rubriker kring gårdagens stängningar på börsen, nattens rörelser och så vidare. Det får mig att bara vilja stoppa en pistol i munnen och trycka av. Men sen kommer jag ju på att jag har ett jobb som inbringar 12 tusen i månaden efter skatt, då blir det annat ljud i skällan och jag studsar upp. Nej, nu är jag less på det mesta igen och har ingen livsglädje. 

Tänkte fortsätta min fasta igår över 70 timmar, men jag blev för svag mentalt och åt istället. Så även på det planet har jag förlorat och lär bli tjock som en jävla badboll inom kort. Ingen träning sen i torsdags heller, så idag måste jag på något sätt försöka ta mig ut på balkongen för ett nytt uppstartspass. För vilken gång i ordningen undrar vi alla? Halkar efter som fan med träningen, det är ett som är säkert också. Så jag hör nu till den lilla procentandel av befolkningen som knappt har råd med kläder och mat, jag har snart en BMI-siffra över 100 och jag är totalt otränad. Vad blir nästa smäll?! För inte kan det stoppa här inte. 

Som sagt, vill ni mig något så finns jag på Swish: 076-1664997 och jag anträffas liggande på närmaste tågspår. Tut tut, konkurståget går. 

Uppdatering av läget och födelsedag!

Tjena. 

Ibland blir saker och ting inte som man själv vill. Eller snarare rätt ofta. Ingen träning för mig fredag, lördag, söndag och måndag på grund av en förkylning. Men som tur är så har jag inte Co-Jansson och jag är i det närmsta frisk nu. Under helgen så har jag tagit två längre promenader, i lördags (bilderna ovan) blev det totalt 16 kilometer i lugn takt, bland annat förbi Bjusan där jag drack lite kaffe och njöt av naturen. Jag har även städat (som varje dag) och haft någon form av hemma-SPA:fotbad, fotmassage på mig själv, stretch, hårinpackning och så vidare. Vad gör man inte när man inte kan träna säg? Andra tricks jag åberopar när jag inte är helt frisk är: fasta (fastat sedan fredag kväll), kalla duschar på 90 sekunder och Wim Hofs andningsövningar. Kanske är inbillning, men det känns som dessa saker snabbar på sjukdomsförloppet en aning. Så länge man tror på det så gör nog tankens kraft sitt till. Dessutom slipper jag bli smällfet av utebliven träning. Kosten är ju faktiskt en större del än träningen vad gäller att hålla sig fit. 

Igår så kom min älskade Alfons tillbaka till mig, så nu är det full fart här igen. Som det ser ut så blir det dagis imorgon och onsdag, jobb för mig motsvarande dagar. Därefter ledigt torsdag och fredag. Förhoppningsvis kan jag snart träna igen också. Ingen idé att stressa, det är många månader kvar innan det väntas skidtävlingar. Idag så ska vi hålla oss hemma mestadels, leka och umgås. 

Ni får gärna prenumerera på min YouTube-kanal, kolla på den senaste vloggen och gilla videon.  Lite vagt intresse nu kring mina sociala kanaler, men det är väl delvis för utebliven träning, men också för att jag är en tråkig och ointressant person. Jag skiter dock i det så länge detta genererar kassaflöde som kan åka in på surbörsen. 

Idag så fyller en god vän 30 är, nämligen Simon Andersson:

 

Sjukt att du blir 30! Jag ger mig fan på att du bara luras! Men stort grattis i alla fall!

Kolmårdsmarmor

Hejsan bloggvänner. 

Heminredning, renovering och liknande finns det ju i drivor. Det är bara att kolla omkring på Instagram, Google, Pinterest och så vidare. Finns hur mycket som helst. Men för att få vara lite mer unik, skilja sig från mängden och hitta sin stil så skulle då i alla fall jag vilja hitta något svenskt. Jag har nämligen hittat något så exklusivt som kolmårdsmarmor. Det är precis som namnet antyder, nämligen marmor från Kolmården. Kolmården som annars mest är känd för sin djurpark. 

Denna marmor är unik i sitt slag med en vacker grön färg, naturlig ådring, väldigt slitstark och den fungerar till en massa olika ändamål. Den kan användas såväl inomhus som utomhus. Det går även att förädla den i olika utföranden efter tycke och smak, samt för var den ska användas. Exempelvis så kan man få den slipad, blästrad, huggen polerad och så vidare.

Jag tänker själv att denna marmor hade blivit kanonfin som köksbänk i mitt ganska nyrenoverade kök. Den är ju slitstark, vilket är perfekt när jag har en liten son med mig som vill hjälpa till med det mesta. Annars hade det också varit fint att använda marmorn till golvsocklar och/eller trösklar. Det hade gjort stor skillnad mot den gamla trötta listen jag har där nu.

Upp som en sol, ner som en pannkaka - Vlogg no. 23

Hej.
Ny vlogg, varsågoda.

Lördagstankar

Under tiden hemma med Alfons så hade han tur och fick se flera spännande fordon. Traktorer som sopar gångbanorna, en bärgningsbil, lastbilen ovan och så en sopbil som tömde tidningarna i sophuset. Just sopbilen var extra spännande, det då föraren såg att Alfons var intresserad och lät honom dra i spaken som lyfte upp soptunnan. Väldigt spännande och uppskattat från Alfons sida. Kul! Saknar honom nu faktiskt, det blir ju än mer tydligt dagar när jag inte tränar. 

Jaha, själv då. Jag är väl nere i någon form av träsk just nu igen, mentalt alltså. Men blir bara perioden utan träning inte alltför lång så kommer det nog gå bra. Jag har väl lärt mig med åren att inte bli för nere av att inte kunna träna, men visst är det lite tråkigt och trist. Den här perioden på året är det dock egentligen inte så noga, jag hinner nog bli less på träning både en och två gånger framöver. Men det är mest känslan av att vara inaktiv som jag inte gillar. Jag känner mig tjock och dålig ganska snabbt. Skillnad på att själv välja att vila, mot att vila när man inte är helt hundra frisk. Nåväl, det finns ju folk som har det värre. 

Istället för att idag vara med på Simon Anderssons 30 årsgalej med träning och häng så får jag istället vara hemma i min ensamhet. Det är ju såklart tråkigt, men jag får låta bli att gräva ner mig. Planen får istället bli att städa, laga i ordning mitt vanliga storkok till middagar och jag ska även ta mig en promenad i skogen med mina Hoka Fartget  Det är det närmsta jag kommer aktivitet och träning. 

Ha en fin lördag!